Direktlänk till inlägg 18 februari 2013
Dampa Mount
Dagens klassiska DM 60
Det numera saligen avsomnade företaget Theoben, en gång ett av de ledande namnen ibland premium luftvapen, hade sin begynnelse hos fjädervapnen, närmare bestämt de gasfjädervapen som länge var ett signum för varumärket. Man öppnade portarna redan i juli 1982 och deras första produkt, den långlivade Theoben Scirocco, presenterades samtidigt. Ursprungligen så var Sciroccon en ren 12 fpe-bössa men det fanns en del marknader, liksom FAC innehavare, som önskade en version med bättre blås och därför kom en FAC-version av modellen i mars 1985. Detta vapen gav då i sitt första utförande, för den tiden imponerande, 20 fpe (.22).
Scirocco FAC sålde bra och blev uppmärksammad i USA varpå Theoben bestämde sig för att tillverka en kraftfullare modell, en storebror direkt designad för hög effekt. Resultatet blev Eliminator Mk I som ramlade ut på marknaden till sommaren året därpå. Effekten för kaliber 22 angavs då till 24 fpe - vilket i praktiken var klassledande! Marknaden i USA gillade resultatet och modellen sålde såpass bra att Beeman tog den under sina vingar i form av en dedikerad specialversion - Crow Magnum Mk I.
Mäktig! Ett mer passande ord för Eliminator/Crow Magum kan man nog inte hitta...
Några år förlöpte och snart så började Beeman ropa efter mera effekt, inte minst sedan Beeman under 1989 hade börjat lansera sin R1-modell med kaliber 25. Nog borde Theoben även kunna göra en 25-version av Crow Magnum? Theoben tvekade, mer effekt skulle onekligen stressa konstruktionen till dess gräns men man ville ju ändå gå Beeman till mötes så version Mk II lanserades, då toppad till hela 30 fpe. Versionen sålde bra men nu började det även komma klagomål.
Dels så var avtryckarmekanismen obekvämt hård och okänslig, den hade ju rötterna hos Webley & Scott Omega, i princip samma som Webley Patriot, men för att kunna hålla över 30 fpe ifrån en gasfjäder så var man helt enkelt tvungen att av rena säkerhetsskäl ställa den relativt hårt. Värre var att den här versionen började gå hårt åt de kikarsikten som monterades. Theoben hade förvisso mildrat påkänningen på kikarsiktena igenom att lansera sitt HE-system till MK II med en "fördröjningsvikt" som åt upp lite av pistongens massakrafter men det var nu uppenbart att man tangerade det möjligas gräns lite obekvämt nära..
Till 1994 så var det dags för en Mk III version och då skrotade man det tidigare avtryckarsystemet och gick över till ett för den tiden helt modernt och klart mycket bättre system, kallat Evolution. Detta löste ett av de två stora klagomålen, det andra adresserade man med hjälp av ett helt nytt kikarsiktesfäste som hade utvecklats av John Ford på Sportsmatch i samarbete med Gerald Cardew - en produkt som skulle komma att bli känd som Dampa mount.
Theobenversionen med enkla överfall på ringarna
Konstruktionen var enkel och genial. Theobens vapen hade en skena lödd på cylindern på vilken fästet skruvades fast med två skruvar som i sin tur isolerades ifrån själva fästet med hjälp av små metallcylindrar med ett gummiskikt emellan. Kapslade bussningar helt enkelt, ungefär som på ett motorfäste. Theoben fick där sin lösning samtidigt som Sportsmatch kunde sälja fästet löst till övriga vapen på marknaden där man då skickade med en lös bottenskena som skruvades över vapnets kilbas på konventionellt sätt.
Teoretiskt sett så skulle gummibussningarna absorbera den dubbelriktade rekylen ifrån vapnet och sedan alltid återgå till exakt samma läge efteråt - en förutsättning för att undvika zeroshift och tillhörande träffpunktsvandring. Fungerade det hela då? Tja, det brukar bero på vem man frågar..
Min personliga erfarenhet, utav de totalt 3 stycken Dampa mount som jag själv har ägt, så förefaller detta variera. Ett av mina fästen fungerade helt perfekt, ett gav mindre zeroshift och en gav lite mera. Troligtvis är det så att monteringen av detta fäste är en smula känsligt, både för åtdragningsmomentet och för kombinationen av kikarsiktets egen vikt och vapnets rekylkraft. Allt måste dras harmoniskt, alltså man ska dra "lagom" mycket för att bussningarna ska verka på avsett sätt. Drar man för hårt så riskerar bussningarna att "nypa" och fästet "stummar", drar man för löst så rör sig bussningarna för mycket - i båda fall så får man zeroshift. De Dampa som är monterade på Theoben förefaller dock vara mindre känsliga, troligtvis eftersom "ett led" saknas där, dessa fästen har ju en nedre ankringspunkt som är lödd fast direkt i vapnets cylinder, snarare än åtdragen med skruv.
Ett visst tålamod och en fallenhet för systematisk utforskning är alltså goda egenskaper för den som vill para ett Dampa mount med en potent fjäderbössa. I övrigt så brukar dessa fästen fungera som utlovat. Visst, de är klunsiga och dyra, men det är också dyrt att köpa nya kikarsikten - även om detta problem inte är så stort numera som för sisådär 20 år sedan. Man får ju inte heller glömma att dagens kikarsikten är betydligt mer rekyltåliga än förr om åren och detta gäller i synnerhet för de billigare versionerna.