Direktlänk till inlägg 14 mars 2014
Syntetstockar
Nylon 66 var en av de första storsäljande vapnen med syntetstock, notera stocktillverkarens logo
Att tillverka en vapenstock av syntetmaterial (läs, plast) har länge varit ett omtalat ämne i vapenkretsar, ända sidan mitten av 1960-talet då de första gevären med syntetstockar (Nylon 66 mfl) kom ut på marknaden. Fortfarande så finns det ett minst sagt kompakt motstånd mot syntetstockar på den typen av vapen som vi pysslar med, vi är som kundgrupp relativt konservativa. Det finns huvudsakligen två anledningar till motståndet, dels anses syntetstockar associera till tråkiga och fula lågprisprodukter och dels så anser många att en syntetstock inte passar in i formgivningen hos våra vapentyper.
Prisläget
Självfallet så är det billigare att tillverka en enkel plaststock än en trästock men framförallt så är tillgängligheten högre hos en syntetstock, ur tillverkarens perspektiv. Ska man tillverka en trästock så krävs det att man får tag på rätt mängd ämnen av rätt storlek och sedan så vidtar en bearbetning i flera steg. Trästocken är dessutom relativt ömtålig vilket ökar kassaktionsgraden under produktionen. Ofta så kan man av pris och tillgångsskäl inte köpa dessa ämnen lokalt utan de kräver en transportkostande import. Därtill så påverkas man också av tillgången på råvara. Bra valnöt exempelvis kan ta hundratals år att framkomma och vi har redan skövlat/använt en stor del av den lättlillgängliga (”billiga”) valnöten som växte upp de senaste hundratal åren. Även om vi planterar nya träd så dröjer det alltså mycket lång tid innan dessa plantor kan omsättas till stockämnen. Vidare så kräver luftgevär (tänk FX Royale) stora bitar virke för att duga som ämne till en vapenstock. Av X antal tillgängliga ämnen på marknaden så är det alltså inte alla som är stora nog till dessa volymösa stockar som luftvapen överlag använder. Krutvapen har generellt sett oftast mycket mindre volym, i synnerhet vapen vars stock består av två mindre delar typ hagelvapen och gevär som Winchester M94 etc.
Syntetstockar däremot tillverkas av små plastkulor som smälts och formpressas till önskat utförande. Här kan man komma åt råmaterial ifrån en lång rad olika källor och ämnet (plastkulorna) kan framställas utan tanke på någon återväxttid. Att lagra en säck små plastkulor är därtill enkelt och utrymmesbesparande utan särskilda klimatkrav på temperatur, fuktighet och liknande. Skulle man sedan ställa om tillverkningen så kan plastkulorna enkelt gjutas om till andra dimensioner och former där en trästock oftast redan är (grovt) tillsågad för sin specifika modell.
Det finns sålunda en anledning till att syntetstockar först slog igenom hos rena lågprisvapen och därför så är syntetstocken lite ”stämplad” som just en lågprissymbol hos ett vapen.
Utseendet
Ser man sedan rent formgivningsmässigt så ”klär” vissa vapen i syntet, andra gör det inte. Se på vapentypen SBS, alltså ett traditionellt dubbelpipigt hagelgevär. Kan ni tänka er ett sådant med en plaststock? Knappast! Tänk sedan på AR-15, en AR-15 med trästock? Nja, funkar kanske på en AK-47 men knappast på någon av AR-seriens myriad av varianter och versioner.
Likadant är det ofta med luftvapen. Till luftvapen så hör en trästock. Detta är många entusiasters grundmurade uppfattning. Enda chansen för en tillverkare att komma undan detta är att endera tillverka en ren lågprisprodukt, där materialvalet är accepterat på grund av prisläget, eller att tillverka ett ”taktiskt” (futuristiskt) vapen, typ FX Airguns Cutlas. Tillverkarens primära problemområde är därför dennes konventionella stockar (tänk, Cyclone). Det enda sättet att vinna acceptans här är att tillföra stocken någon form av mervärde, som klart särskiljer den ifrån lingonseriens lågprisprodukter.
Detta är för övrigt precis vad biltillverkarna gör i sina interiörer numera. Jämför till exempel instrumentbrädan hos en 1990 års VW Golf med dagens. Visserligen är båda av ”plast” men skillnaden i utförande, finish och känsla är monumental. En del premiumtillverkare (Daystate, FX) gör likadant. Man strävar efter att göra syntetstockarna så solida som möjligt utan att de blir fysiskt tunga, samtidigt så försöker man ge dem en så ”dyr” finish och ”känsla” som möjligt. Detta kan då ske på lite olika sätt, allt ifrån en lätt knottrig yta (typ min Challenger) till olika former av beläggningar (”Softtouch”). Den optimala lösningen är självfallet att tillverka stock som uppfattas oerhört dyr och påkostad samtidigt som den blir enkel och helst även billig att framställa. Den möjligheten ökar i sin tur om man saluför syntetstocken på en vapenkonfiguration som ”klär” i syntetmaterial, exempelvis dagens starka trend för bullpups.
Som ni kanske förstår så är syntetstocken här för att stanna, främst då av ekonomiska skäl, både för tillverkare och slutkund. Tillverkarna kommer i framtiden att satsa allt mer på syntetmaterial och då också på att försöka ”vinna över” så många entusiaster som möjligt ifrån trä till syntet. Receptet på framgång här kommer att vara en tydlig prisskillnad mellan trä och syntet samtidigt som man kommer att göra snyggare och mer välutformade syntetstockar än någonsin tidigare. Som jag ser saken så blir vi alla vinnare på detta. Den som bara måste ha trä slipper konkurrens av sådana som gillar trä men accepterar syntet eftersom dessa i större utsträckning kommer att lockas över på syntet. Samtidigt så kommer tillverkaren att köra en allt större del av produktionen i syntet vilket underlättar för denne och dessutom skapar bättre ekonomiska marginaler så att tillverkaren finns med oss även i framtiden.
Detta tjänar vi alla på…