Direktlänk till inlägg 14 april 2016
Ett fantastiskt tillbehör !
En av mina favoritplatser men tyvärr ganska så ljudkänslig - en underbar vårkväll
Jag såg på det svenska luftvapenforumet att man förde en diskussion runt ljuddämpare för luftgevär och i denna tråd så konstaterades det samstämmigt att prevalensen av just ljuddämpare på nya modeller ute i handeln förefaller ha ökat betydligt. Själv så har jag gjort samma iakttagelse och det förefaller dessutom som att allt fler marknadsaktörer inte längre blygs över detta utan de annonserar gärna sina produkter som utrustade med just ljuddämpare eller ljuddämpande anordningar snarare än att försöka linda in företeelsen i mer diskreta beskrivningar.
I grund och botten så tycker jag detta är bra, den här typen av förfarande kommer tveklöst att på sikt agera som dörröppnare för utvecklingen. Syns och finns dämparna runtomkring oss så normaliseras dessa som de eminenta tillbehör som de faktiskt också utgör.
I nyss nämnda tråd så föreföll konsensus av deltagarna landa i att dämpare för licenspliktiga vapen troligen är licenspliktiga men att dämpare för licensfria vapen sannolikt inte är det. Detta är en tolkning som jag i sak själv stödjer. Problemen är dock två; hur bevisar man att dämparen bara är till ett licensfritt vapen och hur hanterar man de oproportionella negativa konsekvenser för den enskilde som en felaktig tolkning kan komma att innebära? För integrerade ljuddämpare, ofta maskerade som shrouds, så har man troligtvis enklare att övertyga en rättsinstans om att dessa inte är varken avsedda för eller passande till, företrädelsevis krutdrivna, licenspliktiga skjutvapen.
Det stora kruxet är de lösa dämparna, som ju till sin konstruktion kan fungera precis lika bra på en 22LR som på ett PCP. Här kan bevisläget bli mycket kärvare och i synnerhet för ett vapen som inte säljs med en dylik ljuddämpare som original över disk. Skulle nu en rättsvårdande myndighet besluta sig för att fälla ett ljuddämparinnehav så kan dryga efterräkningar för innehavaren stå att vänta. Just detta gör att många entusiaster av lätt begripliga skäl föredrar att inte chansa.
Detta är naturligtvis klokt i sak.
Personligen så hoppas jag dock att vi så snart som möjligt får se ett klarläggande från myndigheterna om hur framtiden för våra ljuddämpare till luftvapen ska betraktas i juridiskt hänseende. Den nuvarande situationen är ju på de flesta sätt mycket frustrerande och otillfredsställande eftersom insikten om ljuddämparen mervärden börjar stå allt mer klar överallt, både hos entusiaster och utomstående.
Ansvarsfulla och miljövänliga skyttar använder ljuddämpare - förhoppningsvis snart också i Sverige.
Luftvapen är roligt, säkert och framför allt en mycket miljövänlig skyttesport till vilken ljuddämpare är en lika självklar och nödvändig del som katalysatorn hos en personbil. Här behöver vi med andra ord tyvärr myndigheternas hjälp för att kunna få lov att ta ett ännu större miljöansvar. För på sista raden så finns det trots allt en gemensam målbild. Myndigheterna önskar ju som bekant begränsa mängden och närvaron av krutdrivna skjutvapen i samhället samtidigt som vi önskar få fler vänner i vår egen skyttehobby.
Allt detta talar för att luftvapen är en sport och hobby som även i omgivningens ögon förtjänar att ha framtiden för sig och i den framtiden så är ljuddämparen utan tvekan en mycket viktig del. Luftvapen kan leverera säkerhet, skjutglädje, miljöhänsyn och tillgänglighet på ett sätt som inga krutvapen förmår.
Framtiden är vår!