Direktlänk till inlägg 2 juni 2014
En perfekt tävling med fadd eftersmak...
Hur var det med den högre matematiken....?
Så, då har Laxås första nationella tävling för året gått av stapeln och förutsättningarna var på pappret så goda som man rimligen kan begära, givet de naturliga begränsningar som vår nya tävlingsverksamhet bär med sig.
Vi hade kanonväder!
Utan snack ett av de bästa väderförhållanden som jag någonsin har upplevt på en tävling. Det var i praktiken totalt vindstilla, lite lätt växlande molnighet men övervägande sol och 22-23 grader varmt. Tävlingen var dessutom ovanligt välarrangerad med en speciellt genomtänkt och välavvägd tävlingsbana med olika mål för olika klasser. Tävlingsledningen var på gott humör, alla vanliga faciliteter med fika, dricka och liknande var på sedvanligt sätt väl ordnat och till humana priser. Bäddat för succé med andra ord, en comeback för de lite större tävlingarna med talrika deltagarskaror måntro? Nej, tyvärr inte.
Totalt så räknade vi in 18 (!) tävlanden! Trots dessa perfekta förhållanden. Till saken hör också att man med lite vilja också kan räkna in tre dubutanter, även om dessa tydligen också var välkända ansikten, och därtill så hade vi tre sjukdomsfall som uteblev i sista ögonblicket liksom i alla fall två entusiaster som saknades trots att dessa båda profiler annars normalt brukar delta i ur och skur. Vi hade alltså kunnat haft i alla fall 23-25 tävlanden med lite mera tur.
That´s it.
Bortsett ifrån att tävlingarna numera bara omfattar en bråkdel av de antal som tävlade innan tvångsanslutningen till SvSF så hade vi som var med i alla fall väldigt roligt med en god stämning och en riktigt bra bana. Frånser vi antalet tävlanden så tror jag att alla var nöjda med dagen efteråt och det är ju detta som på sista raden är poängen med våra tävlingar. Att träffas och ha kul.
I sak så har jag själv bara två invändningar mot tävlingen som sådan:
Klassgrupperingen är en smula förvirrande. Tydligen kan man (om man kan det?) delta lite i vilken klass man vill, vi hade exempelvis åter igen en tävlande som sköt ett 10J vapen i klassen för 16J och detta tycker jag personligen är en smula irriterande. Bättre då att se över grupperna och stryka bort de klasser som inte mönstrar in tillräckligt med deltagare än att samla ihop deltagare på detta sätt.
Sammanräkningen av tävlingsresultaten lämnade också lite övrigt att önska, se bilden. Igenom att arrangören slirade på enkel addition så lyckades min gode klubbkamrat Daniel bli tilldelad 19 poäng istället för de 23 poäng som han borde ha haft. Resultatet blev att han hamnade i särskjutning mot två medtävlande och blev utslagen varpå hans bronspokal tilldelades en annan tävlanden med färre antal fällningar på banan.
Nu kan även enkla saker gå fel och jag ska inte raljera över att man kanske kunde ha kostat på sig en dubbel räkning när man trots allt inte hade fler tävlanden än blott 18 stycken att hålla ordning på men lärdomen av det hela är att själv alltid räkna sitt scorekort och kanske även fota av det innan det lämnas in för arrangören att summera och bokföra. Det kan ju trots allt vara så att denne saknar en kulram..
Nu över till analysen av själva tävlingsresultaten:
PCP10J
Här hade man sju deltagare och maximala poängen som kunde erövras var 30 st. Avgick med segern gjorde åldermannen Hans, som alltid skjuter på en hög och stabil nivå, framför Fredrik W och Ulf från Onsala. Deras respektive poäng blev 27, 27 (särskjutning) samt 26. Undertecknad hamnade på en retfull fjärdeplats med 24 poäng.
PCP FP
Som alltid med flest deltagare, även om det här bara innebar 8 stycken. Segrade gjorde Tomaz som visade att det visst går att skjuta fullt på den banan med suveräna 30 poäng av 30 möjliga. Silverplatsen fodrade 27 poäng av allas vår "Gubbe" med Priman som trea på 26 poäng.
PCP 16J
Det är kul att se så förhållandevis många (5 st) tävlande i den här klassen. Vinnaren var även här Tomaz på 44 poäng, andraplatsen erövrades av Anders G med 40 poäng och trea landade Hans på 39 poäng. Själv kom jag sist med blott 28 poäng av dessa 45 möjliga.
Fjäder 16J
En i princip död klass - hur många vill slösa en licens på en fjäderbössa? Uppenbarligen minst en person för vinnaren, som även kom sist, tog guld med 32 poäng. Om detta är bra eller inte är svårt att säga då han var ensam om att tävla i den här klassen. Thorbjörn G såg emellertid ändå ganska nöjd ut med sin insats.
Fjäder FP
Den här klassen hade inga tävlanden överhuvudtaget.
Fjäder 10J
Den tredje volymmässigt vettiga klassen, här tävlade fem personer varpå tre stycken hamnade i den särskjutning som egentligen bara skulle engagerat två av dem. Bortsett ifrån den fadäsen så vann "Gubbe" med 29 poäng av 30 möjliga, strax före fjäderentusiasten Thorbjörn med 28 poäng med alla resten på särskjutning. En seger och bronsplats som tillskrevs Dan.
Sammanfattningsvis så var det en mycket rolig och välarrangerad tävling, ett sanslöst kanonväder och en bra geografisk plats precis mellan Stockholm och Gbg. Jag har funderat lite över det klena deltagarantalet under dagen och det kanske är som den gode Sören invände, att Laxå inte längre är vår geografiska mittpunkt för tävlingarna längre.
Deltagare ifrån Stockholm lyser med sin frånvaro samtidigt som det finns ett starkt F/T intresse söderöver med Onsala och Mörrum i centrum men där även Fuxerna och Vittsjö förekommer i tävlingssammanhang, den sistnämnda klubben dock inte på F/T touren. Norröver har vi Laxå och ännu längre upp i Norrland så ligger Falun och den alltid lika jovialiske PO o Co. Dessvärre så har även dessa två nordliga klubbar drabbats av ett omfattande manfall och främst Falun verkar föra en tämligen tynande tillvaro. Vi kanske har södra Sverige som ett mera naturligt nav för vår verksamhet numera, framför mellansverige?
Tittar man på tävlingsresultaten så ser vi ganska få "säkra" deltagare (riktiga entusiaster) från varje klubb. Vi har kanske 10 st från Onsala, ca 5 st från Laxå, Mörrum vet jag inte, ungefär 5-6 från Fuxerna och kanske 2-3 stycken ifrån Falun. Detta är nog ungefär vad som finns att räkna med idag, vi är kanske 30-35 stycken som är villiga att frekventera minst två eller kanske tre olika tävlingar varje säsong.
Vi är egentligen väldigt få numera...
Det kanske är som en trevlig entusiast funderade högt; - "Det är många som älskar luftgevär men det är få som gillar att tävla".
Här kanske man har lite av pudelns kärna också, våra träffar har blivit tävlingar, ingen släpar längre med sig en utragerad gammal TV bara för att plika sönder densamma på en träff i goda vänners lag. Man samlas för en kontrollerad verksamhet med ett riktat syfte snarare än bara för att klämma på bössor och skojskjuta lite planlöst i goda vänners lag. Den tiden är nog förbil. Saknar den gör jag nog inte, även om det är roligt att ha upplevt den.
Jag tror nog personligen att vi ändå är på rätt väg, även om vi kanske själva har lagt lite onödiga trösklar i vägen för nyrekryteringen i ett entusiastiskt försök att vara lite politiskt korrekta inför SvSF och andra mer formella intressenter i vår hobby. Sålunda så vidhåller jag att ordinera mitt framgångsrecept - sänk trösklarna för 10J, skippa "debutant" och låt alla klasser på 10J vara fria ifrån både skyttekort och tävlinglicenser. Då kommer vi att kunna rekrytera in folk. När vi sedan har en grund, en massa av entusiaster, ja - då kan vi också förvänta sig att några tar steget upp till 16J, skyttekort och tävlingslicenser.
Inte för att de måste göra det, utan för att de själva väljer att göra det - av fri vilja..