Direktlänk till inlägg 14 augusti 2011
Piprengörning
Det har funnits en hel del frågor runt rengöring av pipor till PCP i allmänhet och ST-pipor i synnerhet, detta eftersom de sistnämnda är en relativ nyhet på marknaden och inte ännu har dragit fram så stora erfarenheter på forum och liknande.
För att göra slag i saken så talade jag med Fredrik Axelsson om FXs egen syn på piprengöring för deras olika modeller, med tonvikten lagd på de nya piporna.
När en pipa smutsas ner inuti så beror detta på att små mängder material skavs bort ifrån projektilerna av de kanter som finns i loppets räfflor. Detta material bygger sedan upp en mycket tunn yta inuti loppet men ibland så kan den här belagda ytan släppa och när så sker uppstår en flyer, en träff som drar av omotiverat mycket ifrån övriga träffar i en träffbild.
Att det byggs upp en beläggningsyta inuti pipan är alltså sällan skälet till flyern utan snarare det faktum att beläggningsytan släpper. Därför brukar man säga att maximal precision uppstår först när pipan har "blyat in" igen, alltså när den här tunna beläggningen har återuppstått efter rengöringen. Då har man maximal precision ända tills beläggningen åter igen har blivit så tjock (relativt sett) så att en projektil råkar dra med sig en fläck av den samtidigt som den då störs ur kurs.
Detta är alltså grundprincipen, eller mekaniken, bakom behovet att rengöra pipan. Som vi kan se så är det alltså räfflorna som accumulerar upp beläggningen och desto mer räfflor man har desto större mängder (ej tjocklek) beläggning uppstår. Ju längre räfflor man sedan har desto större blir sålunda sannolikheten att en del av beläggningen släpper och ju längre tid tar det att återuppbygga beläggningen till lagom nivå efter rengöringen.
Här har vi alltså en av de intressanta skillnaderna mellan ST-pipor och helräfflade konventionella pipor. En 600 mm ST-pipa är helt slätborrad under drygt 570 mm av sin längd, en yta som fångar ytterst lite beläggning. När man sedan gör rent pipan så möter draglappen i princip inget motstånd alls utan kanar lätt igenom loppet som is på is. Man kan sedan tydligt känna när draglappen går igenom den 27 mm korta räfflade delen där motståndet ökar betänkligt, dock ändå inte lika tungt som i vanliga pipor eftersom en pressad yta blir mjukare än "eggarna" som uppstår på en i godset skuren räffla.
När ska man då göra rent sin pipa? Jo, när behov uppstår. Detta betyder alltså när man tydligt märker att precisionen försämras. Då den försämringen kan vara högst smygande så är det därför en bra idé att spara någon form av anteckning över de resultat som man uppnår på ett givet avstånd, exempelvis 50 meter. Då kan man lätt jämföra dagsformen mot idealvärdet för att se hur pipan har utvecklat sig. Man bör alltså inte göra rent pipan onödigt ofta eller vid X antal tusen skott.
Vad som avgör när en pipa behöver rengöras är i yttersta hand de projektiler som man använder. Den som skjuter oversize diaboler (ex 5.53 mm diaboler) eller diaboler som är osedvanligt smutsiga (ex Gamo Hunter) får oftare göra rent pipan än den som skjuter ren och fina normaldimensionerade diaboler.
Om man sedan väljer att använda rengöringsproppar ("mustamponger") eller om man föredrar en konventionell draglapp är till stor del en smaksak. Rengöringspropparna är bekväma och snabba (bokstavligt talat!) men kostar lite mera och tar inte bort lika mycket smuts per enhet som en till ytan betydligt större draglapp. För trångladdade magasinvapen så kan brukar jag personligen föredra rengöringsproppar men de vapen som har rejält öppen tillgång till pipan (ex min Elite) så kör jag draglappar.
Med draglappar så tar man en linnedraglapp, vilka kan köpas i jakthandeln i form av buntar om ca 50 st, och placerar sedan denna i en ögla som kan knyter i en grov fiskelina (typ 0.60 mm). Därefter så drar man bara rakt igenom pipan, från början av pipan till mynningen. Den första lappen brukar komma ut helt svart, sedan följer lappar i succesivt renare utsträckning. För en konventionell pipa så brukar man få räkna med 8-12 lappar där en ST-pipa klarar sig med 2-3 st. Dra pipan helt rakt igenom loppet eftersom kröningen snabbt kan nöta av linan så att lappen stannar inuti loppet.
Räkna sedan med kanske hundratalet diaboler i en konventionell pipa och tjugotalet i en ST-pipa innan man börjar få upp tillräckligt med beläggning för att vapnet ånyo ska skjuta bra. Därefter så förbättras precisionen stegvis ända till processen är redo att återupprepas igen efter att precisionen ånyo har dalat.