Direktlänk till inlägg 19 augusti 2015
Köra öppet i sommaren...
Idag så blev det till sist dags att bekanta sig med mitt senaste nyförvärv, en Diana 23 ifrån 1966. Bössan är i mycket gott skick och gav 10 skott i kronografen inom 8 fps spridning. Effekten landade på 4.85 joule ifrån 143 mps med JSB RS. En hyfsat bra matchning mot uppgivna 150 mps.
Jag passade naturligtvis på att samtidigt mäta min Diana 25 som presterade 168 mps med samma diabol vilket då blev 7.32 joule, även här ett bra resultat mot angivna 165 mps. Spridningen blev lite högre, 12 fps och bössan dieslade lite. Då ingen av dessa båda vapen har kilbas så blev det att skjuta öppet - med öppna riktmedel.
Att skjuta öppet är roligare än vad man tror faktiskt och jag sköt en tavla med 10 skott vardera:
Överst modell 25 och nederst modell 23
Jag satte upp två tavlor på 14 meters avstånd och jag använde mina tavlor ifrån Göken då dessa har en stor svart zon som är enkel att se även på ett såpass långt avstånd. Sedan satte jag mig vid ett bord och sköt med armbågarna vilandes på bordet. Ammunitionen blev snabba JSB RS.
DIana 25 är jag betydligt mer van vid att skjuta än nya modell 23 och det tyngre vapnet gör det avsevärt mer lättskjutet. Det känns väldigt ovant att skjuta öppet och avtryckarsystemet är otroligt tungt jämfört med min 1701, som jag skjuter mest med av alla mina olika vapen. Med lite övning så skulle man förmodligen kunna skjuta riktigt bra med det här vapnet, i alla fall på det här avståndet.
Diana 23 är liten och lätt, för liten och lätt faktiskt, i alla fall i relation till sitt förhållandevis tunga avtryck. Trots tunga avtryck så är de i alla fall rena och vapnen slår distinkt och twangfritt, förmodligen så är detta vapen med mycket harmoniska setups och dessutom sugande fina läderpackningar. Träffbilden blev i alla fall klart större för 23 än för 25 och det kändes också när man sköt, bössan liksom "vispar runt" när man smeker av skottet. Om 25 kräver en smula vana så kräver 23 helt klart betydligt mera av den varan.
Modell 23/25
Längd: 91 cm/97 cm
Vikt: 1800 gram/2400 gram
Piplängd: 36 cm/40 cm
Utgångshastighet: 150 mps/165 mps
Överlag så får man väldigt mycket skjutglädje och en enorm kvalité för mycket små pengar när man kommer över den här typen av veteranvapen. Blåneringen är enorm, med dagens mått mätt. De öppna riktmedlen är små konstverk med riktigt distinkt känsla och helt av metall (liksom hela vapnen för övrigt). Läderpackningarna ger en speciell känsla, man kan riktigt förnimma hur "tungt"/tight som pistongen löper i de honade loppen. Detta är fjärran ifrån dagens oversize cylindrar med parachute-packningar och mängder med fett, som rekylerar hårt och twangar brutalt. I jämförelse med en modern lågprisbössa riktad till samma kundgrupp så känns dessa gamla Dianor som rena lyxvapnen.
Både 23 och 25 är mycket enkelt byggda vapen (illustration: TW Chambers Co)
Intressant nog så är dessa veteranvapen både talrika och billiga. Med lite tålamod så är det inte alls svårt att hitta riktigt fina vapen, gränsande till nyskick, för bara några hundralappar. Själv så betalade jag 650 kr för min 25 och 500 kr för min 23 och det är småpotatis i sammanhanget. Ett nytt luftgevär kostar minst en tusenlapp om det är tillverkat i Europa och ett bra fjädervapen betingar minst 2000 kr och uppåt. Då har det ändå inte samma finish och passning som dessa 50-60 år gamla pjäser.