Lite funderingar i blåsten...

  Många minnen ifrån fornstora dagar.

Lockad av det vackra solskenet så begav jag mig upp till skytteklubben under förmiddagen men tyvärr så visade det sig blåsa nästan halv storm där så skyttet blev med andra ord lite sådär. Allt bortom 20-25 meter var tämligen meningslöst med 10J/.177 och den råa vinden gjorde att jag nog hade fått ut mer av att skjuta halvinomhus här hemma på blott 15 meter.

Nåväl..

Efter lite skjutande (o huttrande) så tog jag en lov inne i vår anrika klubbstuga och studerade lite av dess gamla artefakter, vilket visade sig vara betydligt mer givande och stimulerande än att skjuta ute i snålblåsten.

Ibland pokaler, diplom, legendariska träffbilder med diverse klubbrekord ända tillbaka ifrån 1943 osv så hittade jag ett tidningsutklipp ifrån 1978 då den dåvarande ordföraren (född 1906) beslutade att dra sig tillbaka på grund av sin höga ålder, han hade trots allt varit i farten ända sedan 1920. I artikeln så beskrivs en synnerligen aktiv och välmående klubb som räknade in inte mindre än 87 st aktiva och betalande medlemmar som sköt 6.50 mm och 22 LR.

Då ska vi också betänka att befolkningen bara har ökat med ca tusen personer ifrån 1978 i Lilla Edets kommun. Man har alltså grovt talat ca 10% större befolkning nu men ändå så finns det inte en enda krutskytt kvar i klubben. Frågan är vad som egentligen händer med skyttet i framtiden?

Visst har det blivit mer komplicerat att ta ut en vapenlicens och dessutom ordentligt mycket dyrare - ifrån 40 kr år 1978 till 750 kr nu 2015 liksom att man numera måste ha ett vapenskåp för 4-6000 kr till förvaringen men detta kan ju inte ensamt vara hela förklaringen?

Jag tror att mycket av anledningen till minskningen ligger i samhällets utveckling och vår mänskliga natur. Att pyssla med vapen och skytte anses allt mera suspekt av den oförstående omvärlden samtidigt som mängder av andra aktiviteter konkurrerar om människans fritid. Att göra något åt den tekniska utvecklingen eller samhällsklimatet är oftast närmast omöjligt så jag tror att de sysselsättningar som kommer att vara framgångsrika i framtiden är sådana aktiviteter som bäst kan anpassa sig till sin samtids rytm och behov.

Det är i en sådan situation som luftvapen hamnar i en särställning!

Den absolut största styrkan hos luftvapen är tillgängligheten. Det är av den här anledningen som jag brukar gå i taket så fort man försöker inskränka densamma. Det absolut viktigaste för en stabil och bärande tillväxt i luftskyttet är att sänka trösklarna så att allt fler kan utöva vår hobby så enkelt och billigt som möjligt. Det räcker med 10-15 meters ostörd yta och 1000 kr i vapenbudget för att kunna börja skjuta på ett meningsfullt sätt. Mot detta så kan inga krutvapen konkurrera. 

Luftvapen är billigt och enkelt att ta till sig, den här formen av skytte kan utövas av i princip alla människor, oavsett kön, ålder eller fysiska förutsättningar i övrigt. På sammas sätt så måste vi alla värna om dessa kärnvärden. Vi måste kämpa för att vår hobby även i fortsättningen ska vara billig och enkel att börja med. Det är på detta sätt som vi kan garantera en tillväxt och en överlevnad över tid.

Klubbarnas främsta uppgifter är att fånga in och entusiasmera nytillkommna i vår hobby och ett viktigt steg i detta är just att lyfta fram kostnader och tillgänglighet. Av den anledningen så bör vårt absoluta fokus för exempelvis tävlingsverksamheten vara våra klasser för 10 joule.

Att köra de "fria tävlingarna" på 10 joule (de utan skyttekort, tävlingslicenser etc) i någon form av stympat utförande utan placeringslistor, priser eller fullständigt antal mål är därför totalt oacceptabelt.

Ska vi engagera och fånga upp nya fantaster så måste vi sänka trösklarna och göra det både enkelt och roligt att tävla. Att spela andrafiol är sällan någondera. Vi måste med andra ord tänka om och skifta klubbarnas outtalade fokus på 16J och internationell tävlingsstandard mot 10 joule och tävlande för nöje snarare än för resultat. Gör vi inte det så finns risken att vi också kommer att succesivt brytas ner liksom krutskyttet..

Vi har ju faktiskt alla möjligheter. Luftvapen är den överlägset miljövänligaste skyttesporten (oräknat bågvapen), projektilerna tar vi om hand och återvinner, ljudnivån är så låg som skjutvapen kan tänkas erbjuda överhuvudtaget. Kostnaderna är låga, vapenlicenser och vapenskåp krävs inte. Luftvapen anses inte lika "farliga" som krutvapen osv.

Listan kan göras lång, vi har många fördelar och nu gäller det att vi gör det mesta möjliga av dessa styrkor...

 

Air

15 mars 2015 12:18

Banskyttet i 6.5mm är väl utdött när den sista
skaran av de äldre gubbarna gett upp.Var med på
80talet men tröttnade på att stirra i en diopter
utan kontakt med måltavlan flera hundra meter bort.
Man vägrade att göra förändringar i tid.Diciplinen
var militärisk med vi vet bäst anda.Jaktskyttet blev
mer intressant på våran skjutbana men det var alltid
osämja mellan de två grupperna.Ingen vann nu är banan
borta.Kanske ungdomarna har roligare med att skjuta
monster i datorn.

Johnny Ottosson

16 mars 2015 08:34

Jag tror att det mönstret är etablerad och därför ser jag det som väldigt farligt att skapa en underavdelning för luftvapen i en redan etablerad krutklubb snarare än att skapa en egen fristående klubb för luftskytte.

 

fspjuth

16 mars 2015 02:28

Ja, annat var det på den gamla "goda" tiden.
I slutet av 80-talet och börja på 90-talet lade jag luftvapenskyttet på hyllan för att skjuta mauser/k-pist/AK4. Givet vis lockade de grövre kalibrarna och var man med i FSR (Frivilliga Skytterörelsen) betalade man 50 kr/året och inget med. Alla vapen, skott, korv, kaffe mm stod försvarsmaken för (det dom inte betalade direkt gav hemvärnet oss för att hjälpa till på deras skjutningar). Vi hade ett litet klubbskjul, men en egen 400 m bana bara för oss... Dessa tider kommer inte tillbaka.
Den allmänna synen på vapen i samhället har förändrats.
Men den stora skillnaden mellan nu och då att det vara bara att dyka upp på någon av skjutklubbarna runt omkring (spelar ingen roll om det vara luft, hagel, gevär eller pistol) och prova på, någon av klubbträningarna varje vecka var också öppen för allmänheten. Man betalade en avgift och fick efter en säkerhetsgenomgång skjuta ett par serier, om det var roligt var man välkommen tillbaka samma tid nästa vecka och efter ett par veckor så hade man löst medlemskap i klubben. Solklart att det lockade till sig medlemmar.
Personligen tror jag att tillgång är minst lika viktigt som kostnaden på aktiviteten, om vi pratar utövande för myndiga personer. För barn och unga bör man hålla utgifterna till ett minimum om man vill få med sig så många som möjligt.

 

Hobbyskytten

16 mars 2015 18:43

I USA vet man att skytte måste vara roligt och ingen ser ner på plinkingskyttar, tvärtom. I Sverige är det tvärtom, här ska allt vara lika seriöst som amen i kyrkan. Den som inte siktar på att bli minst sm mästare har inte på banan att göra, och stackars den som blir påkommen med att plinka burkar, då får han möta surgubben som minsann ska tala med styrelsen för så där får man inte skjuta om man är det minsta seriös!
Det är precis så man gör för att skrämma bort eventuellt intresserade, ta bort all lekfullhet och hota med inga guldserier ingen licens.
Blanda nu inte inte ihop lekfullt skytte med oansvarig vapenhantering för det är något helt annat och ska bekämpas med adekvat utbildning men ta inte bort nöjet, för vem utövar en hobby helt på blodigt allvar? Utan en viss lekfullhet kommer den helt säkert att självdö och det är det vi bevittnar just i detta nu.

 

leopold

17 mars 2015 01:58

Hobbyskytten, det där är inget jag känner igen från någon av de skytteföreningar jag är aktiv i. Tvärtom. Lekfullt skytte skulle jag säga är grunden för verksamheten och skälet att jag själv deltar. Det plinkas på allt möjligt i Vittsjö och Mörrum som är mina exempel, på alla möjliga och halvt omöjliga avstånd. Konservburkar, sockerbitar eller vad det nu kan vara är hur kul som helst!

Samtidigt skjuts det på mål som är aktuella för tävlingsverksamheten och det är lika roligt det. Bara haka på en lämplig förening så ser du hur det funkar.

Johnny Ottosson

17 mars 2015 10:05

Tyvärr så känner jag mycket väl igen Hobbyskyttens erfarenheter och det var just detta som fick mig att lämna Kungälvs Jaktvårdskrets till förmån för Onsala LGK.

Här fanns en klubb som tog luftvapen på allvar och som inte bara betraktade dem som leksaker i brist på bättre.

Av den anledningen så är det min fasta övertygelse om att man bör söka sig till en riktig luftklubb i första hand snarare än en krutvapenklubb som också vill ha lite luftskyttar. Inte sällan enbart för att kunna lyfta mer bidrag och öka sin numerär.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...