Air Arms S510 !

  Henrik Kallings utmärka artikel i det senaste nummret av Vapentidningen.

I går så fick jag en fråga ifrån en entusiast om jag hade tagit del av Henrik Kallins trevliga artikel om Air Arms S510, som finns i det senaste nummret av Vapentidningen, och vad jag i så fall tyckte om saken. Nu var det av emellertid av formuleringen lite oklart om man undrade vad jag tyckte om artikeln som sådan, om det aktuella testobjektet eller om att Henrik skriver artiklar för den tidningen - så, jag får väl adressera alla funderingen på en gång.

Om vi tar det enklaste först så tycker jag att artikeln är bra, Kalling har tagit sig ifrån en lite trevande start och nu hittat sin form. Jag ser att hans artiklar blir bättre och bättre ju mer han skriver och desto mer van som han blir över att använda det formatet och den kanalen. Det som jag fortfarande efterlyser är grafer för projektilbanan hos testobjektet liksom en effektkurva, det sista borde naturligtvis vara en total självklarhet när man testar ett PCP. Här finns alltså utrymme till lite förbättringar även om artikeln överlag är mycket välskriven och läsvärd.

Att man skriver artiklar åt tryckt media istället för att publicera sina alster gratis online kan vara ett ämne för sig självt att fundera runt. Uppenbarligen så har vi olika preferenser i frågan som det ser ut i nuläget. Dock så är det glädjande att man sprider information till bredare lager av vapenfantaster över hur förträfflig som just vår moderna luftvapensport är och vilken glädje den kan ge i form av låga kostnader och stor tillgänglighet. Sedan exakt hur man väljer att göra detta kan vara mycket individuellt.

Testobjektet då?

Jo, en del har noterat att Air Arms överlag inte ligger mig speciellt varmt om hjärtat och i synnerhet inte PCP. Naturligtvis så finns det en del anledningar till detta samtidigt som detta fabrikats modeller självfallet också har sina förtjänster. Till att börja med så är dessa PCP väldigt gamla konstruktioner. Dagens 510 har en rak arvslinje ända tillbaka till 300-serien ifrån mitten av 1990-talet och via den storsäljande 400/410-serien så kommer man förmodligen så att försöka köra samma lineup även framöver, så länge som den fortsätter att sälja bra.

Nu behöver det i sak inte vara något fel att en konstruktion är gammal (läs, beprövad) men man måste i varje individuellt fall ser på vilket sätt den är åldersdigen. FX Airguns har exempelvis sin Cyclone-serie som sannerligen är gammal, den har hängt med under 13 säsonger nu vill jag minnas. Skillnaden här är att Cyclone var ny och riktigt nyskapande när den kom och det gör att den fortfarande på många sätt ännu denna dag kan kännas vidunderligt modern, sin ålder till trots. Dagens 510 däremot är en uppgraderad 410 som i sin tur var en bugfixad 300 vars teknologi nästan var ett decennium äldre än Cyclone-serien, kronologiskt räknat.

Tittar man på den åtta år nyare Cyclone-serien så finns det finesser som repetativ fartomställare, löstagbara och utbyggnadsbara lufttuber, ett smartare magasinsystem och en lång rad finesser som fortfarande saknas på dagens 510-serie, trots all tid som har förflutit mellan dessa modeller. Märkligt nog så innebär den lägre specen på 510-serien att den förbluffande nog inte är billigare än Cyclone (8000 kr) utan ligger på hela 9500 kr.

Just dessa aspekter tycker jag saknades i Vapentidningens test.

Att en fartomställare existerar betyder per automatik inte att den är användbar eller ens bra och så är ofta fallet med diverse fartomställare. En riktig fartomställare måste vara repetitiv, alltså pålitlig i den mening att om man ställer upp eller ner reglaget i relation till ett givet värde och sedan går tillbaka så måste fartomställaren kunna garantera exakt samma värde. I ett bra test så bör detta illustreras med kronografvärden så att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om huruvida farthållaren är duglig för köparens tilltänkta användningsområde eller inte.

  Vill man vara lite elak så har Air Arms linje av egna PCP väldigt mycket show och lite mindre go...

Finish, passning, formgivning och allmän kvalitétskänsla är hög och detta kan naturligtvis vara lite förledande. De rent praktiska prestationskraven klarar de i allmänhet mycket bra. Piporna (Lothar-Walther) håller hög kvalité, avtryckarsystemet är anständigt och drivkällorna har naturligtvis också sweetspots även om de i allmänhet ger rätt så rejäl spridning ifrån skott-till-skott på grund av sin primitiva teknologi. 

På detta sätt så kan en Air Arms skenbarligen verka som solida köp, de känns bra och de har bra praktisk precision, om än till en rejäl prislapp. Teknologiskt sett så är de emellertid både enkla och grovhuggna, inte minst om man jämför drivkällorna med exempelvis en Harper Slingshot från Daystate (o Brocock) eller de system som FX Airguns erbjuder, i regel till samma pengar eller mindre. Om man alltså börjar räkna jämnhet ifrån skott-till-skott, antal skott på fyllningen och andra mer krävande önskemål på drivkällan så brukar Air Arms som regel falla ihop på ett ganska generande sätt, även jämfört med andra motsvarande vapen i samma prisklass, typ BSA.

I sak behöver detta inte vara något problem, gillar man formgivningen och vapnens trevliga känsla samt utnyttjar sweetspot så behöver man inte nödvändigtvis irriteras över bristen på mekaniskt finlir. Är sedan plånboken tjock så kanske man kan bortse ifrån att det i grund och botten är ganska billiga vapen, som blir dyra utanför UK..

 

Silwer

27 augusti 2016 19:05

Johnny har aldrig gillat god byggkvalite osv, han styr alltid från sånt, jämför med sorgligt klena FX Cyclones uppbyggnad hahaha,

Fartreglaget är mer eller mindre smam idé FX har, AA bygger bra grejor som håller och inte blir för dyra i PCP fallet, de bygger eller iaf för allt från billigt till FTP900.

De är stora de vet vad de gör, och imo är de snygga grejor att se på till skillnad från FX blockdesigner.

Avtrycket är bättre än eländigt dåliga FX Cyclone som är en spark i ansiktet för de som söker sånt, ren skit mer eller mindre.

De importeras av Hurricane till helt ok priser jämfört UK pris, iaf tidigare innan det här Brexit.

Jag vänder mig mot jämnhet och att inte de satsar på att regulera dessa, de är inte imponerande på att vara luftsnåla imo.

FX imo erbjuder inget särskilt heller, de vill verka var Daystate för USA men där vill de inte ha förfiningar så det har ej FX, de är inte bra som tävlingsvapen öht, det säger det mesta om kapaciteten imo.

AA kan iaf bygga på all nivåer.

 

Air

28 augusti 2016 09:23

Har själv en AA510 i min luftvapensamling kan nog hålla med i
det mesta i Johnnys inlägg.AA geväret är mycket fint monterat
med snygg stock men modernt är det inte i mekaniken som även är
svårjobbat för den som vill serva själv.Mina FX Cycloner om vi
ska fortsätta jämföra är mer lättjobbade modernare i uppbyggnad.
Fx tappar i sämre montering båda mina Cycloner fick justeras snyggas till vid leverans.Cyclonens repeterhandhavande är inte
lika fint som på AA 510 men med justering rätt smörjning är det
ok.De äldre FX magasinen på Cyclonen är bättre än de nya.Jag är
glad att ha båda modellerna i samlingen det är inte alltid de nyaste modellerna som är bäst.

 

Silwer

28 augusti 2016 14:18

Ja det med gammla revolvermaggen håller jag med om bästa magasin jag nånsin provat, jag avskyr de uppdragbara dumheterna många använder.

FX Cyclone skjuter bra men är hemskt plottrig och rappligt bygd imo, jag har haft flera varianter på det blocket.

Men nu var det ju inte om Cyclone här, jag tar hellre en AA 510 men då vill jag ha den regulerad, aldrig mer ett oregulerat pcp för mig då skiter jag hellre i det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...