Rätt kaliber för långa avstånd..?

  Theoben Rapid 12/250

På LuftvapenInfo så gick det för några dagar sedan en intressant debatt om vilken kaliber som är att föredra för skytte på långa avstånd med ett modernt PCP. Detta är en gammal och känd diskussion som har florerat runt tidigare vid olika tillfällen och som säkerligen också kommer att återkomma även i framtiden. Potenta PCP är allt mer populära och detta med all rätt - det är precis lika enkelt/svårt (välj själv) att få ut licens för ett vapen med kaliber 25 och 60 joule som för ett med kaliber 177 och 16 joule. För de flesta entusiaster så är valet då både enkelt och självklart, att skjuta 16 joule skiljer sig inte speciellt mycket mot att skjuta 10 joule medan att skjuta 60 joule (framförallt med en grövre kaliber!) ger en helt annan känsla. Ska man gå igenom allt trassel och ta alla kostnader samt praktiska nackdelar med ett licensvapen så vill man naturligtvis också ha "valuta" för sin satsning, eller hur?

Man kan alltså ganska enkelt bryta ner frågeställningen om kaliberval på lite olika punkter:

- Legala aspekter

- Ballistiska aspekter

- Övriga tekniska aspekter

Den legala delen har vi redan berört, ju mer krångel och kostnader en licens för med sig desto mer attraktivt blir hög effekt. De ökade juridiska kraven skapar alltså en slags inflation i våra vapens anslagseffekten! Tankegången är dock inte unik för just luftgevär. Se bara på EU-mopederna - när det blev lika dyrt/krångligt att ta körkort för dessa som för en "riktig" MC så minskade de annars så talrika EU-mopederna, vilka florerade då det räckte med enbart ett enkelt förarbevis. Nu så sker istället en polarisering, de flesta tänkbara EU-mopedägare väljer att inte köra EU-moped och ett fåtal väljer istället en riktig MC. De som då väljer att ta MC-kort kör då inte EU-moped på sitt körkort utan istället en maskin som ligger så nära som möjligt den maximala gränsen som behörigheten tillåter rent effektmässigt sett.

  Daystate Air Ranger

Ballistiskt sett så "vinner" alltid en projektil med högt BC - helt oavsett kaliber. Nästa sanning i sammanhanget är att vikten inte spelar någonsomhelst teoretisk betydelse, däremot så är det enklare rent praktiskt att nå en bra formfaktor på en fysiskt större och därmed oftast tyngre projektil. BC (grovt översatt "formfaktor") är helt enkelt oerhört viktig! Jämför mellan en bil och en motorcykel. Motorcykeln har bara en tredjedel av frontytan av en bil och borde därför ha en betydligt bättre aerodynamik. Men det har den inte! Varför inte? Jo, den har också ungefär tre gånger sämre formfaktor, den är helt inte inte tillräckligt "strömlinjeformad" jämfört med den mer homogena bilen som saknar diverse utstickande detaljer vilka "stör" strömlinjeformen. Översatt till luftvapen så har en projektil av en mindre kaliber självklart en mindre frontyta men samtidigt så har den också en betydligt sämre formfaktor vilket mer än väl motväger saken.

Slutligen så är ett visst luftmotstånd även önskvärt för projektilen när det handlar om en diabol. Just diaboler stabiliserar ju sin flykt igenom luftmotståndet och en diabol som flyger för fort tappar därför nästan alltid sin edge i den praktiska precisionen. Diaboler är helt enkelt formgivna för att fungera som bäst inom ett givet hastighetsregister, som regel mellan 600-900 fps. Färdas diabolen snabbare eller långsammare så tenderar den till att förlora praktisk precision, inte sällan på ett högst ansenligt sätt.

I fråga om övriga tekniska egenskaper så premieras alltid en grövre kaliber hos PCP. En grövre kaliber ger högre anslagseffekt, lägre luftförbrukning (proportionellt sett), lägre (behagligare) ljudnivå och det är enklare att få drivkällan (ventilen) att arbeta jämnare. Toleransen mot enskilda diaboler som har varierande vikt och/eller mindre defekter är också mindre hos grövre kalibrar.

Allt sammanvägt så kan man alltså säga att för skytte över långa och/eller okända avstånd så är alltid en grövre kaliber att föredra. Kaliber 25 är alltså generellt sett bättre än kaliber 22 och den sistnämnda är bättre än kaliber 20 och 177 där samtliga är underlägsna nya kaliber 30 etc..

  FX Airguns Elite

Bara att köpa kaliber 30 då alltså?

Nej, så enkelt är det inte. I alla fall inte just nu. Det finns också andra aspekter att beakta. Antalet valbara sorters diaboler till kaliber 30 är fåtaliga och att hitta diaboler till den här kalibern i en vanlig jaktaffär är bara till att glömma. När man väl hittar dem så får man också betala desto mera. I alla dessa aspekter så är kaliber 25 klart bättre. Jämför man sedan kaliber 25 mot kaliber 22 så blir valet svårare. I den jämförelsen så är det kaliber 25 som har färre antal valbara diaboler till ett högre pris men skillnaden här är inte lika stor som mellan kaliber 25 och kaliber 30. Däremot så är skillnaden i den tekniska prestandan mellan kaliber 25 och kaliber 22 desto större. Här är sådeles kaliber 25 en vettig kompromiss mellan klena kaliber 22 och nya kaliber 30 och det är av den här anledningen som kaliber 25 för närvarande dominerar långhållsskyttet med PCP.

Lilla kaliber 177 och udda kaliber 20 då? Som de flesta har märkt så är kaliber 177 inte mycket att förlita sig på vid skytte på långa avstånd och i synnerhet så om det blåser lite. Detta är en mycket udda kaliber numera på skytte över exempelvis 100 yards. Visserligen så är kaliber 20 klart bättre än kaliber 177 tekniskt sett men så var det ju det där med pris och tillgänglighet av diabolerna också - samt att allt som kaliber 20 klarar det gör kaliber 22 bättre på samma sätt som att kaliber 25 gör allt som kaliber 22 klarar men ännu bättre..

En stor korean..

Airgun Reporter berättar om Sumatra 2500

Idag blir det en koreakanon, en riktigt karismatisk bössa som får mina tankar att gå tillbaka till den Career 707 Mk II som jag själv ägde för drygt ett decennium sedan. Smaklös design och säkerhetsmässigt tveksamma lösningar får man leva med men dessa koreanska jättebössor har ändå sålt bra och detta inte helt utan anledning - kraft och karisma säljer..

En tyngre kung

Ett kompliment på gång...

Enligt uppgifter från Pavel Kolebac på JSB så är man nu på gång att utveckla en tyngre diabol i den nu så populära kvarttumskalibern. Detta kommer att bli en ny produkt som är tänkt att täppa igen gapet mellan 25.40 gn King och de tyngre konkurrenterna från HN (Baracudan) och Defiant (Exterminator). Konceptet är alltså detsamma som med JSB Jumbo Exact och JSB Heavy i den mindre och klenare kaliber 22.

De preliminära vikterna talar om en vikt mellan 28-30 grans, alltså lite åt samma håll som de utmärkta men snordyra och oförskämt smutsiga Benjamin Domes. Prisbilden utlovas bli human, något som för övrigt alltid har kännetecknat JSBs alla olika diaboler. Den gängse uppfattningen, så även undertecknads, är ju att man ytterst sällan får en bättre diabol kvalitetsmässigt sett än produkterna från JSB.

Det ska bli mycket spännande att följa den här nya produktens väg ut på marknaden..

Härligt vårskytte

  Äntligen +10-12 grader och strålande sol...

Idag bar det av till banan på Fuxerna SG för att testa de nya skjutstöden. Referensobjekt fick bli min Elite och jag kunde njuta av strålande vårväder där banan äntligen var helt fri från snö och is.

  Redo för en stunds rekreation..

  Kaliber 25 är en enorm tillgång i växlande vind...

  Femtio meter är längre än vad man tror...

  Men rätt vapen samlar bra ändå...

Mer foto från dagen finns på Fuxerna Instagram, länk längst ner till vänster på bloggens huvudsida..

Bönpåse

  Nej, inte en knäskyddskudde för fromma människor..

I takt med det ökade intresset för benchrest och de grova kalibrarna för de långa avstånden så har allt fler entusiaster börjat få upp ögonen för "beanbags", alltså skjutstödskuddar, på vilka en skytt vilar sitt vapen vid precsionsskytte över långa avstånd.

Detta är mycket praktiska tillbehör inte bara för tävling utan också vid vanligt precisionsskytte för skojs skull. Man kan alltså säga att bönpåsen till stora delar ersätter bipoden vid företrädelsevis liggande eller sittande skytte. Nackdelarna ligger främst i att dessa tillbehör kan vara tunga och dessutom ofta en smula skrymmande. Fördelarna är att de kräver inget montage i vapnets stock samt att de, under vissa förhållanden, erbjuder en bättre form av stöd än en bipod.

Den modell som vi ska titta på först är en Caldwell , modell Deadshot, som består av två enheter. En större som placeras under förstocken och en mindre som sätts under kolvhälen. Prislappen är ungefär en hundralapp på Ebay men tyvärr med ungefär lika mycket i fraktkostnad. Vill man hellre köpa den på svensk mark så finns den även hos Hurricane för leverans dagen efter beställning men då dock till en något högre kostnad.

  I användning...

Tyvärr så levereras bönpåsarna, av frakttekniska skäl, tomma och det ankommer därför på köparen/användaren att hitta något lämpligt fyllningsmaterial. Här brukar mycket fantasifulla förslag florera, inte minst av de utomstående som själva inte använder den här typen av skjutstöd. Sagt o gjort, jag kastade in en order på Ebay och ett par dagar senare anlände ett paket till den facila kostnaden av totalt 219 kr.

Själva påsarna är tillverkade av ripstop nylon och den större av dem är försedd med en ovandel av ett mockaliknande material, vilket tjänstgör som kontaktyta mot förstockens undersida. Båda enheterna har plastkopplingar av typen karbinhake som gör att man kan koppla ihop den för att exemeplvis underlätta transport. Öppningen för fyllningen består av en "hals" och denna viks sedan ihop och fälls in under en bärhandtagsrem på ett mycket finurligt sätt. På detta vis så är det enkelt att fylla samtidigt som öppningen är ordentligt säkrad så att fyllningen inte rinner ut. Den lilla påsen har dessutom en meshförsedd öppning som släpper ut luft och därmed underlättar fyllningen.

Återstår gör alltså att hitta lämpligt fyllnadsmaterial. En del föreslår sand, exempelvis mursand ("leksand") eller (oanvänd) kattsand. Problemet med detta är tyngden och att i synnerhet kattsand är högst fuktkänslig för kondens, vilket får sanden att klumpa sig till betong. Någon hade prövat hampfrö (fågelmatfrö) då dessa är lätta, relativt hårda i strukturen och fria för risken att klumpa sig. Nackdelen är prisbilden, ca 250 kr för 5 kg, så detta alternativ går bort av den anledningen. Jag har även hört förslag på majs men det är en smula grovkornigt och även det väldigt dyrt (här i Sverige).

Då hampfrö, förutom priset, föreföll vara den idealiska lösningen så letade jag runt lite i våra silos efter något annat spannmålsslag som till egenskaperna mest liknade hampför men till en lägre kostnad. Lösningen blev då korn, mer noga maltkorn. Just maltkorn har de goda egenskaperna att de har mycket lite eller tunnt skal som motverkar att packningsbart skräp följer med ner i påsarna samt att de är rundare och mer sfäriska i formen. Det ger alltså en mer formbar bönpåse. Själva fyllningen gick lätt och smidigt och vikten blev acceptabelt låg, lagom helt enkelt.

Förhoppningsvis så kan jag pröva lösningen i praktiken under helgen och återkommer då med en rapport.

Alltid ett bra köp...

  PCP-världens motsvarighet till Weihrauch HW30S

Idag fick jag ett mail från en god vän som hade fått tillfälle att bekanta sig med min gamla CZ200T som jag sålde i våras. Detta var tydligen ett möte som gav mersmak och frågan blev då - var köpte jag den? Mitt vapen beställde jag online ifrån Tyskland, närmare bestämt från Sportwaffen-Schneider. Bössan betingade strax under 5000 kr inklusive frakt och ett fyllkit. Då vapnet levererades komplett med öppna riktmedel, som på bilden ovan, så innehöll paketet allt man behövde för att börja, förutom själva fyllkällan.

Hur känns då vapnet i ett retroperspektiv?

Jo, fortfarande oerhört prisvärt naturligtvis. CZs lilla juvel 200-serien ÄR ett av de bästa vapnen på marknaden och det är detta som har gjort att den fortfarande är en storsäljare trots snart 14 år på marknanden. Skälet för prisvärdheten ligger självfallet i modellens tekniska egenprecision. Ännu så har jag inte skjutit något annat konventionellt PCP med kaliber 177 som har presterat bättre. Båda de 200 som jag personligen har ägt har besuttit en enormt fin precision..

Instagram

Idag var jag på banan och sköt lite. En hel del arbete har också genomförts sedan jag hade möjlighet att besöka anläggningen sist. Det hela ser jättefint ut så kolla gärna läget. Länk längst ner till vänster på sidan, som vanligt..

Branden i Onsala

  Arbetsdagens gräsbränning tog en ända med förskräckelse...(foto: Räddningstjänsten, Kungsbacka)

Tyvärr så slutade gårdagens arbetsdag med bland annat kontrollerad gräsavbränning hos Onsala LGK i katastrof. Kvarliggande glöd efter dagens slut brände ner arbetsboden/klubbstugan till grunden, dessbättre utan att någon kom till skada. Dessvärre gick inventarier av stort värde till spillo, inte minst den mycket omtyckta klotgrillen.

En anonym talesperson för klubben menade dock på att inget ont utan gott, varken korn eller mål behöver nu sotas inför den kommande säsongen då detta så att säga har löst sig självt. Grabbarna i Onsala var trots allt vid gott mod och har redan, vid ett improviserat styrelsemöte på plats vid branden, beslutat sig att ersätta arbetsboden med ett indiantält, en så kallad Tipi. Klubbens ordförande reserverade sig emellertid mot behovet och föreslog istället en byggnad av mer inhemsk härkomst vars benämning på ett bättre sätt speglar klubbens anda. Detta skulle då vara en av samernas berömda byggnadskoncept.

Från oss utomstående går naturligtvis förhoppningarna mot att Onsala trots allt ska kunna genomföra planerade tävlingar som redan schemalagts, om än under öppen himmel - alltså Nisses husvagn.