Airpang

Direktlänk till inlägg 15 maj 2016

Nyskaparen!

Av Johnny Ottosson - 15 maj 2016 18:00



Udda underspännare!


  Webley & Scott Eclipse - här med den udda laddluckan öppen.


I ett tidigare inlägg så tittade vi närmare på Webley & Scott Omega och i samband med detta så fick jag ett antal förfrågningar och önskemål om ett liknande inlägg som behandlade den Webley & Scott-modelll som, möjligtvis med Trackern undantaget, ligger de flesta svenska entusiaster närmast om hjärtat - jag talar då naturligtvis om den innovativa och i Sverige storsäljande Eclipse!


I denna tid, långt innan Webley & Scott började namnge sina olika modeller efter ballistiska missiler, så var själva namnvalet för modellen synnerligen tilltalande, man kallade modellen för Eclipse och alla insåg direkt varför. Ända sedan 1983 så hade Weihrauch HW77 blivit den fixstjärnan som alla tillverkare ville rikta in sig mot. En helt ny och stark trend mot underspännare hade skapats av HW77 och dess försäljning var något som alla konkurrenter avundades. Här ville också Webley & Scott vara med de ville också gärna vara konkurrenten vars egna produkt var "to eclipse the HW77", alltså lite fritt och vårdslöst översatt - "Överträffaren", (underförstått av HW77).


Ett symboliskt starkt laddat namnval alltså med en tydlig vink åt konkurrenten i Västtyskland och i ungefär samma klass som Toyotas minibil IQ, som såldes med devisen "Smartare än Smart" (den blott tvåsitsiga konkurrenten).


Nåväl, ett stort självförtroende och en kaxig attityd i kombination med viss verbal krativitet och en alert marknadsföringsavdelning säljer inte allena ett lite dyrare luftgevär så under ettiketten så var man även tvungen att kunna leverera och på den här tiden, då kunde Webley & Scott också detta - med besked.


Redan 1984 så börjades arbetet med Eclipse, man hade relativt gott om pengar och man fick dessutom en del av anslagen för Omegan till sitt förfogande. Tanken var en lansering av Eclipse redan till 1986 men det blev fördröjt till 1987 och den verkliga försäljningen ut till kund kom igång ordentligt först året därpå. Som en konsekvens av en relativ tidspress och besluten att använda delvis ny och obekant teknologi så mötte man också en del problem som under modellens karriär visade sig vara såpass problematiska att livscykeln på modellen dessvärre blev kortare än vad man egentligen hade tänkt ifrån början och dessutom så var man tvungen att facelifta modellen i form av en Mk II-version under resans gång.


Två av de mest udda och kända särdragen hos Eclipse var den ovanliga laddmekanismen med en laddlucka och materialvalet till vapnets cylinder.


Laddning med laddlucka


Den här lösningen hade tidigare använts av Walther på sin första LGV-serie på 1960-talet och visat sig fungera helt utmärkt - på en SSP med låg effekt, vill säga. Med hjälp av ett vred på vänster sida om laddluckan så fällde man upp luckan 90 grader varvid man kunde ladda en diabol direkt in i pipan. Nackdelen var att transferporten blev osedvanligt lång då den löpte längs hela laddluckans längd! Dessutom så fick man inte mindre än två öppningar som man tätade med O-ringar för att trycket inte skulle förändras på sin väg mellan pistongen till diabolen. Systemet var säkert relativt den öppna cylinderladdningen som HW77 tillämpade och man kunde omöjligtvis klämma sig på samma sätt som var möjligt (men ovanligt) med HW77. Jämfört med den äldre och gängsle lösningen med en tvärställd roterande laddtapp så var luckan dessutom enklare och billigare att tillverka.


  Laddluckan med möjlighet att ladda direkt in till pipan.


Nackdelarna var emellertid att konstruktionen hade låg verkningsgrad, man förlorade en hel del effekt på grund av den långa transferporten och detta bekymmer förstärktes ytterligare om O-ringarna till luckan blev dåliga och började smygläcka. Trots ett imponerande format så var därför inte Eclipse speciellt kraftfull utan hamnade på en effektnivå strax under Omegan och idag så får man nog räkna en Eclipse som närmast ett vapen på 12 fpe. De mindre kalibrarna tenderade också till att ge märkbart mer kännbar rekyl än de grövre och modellen blev udda nog mest harmonisk med den grova kaliber 25, trots att konstruktionen egentligen inte var kraftfull nog för denna kalibers tunga diaboler.


Aluminiumcylinder


På nästan alla fjädervapen så tillverkas vapnets fundamentala stomme, cylindern, av stål. Kruxet med underspännare är emellertid att de på grund av sin konstruktion får hög vikt och detta bekymmer plågade exempelvis HW77 som fick en hel del rättmätlig kritik för just sin höga vikt. Här insåg Webley & Scott att man hade hittat en bra angreppspunkt och man beslöt sig därför för att motverka detta problem igenom att tillverka cylindern på sitt gevär av lättmetall. Att de flesta tillverkare avstod ifrån detta föreföll inte ha avskräckt Webley och mycket riktigt så skapade detta materialval en hel del bekymmer.


Bortsett ifrån vissa produktionstekniska svårigheter, aluminium var ju inte lika välanvänt inom industrin i allmänhet som är fallet idag (jmfr cykelramar etc) så fick man också en del andra nackdelar vilka kunde uppfattas som ganska triviala men som utgjorde betydande svårigheter just för Webley & Scott. Ett exempel på detta var kruxet att få till samma jämna ytfinish på aluminiumcylindern som på övriga blånerade delar av stål. Någon form av skiftning i nyanserna eller (hemska tanke!) flammighet var icke acceptabelt hos detta fabrikat, något som ledningen tydligt klargjorde. 


När vapnen slutligen ramlade ut så visade det sig dessutom att aluminiumcylindern kom att utgöra en större problematik för ägarna än för tillverkarna. På grund av den måttliga effekten på grund av den långa transferporten så frestades många att montera vassare slagfjädrar. Den ökade stressen av detta sträckte effektivt ut de hål som håller pinnen bakom bakstycket till eliptisk form. När kikarsikte skulle monteras så ställde detta stora krav på själva montaget och Sportsmatch kom sedermera att adressera problemet igenom att tillverka speciella och unika kikarsiktesfästen för just den här modellen. Använde man billiga generiska fästen och i synnerhet sådana av stål så var det mycket lätt att man skadade kilbasens spår i dess mjuka material.


  En spännande nykonstruktion!


Andra problem som ägarna rapporterade in under åren men som inte var lika frekvent förekommande utgjordes av glappande infästning av pipan i cylindern och oacceptabelt stort slitage i länkaget där underspännararmen fäster mot cylindern. På det hela taget så var detta materialval till cylindern till stor del drabbat av många klassiska problem som tenderar att drabba de tillverkare som först bryter in på oprövad mark.


När modellen till slut var färdig och ramlade ut på marknaden under stort pompa och ståt så var förhoppningarna skyhöga och Webley & Scott var både stolta och hade ett enormt förtroende för modellen, något som man i efterhand kanske borde ha varit lite mer försiktiga med eftersom redan den första batchen blev fördröjd av produktionstekniska bekymmer. De riktigt stora volymerna gick därför ut till kund tidigt 1988.


Som sig bör så var de brittiska luftvapentestarna lyriska - äntligen, menade man, så skulle HW77s dominans brytas. Det var ingen hemlighet i branschen att även BSA hade en motsvarighet på G (vilket sedermera skulle vara bli BSA SuperStar och GoldStar från 1989, men det är en annan historia), dock så var Webley & Scott först ut på plan.


Nu, nu skulle kollegorna i branschen från Västtyskland äntligen bita i gräset!


Eclipse sålde genast bra, modellen var attraktiv eftersom den på pappret var helt rätt. En underspännare perfekt för Field Target samtidigt som den var relativt lätt och smidig trots 112 cm totallängd och 3590 gram vikt, den var helt enkelt väldigt välbalanserad med en stor och bekväm stock. Blotta volymen på stocken gjorde att de flesta faktiskt uppfattade modellen som väldigt lätt och i synnerhet så i jämförelse med den klunsigare och 4100 gram tunga HW77.


  Den berömda (ökända?) laddluckan i sitt stängda läge..


I Sverige gick också försäljningen riktigt bra, Trackern hade öppnat dörren lite för Webley & Scott och tack vare god publicitet i dåtidens facktidskrifter för jakt och skytte så hade entusiasterna ett stort förtroende för varumärket. Ville man nu inte ha en Tracker eller Viscount så fanns här de mer påkostade Omega och Eclipse att välja mellan.


Ett moln på himlen var att även Dianawerke kastat sig in i leken med ett helt nytt formidabelt vapen, deras allra första moderna sidospännare. I England så blev den kanske inte någon större konkurrent då den till och med var ännu något tyngre än HW77 och dessutom med ett enklare avtryckarsystem men i USA, där effekt var nyckeln till framgång och där seriöst stora volymer fanns att vinna - där blev Diana 48/52 kungen av high performance när man önskade något kraftfullare än HW80 men inte hade pengar nog att köpa en Eliminator. I en samtida test av tidnignen  American Airgunner så formligen krossade denna Diana såväl HW77 som Eclipse när tre av dessa vapen prestandatestades med kaliber 22 i kategorin fixed barrel air rifles.


Visst, en HW77 och en Ecplise kunde med kaliber 22 locka fram bortåt 14-15 fpe med kaliber 22 om man offrade en hel del av skjutbarheten. Detta var emellertid inte långt ifrån tomgång för Dianan, jag vill minnas att deras testex frustade fram 22 fpe...


Tyvärr så började svagheterna i övrigt hos Eclipse att bli än mer påtagliga i takt med att tiden gick och 1989 när BSA lanserade sin betydligt smartare SuperStar på samma koncept så blev konkurrensen än mer intensiv. Nu var det inte bara HW77 som jagade samma kunder utan även BSA.


  BSAs fina SuperStar blev en svår konkurrent för Ecplise på den viktiga hemmamarknaden.


Den nya spelaren på marknaden visade sig vara ett ytterst kompetent vapen, dimensionsmässigt sett så hamnade den på 108 cm och vikten stannade vid blott 3630 gram, obetydligt tyngre än Eclipse och dessutom kortare. Skillnaden till HW77 uppfattade de flesta som milsvid. BSAs nya avtryckarsystem höll de flesta som bättre än Eclipse men inte lika bra som HWs Rekord. Laddsystemet hos SuperStar var precis lika säkert som Eclipse men mindre strul med läckage och därtill med en högre verkningsgrad, en SuperStar som FAC var utan tvekan kraftfullare och dessutom trevligare (allt är relativt) att hantera med hög effekt. En del av kritiken mot Eclipse hade också varit en klumpig utforming för låsningen till underspännararmen med två tangenter som skulle skjutas bakåt liksom svårigheten att montera en extern ljuddämpare. Båda dessa problem hade BSA smarta lösningar på. Slutligen så blev dessutom priset ut till kund lägre. Nackdelar då? Tja, inte riktigt samma finish som Webley & Scott men i gengäld så slapp man strulet med aluminiumcylindern. Summa summarum så blev SuperStar en riktig pungspark för Webley & Scott.


Så fort som SuperStar hade landat på marknaden så började Webley & Scott direkt att skissa på en Mk II av sin Eclipse då man inte bedömde den äldre Mk I som fullt ut konkurrenskraftig. Nu gjorde man en ordentlig revision, man skapade bättre infästningar av pipan och underspännarleden, man ersatte tangenterna för underspännaren med en riktig knapp och man försåg mynningen på pipan med en färdig gänga för ljuddämpare. Detta och lite mindre förändringar gjorde att Ecliplise Mk II såg världens ljus 1992, ett betydligt bättre vapen - eller i alla fall ett lika bra vapen som tidigare minus en del kända strulområden.


  TX200 Mk I - ca 3000 ex tillverkades, denna har #0086 och tillverkad oktober 1991 (äkta .22 pre-92!)


Nu då....


Nej, Webley & Scott hade inte turen med sig, förutom HW77 och SuperStar så kom det nu ut ännu helt ny aktör på marknaden och denna gång så hade Air Arms kanaliserat allt tänkbar know-how runt underspännare ner i ett och samma vapen, skapat av fjädervapengurun Ken Turner. Den nya modellen TX200 blev en gamechanger för hela kategorin underspännare, ja - faktiskt för allt vad fjäderluftgevär innebar. 


Här fanns allt som alla någonsin hade önskat sig i ett och samma vapen:


* Utsökt finish, passning, kvalité och detaljutförande

* Ett avtryckarsystem som till och med ansågs som bättre eller likvärdigt med Rekord

* Centrerad transferport och öppen cylinderladdning för optimal verkningsgrad

* Fin ergonomi, riktigt fina valnötsstockar som tillval

* En bättre kilbas för kikarsiktesmontering än både SuperStar och Eclipse

* Syntetiska glidlager för en oöverträffad skjutkänsla

* Smart öppning av underspännararmen och behaglig geometrisk utväxling på anspänningen


Viss kritik fanns dock, tillgängligheten var inte bra i början, priset var något högt och vapnet var en smula tungt. Annars så hade Air Arms fått allt rätt, det fanns till och med möjligheter för en effekt uppåt 16-17 fpe på de modeller som såldes på export till exempelvis USA. Resultet lät inte vänta på sig, TX-serien blev fjäderluftvapnens stora stjärna och en synnerligen långlivad storsäljare som först på de senaste åren har fått allvarlig konkurrens, nu av Walthers LGU-serie. Tillsammans med Dianas sidospännare så blev TX-serien ungefär vad som fortfarande finns kvar från den här perioden.


Långt in på 2000-talet så kunde man snava över ny oanvända exemplar här och där..


Ecplise fortsatte med en relativt sporadisk försäljning under de kommande åren, nu dessutom lite i skuggan av de allt mer populära PCP som så sakta började stjäla uppmärksamheten hos mer köpstarka kunder. Under 1996 så försvann Eclipse från USA-marknaden och Webley & Scott själva uppgav att produktionen officiellt avslutades så sent som år 2000. Sanningen verkar dock vara den att från 1998 så skruvade man ihop lite Eclipse på direkta kundorder av befintligt reservdelslager men trots detta så flöt det upp nya Eclipse ända fram till 2004-2006, vilka förmodligen var gamla lagervapen från handlare som hade satt sig med överlager. Det är nog ett ganska säkert påstående att Eclipse under de sista åren på 90-talet närmast var en kvarleva ifrån en svunnen tid vars marknad redan hade försvunnit och där resterna av densamma totalt dominerades av TX-serien.


I dagens perspektiv, drygt ett par decennier efter modellens glansdagar, så är Eclipse ett nostalgiskt veteranvapen för anglofiler som inte sällan är samtida entusiaster med modellen vilka var unga när den lanserades och därmed tämligen medelålders män dessa dagar. Idag är det inte längre ett drömvapen för Field Target-fantasten med prispallen i siktet utan snarare ett tyngre och kraftfullare komplement till den dammiga Trackern längst inne i vapenskåpet, ett vapen att avnjuta en stilla vacker sommarkväll hemma på villatomten när man vill njuta av äkta brittisk ingenjörskonst på gott och ont.





 
 
Ingen bild

Jockw

15 maj 2016 19:38

Trevlig läsning igen👍 Har .177&.25 i MK1 och en .22a i MK2 och det är den jag skjuter helst med, ser väldigt lika ut men är ganska stor skillnad att skjuta med. Trevlig klassiker iaf.

 
Ingen bild

Air

15 maj 2016 20:36

Tack trevlig läsning mycket bra skrivet.Var själv med när
det begavs sig så man känner igen sig.Gick från Webley Tracker
till HW77k.Ville ha en underspännare från GB med så det blev
en BSA Superstar som jag älskar kommer att använda så länge
jag kan detta var innan AA TX kom.Nu skulle en Eclipse passa fint
i samlingen med att njuta av fina sommardagar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Johnny Ottosson - 20 juni 2023 21:00

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

Av Johnny Ottosson - 11 april 2023 19:00

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

Av Johnny Ottosson - 19 mars 2023 17:00

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Av Johnny Ottosson - 26 februari 2023 17:00

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

Av Johnny Ottosson - 25 februari 2023 21:30

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Ovido - Quiz & Flashcards