Direktlänk till inlägg 22 november 2012
En sväng till...
Åter igen så diskuterar man ljuddämpare och shrouds på Luftvapen Info och en viss förvirring förefaller ånyo råda. Självfallet inget som man kan förvånas över då regelverket samt dess praxis inte alltid är helt glasklara. Min syn på varför shrouds är legala där ljuddämpare inte är det bygger på följande resonemang;
När en juridisk kvistighet uppstår så brukar man se vad som står i lagtexten. Kvarstår problemet så tittar man på prejudikat, alltså vad en rättslig instans tidigare har uttalat i ett snarlikt fall. Har man sedan inte löst saken så tittar man på råd ifrån olika sakkunniga verksamheter, som regel går man då först till RPS allmänna råd, de så kallade "Fapparna". Här rekommenderar RPS hur de anser hur man bör tolka olika omständigheter. Förkortningen kommer från Föreskrifter och Allmänna råd för Polisväsendet.
Finns det ändå ingen klarhet att nå så brukar man helt enkelt ringa och fråga någon på SKL eller RPS för att få en rimlig syn på saken, ofta då någon figur med stor erfarenhet av eller gott anseende för frågeställningen.
Här tror jag att ärendet runt shrouderna började och här tror jag dess (sär)ställning uppstod. Man resonerade ungefär på följande sätt:
1. Ett föremål är vad det i första hand är konstruerat för att vara - detta avgör dess juridiska status.
2. Har föremålet en bieffekt så är detta inte av vital vikt för att fastställa den juridiska statusen.
Exempel: Tänk er att man monterar ett rör ovanför ett vapens pipa så att röret skapar ett tomrum framför mynningen. Anledningen till detta är att man önskar öka vapnets visirlängd för att förbättra möjligheterna att maximera bruket av de öppna riktmedlen. Man önskar alltså ett så långt avstånd som möjligt mellan kornsiktet och det bakre siktet. En bieffekt är dock att vapnets skottljud minskar, om än obetydligt. Denna konstruktion är mycket vanlig på tävlingsvapen för korthåll, man vill helt enkelt kombinera en lång visirlängd med en kort piplängd. Att skottljudet minskar betyder inte att röret blir en ljuddämpare eftersom huvudsyftet med röret var att förlänga visirlängden och inte att dämpa ljudet.
Nästa tillverkare monterar in en airstripper i röret, vilken eliminerar de precisionshämmande turbulenserna som kan uppstå bakom projektilen när den lämnar mynningen. Den konsulterade sakkunnige konstaterar att principen är densamma som för det första vapnet och gör då tummen upp i konsekvensens namn.
Det man också beaktar är om konstruktionen är av konventionell typ, alltså om man inte använder en etablerad form av ljuddämpningsteknik. Om så är fallet så är det naturligtvis avsevärt svårare att få sin konstruktion betraktad som något annat. Shrouder med bafflar, dämpull och liknande bedömmer man alltså som ljuddämpare medan tomma shrouder eller shrouder med en tryckriktare inbyggd med ett uppenbart primärsyfte annat än att minska ljudnivån inte är att bedömma som en ljuddämpare i juridisk mening.
I mina egna öron så låter det som en högst rimlig gränsdragning. Här väger jag också in det faktum att dessa konstruktioner inte fungerar för krutvapen, inte ens 22 LR, som ljuddämpare. Här finns alltså en utarbetat praxis som faktiskt känns högst rimlig, logisk och konsekvent - en klar bristvara för övrigt i vår vapenlagstiftning överlag..