-En annan hobby- 

  Att färdas med elcykel är ekonomiskt, miljövänligt, friskvårdande och oslagbart roligt!

Som många trogna läsare vet så är jag inte bara fascinerad av luftvapen utan även av elcyklar, två aktiviteter som faktiskt båda två har förbluffande många likheter liksom en del radikala skillnader mellan varann.

Båda är prylhobbys där det krävs en ganska så ansenlig investering för att börja med vettiga saker, man får normalt räkna med minst 15K och uppåt för en komplett utrustning såväl för ett PCP med fyllkälla som en hyfsad elcykel. En viktig skillnad finns emellertid redan här - ett luftvapen kommer bara att kosta pengar där en elcykel faktiskt kan betala tillbaka sig själv, förutsatt att man låter den ersätta sin bil vid ens olika transporter. Tillbehörssortimenten och lusten/glädjen att bygga på och utveckla respektive objekt finns hos dock hos båda dessa aktiviteter.

Vissa nöjer sig förvisso med vad som följer med från fabrik där andra bara ser nyleveransen som en inträdesbiljett till ett ändlöst skapande och modifierande. Det finns ju en stark community hos båda verksamheterna, man åker på mässor och olika träffar, både för att möta andra entusiaster från online likväl för att se olika handlare presentera det nyaste.

Man förbluffas, förskräcks och imponeras dessutom över andra personers skapelser och bedrifter.

På nätet så finns naturligtvis också olika mötesplatser där man kan dryfta diverse spörsmål i timtal till förströelse likaså som kunskapskälla. Det finns alltså väldigt många gemensamma nämnare men det finns som sagt också områden där skillnaderna är dramatiskt radikala, något som man naturligtvis lätt ser när man går ifrån en värld till en annan.

Omvärldens syn på saken..

Pysslar man med skytte så blir man tyvärr ganska ofta ansedd som lite märklig av den ointresserade omgivningen. Den som gillar krutvapen utan att pyssla med en välkänd tävlingsform eller jakt brukar betraktas som en suspekt vapenfetischist med dunkla motiv där luftskytten som regel noteras som harmlös men märklig, ungefär som när vuxna män leker med modelljärnvägar. En förkrossande majoritet av alla som sysslar med skytte är män och en del kvinnor tycker att intresse för skytte (o i synnerhet jakt!) är olämpligt eller rent av motbjudande. Som ett resultat av detta så ”smyger” en del med sitt skytteintresse och det är inte alltid detta rabblas upp först på listan över fritidssysselsättningar.

När det handlar om elcyklar så är nästan alla nyfikna och artigt intresserade, det är sällan man möter någon som tycker att detta är udda eller meningslöst. Många påpekar tvärtom att man är ansvarsfull som väljer ett miljövänligt transportmedel och att fler borde göra likadant, något som jag sällan hör i samband med skytte. Ovanligt många kvinnor är intresserade av elcykel som fenomen och frågar en hel del inför sina egna köp - att se en kvinna på elcykel är inte särskilt märkligt eller iögonfallande.

När man sedan nämner vilka distanser man kan tillryggalägga med en elcykel när man exempelvis pendlar till jobbet så förbluffas omgivningen och nickar gillande, något som sällan händer när man förkunnar helgens tävlingsresultat i fikarummet på sitt arbete efter helgens Field Target-tävling.

Cyklande och även då elcyklande betraktas i en klart större utsträckning som ett sunt intresse, en bra verksamhet.

Samhällets syn på saken..

Något som är ännu mer tydligt är synen på dessa olika hobbys när man har kontakt med myndigheterna. Frågar man vilken politiker som helst om framtiden för elcyklar så är alla, även fossilkramande sverigedemokrater, positiva. Samtliga är övertygade om att elcyklismen har en växande betydelse och även en viktig samhällsfunktion att fylla i framtiden. Att få en politiker till att utlova en ny cykelbana är hur enkelt som helst jämfört med att försöka få fram ett löfte om en ny skjutbana. Tittar man på lagstiftningen så underlättas möjligheterna för elcyklar hela tiden, olika underklasser tillkommer succesivt och diverse ekonomiska subventioner diskuteras ständigt.

För skyttet är det precis tvärtom, det är sällan som politiker öppnar för ny lagstiftning i syfte att underlätta för skyttet eller öka mängden civila vapen i samhället, snarare tvärtom. Vill man exempelvis stå på en kommunmässa eller liknande och berätta om förträffligheten av elcyklar och peka på det sunda i att ungdomar väljer dessa framför EU-mopeder och A-traktorer så möts man av öppna famnen jämfört med om man vill stå och tala för skyttesporten och vapenintresse istället för att ungdomarna ska syssla med andra sporter eller dataspelande.

Skillnaderna här är milsvida!

Sinsemellan..

Precis som inom skyttet och luftskyttet så har elcykelhobbyn en stark community men den är på många sätt mera differentierad, inte bara i fråga om kön utan även i fråga om ålder. Det är alltså inte bara män 30-50 år som pysslar med detta utan precis alla åldrar och förbluffande många kvinnor. En gemensam nämnare är dock ett miljöintresse och en viss aversion mot fossilfordon.

  Att resa i ett makligt tempo är också att resa inom sig själv..

Visst finns det gemensamma nämnare på samma sätt inom skyttet också, till exempel politikerförakt, men luftskyttar brukar tycka att krutskyttar är helt okej samtidigt som många krutskyttar visserligen kan ha en lite styvmoderlig syn på luftskyttet men de är i alla fall väldigt positiva till företeelsen som sådan. Att gilla eller ens nämna bensinmopeder eller andra närliggande fossila fordon i samma arena som elcyklar är däremot inte så populärt.

Det är både roande och slående att se vilka diametrala skillnader det är på de människor som utgör dessa båda grupper runt respektive hobby.

Skyttefolket är politikerföraktande individualister som tenderar att sympatisera åt konservativa politiska värderingar, från sverigedemokrater till gråsossar.

Elcykelfantasterna är klart mer positiva men ofta frustrerade över politiker och deras upplevda saktfärdighet. Dessa entusiaster är mer kollektivistiska och tenderar till att sympatisera med avsevärt mer progressiva politiska partier, som regel på vänsterkanten.

Organisatoriskt sett så är skillnaderna också stora; att en skytteklubb ska fungera som en ordentlig förening är inte helt enkelt, individualismen och det antiauktoritära sättet att se på saken kan ibland försvåra. För elcyklister med bakgrunder i kollektiv, bilpooler och mängder av engagemang i diverse olika föreningar, allt ifrån varpakastande till Fältbiologerna så föreningsverksamheten och dess förutsättningar mer bekanta och naturliga.

Pengarna..

Luftskytte är en liten hobby med relativt få ekonomiska aktörer, även om den har vuxit ordentligt bara under 2010-talet. Det säljs några tusen nya vapen varje år priserna handlar då om 2-20K i runda slängar. Vi har kanske 5-6 specialiserade handlare och en handfull vanliga vapenhandlare med luftsortiment något utöver det vanliga. Någon regelrätt mässa eller liknande finns inte men man kan hitta en och annan utställare på de vanliga jaktmässorna.

Kollar vi på elcyklar så såldes det förra året 65.000 enheter med ett pris mellan 15-85K - det är helt, helt andra siffror! Här finns landstäckande kedjor som bara säljer elcyklar och inget annat med vanliga butiker över disk i de största städerna och med representation på nästan varje ort i hela landet. Egna mässor finns några stycken varje år och mängder med utställare på vanliga cykelmässor. Här finns det en riktig boom vilket också avspeglar sig i media där man då och då kan se reportage i TV om elcykelframväxten.

När såg man förresten ett reportage om skytte och än mindre luftskytte i TV senast?

Här kämpar hobby och ser fram emot att se EN enda artikel om en tävling i vapenfantasternas egen tidning, något som har dröjt på månad efter månad.

Avslutningsvis..

Nu är inte syftet att framhålla en hobby framför en annan utan jag har själv roats över de kontraster och likheter man kan se mellan dessa två aktiviteter. Det är kul att se så många saker som man känner igen, samtidigt som det är lika många saker som är så väldigt annorlunda på olika sätt.

 

Hasse

23 mars 2017 12:55

Det var på den tiden när jag var som bäst på jakt efter en Walther Lp 53, som jag för första gången hörde någon kalla en dylik pjäs för vapen. Den gamla ärevördiga butiken mitt i stan förde även krutvapen så därför luftade jag min förvåning inför expediten;
- men det här är väl för bövelen inget "vapen", det är ju en luftpistol!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...