Aproportionella träffbilder

En del luftvapen ger aproproportionella träffbilder, detta är oftast vanligare hos fjädervapen men förekommer även hos PCP, om än i en betydligt mindre utsträckning. Förekomsten är högst vapenindividuell men kan ändå uppstå mer eller mindre regelbundet hos vissa vapenmodeller, det mest kända exemplet torde vara Webley Tracker, något som Anders L Dahlman konstaterade redan i sina tidningstester under mitten av 1980-talet.

Vad innebär då fenomenet? Jo, vanliga fjädervapen ger en succesiv ökning av träffbildernas storlek i relation till målavståndet. Alltså, ju längre bort målet står desto större blir normalt träffbilden. Vapen som ger aproportionella träffbilder bryter av detta mönster, endera med en ammunitionssort eller med flera.

I praktiken gestaltar sig detta igenom att ett vapen kanske skjuter 15 mm på 10 meter för att sedan skjuta 25 mm på 20 meter och slutligen 20 mm på 30 meter.

Är detta då bra eller dåligt? Det beror på. Fördelen är att man kan få ett vapen som skjuter "onormalt" bra på långa avstånd men i gengäld så kan vapnet naturligtvis också skjuta "onormalt" dåligt på ett kortare avstånd. Generellt sett så är dock fenomenet ofta en fördel eftersom en större grupp (proportionellt sett) ändå som regel är fysiskt mindre på korta avstånd än på långa.

Hos PCP så är fenomenet ovanligare men skillnaden blir oftast desto mera påtaglig och i vissa fall även rent dramatisk. Jag känner inte till någon modell som konsekvent ger aproportionella träffbilder, med ett möjligt undantag.

Häromdagen så pratade jag med Fredrik på FX som var lite nyfiken på mina intryck av FX Airguns Elite, en på mer sätt än vad man först tror, unik konstruktion. Det visade sig att Fredrik hade varit i kontakt med fler Eliteägare och hade börjat se ett mönster, något som jag också kunde bekräfta ifrån mitt eget vapenexemplar. Ni har säkert också noterat detta ifrån mina publicerade träffbilder här på bloggen - min Elite skjuter i princip lika bra på 80 meter som på 50 meter! Något som uppenbarligen verkar vara fallet även hos fler exemplar av Elite och med tanke på hur få Elite som cirkulerar (ännu) så är detta naturligtvis extra intressant.

Den är typen av mönster är naturligtvis intressant för tillverkaren och i synnerhet om det är konsekvent förekommande i större utsträckning samt om tillverkaren själv har kontroll över alla påverkande faktorer i komponentkedjan, inte minst piporna. Igenom att analysera saken så kan man då kanske hitta vad det är som utlöser detta fenomen och därmed "tämja" det till sin egen fördel och därmed nå ett precisionstekniskt försprång gentemot konkurrerande aktörer på marknaden.

 

Mats B. Johansson

22 juni 2011 17:31

Fenomenet med aproportionella träffbilder du beskriver är också vanligt med VLD-kulor i krutvapen. Den vanligaste och rimligaste förklaringen är att det tar ett visst tag för kulan att stabiliseras efter att den lämnat pipan, något som förvärras av ett högre mynningstryck och/eller mer framtunga projektiler. I viss utsträckning torde också den plastiska deformationen med efterföljande normalisering ställa till det, ett fenomen som borde vara markant större i ett kraftigt luftgevär.

Att med någon vapenteknisk filijox göra något uppseendeväckande med projektilens precessions- och nutationsrörelser i friflykt borde vara knepigt, men helt klart har mynningstrycket en kraftig inverkan och därför borde mynningsbromsar eller ljuddämpare ha en positiv effekt. Om du eller Fredrik vill använda mina tankar så är de gratis... :-)

-- Mats

 

Tomten

22 juni 2011 20:47

Vad är en "VLD" kula?

Fenomenet är ju minst sagt intressant, min första reflexion är det verkar vara hokus pokus.

Nu väntar vi med spänning på att någon spänner fast en bössa som besitter dessa egenskaper och under lite "vetenskapliga betingelser" visar resultatet på minst två olika avstånd.

Fredrik har väl tillgång till skjutrör där dessa försök kunde utföras.

 

Mats B. Johansson

23 juni 2011 15:19

VLD = Very Low Drag, dvs kulor utformade för lågt luftmotstånd. Dessa har en väl tilltagen akterkona (boattail) kombinerat med en flack spets och blir därför längre än en traditionell flatbaskula med samma vikt, tyngdpunkten förskjuts också framåt. Dessa två egenskaper gör att precession och nutation är större, vilket i sin tur betyder att de "dansar runt" centrumlinjen i större cirklar - åtminstone initialt. Efter en inte alltför ringa sträcka "somnar" kulan och gruppstorleken normaliseras mot avståndet, för ex.vis Normas populära 8,4 g 6,5 mm-kula handlar det om 200-300 m.

Fenomenet är inte hokus pokus utan ren fysik. I vissa fall kan gruppstorleken vara samma eller tom mindre på 200 m än på 100 m och de allra flesta som skjuter långhåll har sett detta - har du vägarna förbi Umeå kan jag visa det på beställning, du får själv skjuta för att undvika misstanke om fusk.

"Insomningsproblemen" är också anledningen till att bänkskyttar skjuter flatbaskulor ut till 300-600 m: dessa skjuter helt enkelt bättre grupper över rimliga avstånd. Pratar vi långhållstävlingar så är det ballistikrace och VLD tar över eftersom den minskade bantiden ger mycket stora fördelar.

Johnny Ottosson

23 juni 2011 20:17

Mycket bra info och detta förklarar tydligt varför man måste redovisa precisionen hos ett vapen på ett flertal olika avstånd.

 

Tomten

24 juni 2011 00:53

Tack för bra förklaring. Har nog upplevt fenomenet då jag i min ungdom sköt mycket 6,5x55 på långa håll( med nån Hornady boat tail), men inte kände till varför träffbilderna på dryga håll blev oförskämt bra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...