Direktlänk till inlägg 14 juni 2014
Plastic fantastic
"Min amerikanska plastbössa.." (foto: Dano Swe)
Jag brukar lite skämtsamt skoja om "min amerikanska plastbössa från Crosman" i tid och otid och skälet för detta är naturligtvis att jag har märkt hur en del verkligen retar sig på detta. Igår så fick jag följande fantastiska kommentar ifrån min gode vän Silwer:
"Är allt i plast som görs i USA till luftvapen?
Ok jag förstår det blir ju lätt, mne käns det inte jäkligt taffligt att hålla på med eller är du inte en sån som alls bryr dig om kvalitetskänslan?
Det är inget man måste givetvis.
Vad blir det nästa säsong, en Hatsan i äkta plast kanske?"
För så är det naturligtvis, plast - en samling polymer - skickar omedelbart associationer till synnonymer som "billigt", "klent" o till och med "odugligt". Men är sanningen verkligen sådan, eller badar vi alla i en form av nedärvda fördommar här, förvärvade av plastens inflation i produkter som ska vara just billiga, klena och odugliga såsom exempelvis engångsbestick?
Till att börja med så måste vi fastställa de konkreta sakförhållanden som råder, alltså - är Challengern verkligen "en plastbössa" eller far jag med lite osanning när jag retas där? Tittar vi på själva mekaniken så är faktiskt förvånansvärt lite - noga räknat ingenting alls - tillverkat av plast. Hela mekaniken på Challengern är tillverkad helt av metall!
De komponenter som tillverkare vanligtvis kan tänkas välja att tillverka av plast, småsaker som varbygel, avtryckarblad, säkringstagenter och liknande är samtliga av metall på Challengern. Samma sak gäller avtryckarhuset, kilbasen för kornsiktet, repeterhandtaget och liknande. Det enda undantaget är hatten över luftpåfyllningen till tuben, en rätt kass liten hatt som jag själv har ersatt mot aluminium.
Ska sanningen fram så har ett vapen som Air Arms S200 betydligt fler delar av plast där avtryckarblad, repeterhandtag, magasinhållare och pipband mm är tillverkat av - plast.
Stocken då? Stocken på Challengern är ju tillverkad av plast - eller hur?
Javisst! Här har man valt plast eftersom detta är ett material som kan göras både billigt och ändamålsenligt. För - kom ihåg; Challengern är ju en budgetbössa med blott $399 på prislappen. Att den här hamnar på över 6000 kr beror enbart på importören. På sin hemmamarknad så kostar den hälften och en riktigt stor del av tillverkningskostnaden är troligtvis den ifrån Tyskland importerade matchpipan från Lothar-Walther.
Någonstans måste man ju kompromissa mellan pris och prestanda och med tanke på att man tillverkar hela mekaniken i metall så får man skjuta in plast där plast fungerar bäst. Så har Crosman resonerat och då måste man ju också fråga sig om de har tänkt rätt eller inte?
Jag vill mena det och då resonerar jag på följande sätt; Visst kan plast vara ändamålsenligt till mekaniska kontaktkomponenter, alltså repeterhandtag, avtryckarblad etc, men då måste man använda plast (eg kompositer) av hög kvalité, vilket gör dem dyra. I detta perspektiv så är metall faktiskt billigare än "bra" plast. Väljer man inte enkel och billig plast, vilket är en dålig idé, så tjänar faktiskt alla parter på att välja metall.
Ett paradexempel på "feltänk" här är exempelvis original avtryckarblad till AA 200-serien som tenderar till att svikta lite och svikt i ett avtryckarblad parat med en inte helt distinkt avtryckarmekanism borgar för ett avtryck som helt enkelt inte är bra utan som tjänar enormt på att istället få en stum avtryckarmekanism ifrån eftermarknaden.
Här tycker jag att Crosman har tänkt rätt, man kör metall där metall fungerar bäst och där man dessutom inte retar kunderna igenom att använda plast på ställen där kunderna vet eller känner att plast inte upplevs som rätt materialval.
Sedan så har vi stocken. Stocken har stor massa och kräver mycket material, att välja en billig eller dyr plastsort här har (relativt) stort inflytande på den totala tillverkningskostnaden för vapnet. Problemet är dock att om man tillverkar en stock av spröd ("ihålig") hårdplast så ryggar kunderna tillbaka ifrån modellen bara igenom att de skrapar på ytan med nageln. Samtidigt så vill man inte öka vapnets pris med alltför mycket pengar heller igenom att välja en superplast som höjer vapnets pris till den nivå där kunden istället förväntar sig en trä- eller metallstock varvid även den "dyra" plasten uppfattas som ett budgetval relativt konkurrenternas erbjudande.
Ett trevligt och faktiskt också billigt tävlingsvapen..(foto: Dano SWE)
Har då Crosman gjort ett bra materialval i sin Challenger?
Ja, överlag så tycker jag nog det. Metall där metall ska vara och acceptabel nivå på stocken, som ju är den enda delen av plast. Ett par missar finns naturligtvis; hatten över luftpåfyllningen är inte bra (men kan enkelt och biligt bytas mot bättre). Bakkappan är i original riktigt usel, till och med axeldelen är av blank och glatt hårdplast. Den kan med fördel också bytas mot något från eftermarknaden. Tittar man sedan på stocken så har den en del små luftbubblor här och där eftersom den är blåst. Man har dock tänkt till och utformat blåsformen så att de flesta bubblorna har hamnat inuti stocken (pipkanal etc) snarare än på utsidan där de syns. Railen i botten av förstocken är pressad (o limmad?) på plats, vilket gör den enkel att tillverka. Acceptabelt i skenet av att alternativet vore att det inte fanns någon alls men ännu bättre hade det naturligtvis varit om den istället vore skruvad dit lös istället, som AA 200 Target/AA MPR.
Överlag så är jag nöjd, vägd mot prislappen $399 så känns den till och med billig.
Det område på mekaniken som är mest budget är finishen, som är - riktigt dålig med handen på hjärtat. Ojämn och flammig "blånering" som för tankarna till billigast tänkbara "kinavapen" samt ett utförande som förmodligen hade blivit snyggare om man istället hade sprejmålat alla metalldelar mattsvarta! Här gäller funktion före finish med all önskvärd tydlighet. En tillverkare som Air Arms ligger ljusår bort i jämförelse. En lustig detalj är att pipan har betydligt bättre finish, inte AA utan snarare FX, men hästlängder bättre än alla övriga delar på Challengern. Förmodligen så levereras pipan inte "in white" från LW utan med någon form av vettig färdigfinish. Lite komiskt är det för vapen som gamla FX2000 var ju kända för att ha bättre finish på allt utom pipan, som ju då framstod som mindre elegant men här är det ju precis tvärtom - trots att det förmodligen är precis samma pipfinish.
Sammanfattningsvis så är det stockvalet av plast och finishen som är de punkter där man har sparat. Pipan och avtrycket är det man har kostat på extra och övriga delar håller en jämn och normal kvalité för vapnets prislapp.
Avslutningsvis så finns det en detalj som är lite av att hata eller älska med Challengern och det är det T-formade straight pull repeterhandtaget. Man spänner alltså hammarfjädern med hjälp av ett totalt ambi T-format repterhandtag. Själva rörelsen är kort och lätt men inte fullt distinkt. Allt är tillverkat av metall men spelen i mekanismen är generösa och hanteringen kräver tillvänjning för annars är risken stor att man uppfattar den som racklig, ungefär som repeteringen av en FX Cyclone. Även har förstår man att konstruktören har vägt fram och tillbaka mot sin budget innan den slutgiltliga utformningen till sist stod klar. Den är ambi, den är kort och lätt men man får leva med ett visst initialglapp och konstruktionen är en mardröm att montera ihop om man har pillat isär den. Vissa har dessutom haft otur med att sina exemplar har krånglat men själv så har jag (ännu) inte drabbats av detta.
Jag tycker nog på det hela talat att Crosman har lyckats bra med Challengern och för vårt vidkommande så ligger den ju helt rätt, den fungerar ypperligt i 7.50 och 10.00 joule men kan även tas upp till 16 joule i ett lika välfungerande skick. Detta borde vara perfekt för Europa. Det som är viktigt för att vapnet ska kunna leverera (avtryckare, pipa, drivkälla) är ruggigt bra för prislappen, allt annat är sekundärt - vilket gör att man får leva med mindre roliga saker som en stock av plast och en miserabel finish.
Kan man dock göra detta, då får man ett kanonvapen för mycket måttliga pengar - även om vissa delar är av plast..