Direktlänk till inlägg 19 januari 2012
Sidewheel eller inte?
Ett sikte med sidewheel
De flesta entusiaster som skjuter luftgevär har insett att ett kikarsikte med justerbar parallax är en stor tillgång men detta reser naturligtvis frågan om var justeringen till parallaxen ska vara placerad. Tidigare så hade i princip alla kikarsikte sin justeringsring placerad längst fram, vid objektivet, men under de senaste 5-6 åren så har allt fler kikarsikten tänkta för luftvapenbruk börjat få justeringen på andra alternativa placeringar.
Vad många inte vet så finns det faktiskt tre olika ganska vanligt förekommande placeringar för justeringen, de två vanligaste är ju sidewheel eller vid objektivet men en del sikten har faktiskt även justeringen förlagd till den bakre delen av kikarsiktets rör, alltså där man normalt har justeringen för kikarsiktets förstoringsgrad.
De kikarsikten som har justeringen för parallax längst bak är som regel kikarsikten med fast förstoring och Mildot, inte sällan en fixerad förstoring på x10. Placeringen längst bak har många fördelar, den är enkel att nå, lätt att avläsa och mekaniskt enkel att konstruera med bra precision till ett lågt/måttligt pris. Den enda stora nackdelen torde vara att man får ett sikte med fast förstoring, vilket inte alla skyttar uppskattar. Eftersom dessa sikten som regel är riktade till målskytte över långa avstånd/varmintskytte så börjar tyvärr ofta parallaxen på 25 yards eller rent av 50 yards vilket begränsar dess användbarhet för luftvapen och i synnerhet så effektbegränsade sådana.
Ett sikte med objektivplacerad parallaxjustering
Absolut vanligast med bred marginal är parallaxjustering på objektivet. Anledningen till detta är att man där har en lång rad goda egenskaper men väldigt få nackdelar. Optiskt sett så är detta i ett konstruktivt perspektiv en bra placering, själva parallaxjusteringen blir optiskt sett mycket exakt. Mekaniskt sett så är också placeringen mycket bra, man får en vinkelrak direktdrivning på linserna vilket gör konstruktionen mekaniskt sett distinkt och slitstark. De enda nackdelarna med den här lösningen är att skytten inte kan se inställd justering lika enkelt ifrån sin skjutposition jämfört med sidohjulsjusteringen liksom att man kan behöva sträcka sig fram rätt långt på långa kikarsikten för att kunna genomföra en justering rent praktiskt. Slutligen så uppfattar många den här placeringen som billigare och mera ålderdomlig, ett nog så stort problem för försäljningen trots att det är högst subjektiva nackdelar.
De senaste åren så har en hel del kikarsikten tillkommit marknaden med ett separat justeringvred vid sidan om kikarsiktets sadel, i de flesta fall i formen av en ratt på vänster sida om siktet. Den här typen av justering, sidohjulsparallax, har blivit väldigt populär och dessvärre så har den även spridit sig till allt billigare kikarsikten. Förutom en modern look, tätt förknippad med high-end tävlingssikten till F/T så har man fördelen av att det blir lätt att läsa av avståndet på skalan och det blir också väldigt enkelt att justera om parallaxen, inte minst samtidigt som man själv tittar igenom kikarsiktet. Med detta så tar tyvärr fördelarna slut...
Nackdelarna är tyvärr rätt talrika. Teoretiskt sett så borde den större diametern på justeringshjulet bidra till en mer exakt avläsning av korrekt antal meter fram till målet då man använder kikarsiktet som optisk avståndsmätare men detta har visat sig vara en sanning med modifikation och i synnerhet så då det handlar om billigare kikarsikten.
Mekaniskt sett så tar nämligen sidohjulskonstruktionen mera plats och det är trångt om utrymme inuti ett kikarsikte, i synnerhet ett sådant som har hög förstoringsgrad, därav att billigare kikarsikten med sidohjul ofta har en ganska måttlig förstoring, inte sällan max x16. För att frigöra mera utrymme så brukar tillverkarna gå upp till 30 mm tub vilket innebär att kikarsikten med sidohjul och lite större förstoring som regel är väldigt tunga och skrymmande konstruktioner. En högre egenvikt skapar också en större levande massa när vapnet rekylerar och därför måste tillverkaren bygga på ännu mer vikt igenom olika åtgärder som ökar siktets rekyltålighet.
Förutom att mekaniken tar mera plats så har man ytterligare en vinklingsled inuti siktet för att överföra den mekaniska kraften ifrån hjulet till linserna. Ju mer leder man har i en kraftöverföring desto mera diffus blir då den mekaniska känslan igenom hela kedjan. På ett justerbart objektiv så sitter ju linserna i samma riktning som själva justeringsratten, lösningen är alltså väldigt enkelt - igenom att skruva objektivet framåt eller bakåt så ställer man om parallaxen. På ett sidohjulssikte så måste kraften vinklas om 90 grader och slaglängden på linsförflyttningen blir också längre eftersom linsen som ska flyttas för att parallaxen ska kunna omjusteras sitter ju nu i mitten av siktet istället för i dess främre ena (främre) ände.
På grund av att fler komponeter krävs tack vare den vinklade kraftöverföringen så blir sidohjulssikten per automatik dyrare än kikarsikten med konventionell parallaxjustering framtill. Förutom fler komponenter så måste också konstruktionen vara tightare med finare toleranser för att motverka en degig känsla och ett inexakt utfall när ratten används och detta driver naturligtvis också upp priset ytterligare. I praktiken så ska man alltså som köpare alltid vara mera skeptisk till billiga sikten med sidohjul än med konventionell justering.
Slutligen så tar kikarsikten med stora sidohjul fysiskt sett stor plats, detta är främst en nackdel då man ska förvara vapnet i ett grunt vapenskåp eller i en trång transportkoffert. Likaså kan sidohjulet blockera eventuella magasin, fartreglage och liknande saker på blocket.