Frihet och enkelhet!

En Ecoride Shortcut  

Som jag tidigare nämnde så har jag tillbringat en del av den senaste tiden på två hjul och börjat pendla in till jobbet via el cykel varje dag – summa tre timmar i ensamhet som ger god tid för reflektion över tillvaron under 60 km cykelbanor och småvägar.

Just elcykeln är ett intressant fordon på flera sätt och parallerna är många med luftvapnen.

Båda har höga initialkostnader (förbluffande höga för en utomstående!) men de löpande driftskostnaderna blir däremot angenämt låga. Många upplevelser är likartade - man färdas tyst och miljövänligt på ett sätt som är relativt säkert både för en själv och för omgivningen utan att störa någon. Prestandan är förvisso anspråkslös men användbarheten kan vara helt enorm för rätt situation.

Precis som för luftvapen så blir man också betraktad som tämligen udda. Liksom att krutvapenskyttar ibland ser snett på luftfantaster så betraktar motorcyklisterna dessa elcyklar som närmast leksaker. De cyklister i slimmad lycra med tillhörande snordyr utrustning och som har stora ambitioner för sitt cyklande har också dessa en närmast nedlåtande syn på elcykeln, ungefär som luftskyttar på 10 M Int tenderar att se ner på oss vanliga hobbyskyttar.

För - det är nämligen också precis så med våra luftvapen - vilket vi som redan är fast ibland missar; det finns ett par stora trösklar att våga forcera innan man kan kliva in till den nya världen.

Till att börja med så har vi prisbilden.

Ingångskostnaderna är som sagt höga, man måste våga satsa för att ha en fair möjlighet att pröva. För ett PCP så måste man räkna med minst 10.000 kr för ett bra startpaket och i frågan om fjädervapen så handlar det om ungefär halva summan – mycket pengar även detta, räknat på nya saker. Det är ju nämligen så att om man prövar med en billig (läs usel) utrustning så är sannolikheten dessvärre stor att man aldrig kommer vidare, man ledsnar helt enkelt innan man har fått uppleva de mervärde som just verksamheten erbjuder. Av den anledningen så måste man våga chansa lite samtidigt som vi andra måste försöka hjälpa till att styra bort nytillkomna ifrån de mängder av skräp som florerar i de lägre prisklasserna - åter igen så tänker jag på det test av instegsvapen som presenterades i det nu aktuella numret av Vapentidningen.

Nästa tröskel är sin egen mindset.

Vi är präglade till att värdesätta vissa egenskaper och en del av dessa intryck måste man kunna bortse ifrån för att ha en möjlighet att hitta de verkliga värden som erbjuds. Åter igen så hittar jag stora likheter mellan elcykeln och luftvapnet, båda produktgrupperna attraherar tekniskt intresserade människor som raskt börjar med att ställa sig frågan om hur man höjer effekten! För ett luftvapen så gäller ju 10 joule och för en elcykel så gäller 250W, vilket i båda fallen instinktivt uppfattas som ”lite” – i alla fall ända till dess att man själv blir vådaskjuten med ”bara” 10 joule eller då man jämför hur många Watt ens egen kropp kan förmå att generera.

Då är inte dessa värden marginella längre...

Ännu en gång så kan man se likheter och denna gång i begränsningarna - hur mycket man än grovtrimmar så får man svårt att skapa en vettig motorcykel av en elcykel lika lite som man kan få ut användbar funktion likvärdig ett krutvapen ur sitt luftgevär. Trots detta så kvarstår detta fruktlösa effektfokus, precis som en gäckande graal.

Istället för att räkna joule och mäta projektilbanor så är luftvapen helt enkelt främst en fråga om frihet!

Det är enkelhet, det är försumbara löpande kostnader och det är en stor anspråkslöshet. Just denna anspråkslöshet och dess diskretionen är själva styrkan, man måste bara se den. För den som har färdats miltals till skjutbanor för att sedan stå i kö med inavlade kufar i väntan av att få lägga 10-15 skott á 20 kr smällen så är radhustomtens luftvapenskytte en sann befrielse.

Man skjuter precis när man vill, man skjuter billigt och man skjuter utan att störa eller oroa någon samt - dessutom, man gör det på ett miljövänligt och hållbart sätt inför framtiden! Det är en skytteform som är värd att satsa på och investera i då snaran runt krutvapenskyttarnas halsar dras åt mer och mer.

De saker, både vapen- och fordonstyper, som är totalekonomiska, miljövänliga, störningsfria och inte minst säkra är de som kommer att möta minst inskränkningar i framtiden. Där finns den rena kraften hos dessa saker, inte i en hög effekt eller i en önskan att imitera något som dessa företeelser i grunden inte är tänkta att vara.

 

dano_swe

27 juli 2016 12:32

Bra jämförelse!

 

Gurkan

28 juli 2016 08:13

Bra med miljövänliga transport alternativ tycker jag också.

Funderar på hur resonemanget gick gällande batteri och byta ut det efter att det är utjänat? Kommer modellen på batteri finnas kvar om 3+ år då det kan tänkas vara relevant att byta? och i så fall till vilken kostnad? Andrahandsvärdet och reservdelar är också något att fundera kring.

modellen verkar ju ytterst smidig oc stilren lätt att hitta med den färgen också.

cykla lugnt

Johnny Ottosson

28 juli 2016 22:57

Batteriet uppges hålla ca 500-800 cykler, vilket tydligen är en konservativ siffra där olika auktoriteter på området menar att drygt 1000 cykler är mera normalt.

Ecoride har tillverkat tre olika typer av batterier, silverfärgat, svart med vipphandtag och svart med integrerat handtag (det nuvarande).

Inuti det nuvarande så ligger celler från Panasonic av typen 18650. När batteriet börjar bli slitet så kan man endera byta ut de celler som är kassa eller byta samtliga - alternativt köpa ett nytt batteri (kostar 4000 kr för 10 Ah eller 6000 kr för 14 Ah). Att byta cellerna kostar 500 kr (1 timmas arbete) + kostnader för cellerna. Vanligtvis så blir detta halva priset jämfört med ett nytt batteri då man använder samma hölje och styrelektronik (kretskort) inuti batteriet.

I mitt fall så budgeterar jag 1000 cykler á 4 mil = 4000 mil på ett batteri vilket ger ungefär 1 kr per mil, räknat mot nytt batteri.

Batteriet innehåller 0.5 kWh ungefär, lika mycket som NiMh-batteriet i min Prius G2 eller 1/50-del av en elbil (typ Nissan Leaf).

Att ladda tomt-fullt kostar runt 80 öre, eller 20 öre per mil.

Åker jag 100 gånger till jobbet så sparar jag in 4000 kr (=ett nytt batteri), i relation till bilen (0.50 liter per mil x 13 kr liter x 60 km färdväg), jag räknar med att åka 30 gånger på ett år då jag bara vill cykla när det är skönt väder.

 

gurkan

2 augusti 2016 15:46

Trevligt, tack för redovisat resonemang, intressant läsning :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...