Direktlänk till inlägg 9 november 2020
Yong Heng
Är en lågpriskompressor en bra idé?
Något som har blivit allt populärare de senaste åren är att skaffa sig en egen PCP-kompressor. Anledningen till detta är det har kommit ut ett flertal lågprismodeller från Kina och investeringen av en kompressor handlar inte längre om summor runt 10-15.000 kr (eller mer) utan numera så kan man köpa de enklaste och populäraste varianterna från 2400-2800 kr.
Om man nu införskaffar en sådan, hur ska man då använda den för bästa funktion och längsta livslängd?
Jag hittade lite olika goda råd ifrån ett flertal långtidsanvändare som jag här tänkte sammanställa och rekommendera vidare. Det första steget är att läsa instruktionerna ordentligt och sedan göra den återstående monteringen av kompressorn ifrån dess transportskick färdigt.
När allt sitter ihop på avsett sätt så börjar man med att tomköra den en liten stund utan belastning, man kan då passa på att bekanta sig med dess praktiska handhavande, olika funktioner och reglage.
Efter 15-20 minuters första körtid så dränerar man ut den första oljan, sannolikt ihop med partiklar och liknande från tillverkningen (eg bearbetningen av komponenterna) inuti maskinen. Ofta är oljan duktigt svart redan efter denna korta stund. Konsensus verkar råda att hydraulolja SHS-46 av god kvalité är minst lika bra som specifik (och betydligt dyrare) kompressorolja.
Den största enskilda faktorn som påverkar kompressorns livslängd och funktionssäkerhet är temperaturen och att hålla ner temperaturen är mycket viktigt. Dels håller kompressorn bättre och dels så producerar den luft av högre kvalité med mindre innehåll av fukt, om den går rimligt sval. Till kompressorn hör vanligtvis en ”akvariepump” som används till att cirkulera kylvatten.
För att gardera sig om tillräcklig kylning så är det viktigt att man använder en stor vattenvolym så att vattnet hinner svalna mellan turerna in till kompressorn. En del fryser dessutom ett litet block is i frysen som man lägger i vattenbaljan för att hålla ner vattentemperaturen. Likaså kan man fukta en duk med kallt vatten och svepa om rören mellan kompressorns cylinder och tank för att kyla dessa delar då de inte omfattas av den cirkulerande vattenkylningen. Några entusiaster framhåller vikten av att kylvattnet ska vara avmineraliserat (”batterivatten”), för att motverka kalkavlagringar inuti kompressorn, liksom att använda glykol, det sistnämnda kräver dock ordning och reda på sakerna så att exempelvis inte barn eller husdjur dricker av den sötaktiga vätskan.
Med fördel så kan man ju återvinna vätskan från den öppna baljan till en större flaska för att spara till nästa användning så slipper man ha en öppen bunken med vätska stående, som kan fånga damm eller smuts. I den bästa av världar så bör inte kylvattnet överskrida 60-70 grader. Till kompressorn så bör man även ha ett anteckningsblock där man kan notera driftstiden, vid runt 10 timmars intervall så brukar det vara en bra idé att byta smörjoljan.
När man sedan kör kompressorn så ska man hela tiden övervaka processen. Kör max 10-15 minuter åt gången och ha tillsyn på att kylvätskan hela tiden cirkulerar på avsett sätt. Lita inte på automatavstängningsfunktionen utan kör kompressorn manuellt. Var observant på udda fenomen och stäng genast ner systemet om dessa uppstår, exempelvis överdrivna vibrationer, konstiga läten, rökutveckling eller liknande.
Under själva uppstartsprocessen så kommer kompressorn initialt att dra mycket ström, tänk på rätt avsäkring (minst 10 Ah). Låt inte kompressorn starta i ett mottryck, alltså starta kompressorn med avluftningen öppen, stäng sedan avluftningen. Trycket ökar nu i slangen – då öppnar man sedan kranen till fyllkärlet (om man fyller till buddybottle eller dykflaska). På detta sätt så får man en tryckutjämning och kompressorn behöver inte möta det magasinerade trycket i kärlet direkt och med full kraft. När önskat tryck är uppnått så stänger man av kompressorn, stänger kranen till fyllkärlet och avluftar.
För minsta möjliga fukt i luften så kan man med fördel även avlufta efter några minuters körning under tiden fyllningen pågår. En sådan svalare fyllning skapar mindre fukt i luften. När fyllkärlet är avlägsnat. Så kan man åter igen (medan slangen är varm) starta kompressorn för att tomblåsa slangen från eventuell kvarvarande fukt, tills nästa gång. När det handlar om filtrering så är detta mycket viktigt, i synnerhet om man använder vapen som har rostkänsliga tuber eller om man befinner sig på platser med hög luftfuktighet. Som regel så använder man bomullsfilterpatroner vilka fångar partiklar och oljedimma från kompressorn. Dessa lägger man sedan i en bytta med rent vatten och lite diskmedel. Byttan gungar man försiktigt från sida till sida varpå oljan släpper från filtret och skiktar sig på ytan. Pressa inte filtret för då kan det lätt deformeras och gå sönder. Oljan drar då med sig eventuella uppfångade partiklar och dessa tenderar då att landa på botten av byttan.
För avfuktningen så brukar man använda ”glaspärlor” som den kondenserande fukten fastnar vid. Pärlornas sfäriska form ger ordentligt med yta samtidigt som materialets kalla struktur attraherar fukten. Tänk på att filter ska alltid placeras vertikalt och inte horisontellt, detta eftersom varm luft stiger och fukt faller nedåt vid kondensering. Luften ska alltså matas in underifrån och tas ut ovantill, vid passagen igenom filter.
Prismässigt sett så är alltså kompressorer numera överkomliga för de allra flesta entusiaster och dess starka sida är friheten från att behöva åka någonstans för att fylla en dykflaska. Smidigast fungerar naturligtvis kompressorn ihop med en mindre dykflaska eller (om man har låg förbrukning) en buddybottle, men man kan även fylla direkt till vapentub. Likaså slipper man att besiktiga sina tryckkärl vid 5 eller 10 år (om man kör 500 cc buddybottle eller direkt till vapen).
Som ersättare för dykarflaskan i kombination med 4-500 cc buddybottle eller direkt till vapen är nog kompressorn den relativt sett bästa idén - priset av kompressorn kompenseras av ungefär samma pris för en dykflaska med fyllkit och man slipper fyllkostnader/transporter/besiktningar liksom att man alltid har luft tillgänglig. I gengäld så får man passa så att man inte får dålig luft och kompressorn kräver ju lite tillsyn och därtill översyn ibland liksom att den kan uppfattas som mer bökig att använda. Att inneha och transportera en kompressor är naturligtvis säkrare än att ha en stor luftflaska ståendes/körandes med upptill 300 Bar inuti.
Numera så har kompressorerna dessutom utvecklats de senaste åren ock blivit tekniskt sett bätte med högre kvalité än för bara ett par säsonger sedan så jag är personligen övertygad om att marknaden för dessa apparater kommer att växa ytterligare framöver.