Direktlänk till inlägg 16 augusti 2015
Ett blåsigt år...
Lösningen för den här säsongen...
Som de flesta entusiaster knappast kan ha undgått att notera så har 2015 varit ett enastående blåsigt år. Detta även nu de senaste veckorna när värmen, relativt sett, förefaller äntligen ha kommit till sommaren 2015 - om än i elfte timman. Personligen så har jag löst säsongen igenom att skjuta inomhus så mycket som möjligt, till vilket jag har haft bra möjligheter under hela sommaren.
Nackdelen med detta har varit möjligheten till begränsade skottlängder, som längst ca 35 meter.
För mig som helst skjuter 10J/.177 så har detta emellertid inte varit någon grav begränsning. Våra licensfria vapen passar ju som allra bäst på avstånd ut tll 30-35 meter, även inomhus, och detta gäller i synnerhet om man använder en relativt sett svårskjuten pistolkarbin som primärvapen.
Idag tog jag en sväng förbi min skjutplats då jag ändå hade ett kundbesök i den riktningen, som vanligt så väcker min lilla aluminiumväska ingen notis av omgivningen och i synnerhet inte i kombination med mitt laptop-fodral etc.
Väl på plats så är det bara att backa in bilen i maskinhallen och börja skjuta. Jag fäller ena delen av baksätet på Priusen och har väskan under mitt skjutstöd. Därefter så är det bara att lägga sig på magen och så kan man skjuta med fullt stöd. Idag blev avståndet 30 yards (ca 27 meter), eftersom jag skulle använda tavlorna till en jämförelse på ett utländskt forum. Jag sköt 30 skott (= en fyllning) med 8.44 JSB Exact
Tre tavlor i den ordning som de sköts...
Som synes så har min 1701 en osedvanligt liten luftvolym, bara 45 cc (jmfr BSA Ultra 75 cc) - en dryg tiondel av en vanlig Royale 400. Det betyder i kombination med det långa avståndet för effekten (drygt 8 joule) att man tydligt märker på träffbilderna var i effektkurvan som man befinner sig.
Den första serien träffar lågt, förutom det sista skottet som gick riktigt högt. Man märker medan man skjuter ett träffbilden stiger med skott för skott. När jag fyller till 2900 Psi så ligger jag lite tidigt i kurvan med förhållandevis låg effekt.
Under den andra serien så ligger vapnet i sin sweetspot och levererar optimalt. Ett skott sticker dock av uppåt. Ifrån mätningarna i kronograf så har jag tidigare sett att vapnet lätt kan ge en spik då o då, troligtvis på grund av den lilla luftvolymen. Min erfarenhet är att större luftvolymer som regel ger en mer pålitligt jämn effektkurva.
Den tredje serien börjar med träffar ungefär som den andra serien men därefter så sjunker träffarna vilket ger en avlång träffbild. För skojs skull så sköt jag på en plåt brevid kulfånget och kunde då registera att träff nummer 31-33 skulle ta i ungefär samma höjd (inom svart område) om jag hade skjutit dem på tavlan. Skott 34-35 däremot hade fallit rejält, men förmodligen fortfarande inom en 14 x 14 måltavla, skott över 35 hade gått i marken. Så tom blir vapnet efter dessa 30 skott.
För nästa fyllning om ytterligare 30 skott så sköt jag över 20 yards (ca 18 meter), även är för samma inlägg. Som synes så blir skillnaden i träffläge i princip oförändrad på ett såpass kort avstånd. Man kan tydligt se vilken skillnad det blir på dessa 10 yards (ca 9 meter). Hade jag sedan lagt på ytterligare 10 yards, till 40 yards (drygt 36 meter) så hade träffbilderna sannolikt öppnat ytterligare. Den gamla devisen om att 10J/.177 räcker till 30 meter stämmer onekligen väldigt bra.
Så mycket mera hann jag inte med denna dag, jag stannade bara till en timma på vägen hem och det räckte för att skjuta lite för att få guldkant på en vanlig vardag. Styrkan med den här skytteformen är att man kan skjuta när man vill och inte när omständigheterna råkar vara helt rätt, vilket ofta är fallet när man skjuter på en reglerad skjutbana. Då måste den vara öppen, det måste funka tidsmässigt sett att ta sig dit och slutligen så måste vädret vara rimligt. Mycket av det slipper man om man skjuter inomhus över lokaler där man själv har fritt och eget tillträde.