Favoritfjäder?

Whiscombre - luftvärldens motsvarighet till bilarnas Duesenberg...

En av dagarna tidigare i veckan så fick jag frågan om vilket fjäderluftgevär som jag skulle vilja äga. En följdfråga var också varför jag inte skriver så mycket om fjädervapen på Airpang. Sålunda så kommer dagens inlägg att behandla just detta - fjädervapen.

Jag har till stor del lämnat fjädervapen bakom mig på grund av de allt bättre och smidigare PCP som finns på marknaden numera, detta trots att jag faktiskt uteslutande har skjutit fjäder under en lägre tid av min "karriär" än vad jag har skjutit PCP. Man kan nog med fog påstå att jag känner mig "mätt" med alla de olika aspekter som fjädervapen kan erbjuda, på gott och ont.

Som jag ser saken så är de största nackdelarna med fjädervapen att de tyvärr dels är svåra att skjuta bra med och att de dels tenderar till att vara stora och tunga, i synnerhet så i relation till deras (jämfört med PCP) måttliga effekt. Därtill så är de inte sällan arbetskrävande att spänna med en stor och yvig rörelse inför vartenda skott.

I detta perspektiv så är PCP betydligt smidigare, man tar bara med bössan och ett antal skott så kan man skjuta utan att behöva fundera på om det var skytten eller vapnet som missade. Likaså som man inte behöver göra avbrott i skyttet hela tiden för att spänna upp mekanismen. Dessa skillnader ökar sedan i takt med att effekten hos vapnen stiger. Ska man däremot undvika dessa nackdelar, främst då svårskjutenheten, så får man satsa på ett semi-rekyfritt luftvapen, något som det tyvärr inte finns så många utav på marknaden. Gemensamt för dessa är dessutom att de tenderar till att vara ännu större och tyngre än sina stumt kostruerade motsvarigheter.

Mest känt och populärast torde Feinwerkbaus 300-serie vara. Detta är ett mycket kompetent vapen som förutom semi-rekylfriheten dessutom har en kort anspänningsrörelse, tack vare sidospännarmekanismen, samt ett riktigt bra avtryck och dito vapenpipa. Effektmässigt sett så ligger det rakt på vår licensfria gräns. De nackdelar som jag ser med den här modellserien är främst hög vikt, klunsigt format samt att mekanismen sitter halvlös i stocken för att kunna röra sig och därmed absorbera rekylen. Bortsett ifrån detta så har modellen det mesta och ligger nära min vision om ett fjädervapen som jag kunde tänka mig att äga.

Vill man ha mer effekt så finns motsvarande koncept hos Diana 54 & 56 som fungerar på samma sätt, med samma nackdelar i fråga om format/vikt och "lös" mekanism. Effekten är givetvis betydligt högre men avtryckarsystemet simplare och utan en matchpipa på samma nivå som FWB, även om den duger för de flesta skyttars behov. För stationärt skytte där effekt och räckvidd är centrala så blir dessa modeller rätt men som allroundvapen så hade jag unvikt dem. Detta trots att jag i grunden gillar Dianas charmiga stora sidospännare.

En annan lösning om man önskar ett rekylfritt fjädervapen är att titta på de få "äkta" sådan som finns. Alltså fjädervapen som igenom konstruktionen hos sin mekanik snarare än mekanikens upphängning är rekylfria. Fördelarna med dessa är att mekaniken är fast samtidigt som vapnets tillbehör (främst kikarsiktet) också skyddas ifrån rekylen. Det är alltså inte bara skytten som isoleras ifrån densamma.

Istället för att hänga upp en rekylerande mekanism i en "släde" inuti stocken så har dessa "äkta" rekyfria vapen en utbalanserad mekanik som igenom sin uppbyggnad balanserar bort rekylen och "nollar" massakrafterna som fjädervapnet genererar. I allmänhet så fungerar detta på så sätt att man har två pistonger som synkront rör sig mot eller från varann varvid rekylkrafterna neutraliseras. Nackdelen med dessa konstruktioner är att mekaniken blir mera komplex och vapnen därmed betydligt svårare att serva/reparera. Mest kända torde GISS-systemet från Dianas gamla matchvapen vara, liksom Wiscombes magnifika skapelser.

Det är nog här jag hade trivts bäst i fråga om fjäderluftgevär numera, bortskämd av PCP som man har blivit. En av mina favoritvapen är Dianas underbara lilla 72, ett fantastiskt vapen för precisionsplinking eller minisniping/tavelskytte hemmavid på mindre ytor eller inomhus. Här finns en kort presentation av detta lilla guldkorn:

http://airpang.bloggplatsen.se/2010/11/27/4025829-sma-och-sota/

Whiscombre däremot, är ungefär lika sällsynta som hönständer, och numera närmast värda sin egen vikt i guld. Jag har haft förmånen att skjuta med ett sådant vapen en enda gång (hittills) och det var en synnerligen minnesvärld upplevelse. Vapnet ägs av en entusiast i Norge och jag vill minnas att han, på den tiden (runt milleniumskiftet), betalade £1500 + diverse extrautrustning. Ett rent klipp idag med facit i hand. Den senaste Whiscombre som jag såg säljas i England såldes för £3000 (!) och i USA så anger man $8-10.000 för en dylik. Totalt så tillverkades det bara 416 st kompletta vapen.

Smidig som ett bilbatteri, med passning och finish som en Rolex och en stock, visuellt sett inte helt olik instrumentbrädan hos en Rolls-Royce, av enastående fransk valnöt så gör en Wiscombre djupa intryck på alla och envar bara igenom sin blotta uppenbarelse. När man sedan sätter bössan i ett skjutstöd och placerar en stående tiokrona på kikarsiktes toppratt samtidigt som man skjuter av en 16 gn .22 JSB med 938 fps och myntet står kvar - då brukar de flesta häpna! Det är bara Wiscombres fjäderluftgevär som jag har upplevt detta hos.

Magnifika pjäser men med ett så ringa antal och med en såpass häftig prislapp att de aldrig kommer att vara aktuella som fjädervapen för min egen del. Ska jag nu slutigen knyta ihop säcken så hade nog Diana 72 eller FWB 300 Junior legat mig närmast som tänkbar inköp för den händelse att jag av någon anledning skulle införskaffa ett fjädervapen ännu en gång. Vi får väl se vad framtiden bär med sig..

 

Johan

4 september 2014 20:42

Wiscombre var ju fräck, en sån vill man ha =) Såg en på network54 som hade jagat tvättbjörn med sin.

http://www.luftjakt.se

 

Archon

4 september 2014 22:59

Inte för att jag vill vara någon petimäter, men nog skall stavningen vara Whiscombe? En man vid namn John Whiscombe tillverkade dessa gevär för hand i sitt garage i England. Säkert fina vapen, med tanke på priset, dock har jag ingen personlig erfarenhet av dom. Väldigt trevligt att du skriver lite om fjädervapen, för omväxlings skull. Du är helt klart PCP-orienterad, vilket jag tycker är lite synd eftersom jag inte är intresserad av PCP utan bara av fjäderluftvapen och Co2-vapen. Sedan så har jag alltid undrat lite över varför du alltid sågar Hatsan medan du har betydligt mer överseende med Crosmans bössor? Crosmans vapen är väl inte heller överdrivet bra direkt ur lådan. Kan det möjligen ligga USA-nostalgi i botten? Nåja, det där får stå för dig, det är din ensak. I övrigt har jag bara positivt att säga om din blogg. Välskriven, regelbundet uppdaterad och ett stort plus för att du tar dig tid att svara på läsarnas frågor. Vad beträffar semirekylfria vapen så ser man regelbundet FWB 300-bössor till salu på Tradera. Det är oftast en person med signaturen 'pergeo' som säljer dessa. Har handlat av honom själv utan problem. Själv skulle jag inte satsa på en sådan bössa. Dom är helt enkelt för tunga och klumpiga för min smak. Då föredrar jag definitivt en Diana 27, Diana 35 eller en gammal BSF 55 i stället. Dessa bössor är fullt tillräckliga för mina luftvapenbehov. Trevliga, pricksäkra och lättskjutna.

Johnny Ottosson

5 september 2014 08:00

Jag såg att det var felstavat efteråt, så du har helt rätt. Tyvärr så drog jag namnet ur minnet och missade stavningen.

Jag har också handlat av Per, köpte en fin D25 av honom för ett par år sedan som är kanonfräsch.

Diana 27 har lite mer kraft och dessutom ett mycket bättre avtryck, mitt ex sålde jag dock.

 

Boing

5 september 2014 18:12

Pcp har ingen själ.

 

Ogster

5 september 2014 21:22

Även jag har testat en norsk herres whiscome och den imponerade starkt, skulle va kul att äga en sån men för dom pengarna får man mycket annat kul.

 

Archon

6 september 2014 03:43

Jag förstår dig, Johnny. Det är inte alltid lätt att hålla koll på alla namn och diverse stavningar och dylikt. Min avsikt var inte att mästra dig på något sätt, utan det var bara en enkel faktaupplysning. Tack för en trevlig blogg.

 

Silwer

6 september 2014 08:44

Jo nog var och är Whiscombe speciella luftvapen.
Tydligen började karlen svetsa ihop ett par BSA murcury cylindrar först senförfinade han det med tiden och vapnen var sen brytpipor i fler steg.

Sen gav han sig på fast pipa och spännarm i stället.

De är ju att betrakta mer som penningplaceringar idag, fan om man skulle våga använda den ens.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...