The Tracker!
En av de Trackers som jag personligen har ägt igenom åren...
Få brittiska luftvapen torde vara såpass svenska som Webley & Scotts legendariska Tracker. Modellen är också ovanlig eftersom den blev så otroligt populär just här i Sverige, uppskattningar har visat att uppemot 75% av alla Trackers som tillverkads gick hit till Sverige. I absoluta tal så rörde det sig om ca 2000 exemplar varje år, i alla fall under modellens absoluta glansdagar 87-92. För den svenska marknaden så presenterade Arnheim modellen på Elmia under påsken 1985 och redan då så hade den tillverkats under nästan 3 år för den inhemska marknaden i England.
När sedan de nya licenskraven kom till kraft 1 maj 1992 så tappade modellen en del av sin popularitet men den såldes även som strypt i respektabla siffror ända tills modellen lades ner år 2000, de sista åren på närmast konstgjord andning igenom den fina försäljningen just här i Sverige. Trackern var till stor del en dörröppnare för Webley & Scott och många var de entusiaster som upptäckte fabrikatet med Trackern och som sedan gick vidare i sortimentet med de kraftfullare modellerna Omega, Eclipse och Patriot.
Min första egna Tracker..
Föregångaren till Trackern var egentligen en form av matchgevär, Webley Osprey, från 70-talet. Osprey fanns som basmodell ("Osprey") samt som ren tävlingsmodell ("Osprey Supertarget"). Då en viss förvirring uppstod om vilken modell som man menade med Osprey i vardagstal så bestämde man sig för att vidareutveckligen av standard Osprey fick byta namn och blev då Viscount istället. Här är en lineup på sortimentet under slutet av 70-talet:
http://img148.imageshack.us/img148/4338/006lvh.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/4628/002iqi.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/7594/003twr.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/4827/001guk.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/3769/005rkf.jpg
http://img148.imageshack.us/img148/5577/004jyh.jpg
Viscount sålde relativt bra, inte minst i USA, och modellen etablerade sig även i England. Där noterade dock Webley & Scott att en del entusiaster kapade pipan på modellen och använde den som ett rent jaktvapen för främst jakt ifrån trånga utrymmen som bilar och gömsle. Den kompakta sidoladdningsmekanismen var idealisk för ändamålet och tillät dessutom att man kunde ha vapnet anspänt utan att ha det laddat eftersom anspänningen och diabolladdningen var helt oberoende av varann. Webley & Scott såg och lät sig inspireras, snart kom än underversion av Viscount ut på marknaden under epitetet Tracker och modellen sålde relativt bra, ungefär som förväntat.
Vad man däremot inte hade förväntat sig var att en viss Anders L Dahlman skulle ta modellen till sitt hjärta och han marknadsförde densamma hårt i sitt hemland Sverige där den frontades frekvent i dåtidens jaktpress. I kombination med den dåvarande effektlagstiftningen och det boomande intresset för luftvapen i allmänhet under slutet av 80-talet så tog försäljningen fart på sätt som Webley & Scott aldrig hade kunnat drömma om.
Trackern förekom i fyra basvarianter, bokstock, svartlackerad bokstock och ännu en bokstock med en lätt bisarr kamouflagemönstring av militär (!) modell. Slutligen så fanns den i en De Luxe med riktigt fin valnötsstock, rembyglar och en duktigt krämigt djup blånering. Den sistnämnda och då givetvis med kaliber 22 blev den verkliga storsäljaren här hemma i Sverige, även om alla versioner och då också kaliber 177 såldes nya här hemma.

Silwer
10 juni 2013 02:13
Tråkigt nog är i princip alla .22 och den är överborrad och skjuter kasst mest, .177 ville ingen ha då gränsen ju var 200mps.
Tracker DL tycks vara denvanligaste modellen, en bokstockad är ovanligare lustigt nog.
AA sidospännare hade lite draghjälp av Trackern och även de tillverkade tom en modell för svensk marknad kallad EX-88.
AA lade dock ner sina sidospännare redan 91, därför är de betydligt ovanligare, de är dock bättre vapen och jag vågar mig på att säga att åtminstonde de sist ut är bättre bygda än Tracker.
De hade LW pipa så inget tramsande med konstig ammo krävs.
För mig är Trackern väldigt överskattad och ett köp skulle bara inträffa för att sälja denvidare, de är dockvackra vapen, det gpr inte att förneka.
Varför Dahlman hypade dessa kan man gissa om, troligen var han på god fot med W&S personligen, och någ sjutton lyckades han sälja, det är inte över ännu.
Jo jag har tillgång till en .22a som referens, så jag har använt den så och ett pipbyte skulle tromigen rädda eländet.
Snajper
10 juni 2013 16:32
Min Tracker skjuter bra, skulle va intressant att prova någon av dem som inte skjuter bra och se hur illa det är isf.
Har AA LW pipa då är det väl bara det som skiljer och förövrigt i det närmaste identiska, jag har båda här och kan inte se någon direkt skillnad på varken funktion eller träffbilder, Gubbe bytte ju pipa på sin Tracker men jag vet inte hur det gick
Silwer
10 juni 2013 18:59
Jo han tog en Hatsanpipa och fick tejpa på den för att gänga dit den, bössan gick sen ,med tätare träffbild än innan.
Bland det lustigaste jag sett.
jag har väl provat 5 st kanske ingen var värst, alla var dock .22, .177 känner jag är bättre men av natutliga skäl ovanlig här förstås.
Ammon är svår då de är närmare 5.6mm i loppet.
Silwer
10 juni 2013 19:03
AA sidospännare härstammar från Sussex Armstiden sent 70-taöl så de är äldre och om de tagit nånting från Webley så är det från de äldre modellerna än Tracker/Viscount.
Jag har dock rivit i båda och de är bra bygda båda men inte identiska mer än att de är sidospännare och har laddtapp.
Men å andra sidan hur olika kan 2 sånna vapen från UK vara?
Jag föredrar AA helt enklelt och har en svensksåöd (Husqvarna var ÅF i Sverige) SE90 i ovanliga .177 bygd mars 91, dvs bland de sista, hösten 91 presenterades TX200 och sidospännarnas tid var över.
Silwer
10 juni 2013 19:06
%Rättning Sussex Armory hette företafet AA omformades i, de tillverkade replikor osv, därav alla knäppa plaststockar med militärtema o m du kollar deras luftvapen, jag tror inte detta var populärt och därav la de ner och fortsatte med replikor och svärd, AA föddes ur resterna av luftvapnen och bestämde sig för att börja satsa hårt på kvalitte och att ge sig på FT.
Första PCP kom på kartan redan 84, SM100 heter modellen och ser i prinsip helt tillverkad ut med handverktyg.
Erik
11 juni 2013 06:46
Imponerande Silwer!
Peter Å
14 juni 2013 18:43
Webley Tracker är en av Harold Resuggans sista konstruktioner och den jag har köpte jag sprillans ny 1989.Detta är en kvalitetsbössa på alla punkter och en dröm att skjuta med.Min är en Deluxe i kaliber .22 och det är den sista bössan jag skulle sälja av mina "springers".Enda kritiken jag har är att "laddtappslevern"är i plast istället för stål men jag kan tänka mig att det var en kosnadsfråga i det hela.På 20 meter håller jag mig inom en enkrona om jag har bra stöd och detta med en bössa som har 24 år på nacken och allt original inklusive packningar och fjäder.Även min Eclipse .25 från 1989 andas Engelsk kvalitè och där namnet barreldrop inte existerar som på Tyska luftgevär och det säger en del om Webley&Scott Ltd.Både Tracker och Eclipse är suveräna vapen som jag ser det.
http://ermb
Johnny Ottosson
14 juni 2013 18:55
Kul att du gillar din Tracker.
Modellen har dock en hel del tekniska tillkortakommanden och dessa ska vi titta på framöver liksom hur man kan bygga bort dem igenom, iofs ganska omfattande, modifikationer.
Silwer
18 juni 2013 13:40
Precis Eclipse .25 har trång pipa och en väldigt lång transferkanal, en del hojatar om det ovanliga med aluminiumcylinder.
Även AA varde plast på sin tappladning, och ärligt, de är sällan glappa och samma med Trackern, BSA Airsporter glappar upp sig när fasen som helst.
W&S bygde vackra vapen och de var välbygda, sen blev de gödning åt i princip allt nytt från Hatsan, men men så kan det gå.
Tarckern är imo är inte bra som målskyttebössa, låg effekt desutom.
En Maccari FWB300s piskar arslet av den var dag om man vill, men jag tror de var ok för jakt osv när det begav sig, 1982 trots allt.
Jag är nyfiken på vad Johnny kan få fram för nåt utan att byta pipa, jag har hört en del nya uppslag där som lät värda att prova ut.
Jag är en del skeptisk men vi får se.