Terminal ballistik med låg effekt

På Yellowforum så går det just nu en intressant diskussion om terminal ballistik, alltså vad som händer när ett mål träffas av en projektil. En deltagare där har studerat och skapat förundring över det faktum att en diabol i en längre anslagshastighet vid målet skapar större skada i målet än en snabbare projektil med samma kaliber.

Man har beskjutit ett antal burkar och konstaterar att den burk som träffas med lägst anslagsenergi tar mest skada.

För många amerikaner och nybörjare så ter sig detta som en obegriplig paradox, ungefär på samma nivå som att en större diabol som regel har en bättre BC än en mindre (givet allt annat lika), men många andra entusiaster har varit varse o detta sedan lång tid tillbaka. Orsaken till fenomenet är tvådelat, varav den första delförklaringen är den mest kända och spridda. 

1. En projektil som rör sig långsammare igenom ett mål överför mer av sin energi till målet.

Ju mer energiöverföring från projektilens rörelseenergi till målet, desto större destruktiv förmåga. En effekt av detta är att ju snabbare en projektil passerar målet desto grövre kaliber bör den ha för att ge lika destruktiv effekt. Kan man inte skada igenom att överföra energi så måste man istället göra det igenom att stansa ett grovt hål i målet och satsa sina kort på en rejäl utblödnad. Redan här ser man en problembild mot verkligheten - normalt sett så färdas en liten diabol snabbare än en stor och då en hög hastighet (pga en kort bantid) är önskvärd för den primära ballistiken så råder det exakt omvända förhållandet för den terminala motsvarigheten. Här kan man också hitta en del av förklaringen till varför ett luftvapen med kaliber 22 som regel dödar snabbare och effektivare än sin motsvarighet med kaliber 22 LR. De flesta som har jagat fågel med kaliber 22 eller grövre har ju säkert hört det välbekanta och torra ljudet *S-M-A-C-K* när en fågel har tagit en direktträff av en långsamt flygande diabol, ett läte snarlikt det hos en fullträff av ett brännbollsrack mot en spänstig tennisboll. DET är energiöverföring som är till duga..

2. Terminalt instabila diaboler gör större hål än vad man tror.

Nästa del av fenomenet är det faktum att diaboler tenderar till att wobbla eller kantra när de slår in i målet om de har avlossats i låg till måttlig hastighet. Man får alltså in en träff på "bredsidan" och då handlar det inte längre om 5.50 mm ingångshål i målet för kaliber 22! Instabilitet vid anslaget ger helt enkelt fruktansvärda sårskador och tillhörande chockeffekt i målet, något som har varit känt av olika miltärmakter sedan tidigt 60-tal. Då det inte är tillåtet att använda expanderande projektiler i krigföringen så har en del krigsmakter gått runt regelverket igenom att använda medvetet instabila projektiler som vältrar sig vid anslaget till målet och skapar stora skador trots att de använda kulorna är helmantlade. Samma princip finns även inom luftvapenvärlden och tenderar till att bli som mest tydligt om man skjuter långa och tunga diaboler i låg till måttlig hastighet.

Själv så har jag ibland mött denna effekt med min BSA Ultra som skjuter den långa och tunga HN Baracuda om 21.10 grains med bara ca 190 mps. På avstånd bortom 25-30 meter så tenderar de till att kantra och skapa nyckelhålsformade hål i måltavlor av papp samt riva upp brutala hål hos burkar och andra mer dynamiska mål. Ibland har jag till min förvåning noterat samma hålstorlek på 50 meter vid skott mot oöppnade hundmatsburkar när jag har använt Ultran som med min många gånger mer potenta och klart grovkalibrigare FX Airguns Elite. Effekten är häpnadsväckande!

En bekant till mej, låt hans namn vara onämnt, monterade en gång en 25-pipa från en BSA Supersport på sin Meteor Mk VI och fick då ett vapen med mycket måttlig utgångshastighet, jag tror den knappt nådde 130 mps ens med de absolut lättaste diabolerna i kvartstumskalibern. När vapnet däremot riktades mot duvor, skator, kajor och annan så kallad skräpfågel så föll de likt käglor, trots att man bokstavligt talat kunde se diabolens färd i luften mellan mynningen och målet. På avstånd ut till 25 meter och när uppgiften var att rensa bort oönskade fåglar ifrån industritomter så fällde detta i övrigt anspråkslösa vapen sina mål på ett närmast magiskt sätt.

Så, underskatta inte prestandan som man kan få fram ur annars synbarligen anspråkslösa vapen, det finns effekter bakom kalkylpapprets sifferbläddrande som de faco kan ge oandade effekter vid praktiskt skytte..

 

Johan

2 december 2012 16:18

Detta stödjer ju Dahlmans gamla teorier då han förespråkade låga hastigheter vid luftjakt. 160mps för kal .22 och 150mps för .25 skulle ju vara fullt tillräckligt för kanin och kråka enligt honom. Problemet som jag ser det är att en långsam diabol har böjd kulbana samt kan stoppas upp av vingbenet vid sidskott på fågel.

http://www.skyddsjakt.n.nu

 

Gabbe

3 december 2012 18:33

Ja det enda problemet är förstås att kulbanan blir regnbågsformad på längre avstånd men om man har vett att bara skjuta på korta avstånd så funkar det alldeles säkert. Man kan ju jämföra med gamla mynningsladdare från förr, låg hastighet men stor o tung kula, resultatet blir hög energiavgivning och rejäl skottverkan om man håller sig inom rimliga avstånd. Testa själva genom att kasta en pingisboll mot olika saker i din lägenhet gör sedan om samma sak med ett bowlingklot, resultatet talar i all sin enkelhet för sig själv. Naturligtvis tar mesta av inredningen skada av det tunga bowingklotet. Inga konstigheter bara en enkel fysikalisk sanning som stämmer på allt i universum som rör sig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...