Inför nästa söndag..
Vapnet ihopmonterat efter transporten och redo att användas.
Idag besökte jag för första gången en plats som jag precis nyligen har fått möjlighet att nyttja för lite utomhusskytte, praktiskt nog belägen i Ucklum och inom cykelavstånd ifrån hemmet. I samband med att Fuxerna förmodligen kommer att hamna i likvidation så blev vi ju hastigt utan skytteklubb och de övriga medlemmarna i gamla Fuxerna gick endera över till Onsala eller Skepplanda, två säkert helt utmärkta klubbar men med den gemensamma nackdelen att de ligger geografiskt sett ganska långt bort ifrån mitt eget hem.
Här har jag mätt upp 30 meter till en högstubbe, vilken tjänstgjorde som plattform för målet
Ändamålet för dagen var, förutom att inspektera den nya skjutplatsen, att testa lite utomhusskytte och skjuta in vapnet inför nästa söndags tävling hos Onsala LGK. Detta år tänkter jag ställa upp i den fria klassen med min 1701 inställd på blott 5.00 joule - en intressant utmaning.
Målet inzoomat så mycket det går med mobilkameran, samma fotovy som fotot ovan.
Jag började med lite skjutning i FT-ställning över 30 meter för att se hur vapnet presterade. Detta är det längsta avstånd som jag räknar med att jag (under vindlugna förhållanden) kan vara riktigt konkurrenskraftig jämfört med övriga tävlande, som sannolikt har vapen med effekter så nära 10 joule som möjligt.
En vy igenom kikarsiktet, fotat ifrån samma vy som fotona ovan.
Utfallet blev faktiskt bättre bättre än vad jag hade vågat hoppas på själv. I synnerhet vindkänsligheten var inte alls så illa som jag hade befarat tidigare. Däremot så är projektilen mycket känslig för hastighetsvariationer när utgångshastigheten i sig självt är såpass låg. Detta märkets tydligt på tavlan nedan, som sköts med de tio sista skotten innan jag var tvungen att fylla om tuben igen.
Här märktes det tydligt att träffarna dalade när utgångshastigheten sjönk..
Nöjd över träffbilderna så kunde jag konstatera att även skjutplatsen var mycket trivsamt. Det hela handlar om en vacker, ganska gles, lövskog precis i kanten av en större åker. Jag kunde också notera att en och annan duva samt skata landade på åkern under skyttet, sannolikt i jakt på ytliggande utsädesfrön.
En vacker och trivsam plats, dessutom geografiskt nära mitt hem - helt perfekt..
För övrigt så avlöpte allt som önskat. Vapnet fungerade som det skulle och allt jag behövde passade utmärkt in in väskan på avsett sätt. Sammanfattningsvis så känns det nog som att 25 meter är den bortre gränsen för vad man kan räkna bra resultat för blott 5.00 joule. Visst fungerar det också på 30 meter men det är betydligt krävande för skyttet och då var ändå dagen idag osedvanligt lugn och fin. Att skjuta bra över 40 meter med den här effekten utomhus är säkert en veritabel utmaning - som jag naturligtvis också måste testa lite längre framöver.
Vapen och väska - allt man behöver..
Vad gäller tävlingen i Onsala så lär det bli spännande om dagens väderprognos håller i sig. Idag talar man om ca 12-14 mps sekund växlande byvind, +9/10 grader samt sporadiskt regn. Förhoppningsvis slipper vi det sistnämnda men friska vindar kan säkert bli spännande i även annars blåsiga Onsala. Då om någonsin så blir det slumpen som styr vilka som kommer att hamna på pallen.
kj
4 maj 2015 12:30
du gör ju som du vill ,men gå en tävling med ynka 5joule?är det inte bättre och kasta sten istället?du har ju ingen kompensation för vind om du skjuter på längre håll med den ynkliga utgångshastigheten?på 10m går det väl men nä vad är detta för trams,håller fler på med sånt här?.
Johnny Ottosson
4 maj 2015 19:51
Jag utmanar fördomar.
Är 5 joule en låg energi eller är det något som vi bara föreställer oss?
Vilken räckvidd får man med 5 joule och på vilket avstånd har man fullgod precision?
När börjar jag tjäna på 10 joule jämfört med 5 joule?
I nuläget så vet jag att 20 meter absolut inte är något problem, frågan är hur det går på 30 och 35 meter?
cabom tält o luftvapen.
4 maj 2015 19:33
BRAVO BRAVO, någon måste komma sist samt att det är kul att se dig åka fribiljet. Är det inte bättre att bara skriva I bloggen o inte tävla.
Johnny Ottosson
4 maj 2015 19:46
Njä...
Det är ju alltid kul att vara lite social ibland och träffa alla trevliga människor på tävlingarna.
Personligen så tävlar jag inte för placering utan bara för att det är trevligt.
Något, som jag förstår, är tämligen ovanligt nuförtiden..
Sjökvisten
4 maj 2015 20:26
Jo, du har ju effektivt hjälpt till att döda fjäder/ff-klassen, eller iaf intresset hos mig för den.
Passa på att hänga ut dig själv ordentligt på bloggen, om det skulle bli så du av någon anledning gör ett mediokert tävlingsresultat...
Johnny Ottosson
4 maj 2015 22:16
Vad jag gjorde var att jag krävde att man visade upp vapenlicenser vid deltagande i tävlingar för klasser där vapnen krävde vapenlicens.
Då dog dessa klasser.
Nisse
4 maj 2015 21:45
"Fria klassen"????
Johnny Ottosson
4 maj 2015 22:18
Klassen fri ifrån formalia.
Den klass där det inte krävs tävlingslicens, sportskyttekort, vapenlicens eller annan byråkrati bara för att få vara med att tävla.
Klassen som många klubbar använder för att försöka rekrytera in nya människor till sporten som inte har tävlat tidigare i vår skytteform.
Nisse
4 maj 2015 22:35
Ahhh du menar "Debutantklassen" den som är för dom som aldrig tävlat innan...... Du får gärna kalla den för dess rätta namn Johnny
Johnny Ottosson
5 maj 2015 05:48
Där trillade poletten ner.
Kärt barn har många namn, såvida inget kommer att begränsa saken så tror jag att vi kan se många bekanta ansikten i den klassen framöver.
En klass för de som inte vill satsa fullt ut på en tävlingsform som allt mer fjärmar sig ifrån originalet.
Sjökvisten
5 maj 2015 10:36
-Var det inte du som skrev, efter Onsalas vårtävling i fjor; ang låga deltagarantalet i ff/fjäder, att (jag citerar) "Självklart måste dessa klasser bort"...
Glöm nu inte att häckla dig själv, som med erfarenhet ställer upp i en ren nybörjarklass, för att du prioriterar att åka till Liseberg istället för pengarna. Eller är det pallplats-trots relativt stort deltagarantal i debutantklassen du är ute efter?

Leopold
5 maj 2015 14:01
På tal om att det kan ha varit litet större mångfald av bössor förr... kan säga att enda anledningen till att jag själv övergav fullfartsfjäderklassen var att det blev färre och färre medtävlare tills det nådde sin bottenpunkt just på Onsalas hösttävling 2014.
Anledningen tror jag var att det skrevs en massa smörja här och var om denna klass av folk som inte själva var utövare och att detta påverkat intresset hos potentiella deltagare. Finns även fler faktorer som att det är svårare nu att hinna med flera tävlingsrundor och då hamnar kanske denna klass långt ner på prioritetslistan eftersom den är svår att bemästra.
Synd eftersom det är en mycket spännande klass där utmaningen ligger mer i skjutteknik än i utrustning, man klarar sig fint med rätt billiga enkla grejer även vad gäller optik. Att konvertera till den något mer välbefolkade 16J fjäderklassen betydde investering i ett mer avståndsmätande sikte och man fick en litet tamare bössa på köpet, mer lättskjuten förvisso.
Skjutresultaten klagar jag inte på men en del av tjusningen med fjäder försvann på kuppen, detta att ligga precis och balansera på gränsen av skjutbarhet/precision vs kulbana/vindkänslighet. Nåväl, var sak har sin tid och jag har inte svårt att uppskatta och så småningom kanske bemästra andra dimensioner av skyttet.
Med detta vill jag säga att mångfald kräver en ömsesidig respekt för vad folk tycker är roligt. Var och en har sin väg in i sporten och för en hel del av dagens "elit" så har vägen gått just via fullfartsvapen. Så snälla, snacka inte mer skit om fullfartsklassen. Den har sitt fortsatta berättigande som en av många vägar in i FT. Skitsnack leder till enfald, inte mångfald och fullfartsfjäderklassens hastiga bortgång är ett tydligt bevis på det. Jag hoppas den kan återuppstå i någon form.
Johnny Ottosson
5 maj 2015 17:12
Förr är alltså innan 2006 när Onsala drog igång.
Att fullfart fjäder dog berodde enbart på att man införde ett licenskrav i början av 2010-talet.
Jag var med och drev på att klubbarna faktiskt skulle se att tävlanden hade en licens på det vapnet som man tävlade med i en klass för tillståndspliktiga vapen och vips så försvann alla tävlanden över en natt.
Jag har inget emot fullfartsklasser personligen som sådana men jag vet att framträdande entusiaster vill ha bort klassen av praktiska skäl och detta har jag inga som helst problem med att förstå.
Du kan utan vidare få 30 deltagare till fullfart fjäder om du bara låter bli att kräva deltagarna på uppvisad vapenlicens och övrig formalia.
Frågan är bara om man vill ha det så?
Förbundet vill det definitivt inte.
Sjökvisten
5 maj 2015 15:21
Mycket bra formulerat, Leo!
Leopold
5 maj 2015 21:02
Nja Johnny... vad "framträdande entusiaster" tycker... det skiter jag i. Fullfjädersklassen är knappast särskilt bekymmersamt för banläggare.
Det är vad utövarna tycker är kul som intresserar mig i varje läge. Jag är rätt säker på att man kan få igång en fungerande fullfartsfjäderklass igen om det inte snackas en massa dumheter i tid och otid.
Handlar knappast om krav på vapenlicens som tycks vara vad du tror. Att du skulle ha dödat klassen genom att ställa krav på detta tror jag inte ett skvatt på, inte heller att dina synpunkter skulle haft någon bäring. Detta är en grundförutsättning och inget att debattera alls, alla fattar det.
Kravet på skyttekort och tävlingslicens är enda inträdesbiljetten, enkelt ordnat för den som har intresset. Har man inte intresset finns det andra saker man kan pyssla med. Knyppling, kaninhoppning eller whatever :)
Lev väl.
Johnny Ottosson
5 maj 2015 21:40
Det är bara att läsa statistiken innantill.
Året innan kravet på licens kom så hade klassen mängder med tävlanden, året efter nästan inga alls.
Ren slump?
Onsala var tidigt ute och krävde licenser men man talade tyst om det. Jag torgförde deras ståndpunkt på bloggen och frågade retoriskt varför inte Laxå följde exemplet.
Först gjorde man inte det, sedan ändrade man sig.
Ren slump?
Visst är det enkelt att ordna både skyttekort, detta är i sakliga termer närmast ett skämt som prov räknat och saknar helt relevans för just Field Target som sportgren, men det är en helt annan sak, likaså är det lätt att ordna en tävlingslicens.
För många så är det dock inte värt varken kostnaden eller engagemanget och då är det uppenbarligen inte så mycket intressant som sporten lockar med..
För faktum är att vi har fler knypplare och kaninhoppare i Sverige än Field Targetskyttar.
Ren slump?
Leopold
5 maj 2015 22:12
Men om det nu upplevs som så enkelt att ta detta gevärsskyttekort, vad hindrar den intresserade från att göra det? Hur betungande kan det vara att gå med i en skytteklubb för någon ynka hundralapp per år? Hur tungt ekonomiskt är det att betala in sin ynka tävlingslicens? Jag menar... för den som vill vara med och tävla på tex FT-tävlingar och allt annat man kan tävla i på sina skyttekort.
Fan... detta blir mitt sista inlägg här på ett tag känner jag. Känns rätt meningslöst får jag säga om motparten menar att det inte får kosta något alls att utöva detta intresse.

Johnny Ottosson
5 maj 2015 22:26
Ingenting.
Jag är positiv till sportskyttekortet i sak och jag hade varit ännu mer positiv om utbildningen dessutom hade varit bra och relevant för den aktuella grenen.
Det jag jämför med är storhetstiden för svenskt fallmålsskytte när vi hade betydligt fler tävlande men ändå inget förbund, formalia eller extra kostnader.
Vad har utvecklingen givit oss?
Högre kostnader
Mer byråkrati
Fler nysålda vapen
Färre tävlanden
I en sådan utveckling så måste man våga stanna upp och fråga sig om man verkligen är på rätt väg?
I grund och botten så berör detta inte mig eftersom jag inte ser mig som en del av svensk Field Target men jag tycker i all välmening att de som ÄR en del av den sporten borde fundera lite över utvecklingens gång och hur man tänker förhålla sig till framtiden.
Vi hade en massa entusiaster som gillade att skjuta fallmål med luftgevär i skog och mark.
Sedan genomförde man en förändring.
Nu har man betydligt färre människor som gör samma sak.
Stämmer inte det till eftertanke?
Samtidigt så måste man i sanningens namn också nämna andra effekter av förändringen.
Vi har nu fått en lite grupp hårt sammanhållna entusiaster med en mer påkostad utrustning än någonsin som nu kan tävla internationellt i en etablerad sportgren utomlands på samma villkor som omvärlden.
Dessa tiotalet mycket duktiga fantaster som roterar tävlingarnas topplaceringar har dessutom en svans på kanske tjugotalet hangarounds som också dyker upp på tävlingar men inte lika regelbundet.
Priset vi betalade för detta var ett knappt hundratal deltagare som nu har lämnat skytte mot fallmål med luftvapen bakom sig.
Om de är borta temporärt eller permanent återstår att se den dagen då en annan tävlingsform reser sig som ett alternativ.
Lufthobbyn som sådan har definitivt framtiden med sig, där finns det ingen tvekan.
Frågan är bara hur många som kommer att välja att tävla med sina vapen eller att göra annat med dem.