Direktlänk till inlägg 17 september 2013
Funderingar
Det var riktigt kul att komma ut o tävla igen under helgen. Visserligen var vädret uselt men det var en väldigt god stämning och inte den känsla av undergång som man lätt kunde tro borde råda med tanke på stämningen på forumet. Jag tävlade Int 16J och det innebar 60 mål, alltså två rundor runt en bana med 10 stationer och tre mål på varje station. Visserligen så vet jag att någon inte gillade det upplägget men för min del så kände det kanon, ska man ändå åka en längre sträcka för att tävla och i synnerhet om man bara har ett enda vapen med sig, så är det ju kul att få skjuta lite längre tid och tre-fyra timmar var helt lagom.
Vapnet för dagen var min gamla 2006 BSA Ultra med kaliber 22 som jag hade ställt ner till strax under 16J istället för de 24J som jag körde under vårens tävling i Onsala. Detta, tillsammans med att få sitta ner när man sköt, gjorde underverk! Jag har ju alltid suttit på huk i god HFT-anda men när jag nu hade möjlighet att sitta ordentligt så att man får stadigt stöd så började poängen ramla in i god takt. Den korta och lätta Ultran är ju notoriskt svårskjuten på frihand men med stöd - då träffar den. Min medtävlade använde en Anschutz på blott 9 joule men sköt otroligt bra så det blev en mycket spännande tävling. Förutom en totalbom i början så tog han ledningen direkt och höll den igenom hela tävlingen ända fram till upploppet. Där hade jag medvind och lyckades säkra att skott på fulla femtio meter, tvärs över "ravinen", både till min och hans förvåning. Samtidigt så sköt han bort sig och nollade en station helt och hållet på det absoluta slutet. Utfallet totalt sett blev då att vi hamnade på identisk poäng och fick särskjuta.
Särskjutningen var väldigt tacksam för min del, trots att min medtävlande var en klart bättre skytt än jag själv. Anledningen var naturligtvis den kraftfulla och växlande vinden samt ösregnet. I det läget så kändes det klart bättre att skjuta 16J/.22 jämfört med 9J/.177. Det hela blev dock en kort historia, jag började - sköt direkt och fällde. Han siktade, som jag uppfattade saken, något längre och missade. Egentligen så kändes det ganska orättvist, med tanke på hur bra han hade skjutit hela vägen och sedan ändå råkade tappa så att jag kom upp på lika poäng och därefter hamna i en såpass ofördelaktig särskjutning - det måste ha känts surt. Jag lyfter i alla fall på hatten för honom för hans insats var otroligt imponerande med tanke på omständigheterna och hans vapenval.
Slutsatsen av tävlingen blev att jag känner att till nästa år så ska jag satsa lite mera. Eftersom jag har licens på Ultran så ska jag köra den som huvudsakligt tävlingsvapen eftersom jag gillar idén med 16J-klassen. Det jag ska göra är dock att komplettera den med en tacticalstock som är mer väderokänslig samt har rembyglar. Sedan ska jag sälja av min HW35L (ligger på Tradera nu, fjäderbössor ÄR nog inte min grej ändå) och stället satsa på en "bättre" bössa för PCP 10J. Den bössan ska jag även kunna köra Öppna Riktmedel med så då täcker jag in två klasser med en tredje som tillval. Med de möjligheterna så känns det mera motiverat att åka en lite längre tur för att tävla.
För 2014 så blir målsättningen att skaffa det gröna kortet, en egen rumpkudde, en tävlingslicens och de tidigare nämnda förändringarna på vapenlineupen. Målsättningen blir två tävlingar i Onsala, två hos Laxå och i alla fall en träff längre bort - förhoppningsvis/troligtvis Mörrum, som har lockat mig länge. Två förlorade år ska tas igen, en period när jag har haft stora omställningar i mitt privatliv så att jag har haft svårt att komma åt att koncentrera mig på att tävla.
Återstår nu frågan om vapenval?
PCP, naturligtvis och lika givet kaliber 177 eftersom vapnet ska vara licensfritt på 10J. Ett "tävlingsvapen" med goda justeringsmöjligheter samt bra avtryck. Syntet eller laminatstock, singleskott. Helst lätt och smidigt med möjlighet att montera öppna riktmedel. Prismässigt sett så är jag inte så känslig och det får gärna vara ett lite "udda" vapen (hey, its ME!), annars hade det naturligtvis varit ett bra val med en (tredje) CZ/AA200. Nu har jag dock haft ett par sådana så jag får försöka hålla ögonen öppna efter något annat. Nytt och ovant är ju alltid mer spännande.
Framtiden då?
Jag tror att om vi har fem-sex stabila klubbar som är anslutna och kanske ett femtiotal medlemmar i de största (Onsala, Mörrum) med 25-30 st i de mellanstora (Stockholm, Laxå, Vittsjö) och ett femtontal i de minsta (Falun, Fuxerna) så har vi ändå ett bra underlag för att dra minst ett tjugo- till trettiotal deltagare till varje tävling, runt om i landet. Då har vi en bra bärkraft för att på sikt kunna anordna ett seriöst SM och tillräckligt stora tävlingar för att dra entusiaster över relativt stora sträckor för att delta.