Transferportstunnlar

  FX Airguns Elite (foto: Airpang)

I samband med att Air Arms nya FTP900 har lanserats av Air Arms så har fråga om transferportstunnlar aktualiserats på olika forum och liknande. Likaså har också jag fått lite frågor runt nödvändigheten av dessa.

Som de flesta av er vet så kan den expanderande luften vid en avfyrning levereras på lite olika sätt ifrån ventilen till projektilens drivspegel. Det absolut vanligaste är att man på dagens PCP har en matarpinne som skyfflar in diabolen ifrån laddpositionen och vidare in i pipan. För att inte läckage ska uppstå bakåt så har man vanligtvis två olika former av tätningar. Antingen så har man en O-ring placerad runt matarpinnen eller så har man en O-ring placerad inuti själva pipan, vilken då tight omsluter matarpinnen när mekanismen är sluten. Vilken lösning av dessa som är "bäst" är naturligtvis också omtvistat men O-ringen placerat på matarpinnen har obestridligen fördelen av att skytten lätt kan se i vilket skick som O-ringen är och dessutom så är den som regel även en enklare att byta ut och i synnerhet så om själva matarpinnen därtill är enkelt demonterbar.

Nackdelen med båda systemen, oavsett var O-ringen är placerad, utgörs av det blotta faktum av att man använder en matarpinne. Denna princip betyder att projektilen, när skottet går, inte kan utnyttja hela sin drivspegel (vanligtvis kjolen/stjärten på en diabol) för luften att verka mot. Dessutom så finns det i dessa konstruktionen en transferport placerad i pipan och riktad nedåt vars vassa kanter som diabolens känsliga kjol måste pressas över. Den kraft som används för att pressa in diabolen i loppet är dessutom ofta förvånansvärt hög i relation till mjukheten i diabolens kjol eftersom hävstångseffekten i repetermekanismen liksom hastigheten/kraften i skyttens rörelse ofta är betydande. Hela situationen förvärras därtill ytterligare om vapnet har ett magasinsystem som utöver detta cokså kräver att projektilen ska pressas igenom ett magasin med dess kanter och vinklar innan den slutligen knuffas in i pipan.

  Air Arms FTP 900 (foto: Air Arms)

För att lösa hela detta dilemma så har man kommit fram med den så kallade transferportstunneln, som idag närmast är norm på de mest avancerade tävlingsvapnen för Int 10M-skytte. Här har man ett riktigt stort uttag i blocket och där rör sig ett grovt rör vilket tjänstgör som överföringskanal för den dekomprimerande luften vid avfyrningen. Skytten laddar alltså projektilen för hand direkt in i pipan och därefter så sluter man transferportstunneln vilken omsluter början av pipans utsida. I transferportstunneln så finns det då en kanal nedåt mot transferporten och en inre böjning som tillåter luften att vinklas så att den påverar hela projektilens drivspegel helt symmetriskt rakt bakifrån. Systemet gör alltså att man här inte behöver ha någon matarpinne överhuvudtaget och konstruktionen blir då per automatik enkelskott.

Nackdelen med det hela är att konstruktionen ställer mycket höga krav på tillverkningstoleranserna och blir därför tämligen dyr att ha i produktion. Om man däremot som Steyr kör samma lösning på i princip alla sina vapen och dessutom har en acceptans av kunderna för en prisklass runt 15-20.000 kr så är detta problem inte oöverstigligt. Tillverkare som FX Airguns och Air Arms har tonvikten av hela sin produktion lagd på konventionella mekanismer med matarpinne och för deras del så skulle ett one-off block med transferportstunnel bli fruktansvärt dyrt att producera och därför också utomordentligt svårsålda när man generellt sett har svårt att få ut mer än kanske 10.000 kr för sina färdiga produkter - oavsett konstruktionslösning.

Är det dock en stor teknisk fördel med transferportstunnel?

Det är en fördel, naturligtvis. Sedan så får man fråga sig om fördelen är värd kostnaden och de övriga nackdelar som dessa konstruktioner för med sig, exempelvis inkompatibliteten med magasinsystem etc. Generellt sett så är det så ju så att de allra flesta köpare av Air Arms och FX Airguns produkter föredrar vapen med magasinsystem framöver enkelskottsladdade vapen. De som inte gör detta är renodlade tävlingsfantaster, vilka är en liten del av den totala mängden köpare. Dessutom väljer många av dessa köpare andra och dyrare fabrikat i första hand eftersom de inte är lika priskänsliga som de "vanliga" köparna av dessa fabrikat. Slutligen - den relativt marginella nytta som transferportstunneln medför är det ganska få skyttar som kan utnyttja fullt ut.

Redan ett vanligt, basalt och billigt PCP som exempelvis en FX Airguns Typhoon eller Air Arms S400 har en inneboende teknisk egenprecision som förbluffande få skyttar är skickliga nog att utnyttja 100% fullt ut. Med andra ord så kan man rättvist påstå att dessa vapen skjuter bättre än en förkrossande majoritet av de skyttar som äger dem. Det kvittar alltså om ett vapen är 80 eller 90% perfekt om skytten själv bara är 60-70% perfekt. Skillnaden mellan dessa 80 eller 90% kommer alltså aldrig att framgå i praktiken för den genomsnittlige köparen.

Talar vi sedan om den yttersta eliten av skyttar så är saken naturligtvis en helt annan. Det finns faktiskt en liten selekt skara som skjuter utomordentligt bra, vi kunde exempelvis under säsongen 2014 se en skytt som bara missade en enda fällning i sin klass på tre kompletta tävlingar i Field Target! Denne skytt och hans handfull gelikar, de har däremot ett relevant behov av de yttersta som konstruktionerna kan leverera. Det är där i den skaran som marginalfinesser som transferportstunnlar fyller en konstruktiv funktion. För glada amatörer, som undertecknad, så är de helt enkelt bara en ball finess som är kul att ha.

Luftvapenvärdens motsvarighet till horologins tourbillon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...