Ett trevlig projekt..

  En QB78 för $99 som har försetts med lite delar från eftermarknaden, här skissar ägaren på en egen stock

Visst är det alltid kul att ta del av olika entusiasters byggprojekt? Här har vi en vanlig (nåja) kinesisk QB78 som har modifierats ordentligt av sin ägare. Tubflaskan används till HPA och blocket är ett repeterkit från Air Venturi. Utgångshastigheten är 850 fps med 8.44 gn JSB och magasinsystemet kommer från Marauder.

  Lite grovt tillyxad och utan slutfinishen men man anar ändå slutresultatet.

  Ägaren/byggaren visar här proportionerna hos sin skapelse.

  Slutresultatet från höger sida.

  Slutresultatet från vänster sida.

  Fräsch valnöt!

Till lägsta möjliga pris !

  En syntetstock med picatinney-skena är nytt på modellen.

Om man har en tusenlapp att spendera i USA, eller ungefär 1300 kr här i Sverige så kan man införskaffa en splitt ny QB-78 och helt ny i QB-familjen är modellen 78S, som kommer med en rykande färsk syntetstock. Under skalet så är det precis samma QB som alltid, alltså en relativt trogen kinesisk kopia på Crosmans legendariska 160/167.

Ett enkelt, robust och förhållandevis välskjutande vapen till absolut lägsta pris - samt dessutom nu med en modernare formgivning än originalet från mitten av 1960-talet.

Den nya syntetstocken uppges vara av kanonkvalité i relation till vapnets pris och ska ha en solid känsla liksom en lätt texturerad ytfinish. Greppytorna för pistolgreppet och själva förstocken framför varbygeln är försedda med ytterligare friktionsytor för bästa tänkbara grepp. Att stocken är solid kan man också förstå när man noterar att picatinney-skenan är skapad direkt i stocken.

Något lättare, betydligt mer stryktålig och mer finessrik så är stocken ett trevlig nyhet till QBs sortiment.

Weihrauch HW30S

Ett vapen betydligt mera allround än vad många tror..

Du har runt 2500 kr på fickan och du vill ha ett fabriksnytt luftgevär. Visst finns det ett enormt utbud men nu vill du samtidigt inte ha vad som helst utan bara det mest prisvärda vapen som går att hitta för dessa pengar. Under dessa omständigheter så finns det ett vapen som står i en absolut särklass - Weihrauch HW30S!

Detta är ett licensfritt vapen som i princip klarar allt.

Vill man tävla i Field Target, exempelvis för klassen 10J, så fungerar den helt utmärkt. Den som har lagliga möjligheter att bedriva jakt med ett vapen som har en prestandanivå som HW30S klarar så löser den här modellen en sådan uppgift helt ypperligt. Rekreativt skojskytte hemmavid? Absolut inga problem! Tavelskytte, typ BR - även detta klarar man. Inget annat fabriksnytt vapen med en lägre prislapp klarar ovanstående uppdrag lika bra.

Så, bortse ifrån de usla träffbilder som visas i videon ovan - skytten borde ha haft förstocken vilande i handen snarare än på en stum bönpåse, och ge modellen en chans. Detta är ett vapen som på goda grunder är högt älskat av fantaster över hela världen - med all rätt.

Med ett prisläge på 2500 kr så är den dessutom det mest prisvärda luftvapen som finns på marknaden idag, helt oavsett prisklass!

Old School

  Nova - En modern arvtagare till Theoben Rapid 12/250?

Jag är som de flesta säkert vet ingen större vän av Hatsans sortiment. Under åren så har jag prövat många av dem och tyvärr så har det oftare än sällan varit rent skräp, solitt placerade i lingonligan! Idag har jag emellertid sprungit på ett undantag och detta är precis lika glädjande som överraskande. Självfallet så är man då inte sämre än att man kan ändra sig, även om jag fortfarande är högst skeptiskt mot en hel del detaljer runt den aktuella bössan.

Vapnet ifråga är ett synnerligen traditionellt PCP med konservativ framtoning och ypperliga förutsättningar till ordentliga prestanda, baserad på en utvecklad variant av det gamla AT44-blocket. Just AT44 har definitivt inte förmått att imponera på mig tidigare, passningen har varit grov och repeteringen kändes ungefär som att växla en gammal rysk lastbil.

Den här modellen har emellertid en sidlever och den är förvisso inte direkt silkeslen att hantera men ändå ljusår ifrån den äldre varianten av repeterhandtag som dessutom ska lirkas upp, bakåt, framåt och nedåt etc. Oavsett vilket så är det ett extra plus med valmöjligheten mellan en Weaverskena och en vanlig kilbas upptill på lådan för infästningen av kikarsiktesfästen.

  När Rapid 12/250 kom för 20 år sedan 1996 så var den enastående för sin tid - över 40 fpe!

Helt nytt är emellertid den 500 cc stora tubflaskan som ger ordentligt kapacitet när vapnet är ställt på hög effekt. Det vapen jag fick tillfälle att bekanta mig med var med kaliber 25 och gav ca 45 bra skott (inom 30 fps) med 850 fps som genomsnitt, alltså ca 260 mps, med 25.40 gn JSB King - vilket motsvarar 41 fpe - 55 joule. 

Detta är naturligtvis inget strålande resultat men i paritet med vad Hatsan själva uppger (46 fpe - förmodligen med rejält mycket tyngre diaboler). Antalet skott är inte heller imponerande men systemet är oregulerat och kunde dessutom vara ytterligare lite jämnare balanserat. Som en jämförelse så ger min gamla Elite 48 fpe med King samtidigt som den levererar 100 skott ifrån lika stora 500 cc men med 20 fps spridning - tack vare regulatorn.

Avtryckarsystemet är en av de varianter på Quattro som Hatsan själva gärna talar sig varma om. Det betydligt bättre än systemet på den AT44 som jag senast sköt men ändå inget att lovorda. Ungefär som min BSA Ultra - enkelt och ändamålsenligt för rekreativt bruk men ärligt talat ganska långt ifrån ett tävlingsavtryck.

Så, hur skjuter den då...?

Skamsen får jag nog erkänna att väder och andra omständigheter gjorde det inte möjligt till någon riktigt säker utvärdering. Subjektivt så tycker jag allt att den sköt bättre än jag hade förväntat men ägaren hade ingen aning om huruvida hans bössa var utrustad med LW-pipa eller inte. Hade den Hatsans egna pipor så var detta förmodligen ett hyfsat välskjutande exemplar, hade den en LW-pipa så får jag nog skylla ännu mera på vinden..

Gillar jag den?

Mer än vad jag borde. Varför vet jag inte. På något sätt så känns den ärlig och traditonell, lite som en Rapid - om man totalt bortser ifrån nivån på finish och sammansättningskvalitén. Visst är den fortfarande grovyxad här och där och visst är nätpressningen på sidorna minst sagt tafflig men den har ändå en viss karisma. Vissa saker är riktigt trevliga, som rembyglar standardmonterade från fabrik liksom Weaverskena under förstocken. Andra saker är sådant som borde ha funnits från början (tubflaskan) och rena självklarheter hos andra fabrikat.

  FX Airguns Whisper - ett modernare, mer prisvärt och smartare val.

Prisläget?

I skrivande stund så handlar det om 7500 kr. Det är 1800 kr mindre än en FX Airguns Royale med valnötstock. På den svenska marknaden så får Nova det alltså svårt. Prisskillnaden mot ett dokumenterat bättre vapen är helt enkelt för liten och i synnerhet så om man väger in andrahandsvärdet. Ett alternativ på samma pengar (7500 kr) är Crosman Marauder med kaliber 25 och där förlorar man tubflaskan men vinner i gengäld en varumärkespipa (GM) och ett betydligt bättre avtryck, liksom en lägre ljudnivå. Ett ännu smartare val hos kaliber 25 är FX Airguns Whisper, där får man visserligen en smaltub men en rostsäker och lätt demonterbar sådan, liksom en (bra) syntetstock men prislappen landar på 6195 kr - 1300 kr mindre än Novan.

Sammanfattningsvis..

Överraskande trevlig traditionell bössa som är lite för dyr för vad man får och troligtvis ganska sällsynt här i Sverige, dödad av en mer attraktiv konkurrens.

Kalling från klarhet till klarhet..

  Första testet här hemma i Sverige!

I det senaste nummret av Vapentidningen så har den luftvapeninriktade skribenten Henrik Kalling till sist fått till en riktigt bra test och denna gång runt objektet Brocock Compatto. Precis som tidigare så är det en välskriven artikel med en del vederhäftiga och högst personliga reflektioner, så som sig bör.

Nytt denna gång är att man äntligen har fått fram ett prestandadiagram så nu återstår bara en prestandatabell därtill. Diagramet är dessvärre angivet med MPS men detta kan faktiskt fylla en pedagogisk funktion då tidningen i första hand blir läst av vapenfantaster som inte har sin naturliga hämvist hos just high-end PCP. För dessa läsare så uppfattas MPS i regel som mer naturligt och kanske till och med enklare att begripa, där mer erfarna fantasterna ändå lätt kan räkna om MPS till våra FPS. Kruxet med detta tankesätt är tyvärr att man tappar fakta på vägen, en MPS kan ju innehålla upp till 3 FPS så att ange X antal MPS blir alltid mera trubbigt och mindre exakt än FPS, såvida man inte använder två decimaler när man redovisar MPS. Diagramet kan dessutom med fördel vara tvådimensionellt än tredimensionellt, också detta för tydlighetens skull.

Vi får väl konstatera att med detta nummer så har Kallings tester tagit ett halvt steg i rätt riktning.

I övrigt så är artikeln fyllig och hans artiklar börjar bli allt mer subjektiva, vilket är både glädjande och underhållande för läsaren. En del uttalanden markerar tydligt detta, exempelvis "en säkring har inte i en varbygel att göra". Kanske inte direkt en av mina egna käpphästar men naturligtvis en fullständigt rimlig subjektiv åsikt. Lite mer förvånande är att skribenten förefaller höja på ögonbrynet över att bössan smäller elakt, vilket ju här högst naturligt för ett ostrypt PCP på full effekt. Han konstaterar dock att han kan ha blivit överraskad av detta på grund av sitt frekventa umgänge med shroudade PCP och visst är skillnaden där enorm!

På sista raden så är det emellertid en mycket intressant och läsvärd artikel och jag hoppas därför att Kalling håller uppe den här nivån även på sina framtida tester, om man ämnar fortsätta att skriva för Vapentidningen framöver.

Mervärde i det lilla formatet. 

Liten och innovativ!

Leshiy är en mycket fascinerande modell, inte bara för att den är nyskapande utan framförallt eftersom den är det utan att sälja på sin prestanda.

Tyvärr så är de flesta nya modeller och innovationer nuförtiden främst skapade runt tanken på hög effekt.

Dagens trend av bullpups erbjuder ju möjligheten att få en lång pipa (=möjlighet till hög effekt) i ett kort vapen och de senaste åren så har vi dessutom sett många nya modeller just runt de moderna grövre kalibrarna som 30-någonting.

Få nya vapen har dessvärre presenterats med fokus på andra värden än just hög effekt.

Ett jaktvapen i det mindre formatet..

Sanningen är ju den att de allra flesta vapen faktiskt säljs licensfritt här i Sverige och likaså på många andra viktiga marknader inom EU. Med effekter på 10 joule eller till och med under detta så behövs inte 60 cm långa pipor eller lufttuber som rymmer en halv liter luft. Många av de modeller som presenteras och som svenska entusiaster drömmer om är riktade mot marknader långt ifrån vår och därför blir fantasternas drömmar ofta just drömmar, eller möjligtvis ett enstaka exemplar som köpts skenstrypt.

Tillverkarna måste alltså börja lägga mera energi på vapen byggda för lägre effekt och med andra mervärden än just effekten.

Leshiy är ett exempel på just detta.

Här finns en smidig, smart och avancerad lösning på möjligheten att få sitt vapen snabbt transportabelt, liksom moderna detaljer som Picatinney-skenor både upptill och nedtill mm. En annan variant kan ju vara semiautomatik eller en exceptionellt låg ljudnivå osv. Alltså praktiska mervärden för låga effekter som kan få en entusiast att öppna plånboken, endera för en dyrare modell att ersätta den redan ägda eller för att komplettera densamma och detta utan att behöva hemfalla till att förlita sig på just hög effekt som det främsta (eller enda) försäljningsargumentet.

Att detta kan lyckas helt utmärkt kan vi se hos vapen som HW30S eller CZ200, vapen som helt enkelt inte erbjuds med grov kaliber eller hög effekt från fabriken, oavsett marknad. Vi har alltså på många sätt nått målet med anslagsenergi och precis som att man inte längre kan sälja personbilar med toppfart som försäljningsargument så borde detsamma också vara sant med angslagsenergi och luftvapen. Jag har svårt att hitta vettiga skäl till varför 100 fpe skulle vara bättre eller mera intressant än 80 fpe.

Enough is enough, så att säga. 

Samtidens fulaste bullpup i test!

  Tom Gaylord testar Galahad på sin blogg just nu - spännande!

Air Arms bidrag till den starka trenden av bullpups har nu till sist nått fram till Tom Gaylords blogg och detta ska naturligtvis bli en mycket spännande läsning. Bortsett ifrån sitt iögonfallande utseende så har faktiskt modellen ett par detaljer som inte bara är intressanta utan också efterföljansvärda även för andra tillverkare. 

Ett exempel på detta är den inbyggda spirit levelen, vapnets Picatinney-skena samt en innovativ repetermekanism med en hävstång istället för ett konventionellt repeterhandtag. Riktigt kul att Air Arms vågar vara lite nyskapande med såpass djärva steg.

Den första delen av testet: 

http://www.pyramydair.com/blog/2016/12/air-arms-galahad-part-1/

Kalibrgun Cricket 25

Ytterligare en riktigt fin men ganska långrandig test från AEAC..

En av de mest solida och uppskattade modellerna i den starka trenden med bullpups är Cricket från Kallibrgun. Intressant nog så är testobjektet denna gång med kaliber 25, den absolut mest optimala kalibern som man kan välja för ett licenspliktigt PCP när man väger in alla för- och nackdelar mot varann.

Själv så är jag dock lite tveksam till idén med dessa dunderpotenta grova bullpups eftersom de flesta bullpups har distinkta nackdelar samtidigt som vapen med över 60 joule ändå måste användas på reserverade ytor där man vanligtvis kan använda ett normalt fullsizevapen utan problem.

Vill man ha ett litet, kort och smidigt vapen så är det som regel eftersom man vill transportera det smidigt och använda det diskret i närheten av utomstående. Då är det i regel licensfria vapen som vi talar om och då klarar en pistolkarbin av uppgiften ännu bättre än en bullpup.

På stora ytor, skjutbanor och liknande, då finns det inga problem att hantera en bössa på 120 cm så då slipper man bullpupens (vanligtvis) diffusa avtryckarsystem, höga och ranka tyngdpunkt, udda ergonomi med repeterhandtaget i närheten av örat och relativa överpris i relation till ett konventionellt vapen.

  Luftvapenvärldens motsvarighet till 1970-talets Volvo 343

Som läget ligger idag så har Air Arms en synnerligen estetiskt motbjudande bullpup i sitt sortiment, vilket på denna förekomna anledning inte heller har blivit någon storsäljare. Daystate kör med sina Pulsar och Renegade, som kan visa på en klart bättre försäljning tack var ett (marginellt) mindre udda utseende. BSA har kategoriskt avvisat idén om en bullpup och deras VD har offentligt uttalat att någon bullpup från BSA aldrig kommer ut under hans ledning. Återstår gör då Brocock av de traditionella brittiska aktörerna och de är nog det fabrikat som har lyckats bäst försäljningsmässigt sett med sin halvbullpupsplattform - Compatto.

Utanför England så har vi inhemska FX Airguns med ett imponerande sortimet och inte minst då även av bullpups. Här finns Wildcat, Impact, Bobcat och den lite säregna Indy. Fyra i prinicp helt olika vapen ifrån en och samma tillverkare och det är verkligen inte illa med tanke på hur sent som FX Airguns presenterade sin första bullpup, den gamla Bobcat Mk I. Min personliga favorit är här 177 Wildcat som licensfri och .25 Indy som licenspliktig.

I övrigt så har vi diverse uddafabrikat från Ryssland, Turkiet och Kina med varierande byggkvalité och dito prislappar. För det enskilda fabrikatet så kan trenden av bullpups vara en stor tillgång, typ Kalibrgun, där det för andra bara är någon enstaka modell i ett för övrigt ganska brett sortiment, exempelvis Snow Peak.

Det ska bli spännande att se om trenden med bullpups håller i sig eller om det i framtiden bara visade sig vara en tillfällig fluga.