Direktlänk till inlägg 23 mars 2017
Fortfarande bäst i branschen!
Detta är ett automatindexerande magasin som blev upprinnelsen till Axsor-magasinet.
När marknadens första moderna PCP lanserades under mitten av 1980-talet så var de i regel enkelskott. Idén att använda ett magasinsystem blev därför nästa steg och i slutet av 80-talet så var flera tillverkare inne på just detta.
En av de här pionjärerna var Fredrik Axelsson som hade utvecklat ett automatindexerande magasin som han kallade för Urverksmagasin och som skulle utgöra basen i ett helt nytt vapen som snart skulle vara redo att ta steget från hobbyprojekt till en riktig produktionsfärdig produkt.
Kruxet för hans del då var att principen bakom hans magasin var redan patenterat hos en annan aktör i branschen och därför fick detta magasin skrinläggas. Lösningen blev då att utveckla samma produkt på ett annat sätt för att inte tränga in på patentet men ändå kunna leverera ett vapen med ett bra magasinsystem, detta blev då grogrunden för Axsor-systemet.
Visst ser man linjerna från Axsorn i den här tidiga produktionen?
På den här vägen så kom då dagens två dominerande magasinsystem att utvecklas sida vid sida samtidigt som ett tredje system sakta fasades ut succesivt och det är idag tämligen sällsynt – det en gång så populära linjemagasinet.
Automatindexerande magasin..
Den här magasinstypen fick sitt genomslag hos Theoben SLR-88 och den samtida BSA Goldstar, båda fjädervapen. Principen är den att så fort en repeterrörelse inträffar så indexerar (vrider sig) det cirkulära magasinet inuti magasinhuset ett sjundedels varv (på ett sjuskottsmagasin) varvid en laddad kammare kommer framför transferporten eller matarpinnen.
När skottet har avlossats så upprepas principen till dess att magasinet är tomt. Kraften för indexeringen kommer ifrån en liten plattfjäder vilken, likt en fjäder i ett urverk, dras upp manuellt i samband med laddningen av magasinet.
Theobens automatindexerande magasin blev stilbildande.
Fördelen är att magasinet är väldigt exakt och det kan klara ett högt avfyrningstempo utan att missa, något som man inte minst kan se hos dagens semiautomatiska vapen. Den här typen av magasin kräver dessutom väldigt lite förändringar av själva vapnet då hela mekanismen för magasinet sitter inuti detsamma. Det är alltså enkelt att välja om man vill skjuta med magasin eller enkelskott samtidigt som magasinen kan få stor kapacitet med många diaboler. I övrigt så har systemet mest nackdelar, magasinen är skrymmande, dyra, tunga och mekaniskt komplexa.
Modellen Fast Hammer blev ingen succé men det var de första stegen mot dagen FX Airguns Crown!
Revolvermagasin
Det berömda Axsor-systemet populariserade den här magasintypen och den fick sitt riktigt stora genombrott hos efterföljaren FX2000. Här sitter indexeringsmekanismen inuti själva vapnet och utgörs av en liten vippa som putter till taggar eller hakar på det cirkulära magasinets kant.
Axsor-systemet fick många efterföljare, här från Air Arms.
Principen är i grunden väldigt gammal och användes på tidiga krutrevolvrar och även på knallpulvervarianter av samma tema under 50, 60 och 1970-talet. Systemet innebär relativt billiga, små och smidiga magasin med lång livslängd och stor driftsäkerhet. Nackdelarna är en mindre kapacitet, en långsammare repeteringsförmåga samt att många vapen med detta system inte utan svårighet kan användas för enkelskottskytte.
Career från Shin Sung populariserade radmagasinen.
Radmagasin...
Den här magasinstypen är idag relativt ovanlig och slog igenom hos Co2-pistolen Crosman 600 men för PCP så är den mest känd hos de mäktiga koreanska uddabössorna Career liksom hos avsomnade brittiska premiumfabrikatet Ripley. Här ligger diabolerna på rad, nos mot stjärt, i en lång rad där själva magasinet utgörs av fyra lister. När magasinet laddas så för man tillbaka en magasinförare som komprimerar en lång klen spiralfjäder vilken därefter pressar diabolerna framåt till dess att en plockarm flyttar dem i sidled från magasinets ingång till matarpinnen när vapnet används.
Den här typen av magasin sticker inte upp över kilbasen utan är vanligtvis integrerade inuti själva blocket hos vapnet. I övrigt så är det mest nackdelar, bäst fungerar systemet med diaboler som är likadana, lagom långa och rundnosade. Övriga varianter av diaboler kan lätt ge matningsfel och i synnerhet om man repeterar lite raskt. Förutom dessa tre dominerande magasinsystem så finns det även lite udda varianter liksom kombinationer av de tidigare nämnda.
Övriga..
Tvärställda radmagasin som går ifrån den ena sidan på blocket till den andra är vanliga på vissa typer av tävlingsvapen men de är alltid begränsade till en mycket måttlig kapacitet, vanligtvis fem diaboler. Likaså har SKAN kört ett udda magasinsystem där magasinen är horisontellt liggande ringar och där diabolerna ligger med huvudet utåt och där magasinet ligger tvärs över blockets bakre del. Den sistnämnda typen av magasin har mig veterligen aldrig fått någon efterträdare.
Ska man slutligen drista sig till att utnämna den bästa typen så är mitt personliga val Axsor-systemet som erbjuder en bra kompromiss mellan goda egenskaper och få nackdelar samt dessutom till en låg kostnad. Tyvärr så har dock detta system fallit lite i glömska bakom de automatindexerande magasinen dessa dagar.