Första videon !

Den mest spännande Hatsan någonsin!

Att jaga starar med små vapen...

  Min egen Crosman 1701p är ett trevligt allroundvapen för rekreativt skytte..

Idag blir det ett lite längre och mera spretigt inlägg. Till att börja med så ska vi kolla lite på min favoritdiabol för min Crosman 1701 och därefter så ska vi även kika lite på bakgrunden till mitt lite udda vapen. Först kommer dock lite material som berör vapnets förhållande till JSB RS;

  En liten diabol med bra prestanda!

Favoritammunitionen hos min 1701 är utan tvekan JSB RS 4.52 med 7.33 grains. Det finns ett flertal anledningar till detta. Till att börja med så är den praktiska precisionen utomordentligt god, mer om detta senare, den är förhållandevis billig med 89 kr/500 st samt mycket ren och homogen. Utgångshastigheten och diabolens BC är hög, vilket ger en flack projektilbana och kort bantid till priset av en lite lägre anslagsenergi, relativt de tyngre diabolerna i den här kalibern.

587, 592, 598, 600, 600, 602, 603, 602, 606, 601

608, 603, 612, 612, 614, 614, 614, 612, 610, 609

608, 608, 603, 601, 599, 597, 594, 591, 587, 586

Högsta värde:   614 fps - 187 mps = 6.17 fpe / 8.30 joule

Lägsta värde:   586 fps - 179 mps = 5.62 fpe / 7.60 joule

Medelvärde:     602 fps - 183 mps = 5.93 fpe / 8.00 joule

Spridning:        28 fps - 8.53 fps

Vad gäller kvarvarande anslagsenergi på olika avstånd så kan man se detta av följande tabell:

  Kvarvarande anslagsenergi i fps och fpe.

Om man däremot föredrar metriska mått så har jag en tabell även för detta:

  Kvarvarande anslagsenergi i mps och joule.

Som man kan se här så ger en måttlig anslagsenergi på E0 en hel del användbar kraft downrange. Av presentationstekniska skäl så har jag begränsat tabellerna till 25 meter/yards. På det avstånd som 1701 används, alltså ut till ca 30 meters avstånd så återstår minst 5 joule eller 4 fpe. Det är kraft som räcker gott till alla de ändamål som man kan behöva ett licensfritt luftvapen.

Den lämpliga räckvidden för detta exempel framgår av nästa bild:

  Som synes så är 35 meter inga problem för att hålla över/under.

Om man räknar med att +/- 2.00 cm är en acceptabel precisionsavvikelse som man enkelt kan kompensera igenom att hålla över eller hålla under, alternativt klicka, så finns den effektiva räckvidden mellan 5 - 34 meter vid ett inskjutningsavstånd av 30 meter.

Så allt tabellräknande fram och tillbaka, hur fungerar då den praktiska precisionen?

Jo, detta är ju det väsentligaste av allt. Denna gång så sköt jag inomhus och jag mätte upp 30 respektive 15 meter med min laseravståndsmätare och sedan så sköt jag ifrån fullt stöd med hjälp av min bipod. Först blev det 25 skott på 15 meter och sedan ytterligare 10 skott på 30 meter.

Först tavlorna i allmänhet och därefter så kommer lite closeups:

  Den första tavlan var på 15 meter och 25 skott.

  Den andra tavlan var på 30 meter med 10 skott.

  Tavla nr 1

  Tavla nr 2

  Tavla nr 3

  Tavla nr 4

  Tavla nr 5

  Tavla nr 6, här ser man hur de sista skotten dalar när trycket sänks..

Generellt sett så är precisionen utomordentligt god hos 1701 och dess systermodell 1720, förutsatt att de mest lämpliga diabolerna för den unika vapenindividen används. Anledningen till detta är naturligtvis att man använder ypperliga matchpipor från Lothar-Walther i kombination av bra avtryck och en drivkälla som avlossar projektilerna i ett jämnt tempo ifrån skott till skott.

Den praktiska precisionen finns alltså och inom en räckvidd på 30-35 meter så kan en normal skytt under gynnsamma förhållanden lägga skott efter skott i princip på varann. Begränsar man sig sedan till kanske 15-25 meter så är det enkelt att förstå hur formidabla jaktvapen dessa små pistolderivater kan vara i rätt händer.

Detta för oss då in på jakt som ämne och förlagan till min egen 1701..

Inspirationen till mitt eget vapen kommer ursprungligen ifrån Ronnie på Easton Airguns som saluförde en variant på 1701 som han kallade Blaster 6.5 och som var ett jaktvapen i fickformat med tonvikten lagd vid ypperlig precision.

  The Blaster 6.5 från Easton Airguns

Grundkonceptet var då helt enkelt en måttligt vässad 1701 som byggdes om till en slags minikarbin för jakt efter främst starar inomhus i djurstallar och liknande. För min egen del så letade jag efter ett kul vapen under 10J som var betydligt smidigare att transportera än min dåvarande Crosman Challenger, vilket jag i övrigt gillade skarpt. Detta var ett vapen med Challengerns prestanda men som enkelt kunde förpackas i en mindre väska och då transporteras på ett diskret sätt inuti vår Toyota IQ eller på min elcykel.

Som jaktvapen i Sverige faller den naturligtvis bort men i USA så är jakt efter starar mycket populärt, vilket kan kännas lite märkligt för oss här i Sverige. På EPA Wildlife Manegments hemsida så kan man emellertid läsa lite om bakgrunden till detta:

"European starlings were brought into the United States from Europe. The were released in New York City in 1890 and 1891 by an individual who wanted to introduce to the United States all of the birds mentioned in Shakespeare's works. Since that time, they have increased in numbers and spread across the country. The starling population is estimated at 140 million.  

Starlings are considered pests due to all the problems they cause, especially around livestock facilities and near urban roosts. Starlings are responsible for "transferring disease from one livestock facility to another.

Tests have shown that the transmissible gastroenteritis virus (TGE) can pass through the digestive tract of a starling and be infectious in the starling feces. TGE can be transmitted on boots, vehicles, stray animals, or already infected livestock. Starlings cause other types of damage such as consuming cultivated fruits and seeds from a recently planted field.

Large roosts that occur in buildings, industrial structures, or, along with blackbird species in trees near homes are a problem in both rural and urban sites because of health concerns, filth, noise, and odor. In addition, slippery accumulations of droppings pose safety hazards at industrial structures, and the acidity of droppings is corrosive.

Starlings that roost near airports create a safety problem, with the possibility of the bird getting sucked into the aircraft engines. One of the more serious health concerns that starlings have is the fungal respiratory disease histoplasmosis.

The fungus Histoplasma capsulatum can grow in soils under bird roosts, and spores become airborne in dry weather, especially when the site is disturbed. Histoplasmosis, in its most extreme state can cause blindness and/or death. Another problem starlings have created is that they are in competition with "native cavity-nesting birds such as bluebirds, flickers, woodpeckers, purple Martins."

Man kan alltså säga att det är fel varelse på fel plats, ungefär som att vi här i Sverige försöker utrota Mårdhunden. Så hur märkligt vi än upplever saken så är jakt efter starar något som man i USA betraktar som högst nödvändigt. Det praktiska problemet är dock att de ofta förekommer inomhus, vilket gör ett "normalt" luftvapen i USA (.22/25 - 30-70 fpe) olämpligt samtidigt som de ibland kan påträffas utomhus på tak eller silos vilket kräver en vettig räckvidd på 30-40 meter. Eftersom starar dessutom är klent byggda fåglar så är kravet på hög anslagsenergi inte speciellt stort:

  Som vi ser så kräver en stare bara 3 fpe, jämför med min tabell högre upp i inlägget..

Resultatet av detta förhållande blev att man tidigt (1970-talet och framåt) valde vapen med kaliber 177 till jakt efter starar. På detta sätt så fick man kombinationen av lång räckvidd, flack projektilbana och måttlig anslagsenergi. Luftvapenjägarna i USA som valde att specifikt arbeta mot starar kom därför tidigt att intressera sig för vapen med måttlig anslagsenergi och här blev Weihrauch HW30S (aka Beeman R7) snabbt en favorit. Detta var ett vapen som för sin tid var litet och enkelt att bära med sig samtidigt som effekten räckte gott och precisionen var (och är!) ypperlig för ändamålet. Åtskilliga är de luftvapenskribenter som igenom åren har behandlat ämnet, exempelvis:

http://www.airgunsofarizona.com/hunting/2013/12/starling-sos-shoot-on-sight/

http://thebestairrifle.com/pest-profiles-europeancommon-starling/

http://hardairmagazine.com/ham-columns/hunting-starlings-airguns/

Då en hel del av bekämpningen bygger på att man måste förflytta sig relativt långa sträckor, farmer i USA kan ju vara tämligen vidsträckta även inomhus, så började allt fler jägare efterfråga små och lätta vapen. Att bära runt ett konventionellt fjäderluftgevär, även om de modeller som användes var förhållandevis smidiga, kan emellertid vara betungande så många valde därför pumpgevär. Dessa är lättare och smidigare än fjädervapen och man kan dessutom justera anslagsenergin beroende på avstånd och behov. 

När sedan 22XX-serien slog igenom runt millennieskiftet så började många entusiaster gå över till dessa modeller, i alla fall på de platser där temperaturen tillåter ett vettigt användande av Co2. Från den här typen av vapen så är sedan steget nära till 1701 och 1720. Det var utifrån dessa som 6.5 Blaster utvecklades och för min del så blev det här vapnet en perfekt modell för rekreativt skytte i den urbana miljön.

Supertian!

  Här började BSAs sortiment av PCP..

Det första PCP som jag kom i kontakt med var en ganska så udda skapelse, nämligen den allra första SuperTen. Det var då en Mk I vilken tillverkades mellan 1996-1999, tillika den absolut första PCP som presenterades av BSA. Konceptet av rekylfri prestanda var jag bekant med sedan tidigare eftersom jag hade skjutit en hel del med Sharp Innova, men ett riktigt PCP hade jag aldrig dittills prövat. Detta var förmodligen 1996 eftersom jag hade börjat arbeta på Lantmännen men ännu inte varit på Axsor Cup, som jag vill minnas började 1997 och där jag sköt "Webley & Scott" Axsor.

Mitt första riktigt kraftfulla gevär var ett BSA Superstar med kaliber 22 och den borde ha gjort någonstans runt 200 mps, exakt vet jag inte av den enkla anledningen att jag inte hade en kronograf. Därför så häpnade man över SuperTens angivna prestanda - 335 mps med kaliber 177 och 260 mps med kaliber 22!

Alltså mer än 50 mps högre än min kraftfulla Superstar och dessutom rekyfri, vars fördelar verkligen lockade mig. Sedan så erbjöd en SuperTen dessutom ett magasinsystem, vilket väckte stor uppmärksamhet, liksom en regulator - vilket ytterst få människor överhuvudtaget visste vad det var.

BSA SuperTen var en av sin tids absolut mest komplicerade vapen.

Visst så hade vi läst i de brittiska tidningarna Airgunner och Airgun World om Theobens Rapid Seven men den hade få entusiaster i Sverige skjutit - eller ens sett. Våra svenska tillverkare av PCP som populariserade konceptet här på hemmaplan vid millennieskiftet var ännu i sin linda. PCP var helt enkelt otroligt sällsynta och definitivt så här i Sverige.

Den dåvarande importören hade emellertid lyckats skaka fram ett ex av den helt nya SuperTen och det var därför en upplevelse att bekanta sig med densamma, om än som hastigast. Självfallet så gjorde modellen ett stort intryck på undertecknad, liksom de övriga fantaster som hade samlats vid eventet. Bortsett ifrån prestandan så var vi synnerligen imponerade över avtrycket och det futuristiska magasinsystemet, som ju var något riktigt ovanligt vid den här tiden.

  De första SuperTens hade en mycket udda formgivning med en tydlig svank på förstocken

SuperTen kom sedermera att bli en mycket populär modell hos BSA, trots sin häftiga prislapp. Den första Mk I ersattes till 1999 med en Mk II som hängde med till 2005 där Mk III tog vid fram till slutet 2008 när den Hornetbaserade efterträdaren R10 lanserades. Trots sin komplexa konstruktion så var SuperTen förvånansvärt stabil och pålitlig, vilket man inte kan säga om dess efterträdare R10, vilket inte minst plågades svårt av ett strulande magasinsystem.

Idag så är dessa vapen till övervägande del samlarvapen, även om de ännu kan tjänstgöra som kompetenta Field Guns för den drivne fantasten. Det är påkostade och välbyggda vapen med fullt acceptabel prestanda även med dagens mått mätt. Moderna finesser som fartomställare, plaststockar och picatinney-skenor får man emellertid leva utan.

Magnifika, avancerade och kompetenta vapen för sin tid, luftgevärens Concorde.

Asymmetriska ljuddämpare!

  Crosman lanserar SBD - Silencing Barrel Device, gammal skåpmat i ny förpackning med krystat namn..

Något som ofelbart pluppar upp då och då är en tillverkare som försöker sig på asymmetriska ljuddämpare och så nu även Crosman med något som de kallar SBD, allt för att undvika något som kan tänkas ha med ordet "ljuddämpare" att göra på den inhemska marknaden.

Tanken här är att få en så stor volym som möjligt inuti dämparen med ett så kompakt format som möjligt utanpå. En vanlig lösning på det här problemet är så kallade "reflexdämpare", som går bakåt över pipans utsida för att inte bygga på längden hos vapnet.

  En reflexljuddämpare

En mer udda variant är den asymmetriska dämpare där man låter en stor del av dämparens volym hänga under dämparen, vilket ger själva konstruktionen ett minst sagt udda utseende. En av de tidiga aktörerna med detta inom vår hobby var Titan/Falcon Airguns som i många år saluförde en burkliknande historia som skapade en mycket egen look åt modellerna.

  Falcons lätt udda asymmetriska ljuddämpare

Vad Crosman har gjort nu är att skapa en närmast triangulär dämpare med syftet att inte skymma de öppna riktmedlen(!). Detta är ju ett lite ovanligt grepp. Till att börja med så är ju behovet av ljuddämpare på fjädervapen vanligtvis inte lika överhängande som hos ett PCP och sedan så är det ju ytterst få skyttar på 2010-talet som överhuvudtaget skjuter med öppna riktmedel.

Min gissning är att det hela kommer att bli en rätt meningslös gimmick.

Hatsan Bullmaster!

  En bullpup med äkta semiautomatik!

Idag så har Hatsan presenterat sin stora nyhet inför den kommande säsongen - en äkta luftomladdande semiautomat! Här har man kombinerat semiautomatiken (som gör repeterreglagets placering egal) med en effektiv shroud och en rejäl 500 cc tubflaska. Prestandan anges till 1050 fps respektive 970 fps för kaliber 177 och 22. Magasinen rymmer 17 eller 12 diaboler, beroende på kaliber, men antalet skott per laddning är inte tillkännagivet ännu. 

Övriga trevliga detaljer är rembyglar, avtryckare av metall (inte givet på Hatsan), 3 magasin som ingår i standardutrustningen liksom förvaring i stocken för dessa, rail med både dovetail och Weaver samt ett anatomiskt vettigt och fullt justerbart kindstöd.

Prislappen i USA anges till $1399 vilket ska jämföras med $1595 för Monsoon och $1995 för Revolution.

Det är ännu oklart med pris i Sverige eller om den ens kommer hit men den borde gissningsvis hamna runt 9000 kr och vi får ju sedan ett par år tillbaka ha 10J på semiautomatiska luftvapen numera. Givet rätt pris, fungerande prestanda och licensfri status så borde denna modell kunna bli en storsäjare även här hemma.

En Hatsan som man själv skulle kunna tänka sig att äga - vem kunde tro något sådant...?

Crosman Marauder Field & Target

  En helt ny Marauder med en ny generation pipor och regulator!

En av Crosmans nyheter är en uppdaterad variant av Marauder med ny stock, regulator och en helt ny generation av pipor. Regulatorn uppges kunna fungera över två effektspann som man snabbt kan skifta mellan vid behov. Man uppger 50-70 skott beroende på kaliber, vilket förmodligen är vid 20 fpe - den maximala effektgränsen för Field Target i USA. Det andra intervallet är vid full effekt och där blir det sannolikt en hel del färre skott ifrån den 215 cc stora tuben.

Priset i USA antas bli runt $699 och kanske runt 8000 kr på svensk mark?

The Gauntlet !

  Ännu ett synbarligen mycket prisvärt PCP med en prislapp på $299

Umarex har idag presenterat sitt senaste PCP, en modell som man benämner Gauntlet. Intressanta detaljer är infällda rembyglar och en helt shroudad pipa. Vidare så kan man notera ett självindexerande 10-skott magasin samt en regulator! De första uppgifterna talar om 60-70 skott och den maximala prestandan är angiven till 1000 fps för kaliber 177 och 900 fps för kaliber 22.

En annan unik detalj, förutom en regulator i prisklassen, är en knapplossning av trycktuben för snabbt och smidigt byte för den som så önskar. Vågar vi hoppas på ett pris runt 4000 kr på svensk mark?

Prispolarisering! 

  Crosman Maximus kostar $199 och är synnerligen välskjutande - vem hade trott på en sådan för 10 år sedan?

Något som en del entusiaster har reagerat över är den prispolarisering som succesivt har börjat äga rum de senaste åren och i synnerhet så hos de ny presenterade modellerna, exempelvis hos årets Shot Show.

Detta är emellertid inget unikt just för marknaden av PCP utan det är ett fenomen som uppstår när nästan alla marknader så sakteliga mognar. Jag upplevde samma fenomen med elverktyg i järnhandelsbranschen då man först hade relativt dyra verktyg som i första hand riktades mot yrkesaktiva (1950/60-talet). Därefter så inträffade ett skifte mot dyra och mellandyra produkter, där de sistnämnda även kom inom räckhåll för välbeställda och/eller intresserade privatpersoner. Ett typiskt exempel på detta var ”blåa och gröna Bosch”, med en kulör för yrkesmannen och en för hobbybruk. Slutligen så polariserade sig priserna och idag så hittar man endera bra saker med tunga prislappar eller mycket billiga produkter från U-länder. Mellansegmentet har nästan helt försvunnit!

Hos PCP så har vi exakt samma fenomen, först dyra produkter som blir billigare och därefter uppstår polariseringen där tillverkarna endera satsar på nyheter mellan 10-15.000 kr eller på nivån under 5000 kr. Mellanprisnivån här på 5-10.000 kr domineras istället av äldre modeller som inte sällan var sin generations haloprodukter för tiotalet år sedan.

Är detta då en bra utveckling?

Jag tycker nog det själv, allt sammanvägt.

Nu kan en ny fantast pröva på vettiga saker för små pengar (ex Crosman Maximus) och sedan, om intresset kvarstår, gå vidare till ett rikt utbud av riktigt bra produkter - låt vara med en saftig prislapp. Om hobbyn däremot inte gav mersmak så kan man ju på sista raden inte förlora mer än sin första insats, vilken nu då är lägre än någonsin.

En bieffekt är dock att man ser ett ökat tryck mot fjädervapen.

Här måste tillverkarna noga separera sig från PCP för att deras modeller ska ha ett berättigande. Ett fjädervapen som kostar lika mycket som ett PCP tillsammans med fyllstation lever automatiskt farligt. Här gäller det att kommunicera ut mervärden och satsa på sådant som ett PCP (med fyllstation) inte har budget nog för att erbjuda till samma pris, till exempel finish, passform och bättre materialval. Kan man göra det så klarar man sig, fjädervapnen kommer alltid att ha sina egna entusiaster för vilka PCP spelar i en annan liga.

Däremot så kommer det inte lägre vara självklart att man börjar sin karriär med fjädervapen, billiga PCP gör att den ingången kan vara minst lika populär framöver, om inte än mer.