Direktlänk till inlägg 6 april 2013
Bönpåse
Nej, inte en knäskyddskudde för fromma människor..
I takt med det ökade intresset för benchrest och de grova kalibrarna för de långa avstånden så har allt fler entusiaster börjat få upp ögonen för "beanbags", alltså skjutstödskuddar, på vilka en skytt vilar sitt vapen vid precsionsskytte över långa avstånd.
Detta är mycket praktiska tillbehör inte bara för tävling utan också vid vanligt precisionsskytte för skojs skull. Man kan alltså säga att bönpåsen till stora delar ersätter bipoden vid företrädelsevis liggande eller sittande skytte. Nackdelarna ligger främst i att dessa tillbehör kan vara tunga och dessutom ofta en smula skrymmande. Fördelarna är att de kräver inget montage i vapnets stock samt att de, under vissa förhållanden, erbjuder en bättre form av stöd än en bipod.
Den modell som vi ska titta på först är en Caldwell , modell Deadshot, som består av två enheter. En större som placeras under förstocken och en mindre som sätts under kolvhälen. Prislappen är ungefär en hundralapp på Ebay men tyvärr med ungefär lika mycket i fraktkostnad. Vill man hellre köpa den på svensk mark så finns den även hos Hurricane för leverans dagen efter beställning men då dock till en något högre kostnad.
Tyvärr så levereras bönpåsarna, av frakttekniska skäl, tomma och det ankommer därför på köparen/användaren att hitta något lämpligt fyllningsmaterial. Här brukar mycket fantasifulla förslag florera, inte minst av de utomstående som själva inte använder den här typen av skjutstöd. Sagt o gjort, jag kastade in en order på Ebay och ett par dagar senare anlände ett paket till den facila kostnaden av totalt 219 kr.
Själva påsarna är tillverkade av ripstop nylon och den större av dem är försedd med en ovandel av ett mockaliknande material, vilket tjänstgör som kontaktyta mot förstockens undersida. Båda enheterna har plastkopplingar av typen karbinhake som gör att man kan koppla ihop den för att exemeplvis underlätta transport. Öppningen för fyllningen består av en "hals" och denna viks sedan ihop och fälls in under en bärhandtagsrem på ett mycket finurligt sätt. På detta vis så är det enkelt att fylla samtidigt som öppningen är ordentligt säkrad så att fyllningen inte rinner ut. Den lilla påsen har dessutom en meshförsedd öppning som släpper ut luft och därmed underlättar fyllningen.
Återstår gör alltså att hitta lämpligt fyllnadsmaterial. En del föreslår sand, exempelvis mursand ("leksand") eller (oanvänd) kattsand. Problemet med detta är tyngden och att i synnerhet kattsand är högst fuktkänslig för kondens, vilket får sanden att klumpa sig till betong. Någon hade prövat hampfrö (fågelmatfrö) då dessa är lätta, relativt hårda i strukturen och fria för risken att klumpa sig. Nackdelen är prisbilden, ca 250 kr för 5 kg, så detta alternativ går bort av den anledningen. Jag har även hört förslag på majs men det är en smula grovkornigt och även det väldigt dyrt (här i Sverige).
Då hampfrö, förutom priset, föreföll vara den idealiska lösningen så letade jag runt lite i våra silos efter något annat spannmålsslag som till egenskaperna mest liknade hampför men till en lägre kostnad. Lösningen blev då korn, mer noga maltkorn. Just maltkorn har de goda egenskaperna att de har mycket lite eller tunnt skal som motverkar att packningsbart skräp följer med ner i påsarna samt att de är rundare och mer sfäriska i formen. Det ger alltså en mer formbar bönpåse. Själva fyllningen gick lätt och smidigt och vikten blev acceptabelt låg, lagom helt enkelt.
Förhoppningsvis så kan jag pröva lösningen i praktiken under helgen och återkommer då med en rapport.