Direktlänk till inlägg 20 maj 2017
Mitt läckande BSA..
Min BSA Ultra fick en översyn idag, här ser vi tuben och fyllventilen, samt fyllnippel.
Idag så blev det äntligen lite tid över till att plocka isär mitt BSA för att ta reda på varför den läcker. Tidigare i veckan anlände den packningssats som jag beställde ifrån XTX Air borta i England. Det var ju av detta företag som jag även köpte tillbehörsdelen i form av en kombinerad manometer och fyllventil under vintern 2011.
Den här fyllventilen/manometern har nu tjänat mig i sex år varpå den plötsligt började läcka, inte helt olikt den original fyllventil som läckte 2011 och som var monterad ifrån fabrik 2006. Anledningen till att jag bytte ut originalet 2011 mot Trench version från XTX Air var att de första ventilerna som monterades av BSA när Ultran lanserades inte var speciellt bra, dessutom så ville jag ha en manometer, vilket MMC-versionerna av Ultran saknade.
När då originalventilen började krångla så var uppgraderingen given.
BSA har en genomtänkt lösning på tryckbehållaren för Hornet-serien och dess derivater.
När det så var dags att öppna Ultran så kan man inte undgå att notera vilken genomtänkt konstruktion som John Bowkett skapade i samband med lanseringen av BSA Hornet, den ursprungsmodell som Ultran härstammar ifrån. Till skillnad ifrån många andra luftvapen med trycktub, som man inte kan ta loss med kvarvarande tryck inuti, så är inte Hornet-seriens tub ihopbyggd med själva vapenventilen!
Gevär som gamla FX2000, diverse Air Arms och Crosmans olika PCP etc har ju alla det gemensamt att trycktuben även utgör hus för själva vapenventilen. Det blir då omständigt och lite dyrare att byta trycktuben. På Hornet-serien så är däremot vapenkroppen avdelad i tre separata delar; en del för avtryckarsystemet, en del för vapenventilen och slutligen den sista som utgör själva trycktuben.
Fyllventilens O-ring mellen tuben och ventilkroppen (till höger i bild) säg inte alls bra ut!
Tanken bakom Hornets layout är det modulära konceptet där man kan använda samma avtryckarhus och vapenventilshus till olika långa trycktuber, för att på detta sätt kunna skapa olika långa vapen med så många gemensamma komponenter som möjligt. Samma avtryckarhus och vapenventilshus kan alltså användas till Ultra (kort tub), Scorpion (mellanlång tub) och Lonestar (lång tub).
Fördelen för oss ägare är ju att man lätt kan byta tuben mot en ny utan att behöva riva hela vapnet.
Rent praktiskt så tömmer man vapnet, därefter så skruvar man runt fyllventilen varvid hela tuben (med fyllventilen) skruvas loss från vapenventilen. Därefter så håller man fast tuben och skruvar loss fyllventilen. Hur enkelt som helst! Nu kan man lätt byta fyllventilen (eller genomföra service) alternativt byta ut trycktuben. Vapenventilen och avtryckarhuset rör man överhuvudtaget aldrig bara för att byta ut trycktuben.
Här kan man se att även packningen till backventilen (insexskruven) i fyllventilen är utsliten.
Hursomhelst så skruvade jag loss fyllventilen och ibland när man mekar med något så kan man förvånas över vad som egentligen är felet. Man river alltså isär något och därefter funderar man länge och väl över vad som egentligen är trasigt eller inte. Detta behövde jag inte fundera över den här gången!
Den O-ring som tätar fyllventilen mot tubkroppen var minst sagt söndertrasad - inte konstigt att vapnet läckte!
När ventilen ändå var lös så passar man naturligtvis också på att byta övriga O-ringar, när man ändå är på G. Den lilla O-ringen som tätar backventilen hos fyllventilen var också bortom all räddning, märkligt att den överhuvudtaget fungerade och höll tätt med tanke på dess ebarmliga skick.
Closeup på O-ringen till backventilen, den gamla till vänster och den nya till höger.
Förutom att O-ringen till backventilen var konkav, snarare än rund, så var den dessutom stenhård. Den nya O-ringen däremot var mjuk och smidig som ett gummiband. Den gamla förde närmast tankarna till en gammal skosula. Att byta O-ringarna var enkelt, både att ta bort de gamla likväl som att montera dit de nya.
När man byter O-ringar så är det viktigt att man är försiktig så att man inte skadar de nya ringarna på exempelvis vassa kanter ifrån gängor eller att de skadas av det verktyg som man använder. På mitt vapen så är fyllventilen dessutom tillverkad av mässing, som är ett mjukt material, så då krävs en ännu större försiktighet. Ett bra tips är att man smörjer O-ringarna med fett vid monteringen. Själv så använder jag Renolit-fett och det man ska använda är syntetiska fetter med hög flampunkt så att det inte finns någon risk att smörjmedlet kan antändas. O-ringen till backventilen var i mycket dåligt skick och behövdes byta även om den tätade för stunden.
När allt slutligen satt ihop så började jag med att fylla till 65 Bar, varpå bössan tydligt började pysa igen. Felet kvarstår? Nä, faktiskt inte men detta är ett fenomen som kan lura många. Jag kopplade loss vapnet och avvaktade lite. Jodå, efter ett par minuter så slutar pysandet och manometern stannade på 50 Bar.
Vapnet låg kvar på 50 Bar under ett par timmar. Därefter så fyllde jag upp till 200 Bar. Nu pyste vapnet bara någon sekund och sedan fastnade trycket på 190 Bar. Det krävs alltså en successiv tillpassning av nya O-ringar innan de tätar optimalt. Det är därför sunt att belasta O-ringarna lite stegvist och försiktigt i början.
I morgon så ska jag skjuta lite med bössan och kolla så att allt är 100% rätt innan jag ställer undan den igen.