Ett liv med kronografer!

En modern kronograf är ett elektroniskt mästerverk till rimligt pris, här en modell FX Airguns saluför.

De allra flesta entusiaster och i synnerhet sådana som använder PCP har numera en eller flera kronografer i sin ägo. Detta är för de flesta fantaster  ett oundgängligt hjälpmedel på en lång rad olika sätt. Man kan snabbt märka om något är fel på vapnet, man kan kontrollera så att man inte ligger över en energigräns för tävlingar/vapenstatus eller helt enkelt använda den som ett redskap för att kunna ställa in vapnet optimalt för högsta tänkbara effekt, lägsta möjliga spridning från skott-till-skott utan att drabbas av onödigt hög luftförbrukning eller skottljud.

Kronografer finns vanligtvis numera i ett prisläge från ca 500 kr upp till 2000 kr, vilket kan bli ännu högre med kringutrustning och liknande. Generellt sett så är dock prisbilden sjunkande i takt med den allmänna tekniska utvecklingen, man får en bättre kronograf nu till ett lägre pris än tidigare.

Om man bortser ifrån billiga kronografer typ Combro, som främst riktar sig till fjädervapenskyttar för mätningar av enstaka skott eller synnerligen budgetpressade köpare, så brukar de flesta välja stationära kronografer med en förhoppning om att de pålitligt ska kunna mäta en längre serie av skott utan att missa ett enda. Detta då för att man ska kunna få fram en pålitlig effektkurva till ett vapen, företrädelsevis då ett PCP.

För många entusiaster så är Combro 625 ett prisvärt och utmärkt val.

De allra flesta användare av dessa känner dock till att man inte sällan drabbas av att kronografen misslyckas med att registrera ett eller flera skott i en serie, något som är både frustrerande och irriterande.

Varför missar då kronografen och vad kan man göra för att undvika detta?

Det finns generellt sett huvudsakligen tre anledningar till att en kronograf misslyckas med att missa en registrering.

Till att börja med så fungerar numera de flesta kronografer enligt två principer, endera fotoceller eller med hjälp av radar. Fotocellsversionerna är i regel billigare och fungerar ungefär på samma sätt som dörröppnare i en affär – en ström av fotoner (ljuspartiklar) som osynliga strömmar mellan en givare och en reflektor bryts av någonting varvid en registrering äger rum.

När det handlar om kronografer så finns det två givare och två reflektorer, en i början av kronografen och en i slutet.

Den första startar en nedräkning av tid och den andra bryter nedräkningen. Därefter så kalkylerar en mikroprocessor fram hastigheten igenom formeln V = S x T. Ofta så kan man också ställa in projektilvikten och därmed även få fram anslagsenergin via en snarlik typ av beräkning från processorn. Reflektorerna kan sedan se olika ut, en del har halvtransparenta skärmar, andra använder himmelen eller ett innetak, andra har byglar precis över givarna så att man skjuter igenom en ”tunnel”.

Nackdelen med dem alla är att de måste ha rätt ljusförhållanden för att registrera pålitligt.

Chrony Beta representerar en äldre typ av kronografer som består av mängder med delar.

Har man det så fungerar det bra, har man det inte så fungerar det däremot uselt. För att bättra på oddsen så har mer utvecklade versioner egna ljuskällor inbyggda i form av UV lampor som ger ett korrekt sken i mätzonen helt oavsett yttre ljusförhållanden.

Vill man emellertid göra sig helt oberoende av ljus så är radar rätt väg att gå. Radar är emellertid lite dyrare men den fungerar alltid helt oavsett ljusförhållanden eftersom den arbetar med ljudvågor istället för ljus.

Nästa felkälla är skottvinkeln och den tolerans för skottvinkel som är inprogrammerad i själva kronografen.

När man använder en kronograf så är det alltid viktigt att man skjuter helt horisontellt, inte bara för att minska risken för att kronografen själv ska bli sönderskjuten. Om man skjuter diagonalt så förändrar man avståndet som projektilen färdas mellan den första givaren och den andra. Om avståndet blir längre så får man en annan hastighet än den korrekta och för att motverka detta så genomför processorn ingen beräkning om skottvinkeln mellan givarna är felaktig och då belönas skytten med ett felmeddelande - som regel att givare 2 missas - detta för att eliminera att en felaktig hastighet presenteras.

Här är lösningen att vila pipan mot något så att vinkeln hela tiden blir korrekt alternativt se till så att en pipmonterad kronograf inte ”trampolinsvajar” vid avfyrningen, exempelvis om kronografen sätts fast med gummiband eller på ett fjädervapen med rejäl rekyl.

Slutligen så är det tredje problemet tryckstöten ur pipan.

Efter projektilen så kommer det ju - som bekant - en tryckstöt av ”överbliven” luft, den tryckstöt som alstrar själva skottljudet från ett PCP eller Co2-vapnen. Många kronografer är förbluffande känsliga för tryckstöten och i synnerhet om denna levereras av ett Co2-vapen. Blir det en miss i registreringen av den här anledningen så brukar kronografen kommentera utfallet med att givare 1 missas.

Airchrony Mk 2 har elektroniken öppen men är fortfarande ett utmärkt val.

Lösningen på detta är att helt enkelt öka avståndet mellan kronografen och mynningen, alternativt förse mynningen med en ljuddämpare eller liknande som sväljer det mesta av tryckstöten så att denna inte stör kronografen.

Ljuset, vinkeln och avståndet är alltså de tre variabler som man själv relativt enkelt kan påverka för att säkerställa att kronografen får bästa möjliga förutsättningar att mäta korrekt.

Det är först när man har kontrollerat så att dessa tre omständigheter är korrekta som man kan börja ifrågasätta själva kronografens tekniska förmåga. Har man nu allt rätt men man ändå får konstiga resultat eller (än mer vanligt) missade mätningar så finns det ett par enkla saker till som man själv kan kontrollera och åtgärda.

Till att börja med – är kronografen hel och ren?

Lika sant som att barn alltid väljer röd saft framför gul så kommer en luftskytt förr eller senare (beroende på rutin, skicklighet och tur) att skjuta sönder sin egen kronograf!

Detta är allt från genant via dyrt till rent utsagt farligt, beroende på hur man gör det och vilken typ av vapen som man använder.

Har man tur så träffar man ingen vital del i kronografen och den kan då fungera helt normalt efteråt, bortsett från vissa finishskador. Har man däremot otur och sätter projektilen rakt in i processorn eller liknande så kan man skapa ett - Game Over - direkt varvid kronografen stendör.

Generellt sett så är återförsäljarna och tillverkarna mycket avvisande till reklamationer på kronografer som har skotthål eller inplacerade diaboler men flera fabrikat har ett bra sortiment av rimligt prissatta reservdelar eftersom de också är väl medvetna om de uppenbara risker som kronografer blir utsatta för när ägarna skjuter långa tröttande serier på kvällskvisten och koncentrationen brister.

Airchrony Mk 3 är dubbelt så dyr som Mk 2 men mer inkapslad.

När man väl (inte om) skjuter sin kronograf så måste man vara noga med att inspektera de skador som ofelbart uppstår. En träff i plåt ska inte bara avfärdas. Detta eftersom plåten kan böja sig konvext inåt kronografen och sedan exempelvis flytta en givare eller knuffa till den så att det uppstår ett glapp mellan givare och kretskort. Ser allt okej ut så får man vara vaksam den första tiden efter träffen för att se om driftsäkerheten förändras eller inte.

Nästa bekymmer, som förbluffande många missar, är att kronografer blir smutsiga!

I synnerhet om man skjuter med potenta vapen så kommer det en mikroskopisk kvast med blydamm, smörjmedelsrester och liknande med tryckvågen efter projektilen. Detta stoftmoln landar då inte sällan på eller i kronografen där det kan lägga sig över givare/sensorer eller till och med själva elektroniken.

Här säger det ju sig självt att ett damm liknande lager över transparenta givare eller reflektorer inte är något som blir gynnsamt för pålitliga mätresultat. I detta läge så är en topz med vita toppar helt rätt beväpning för att inspektera och rengöra vitala delar till gagn för god funktion.

Avslutningsvis: Korrekt använda är dagens kronografer oslagbart användbara, prisvärda och pålitliga men precis som själva vapnen vi använder så kräver de att man använder dem på rätt sätt och sköter om dem korrekt för att de ska fungera optimalt under lång tid framöver.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...