Början på en passion....

Tänk - nu är det över 30 år sedan...

Det är vårsommar 1981 och jag sitter på landet i Svartedalen en sen kväll precis innan det är dags att släcka ljuset för natten. Jag har ett väldigt litet rum som knappt rymmer sängen och i handen håller jag ett nummer av tidningen Tex Willer. På den tiden var jag väldigt road av cowboyserier och läste regelbundet publikationer som denna, eller tidningen Tomahawk/Apache. 

Eftersom vi bodde avsides till och utan kompisar i närheten, förutom min syssling en bit bort, så fick farsan för sig att han skulle köpa ett luftgevär till mig. Gillar man cowboys så måste man ju gilla gevär resonerade han.

Bössan blev ett Daisy 840 och man kan se den stå vid sidan om min säng. Jag blev direkt fascinerad av geväret, rent förhäxad och bar med mig det varthän jag än gick däruppe på landet, till och med i sängen så fick det vara med. Jag vet att jag sköt ohyggligt mycket med det, så mycket att jag ett flertal dagar sköt över 500 diaboler varje dag och slutligen fick skavsår som mamma plåstrade om av allt laddande. Farsan köpte stockar med ammunition, fem stycken orange/blå 500-askar från Milbro gick lätt åt en weekend.

Mina föräldrar var nog väldigt nöjda, så länge de matade mig med ammunition så höll jag mig undan och de hade nog aldrig tidigare upplevt en så fridfull sommar när jag drällde runt i skog och mark, runt jordbruksbygden och ängarna -ständigt med luftgeväret i släptåg.

Tyvärr så tålde inte detta Daisyn den typen av hantering som jag utsatte den för och jag slet helt enkelt ut vapnet på bara ett enda år, till min stora förtvivlan. Farsan insåg snabbt att en ny bössa måste fram och nu blev det ett ännu mer cowboyinspirerat vapen, ett Daisy 1894..

Vad sägs om en Davy Crockett-mössa på huvudet...?

Nästa foto är taget våren sommaren därpå, troligtvis runt påsk 1982. Jag är här i Kungälv och inte på landet så jag har inte haft möjlighet att provskjuta det nya geväret som fortfarande hänger på väggen i sin oöppnade förpackning. Geväret i handen är troligtvis resterna av min 840 från året innan.

Detta nya Daisy visade sig skjuta uselt och var väldigt plastigt så både och och farsan förstod fort att det inte skulle komma att hålla speciellt länge, även om det var av en fräck design. Han skickade därför tillbaka det till Hobbex och istället så besökte vi tillsammans Nya Järnboden, som var stadens jakthandlare. Han saluföre toppmoderna gevär från Spanien under varumärket El Gamo och farsan erbjöd mig ett Gamo Expo. Själv var jag mycket mera sugen på det snitsigare 361 men farsan avfärdade det som för dyrt..

Veckan därpå så hade ett lass gevär kommit in och vi åkte dit igen med farsans gamla fenmersa, en 190 från 1963, för att kunna förvärva ett eget exemplar. Vid första besöket så hade han nämligen haft tomt på hyllorna med bara ett dassig demoex inne. Jag fick dock en fin broschyr, som jag fortfarande har kvar. Nu var jag beredd, jag hade tömt spargrisen, sålt av lite prylar och laddat plånboken. Väl på plats så påpekade jag att det vore klokt att samtidigt passa på att köpa ammunition, kulfång, tavlor och till och med ett sugrörssikte för att vara komplett.

Knappt hade farsan hunnit invända förrens jag påvisade eget kapital och att jag själv minsann kunde betala lejonparten av kringutrustningen, om han bara sköt till ytterligare en liten del. Han lät sig bevekas på detta och när det var vår tur i kön så begärde jag raskt fram ett El Gamo 361 till farsans stora förvåning.

Jag förklarade raskt att om vi ändå skulle lägga ut X mängd pengar så spelade det ju knappast honom någon roll om det köptes ett Expo med div prylar omkring eller ett (i mina ögon) bättre 361 för samma summa? Farsan häpnade och handlaren log roat. Sedan tillade jag snabbt att om vi valde den dyrare 361 så kunde säkert handlaren dessutom skicka med några askar skott gratis och då gjorde farsan snabbt tummen upp samtidigt som handlarens leende stelnade.

Den El Gamo 361 som jag köpte då har jag faktiskt fortfarande kvar i källaren men den går dessvärre inte att skjuta med längre, den blev nämligen utsliten den också, även om det tog ett par år längre tid...

 

Christofer

20 januari 2012 13:24

Riktigt kul läsning! Uppskattas.

 

Anonymus

20 januari 2012 16:24

Jag känner igen historien.
Uppväxt på landet luftgevär och massa uppskjuten ammo. vi sköt dogg match det var bra ammo på den tiden mot skiten man kan köpa idag med samma namn.
Jag och min bror delade på en diana 27. det sista jag såg av den innan den gick i soporna efter en renovering var att pipan var så slut så den spred nästan som ett kinavapen och stocken var helt sönder glappad av alla laddningar.
Ska hitta ett fint ex av en diana 27 till min son när han är gammal nog till skytte :)

 

offire

20 januari 2012 17:49

Trevlig historia:)

 

at

20 januari 2012 18:27

Hehe, jag köpte 1:a luftbössan i smyg, en beg Daisy 586.
Den tog också slut av för mycket skjutande och pumpande.
Det gick nog åt en del fjäderbetäckta kottar också...om jag minns rätt.

 

brytpipa

20 januari 2012 19:38

Härlig berättelse.

Minns fortfarande den totala nackspärren som infann sig efter att första dagen med D24 fått iväg en hel burk med Dogg Match.

 

Johan

20 januari 2012 22:01

Kul berättelse!

http://www.skyddsjakt.n.nu

 

Silwer

21 januari 2012 02:59

Som du vet så var även mitt första luftvapen en Daisy 840.

Farsan ropade in dn på en auktion mins jag och så fick jag den.

Jag hade iofs en sån där jönsig Marksman pistol före, men den räknas inte, de var skitdåliga.

840n hade jag ett bra tag inna en kompis slog den mot en vägg så plasten sprack och den började läcka, slängde den bara för några år sen, det var hopplöst att laga.

Första fjädergevär blev ett EMGE från troligen 40-talet, den gick bra mins jag tat jag tyckte då Daisyn visserligen ju var rekylfri men rätt slö :-)

EMGEn var min farfars så farsan har den väl nånstans idag.

Ungefär samtidigt skaffade jag en begagnad Norica pistol med som jag hade ett bra tag, en kompis förstörde den genom att hällai nålar i pipan för att skjuta ut dem, men alltså de åkte ju in i cylindern sen och den blev aldrig som den skulle igen.

Skrot idag, våldsama trimförsök gjorde man med den, resultat blev att den sköt av sig självt så fort man la ur säkringen hehe.

Och så här höll det på under 80-talet tills jag sommarjobbade ihop nog med stålar till en .22 bössa som jag och en kompis drömt om ett bar tag, kollade på flera modeller och förevisades en Tracker förstås, men en sån hade jag skjutit med och var inte så impad helt enkelt(är inte ens idag).

Pengarna räckte till en BSA Superstar mk1a som var det senste från BSA då, farsan fick köpa ut den då jag inte var 18.

Ammo ja fy fasen vad med Dogg Match man kunde göra av med mer än en burk bara på en dag med luftvapen man inte vill ta i idag, OCH så många år bara med öppna riktmedel.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...