Snabbare än snabb...

En av mina favoritkanaler på Youtube - här med kaliber 177 som tema..

I samband med att ryktet om tillståndsfria vapen med kaliber 177 och helt fri effekt har börjat pluppa upp igen så fick jag i dagarna en fråga om ett sådant vapen skulle kunna "vara något att ha?". Bakgrunden till det hela är att man i ett betänkande har/hade föreslagit att låta alla vapen med kaliber 177 (oavsett effekt) vara licensfria, där man istället licensbelägger alla vapen (oavsett effekt) med grövre kalibrar. Tanken är faktiskt inte så befängd som man först kan tro och tankegods av den här typen finns i många andra länder, inte minst hos våra nordiska grannar.

Oavsett hur det blir med den här juridiska delen så har ändå intresset för Field Target och tillhörande kaliber 177 också gett frågeställningen nyvunnet intresse. En del har umgåtts med tanken att skaffa en 177 på licens för att köra den på 16 joule vid tävlingarna och sedan med full effekt vid sidan av.

Kan alltså en FP 177 ersätta en FP 22/25 eller hur mycket av vad "förlorar" man?

En gång i tiden, för tiotalet år sedan, så tävlade vi med mer HFT-liknande regler. Detta regelverk premierade då indirekt en flack projektilbana eftersom man inte fick ändra parallaxinställningar eller klicka upp och ner med rattarna. Samtidigt så var den maximala effektgräsen då 33 fpe (45 joule). De allra flesta körde naturligtvis kaliber 22 med full effekt men eftersom jag är lite udda så tog jag faktiskt ut en 177 Typhoon på licens och denna trimmade jag sedan hårt för att ha som tävlingsvapen.

Rent konkret så gav en dåtida 22 runt 290 mps (950 fps) innan den slog i taket på 45 joule. I praktiken så gav de dock vanligtvis 275-280 mps ifrån fabrik med 16.00 grains, vilket de flesta nöjde sig med. Min 177:a däremot kom aldrig i närheten av taket, ens med tyngsta tänkbara diaboler, utan mitt problem var istället ljudvallen. Det hela slutade med att jag fick till en fin kurva på 1010-1030-1010 fps under 20 skott vilket gav ett max på 24 fpe (33 joule) och 314 mps. Anledningen till att jag stannade just där var att jag ville ligga under 90% av ljudvallen (ca 340 mps) och inte riskera att gå upp över detta med toppskotten i kurvan. Det hela blev alltså en avvägning mellan ljudnivå, luftförbrukning, driftsäkerhet och ljudvallens närvaro. 

Just driftsäkerheten var väl kanske vapnet största nackdel, bössan "bonntrimmades" med Cyclonens hammarfjäder, överborrad och polerad transferport, borttagen backventil i tuben och lite andra samtida trix. Tack vare (trots?) detta så fick jag en tight och fin kurva på 20 skott inom 20 fps spridning men jag fick även en ordentlig rutin på att byta ventilsäten och störande nog så försvann precis all luft ifrån tuben varje gång jag sköt ett säte eftersom jag saknade backventilen.

Those were the days..

Här var det duvor i hårkorset..

Nåväl, projektilbanan som sådan var inte att klaga på. Precis när bössan var klar så kom ju JSBs Heavy-diabol (eg Miné) som vägde 10.30 gn och som sköt riktigt bra trots stressen av ett ordentligt högt effektuttag hos vapnet. Pipan hos Typhoonen var då en Lothar-Walther eftersom detta var långt innan de första Smoothtwist kom ut på marknaden.

Slutligen så sköt jag in vapnet på 50 meter. Det innebar en peak på 2.37 cm som högst vid 32 meter och första nollpunkten på 14 meter. Närmaste avstånd blev 6 meter (+2.25 cm). Max räckvidd inom dessa 2.37 cm blev som negativt värde 57 meter!

Höjden av en vanlig 14 x 14 cm måltavla (7.00 cm) ifrån riktpunkten på 50 meter och nedanför gick först vid 66 meter. Sköt man på 66 meter så kunde man alltså hålla jämnt med överkanten på måltavlan och träffa rakt på. I praktiken så fick jag alltså en vettig räckvidd på 75 meter där man enkelt kunde sitta och skjuta bort tallkottar på furorna vid andra sidan av åkern ifrån där jag då bodde.

På det hela taget så var räckvidden förträfflig men liksom alla diaboler med kaliber 177 så var projektilen alltid en smula vindkänslig och ju mer det blåste, desto mer handikappades den här kalibern jämfört med mot kaliber 22. När det däremot inte blåste så kändes det otroligt att man kunde skjuta såpass långt med såpass måttlig (relativt sett) effekt. Penetrationen var däremot inte att leka med. Den lilla tvärsnittsytan och kraften från över 30 joule som sköt på bakom gjorde att man kunde dra igenom bra mycket mera material än vad man spontant tror. Jag vill minnas att jag sköt rakt igenom helt nya pallkragar på jobbet efter 20-25 meter och ett genomslag på det egentliga målet..

Om man sedan jämför med 16 joule så är skillnaden naturligtvis himmelsvid. 

Många menar på att skillnaden mellan 10 och 16 joule inte är så stor för kaliber 177 och generellt sett så håller jag med, förutsatt att man håller sig inom 40 meter. När man däremot ska skjuta 40-55 meter så fyller 16 joule en funktion, bortsett ifrån det uppenbara syftet att matcha en speciell effektgräns i en tävlingsklass. Här hänger inte 10 joule med alls. Tittar vi på full effekt, här alltså över 30 joule, så är skillnaden inte längre 60% mer effekt utan här är det grovt räknat +100% och ifrån räckvidden på 50-55 meter för 16 joule så kan vi på motsvarande sätt räkna 65-70 meter och detta är en avsevärt längre räckvidd i verkligheten jämfört med vad man tror när man bara läser siffrorna.

Är det då vettigt att slösa en licens på kaliber 177 istället för kaliber 22?

Ja, nu är det vettigare än någonsin, förutsatt att de av någon anledning inte blir licensfria i framtiden. Dels har man möjlighet att konkurrera i en etablerad internationell tävlingsform och dels så kan man, förutsatt full effekt, få vettig långhållprecision i samma paket. Om man däremot inte ska tävla eller skjuta bortom 40 meter så överväger naturligtvis våra tillståndsfria 10 joule totalt då man får väga in kladdandet med licenser, ökade kostnader och liknande. 

Ska man till och med välja kaliber 177 på licensen istället för 25 eller 30?

Här är jag klart mera tveksam. Tävlar man så talar detta för kaliber 177 då kaliber 25 och 30 är tämligen odugliga för 16 joule Field Target. Ska man skjuta på riktigt långa avstånd, bortom 50-60 meter så är kaliber 25 och i synnerhet 30 klart överlägsna kaliber 177. För jakt så är bara de grövre kalibrarna lagliga och detta av goda skäl. Man får alltså se till köparens individuella behov och inte minst behovet av att tävla eller inte. 

Tävlar man dock så ska man inte känna att vapenvalet är helt förlorat för andra ändamål än just tävlingarna. På full effekt så är nämligen kaliber 177 mer kompetent än vad många först tror och rimligt matchande en 22 om än en del efter 25 och 30 på det längre distanserna.

 

Fantomas

13 mars 2015 17:26

Varför skulle svenska myndigheter släppa cal 177 helt fri när man inte gör det med andra saker? Det är som att låta folk utan körkort köra bil bara den är automatväxlad. Det låter mest som en våt dröm i huvet på någon man inte vill möta på fel plats och tid!

Johnny Ottosson

13 mars 2015 20:22

Det finns faktiskt förbättringar även inom vapenlagstiftningen.

Vi fick fria Co2-vapen 1992, tidigare låg dessa på licens. Vi fick en höjning ifrån 3 till 10 joule på halvautomaterna 2015.

 

Johan

13 mars 2015 20:03

Har pratat ned Tobias idag och det kommer inte att hända. Allt som Jonny säger är inte sant! Han påstod att Hurricane ligger i Småland också och det är heller inte sant!

Johnny Ottosson

13 mars 2015 20:23

Ingen vet vad som kommer att ske i framtiden.

Ett beredningsarbete betyder inte att dess föreslagna förändringar kommer att verkställas.

 

fspjuth

16 mars 2015 01:55

Visst har vi sett förändringar inom vapenlagstiftningen. I nästan alla fall skärpta bestämmelser. Hade någon sagt att vi skulle få licensfritt halvautomat i 10J i höstas hade jag avfärdat det som fria fantasier... idag är det en realitet. Så undrens tid är inte förbi :-)

Johnny Ottosson

16 mars 2015 08:33

Det kan komma mer...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...