Första intrycket - avtrycket

  En av enheterna är från Crosman Challenger och den andra från Theoben Rapid Mk II

Då har äntligen nyförvärvet anlänt och jag har gjort en första visuell inspektion av investeringen. Min allra första spontana reflektion berörde finish och passning - USEL! Jag hade en Crosman Discovery för några år sedan och den här är helt klart på samma nivå! Bakkappan är av såphal hårdplast (!) och kanar på alla typer av textiler, liksom golv. Detta är inte rätt bössa att ställa lutande mot väggen ens på ett linoleumgolv.

Lackeringen på stocken är av en grov, lätt flammig karaktär inte helt olik en bedliner på ett pickupflak. Justermekanismen till stocken känns okej i mekanismen och justermånen är generöst tilltagen men mellanlägget mellan plastbakkappan och själva kolven är även den av enklaste och billigaste sortens hårdplast. Till fördelarna hör att stocken i sig självt känns solid och förbluffande tung. Jag ska inte ta i och påstå att den känns gedigen men i alla fall riktigt hygglig. Stocken är ordentligt vridstyv och känns inte "ihålig" som billigare plaststockar lätt kan göra. Infattningen av skenan under förstocken är helt symmetrisk och riktigt bra gjord. Själva skenan känns dock billig, jämfört med exempelvis S200T, och liknar mest en obehandlad aluminiumprofil från tillverkningsindustrin.

Tittar man på tuben så håller den samma nivå som Discoveryn, alltså ungefär som en vanlig 2240 för tusenlappen. Pipan däremot har riktigt fin blånering och man kan direkt se att den inte "hör dit" utan är inköpt utifrån. Här syns en markant visuell skillnad mot Discovery. Faktum är att finishskillnaden är såpass stor att man spontant reagerar över det. Blocket har acceptabel finish och det T-formade repeterhandtaget (som också känns billigt) är mycket lätt att repetera, slaglängden är ovanligt kort, bara någon centimeters slaglängd, något som dock inte ger någon speciellt distinkt känsla ändå eftersom det finns ett glapp i hela mekanismen. Passningen är lite sisådär.

Ur instruktionsboken... 

Något som däremot inte är halvdant är avtryckarsystemet! Detta är generöst justerbart på alla möjliga och omöjliga sätt och riktigt gediget. Skillnaden mot vapnet i övrigt, undantaget möjligtvis pipan, är frapperande. Fattar man tag om avtryckarbladet eller säkringsreglaget och trycker/pressar/drar i dem så rubbar de sig inte en millimeter. Att sedan göra en avfyrning skickar tankarna åt ett helt annat håll än de intryck man har fått av vapnet i övrigt.

Avfyrningsvikten kan ställas helt steglöst mellan 790 gram upp till 1600 gram. Anledningen till detta är att man i USA har en nedre gräns på vissa tävlingsformer som stadgar att man inte får gå under 670 gram. Avtryckarmekanismen har en speciell fjäder som gör att även om man helt skruvar loss justerskruven så kan man helt enkelt inte komma ner under ca 780 gram. Om man däremot tar loss den här fjädern (eg kapar eller rätar ut dess hook) så kan man få ner avtryckarvikten ytterligare. Ända ner till ca 400-420 gram har jag sett pålitliga rapporter om utan att man riskerar att få spontanavfyrningar. Det viktigaste är ju att avtrycket är säkert snarare än ultralätt. Ifrån fabrik så står avtrycket på ca 1 kg, eller mitt emellan justermånens spann.

Förutom vikten (A på skissen ur instruktionsboken ovan) så kan man även ställa in slaglängden på både första och andra steget liksom avtryckarbladets positionering och overtravel. Jämfört med vanliga avtryck (typ min BSA) så kan man direkt märka en ordentlig skillnad, sedan så finns det säkert ännu bättre avtryck hos rena matchgevär men jag tror att få "genomsnittliga" skyttar kan önska sig ett bättre avstryck än den här enheten. Grundkonstruktionen är för övrigt (liksom magasinsystemet hos Marauder) kopierad ifrån Theobens Rapid-serie och likheterna där är minst sagt slående.

Så, hur ska man då sammanfatta de första intrycken?

Tja, en Discovery i allt väsentligt. Inget fel på detta, en i grunden vettig konstruktion, men överprissatt här i Sverige. Skillnaden på tre tusen kronor mellan den modellen och Challenger ligger helt klart i pipan och avtryckarsystemet - that´s it. Visst är stocken okej, men ändå lite DIY, här krävs en bättre bakkappa, lite finputs på skenan under förstocken men sedan så blir den riktigt bra. Justermånen är ju som sagt generös och det är ju detta som är väsentligt på en fullt justerbar stock. Likaså känns stocken bra, den känns "tung" för att vara en plaststock och ordentligt vridstyv, klart bättre än exempelvis Typhoonens Mk I-stock.

Reptermekanismen är ju trevlig, men ingen väsentlig fördel över det vanliga repeterhandtaget hos Discovery. Noteras bör dock att både stock och T-repeteringen är totalt 100% ambi. Repeteringen är dock väldigt enkel att hantera, min 8 år gamla grabb hanterar den hur lätt som helst med en hand. Alla som har prövat har emellertid överrumplats över hur kort slaglängden är och hur lite kraft som krävs för att öppna/stänga mekanismen. En annan sak man måste passa sig för är hur lätt det är att överfylla vapnet ifrån en dykarflaska med kanske 250-300 Bar. Maxtrycket hos Challenger är ju bara 138 Bar så den går blixtsnabbt att fylla. Manometern känns riktigt rättvisande samtidigt som den har en bra placering, bättre än under förstocken och enormt mycket bättre än längst fram på tuben - den sämsta tänkbara placeringen (förutom Theoben Rapids riktiga idiotplacering under pipan). Luftkopplingen är en Fosterhane och fungerar då perfekt ihop med min infrastruktur för Royale/Elite. Plastskyddet över kopplingen är i plast och man upplever det som att denna kommer att få en mycket begränsad livslängd.

Det känns allt mera uppenbart att Crosman har lagt allt krutet på en "importerad" (=dyr) matchpipa samt Marauders erkänt fina avtryckarsystem, för övrigt helt och hållet tillverkat av metall. Stocken är mitt emellan och resten är Discovery lågpris - funktionellt men inte mer.

Hursomhelst så ska det bli en intressant bekantskap och mitt främsta referensobjekt kommer att vara snarlika S200T liksom Challengers basmodell, Discovery.

 

Silwer

25 september 2013 02:50

Kan du bara jobba lite med trycket för att få acceptabelt låg vikt så kan det kanske bli bra, det är rent vansinniga siffror du nämner som det är nu.

Men det finns ju iaf någar delar i att göra nåt med till skillnad från vissa andra trycken på marknaden.

Det var väl inte oväntat att leksakskvaliteten kom i princip på allt utom just då pipan och ddet här, utan mer än väntat.

Egentligen blir det för dyrt här i landet imo, men det tycks som att det kvarstår så de blir aldrig storsäljare här då de ju är bygda för typ halva pengen ut mot vad ett svenskt pris blir.

Nåväl, blir intressant att se vad pipan gör i form av precision då iaf nu när du fått betala för den.

Det är 10J då som denna ska gå i?

 

Häradsbetäckaren

26 september 2013 01:06

Challenger ??? Trodde nog att du efter alla dessa år blivit pris och kvalitetsmedveten , men du verkar envist hålla dig kvar i lågbudgetträsket med leksaksbössorna .
Hoppas att du kommer blir nöjd i alla fall !

Johnny Ottosson

26 september 2013 23:06

Lågbudget?

Tja, visserligen så är kanske inte 7000 kr så mycket för dig men de flesta skulle nog säga att det i alla fall är medium högt pris på ett PCP anno 2013.

 

dubbel-v

26 september 2013 19:31

Herregud, vad har du köpt!? ;-)

Avtrycksvikten... Och ståltub? Och finishen? Och priset? Ja, nu är det ju inte jag som ska ha den så...

Hoppas du blir nöjd iaf! Ska bli spännande att se om den får göra HW35:an sällskap på tradera eller om det blir en keeper...

Johnny Ottosson

26 september 2013 23:07

Japp, det är alltid kul med nya vapen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...