Direktlänk till inlägg 21 september 2010
Moment of truth...
Ett centrerat och bra skott...
Då var det alltså dags att kolla lite närmare på utfallet i gårdagens frågeställning; håller en tåhätta godkänd för 200 joule för ett luftvapenskott om bara 60 joule?
Tyvärr så kunde jag inte filma sekvensen eftersom min hustru hade den kameran borta på en hundutställning men lite stillbilder fick det bli istället. Diabolen träffade precis där den skulle och kraften av 60 joule var avsevärd, skon är ju inte så tung. Nu satt det ett skoblock inuti skon och detta block satt i sin tur ordentligt fastskruvat på en käpp nedkörd i gräsmattan. Rejält, tyckte jag. Ändå fick kraften i träffen hela anordningen att darra fram och tillbaka på ett oroväckande sätt och jag började själv bli lite orolig för att jag kanske ändå kom att bli tvungen att förklara varför det fina skoblocket i äkta päronträ plötsligt hade ett hål i sig.
Den oron visade sig vara obefogad..
Closeup på ingångshålet..
Försiktigt så lirkade jag ut skoblocket och det var faktiskt helt oskadat! Jag körde in handen och kunde faktiskt inte ens känna en konvex buckla på insidan. Tåhättan hade alltså klarat testet - men hur såg den ut under ytskiktet?
Ytskiktet avskalat och tåhättan blottad...
Av diabolen fanns inget spår, förutom lite blystoft på insidan av ytskiktet. Själva tåhättan var tydligt komprimerad med en konkav buckla på utsidan men - som sagt - inte en skråma på insidan! Det verkar som att tåhättan är tillverkad av någon slags legering av lättmetall för kraften hade givit den sprickor likt spindelväv på ytan men sprickorna verkade bara vara mindre än millimeterdjupa, snarast liknande revor eller skrapmärken. Att använda skon efteråt var absolut inga problem, de kändes helt normala.
Min gissning är att godset är ganska grovt, kanske 2-3 mm, eftersom det är tillverkat av lättmetall och detta försvårade för diabolen att penetrera. Hade man haft en ståltåhätta som därmed hade varit tunnare så kanske resultatet hade blivit på ett annat sätt? Om inte hela anordningen hade svajat av träffen så kanske sprickorna hade blivit större och mera omfattande?
Den här typer av tester väcker onekligen fler frågor än vad de ger svar. Den främsta frågan som gnager mitt sinne nu är naturligtvis - hur står sig en sådan sko mot en 22 LR...??
En kopparpläterad Federal American Eagle om 180 joule som träffar dojan med över 380 mps - hade den räckt eller inte...?
Tur att det är en luftvapenblogg som man slipper finna visshet även i den typen av frågor, eller hur...?