Ett okänt guldkorn

  Trist klunsig 70-talsdesign och en krämigt äcklig bajsbrunt lackad stock av bok - kan detta ändå vara något?

Under 1973 så presenterade Feinwerkbau sin numera berömda Sport-serie och modellen blev raskt en mycket lönsam produkt för Feinwerkbau. Av den anledningen så kom detta gevär att hänga med ända in till 1989 för att sedan återuppväckas ytterligare ett par decennier senare till en andra sväng på marknaden. Feinwerkbau kunde ta duktigt bra betalat för modellen, trots att den i grund och botten var en högst konventionell pipspännare, men kunderna knorrade ändå sällan utan handlade med god aptit.

Anledningen?

Feinwerkbaus Sport-serie var naturligtvis välbyggd och  den presterade bra i skenet av den dåtida konkurrensen - men, den hade också ett mycket gott anseende bara i kraft av sitt varumärke allena. Alla som kan något om sportskytte någonstans i världen vet också att om det står Feinwerkbau på ett vapen så kan man aldrig skoja bort vapnets förmåga till att leverera den yppersta tekniska egenprecisionen. Detta gjorde att entusiaster med ett brinnande luftvapenintresse gärna betalade lite mera för detta varumärke eftersom man visste att även om inträdesbiljetten kanske var hög så blev ägandet ändå en fröjd över tid.

Enormt bra pipor, bra grundkonstruktion och i övrigt en vettig produkt gjorde modellen universellt populär.

När pengarna började ramla in hos Feinwerkbau så gick detta naturligtvis inte övriga konkurrenter obemärkt förbi. Andra tillverkare som också egentligen hade sitt primära fokus på just tavelskyttevapen började även dessa att fundera lite. Om Feinwerkbau kunde göra en extra slant på sin avstickande serie mer konventionella fritidsgevär, nog borde detta också fungera precis lika bra för andra aktörer?

En tillverkare som snabbt förstod detta var Anschutz som raskt började skissa på en egen "Sport-serie" och minsann så dröjde det inte speciellt länge innan också denna ramlade ut på marknaden, då under modellbeteckningen 335.

  I början så var man fortfarande hårt låst vid sitt stolta tävlingsarv

När nya 335 ramlade ut på marknaden så var den köpande allmänheten till en början lite frågande. Bössan var någonstans mitt-emellan en Weihrauch HW35 och en Feinwerbau Sport i storlek men utan att kunna leverera varken utgångshastighet eller anslagsenergi i närheten av någondera. Vidare så envisades Anschutz med förevisa nyskapelsen ihop med tavelskyttesutrustning och benämnde även en variant av dem som Target.

I USA så blev mottagandet minst sagt ljumt. Dyr men ändå varken ett tävlingsgevär eller försedd med dundereffekt, köparna förhöll sig kallsinniga. I England däremot och då med kaliber 22 så lossade det för modellen som sakta men säkert började klättra i försäljningslistorna. Hemma i Tyskland så gick det också bra men då främst som tillståndsfri med 7.50 joule och kaliber 177 för den vuxne och medvetne entusiasten som prioriterade ypperlig precision men ändå inte ville ha ett renodlat tävlingsgevär. På de brittiska öarna så hittade man hos 335 ett vapen med kaliber 22 som låg nära 12 fpe men som ändå träffade där man siktade utan att vara så oversize som en Weihrauch HW35.

    Aktivt piplås är inte så vanligt numera..

Konstruktivt sett så fanns det egentligen inget att klaga på. Cylindern var omsorgsfullt honad eftersom pistongen var försedd med läderpackning. Pipan var av ypperlig kvalité, som sig bör från en Anschutz, och avtryckarsystemet var ett fint tvåstegssystem typ Rekord som därtill erbjöd en lång rad justermöjligheter. Blånering, passning, sammansättningskvalité och finish var utan tvekan mycket hög och fullt jämnbördig med exempelvis dåtida Feinwerkbau och Weihrauch. En udda detalj var det aktiva piplåset som förr var betydligt vanligare på fjäderbrytgevär även om det nu har fått en liten renässans hos Walters nya LGV-serie.

Ändå så var och blev den också i ett historiskt perspektiv nästan fullkomligt anonym och okänd.

Idag vet de flesta fjäderfantaster vad en Weihrauch HW35 är för någonting, de flesta känner också till Feinwerkbau Sport men vem har ägt eller ens skjutit med en 335? 

  Legal limit och 12 fpe påstår reklamen, runt 10 och kanske 11 fpe är nog snarare sanningen..

Mycket få, är förmodligen svaret. Men jag vet en entusiast som blev frälst för modellen. För runt 15 år sedan, när jag själv sköt Feinwerkbau Sport, så blev jag kontaktad av en nybliven luftfantast som nu ville köpa en fin fjäderbössa med kaliber 22, naturligtvis kraftfull och välskjutande. Han hade två heta kandidater, dels en "Tracker med lång pipa", vilket var en Webley & Scott Viscount för 2500 kr samt en "bössa tillverkad i Västtyskland och med ett namn som låter som en nysning(!)" för blott 500 kr. Vilken skulle han välja?

Trackern hade ju han hört mycket gott om och det var väl egentligen hans drömvapen men dessa kostade regelmässigt minst 3000 kr och inte sällan även över 4000 kr, vilket var en försvarlig mängd pengar runt milleniumskiftet. Då Viscounten ju var en Tracker, låt vara med längre pipa, så lät det som att han över telefon var mest tänd på denna. Dock så fanns ju nyfikenheten där, tyska prylar är ju oftast bra så vad trodde jag om det alternativet?

Ett vapen "vars namn jag har glömt men som lät som en nysning" var emellertid inte enkelt att identifiera bara på den beskrivningen. De tre "bra" tyska fabrikat som jag på rak hand hade i tankarna hade alla namn som med lite fantasi kunde tänkas låta som just nysningar men inte ens en sliten Weihrauch (prosit!) kunde ju vara fel för 500 kr. Jag föreslog därför på rak hand att han skulle ta den tyska bössan, vore den inte till belåtenhet så var den i alla fall lättare att sälja. Att däremot lägga mycket pengar på ett vapen som man nästan vill ha (Viscount vs Tracker) var under alla omständigheter inte en lika bra idé.

  De sista exemplaren man gjorde hade lite mera snits på stockdesignen inte inte lika grov täcklack

Köpet blev också verklighet och jag fick året därpå förmånen att provskjuta detsamma på Hova-träffen. Då hade ägaren svarvat till en egen bakre fjäderguide, köpt en slagfjäder från England vars fabrikat jag har glömt samt fräschat upp original läderpackning. Resultatet blev ett vapen som sköt utomordentligt bra med en snabb och distinkt avfyrningscykel utan störande rekyl eller fjädervibrationer. Precisionen var, som sig anstår en Anschutz, ypperlig. Utgångshastigheten låg på lite drygt 170 mps med 14.30 gn diaboler och ägaren var naturligtvis synnerligen nöjd med sitt köp. Blåneringen såg nästan ny ut och det var bara några mindre rostprickar som han hade behövt avlägsna med olja och OOOO-stålull. Stocken var slipad och oljad för att få lite mer fräschör än det kantstötta och tjockt lackerade utseende som mötte honom vid köpet. 

Jag tror inte att någon som jag känner har köpt bättre bössa för mindre pengar än vad han gjorde...

 

DR luft

17 mars 2016 21:14

Vet att dessa bössor periodvis såldes av Hobbex på 70 talet. Minns också att vissa jämförde dom med Diana 35 vilket var grovt missvisande då Anschutzen var bättre byggd och även sköt bättre. Tyvärr mycket ovanlig modell och därmed svår att hitta begagnad här.

 

Air

18 mars 2016 10:31

Att de var ovanliga har säkert med priset att göra
även om man fick kvalitet.Det som fanns i mängd var
El gamo,Slavia.Kom någon med en Diana som var valigare
i högre prisklassen var man kung.Så såg det ut där jag
började skjuta för länge sedan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...