BSA - tidiga PCP

En kort serie i tre delar om BSA och deras PCP. Del ett handlar om bakgrunden och de tidiga mindre lyckade modellerna. Del två avhandlar dagens framgångssaga och slutligen i del tre så ska vi gå igenom BSAs nuvarande sortiment av PCP och ta del av några köpråd för den som är spekulant på sitt första PCP ifrån detta traditionstyngda fabrikat.

Birmingham Small Arms är ett mycket välkänt varumärke inom vapenvärlden där deras krutvapen och inte minst deras luftvapen är väl bekanta och högt respekterade över hela den kända världen. Historiken är lång och gedigen där rötterna finns ända ner till Krimkriget på 1850-talet men där luftvapen först kom med in i bilden vid sekelskiftet till 1900-talet. Det vi ska kolla närmare på idag är inte deras gedigna produktion i största allmänhet utan enbart deras olika PCP.

Ska man tala om BSAs olika PCP så måste man även nämna mannen bakom dem, den alltid lika innovative John Bowkett (f.1949). Denne John Bowkett (allmänt känd som JB) har faktiskt designat varenda en av BSAs PCP ända sedan den första modellen, BSA SuperTen, introducerades 1995. Innan dess så kunde man se en del drag av BSAs framtida modeller som enskilda hobbyprojekt av JB vilka han publicerade under vinjetten "The Bowkett File" i Airgun World. Mest känt är kanske hans Superkarbin från 1988 som nästan har ett identiskt utseende med den sentida BSA Ultra.

.355 Bowkett

Förutom frilansjobbet på Airgun World så var JB också inblandad i konstruktionen av Titans luftvapen (föregångaren till Falcon Pneumatic) samt tillverkade även en egen serie udda dunderbössor med kaliber 9.00 mm, kallade 355 Bowkett Expedition Rifle.

Lite grovt sagt så har det hittils funnts 3 olika lineups (plattformar) för PCP hos BSA under dess 15 år långa historia. Först var det SuperTen (S10) som fanns i tre olika Mark mellan 1996-2009, därefter Spitfire/Firebird-serien som utseendemässigt imiterade konventionella fjädervapen, och slutligen den mest framgångsrika serien - Hornet.

SuperTen - överst Mk II och nederst Mk III

I Sverige så är S10 relativt ovanlig eftersom de var dyra och hade ett lite udda utseende, åtminstonde Mk I med sin lustigt utformade förstock. Under 1999 så kom dock Mk II med en betydligt bättre formgivning varvid försäljningen tog fart ordentligt. Klassiska Mk II ersattes tyvärr med en amerikaniserad version, benämnd Mk III under 2005, varpå utseendet ännu en gång tog en sväng åt det värre. På grund av priset och konkurrensen med Theobens Rapid-serie så blev aldrig S10 någon hit och därtill så var de även komplicerat konstruerade och hade en hel del driftstörningar, inte minst med krånglande magasinsystem.

Relativt tidigt under produktionen av S10 så stod det alltså klart att trenden med PCP skulle växa sig större och större succesivt samt att det fanns ett intresse för ett billigare PCP ifrån BSA än den kostbara S10.

BSA Spitfire

När BSA hade kommit till insikt om detta så stämde man träff med John Bowkett för att höra hans synpunkter. Han visade då ett klart udda projekt som han hade roat sig med för privat räkning. Detta vapen var i grund och botten en BSA Supersport men med en PCP mekanism inbyggd. John brukade skoja med vänner och bekant och imponera på dem med den här bössan som naturligtvis var imponerande lättskjuten för att vara ett "fjädervapen". Dock så gillade BSA vad de såg så en regelrätt serieproduktion drog igång 1999 och modellen kallades för Spitfire.

Den här mässingsporten hittar man inte på en Supersport..

Förutom en Mk I och en Mk II så fanns även Spitfire i två helt olika men synbarligen identiska utförande - High Fill (HF) respektive Standard Fill (SF). Först ut var SF som hade en mycket liten behållare och som regelbundet behövde toppas upp ifrån en vanlig 200 cc buddybottle, den hade normalt kraft för runt 15-20 skott. Därefter utvecklades HF som var ett konventionellt PCP med en (relativt sett) större tub som gav upp till 60 skott på en fyllning men som kunde direktfyllas ifrån ett fyllkit istället för att gå omvägen runt en buddybottle. Poängen med SF var att man med en buddybottle i fickan lätt kunde få över 200 skott utan att behöva ett fyllkit, man toppade bara upp vapnet vid behov. En smidig och portabel lösning som dock aldrig slog an hos köparna trots att vapnet introducerades komplett i ett så kallat "Spitkit", som innehöll vapnet, en buddybottle samt kikarsiktesfästen till då mycket prisvärda £249.

Fylling av HF-modellen

Då en del köpare var tveksamma till brytvapentypen av PCP så lanserade BSA en utveckling av de båda Spitfire-versionerna under 2001, den mycket underskattade BSA Firebird. Den modellen hade en längsmonterad roterande laddtapp lånad ifrån gamla fjäderbössan Superstar samt en kort underspännararm som spände upp hammarfjädern. En unik detalj var att vapnet levererades med två pipor, en som kaliber 177 och en som kaliber 22. Dessa hade då olika längd och var precis avstämda för att ligga rätt under 12 ft/lbs i relation till vapnets drivkälla. Modellen blev ännu mer svårsåld än Spitfire och lades ner ganska raskt, redan 2003.

Den roterande laddtappen lånade man från Superstar

Nu stod BSA inför ett vägval, det var klart att Spitfire inte sålde bra och behövde fasas ut oväntat tidigt, samtidigt som Firebird inte direkt lyfte försäljningen för Spitfire. Dessutom så hade S10 nu fått tuff konkurrens när Theoben precis presenterade sin Rapid Mk II. Denna hade ju regulator vilket deras Mk I saknade och som BSA erbjöd som konkurrensfördel med S10. Det var därför rimligt o tro att S10 skulle tappa försäljning samtidigt som Spitfire/Firebird med sina udda detaljer inte kunde hålla uppe sin försäljning tillräckligt länge för ett naturligt generationsbyte. Till råga på allt så visade alla tecken på att PCP var ett allt mer stigande segement inom luftvapenvärlden.

En allt större andel av alla försålda luftvapen skulle bli PCP framöver och dessa vapen gav också bra mycket bättre marginaler till tillverkaren än fjädervapnen. Alla förstod därför att BSA behövde en killer - en riktigt, riktigt bra produkt med alla möjligheter att bli en rejäl storsäljare och vinstmaskin.

Om inte så var BSAs hela existens i förlängningen hotad, den lokale konkurrenten Webley hade ju ignorerat kravet ifrån marknaden på PCP och började sakta vackla, deras omoderna Raider tilltalade inte längre köparna trots ett lågt pris och den inhyrda modellen FX2000 ifrån Sverige skulle framöver marknadsföras i eget namn.

De båda ärovördiga och gedigna företagen skulle därför komma att resonera helt olika runt om frågan huruvida ett PCP borde ingå som en bärande del av tillverkarens sortiment eller inte. BSA valde en väg - o Webley en helt annan...

 

Silwer

27 december 2009 17:27

Webley & Scott gick under som jag ser det iaf.

Ingenting är kvar i UK, BSA finns ju faktiskt trots Gamos övertagande kvar, därför är det för mig fortfarande iaf ett eget märke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...