Thomas

12 september 2011 13:22

Jag tycker det verkar vara en ganska vettig gräns.
Finns det verkligen ett behov av kraftigare luftvapen, för målskytte?

Detta från en som har licens på både krut och luft, men är för ganska restrektiva vapenlagar.

Johnny Ottosson

12 september 2011 17:18

Behov är en högst relativ term. Dock så att ju längre avstånd man skjuter på desto större fördelar har man av stora diaboler med hög BC och dessa ger dessvärre också hög anslagsenergi när de drivs upp till optimal hastighet 850-950 fps.

I den meningen så har man ju ett behov av mer energi eftersom man har behovet av kort bantid och hög BC.

Skjuter man däremot en skata så spelar det ju knappst någon roll om den träffas med 10, 20 eller 60 joule...

Air

12 september 2011 14:24

16J är en bra gräns för målskytte upp
till 50m.
Med den nyare amon från JSB har skyttet
i lägre utgångshastigheter blivit bättre.
Har själv efter alla år börjat sänka farten.
Fördelarna är många mer skott per fylln,lägre
ljudninå.Med fjäder blir det lättare att spänna
mjukare gång.Har en ST pipa som jag skjuter i
10J 5,5mm går utmärkt med JSB Express.

Thomas

12 september 2011 22:11

Jag kanske var lite oklar i mitt inlägg.

En av idéerna, åtminstone för mig, är att man som luftvapenskytt kan använda betydligt kortare skjutbanor än med krutvapen, men ändå få en tydlig påverkan av vind och gravitation.

Detta är för mig den stora fördelen med luftvapenskytte.

Det är inga problem att plinka hagelhylsor på 50 meter med en 7,5 joulare med diopter (egen erfarenhet), om man som skytt kan hantera, framförallt vinden, samt se ett så litet föremål på det avståndet. Du bör ju själv ha en del erfarenhet från ditt gamla, var det, 7-8 joules CZ200T PCP.

Ett 9,9 joules gevär är i mitt tycke, lite väl ”svajigt” på 100 meter, men ett 16 joules verkar vara perfekt.
Nu äger jag förvisso inte något 16 joules gevär, men det är definitivt det som är mest intressant, inte ett 45, 70 eller 90 joules gevär. Det kräver en allt för lång skjutbana.

Du skjuter ju själv inte på mer än 80 meter, om jag förstår det rätt. Personligen så tror jag inte att du skjuter bättre på det avståndet med en 6,35 mm Elite, än vad du skulle ha gjort med ett Air Arms Pro Sport på 16 joule. Nu menar jag inget negativt med ditt skytte.

Trots att jag har ett par licensbelagda luftgevär, så är ändå det största nöjet att skjuta med sub-10 joule, just på grund av att man inte behöver något direkt längre skjutavstånd.
Till och med en lätt blekfet person som jag promenera 75 meter fram och tillbaks på under en halv timme!

Om jag hade tillgång till en oändligt lång (1000-1200 meter räcker) skjutbana och en tre gånger så hög lön efter skatt, så tvivlar jag helt ärligt att jag skulle vara speciellt intresserad av luftvapenskytte.

Nu har jag ju lyckligtvis lärt mig att det är, åtminstone för mig, svårare att skjuta bra resultat med luftvapen än med krutvapen, så där har luftvapen ett stort plus.
Jag skulle aldrig skjuta med luftpistol om det inte var för att det är ett stort plus för mitt krutpistolskytte.

Men, sen beror det givetvis på vad en luftvapenskytt är ute efter… alla har inte samma intresse av det som jag har. En del skyttar vill ha en absolut flak skjutbana. Andra vill kunna skjuta sönder allt mellan himmel och jord… etc.. Smaken är olika, vilket är tur. För då finns det alltid något inom sporten som man kan pröva på!

Johnny Ottosson

12 september 2011 22:21

Tänkvärda tankar och jag håller med dig i mycket av vad du skriver. Rent praktiskt så klarar man sig förbluffande långt med ett bra vapen på 10J med kaliber 177. Jag skulle utan tvekan kunna leva lycklig resten av livet med bara en sådan kombination tillhanda, om inga andra möjligheter existerade.

Vad gäller vapenvalen så är jag dock raka motsatsen, även om jag hade bott i Utah och haft en jätteranch ute i öknen så hade jag ändå inte haft fler krutvapen än luftvapen.

Visst, jag kanske hade köpt en AR-bara för att bygga för skoj, precis som min 1022, men där hade det stannat. Det jag hade använt dagligen hade varit luftvapen, krutvapen intresserar mig inte i den djupa mening som luftvapen gör.

Visst kan jag skjuta krutvapen, i mitt fall rimfire en dag, liksom min compoundbåge men det är skoj för stunden, som en slags hobby ungefär.

Det är dock inget som jag börjar dagen att tänka på, inget som jag funderar över hela min vakna tid och inget som ger mitt liv mening och som jag blir förhäxad av.

För det krävs luftvapen, inget annat materiellt objekt sänker mig tillfredställelse på samma själsdjupa plan som luftvapen.