Leupold EFR 3-9/33 EFR Freedom!

Jag har använt Leupold EFR under mer än 20 år nu och de är fortfarande marknadens bästa val.

Redan 2001 så köpte jag mitt första Leupold EFR. På den tiden så hette modellen VX-I och hade både blank ytfinish samt rheostat-justering av rattarna vilken dels hade myntskåra och dels helt klicklös justering. Jag vill minnas att jag betalade 2995 kr för siktet hos dåvarande Vildmarkcity och det var på den tiden en ansenlig investering. Lyckligtvis så blev jag väldigt nöjd med siktet och trots att jag hade en mängd andra sikten vid samma tidpunkt och åren därpå så hade Leupolden alltid en favoritplats på ett av mina då mer ofta skiftande vapen. I början av 2000-talet så använde jag ett flertal Simmons, inte minst i WCR-serien, Bushnells, Simaluxerna (importerade av ProGunner) samt den magnifika Light Stream (som man kanske borde ha haft kvar).

Efter sju år så fick jag dock ett erbjudande som jag inte kunde motstå, möjligheten att köpa en helt ny EFR med den uppdaterade versionen VX-II. Detta sikte hade matt finish, klickjustering av rattarna och en ännu bättre optik! Siktet var köpt av en entusiast och låg nytt i kartong, helt omonterat, då han fick annat fokus och ville avyttra siktet till förmån för annat. Det begärda priset var bara 3500 kr och jag köpte det direkt. För att finansiera inköpet, jag hade ju precis köpt hus och hade två små barn hemma, så fick jag sälja mitt gamla VX-I och det såldes direkt för 2500 kr.

Förvånad kunde jag alltså notera att jag bara tappade 500 kr på 7 års ägande och detta kändes ju bra när jag köpte ett sikte för ännu mer pengar, 3500 kr. Ännu bättre kändes det då Leupold steg rätt hårt i pris de kommande åren och redan för ett tiotal år sedan så kostade ett nytt VX-II hela 4995 kr. 

Nu har ytterligare 13 år förflutit sedan inköpet och då siktet fortfarande är som nytt så känns det inte otroligt att jag skulle kunna få tillbaka mina 3500 kr igen om jag nu skulle sälja det. Detta är dock inte lika givet som man kanske tror eftersom de sista VX-II faktiskt såldes nya för $399, bara 2 år sedan under 2018. Anledningen till detta fenomen är att modellserien utgick och ersätts numera av Freedom-serien, lätt identifierbar igenom sitt fyrkantiga ratthus. 

Precis som alltid med Leupold så är det inga revolutioner som presenterades, det handlar nästan alltid bara om försiktig finputsning, detalj efter detalj, i ett mycket måttligt tempo. Nu har optiken blivit ännu lite bättre, liksom utformningen av rattarna och dess växelhus i en sakta och nästan sävlig evolution. 

Vad är det då för sikte - varför behåller man samma sikte i 13 år och är modellserien trogen i flera decennier?

Till att börja med så är detta inget sikte för Field Target eller Benchrest. Det finns ingen elektronik eller högteknologiska finesser som belysta riktmedel, bildförstärkning eller 4K HD-kamera. Inte heller kan man hitta avancerade hårkors som Mildot eller sidohjulsjustering av parallaxen. 

Leupold EFR är små och lätta sikten med justerbar parallax på objektivet, en klassisk entums tub och en förstoring på mellan 3 till 9 gånger. Rattarna är tämligen rutimentära med myntskåra och skruvlock. Visuellt sett (utom då nya Freedom) så ser det ut att kunna vara från slutet av 1970-talet likaväl som 2018. 

Men för den vanlige rekreative luftskytten som skjuter på 10-30 meter under högst växlande ljusförhållanden så är en EFR med kanske 6 gångers förstoring svår att slå och samma sak för luftvapenjägaren ute på exempelvis skyddsjaktsuppdrag. Ska man fokusera på anledningen till EFRs starka ställning så ligger dessa i de traditionella kärnvärden som Leupold förmedlar - en enastående optisk kvalité och en fantastisk känsla av soliditet.  

Man kan säga att dessa sikten fungerar ungefär som ett par äldre och väl ingångna jeans - de sitter alltid rätt och känns alltid perfekt sköna att använda. De är faktiskt så behagliga att man saknar dem när man inte har använt dem på ett tag och när man väl använder dem så funderar man över varför man helt enkelt inte alltid använder dem.

Just att man har svårt att sätta fingret på konkreta fördelar gör dem svåra att beskriva, det är helt enkelt en känsla av att de alltid upplevs som rätt och att de alltid passar perfekt för nästan alla normala användningsändamål. 

Ännu så har jag inte prövat den nya Freedom-serien själv och trots att de redan har funnits ute i snart 3 år så kommer det säkert att dröja ett bra tag till just bara eftersom jag trivs så fint med min gamla VX-II. Den enda vettiga anledningen är kanske i så fall ren nyfikenhet och ekonomiskt sett så är det kanske ingen dum idé. En ny Freedom kostar under $400 och skulle jag få tillbaka säg 3000 kr så vore det kanske en rimlig uppgradering?

Att köra samma sikte i 13 år för 500 kr och sedan lägga 1000 kr emellan är ju inte orimligt. Då har jag kört två sikten under 20 år för 1000 kr i värdeminskning och sedan lagt 1000 kr upp på ett helt nytt sikte som säkert kan vara med mig i minst 10 år till utan problem. Enda kruxet är väl kanske att jag fortsatt skulle vara precis lika nöjd i ytterligare ett decennium med den EFR som jag redan använder.

Detta är ju detta som är problemet med dessa Leupods - deras tidlöshet gör att man aldrig tröttnar på dem och dess egenskaper är ju precis lika bra nu, som när de var helt nya en gång för alla dessa år sedan...

Liten och praktisk!

Luxfer 500 cc Daytripper med AP-valve från Best Fitting UK

Som de flesta läsare säkert känner till så har jag sedan ett antal år använt en buddybottle för att slippa släpa runt min 7 liter stora och 11 kg tunga (tomvikt) Faber dykflaska för fyllning i fält.

Det hela har fungerat väldigt bra men då jag nu har blivit utan manometer hos min 1701, på grund av konverteringen till bullpup, så jag har fått komplettera buddyn med en separat manometer varvid jag också passade på att lägga till en 10 cm lång fyllslang för ytterligare smidighet i hanteringen.

Själva buddyn är ju en sedvanlig 500 cc Luxfer och den får fyllas med maximalt 250 Bar.

Dock så brukar jag fylla 260 Bar och då får jag 6 fulla fyllningar till min 65 cc stora tub som arbetar mellan 190-110 Bar. Då kan jag nå 60 bra skott vid 5 joule, 30 bra skott med 10 joule och blott 20 bra skott vid 15 joule så jag får därför 360, 180 respektive 60 bra skott extra med buddyn, utöver de skott som finns i den fulla tuben när man åker ut i skog och mark.

Best Fittings, som jag köpte grejorna ifrån, brukar kalla 500 cc buddys för ”Daytripper” och det är nog ingen dum benämning, man får nog ungefär vad som behövs för en dags skytte – i alla fall om man håller sig på de lägre effektnivåerna. Rent tekniskt så fungerar buddyn precis som en dykflaska fast med allt i miniatyr.

Jag har utrustat mitt exemplar med 2 mm slang för att få en långsammare överföring av luften till tuben (det finns ju även 3 mm på marknaden) och den nya manometern är en Wika av lite större format med 1.60 procent maximal felvisning. Kranen är från AP Valves i England och har en riktigt bra mekanisk känsla, så att man påtagligt kan känna förtroende för hanteringen och slippa överraskande ”ketchup-effekter”.

En skillnad jämfört med dykflaskans Poseidon-kran är att AP:n använder en tryckknapp istället för en skruv till att avlufta trycket i slangen efter överföringen. Det hela är en smaksak kanske men knappen är onekligen betydligt snabbare till priset av att dess tryckstöt blir med ljudlig och kan verka överraskande för ovana användare.

Tomvikten på en komplett Daytripper ligger på 1130 gram komplett och prislappen är £129 + frakt.

Efter den första bekantskapen..

Här har vi 50 cm bullpup som kan justeras mellan 5.00-15.50 joule! (klicka för större bild)

När jag nu har bekantat mig med min Crosman i Rapid-70s nya bullpupkonfiguration så har jag gjort lite iaktagelser. Till att börja med så lossade pistolgreppet, ja inte lossade så att det separerade men tillräckligt för att kännas glappt. Tyvärr så måste man i praktiken riva nästan hela vapnet för att kunna åtgärda problemet. Förmodligen så beror glappet på att man tenderar till att lyfta och hantera vapnet i just pistolgreppet och dess infästning i förstocken är bara två skruvar utan någon form av låsbrickor. Lösningen blev lite lim samt ordentligt åtdragna skruvar. Hittills så har det fungerat utmärkt.

Ett kindstöd gör underverk för ergonomin på en bullpup..

Nästa sak jag kunde konstatera var värdet av ett bra kindstöd. Här köpte jag ett löst kindstöd till FX Airguns Bobcat hos Hurricane för ca 340 kr inklusive frakt, vilket levererades dagen efter inköpet. Kindstödet skjuts på kilbasen med handkraft och sitter sedan fast med sin egen friktion. Det finns förvisso hål för en skruv, uppifrån och ner mot kilbasens topp, men den var aldrig nödvändig. Kindstödet passade perfekt och enda nackdelen är att jag måste ta bort det för att kunna byta transferport - något som jag iofs mycket sällan gör i praktiken. 

Här ser man hur ihålig kolven är samt hålet i bakstycket som används till att justera mekaniken.

När allt var på plats så kunde jag emellertid konstatera att laddningen måste ske igenom en väldigt liten rektakulär öppning under kindstödet på höger sida om vapnet, ett riktigt litet "brevinkast". Först blev jag bekymrad men efter att ha testet ett tag och fått in snitsen så gick det helt utmärkt att ladda både snabbt och träffsäkert. Tricket var att använda diabolens framtunghet samt rundade huvud för att kunna peta in diabolen så att den hamnar rätt. 

Nu ska det bli lite mera skjutande så får vi se om det framkommer något annat av intresse...

Den nya bullpupsatsen!

  Isärmonterad så tar bullpupsatsen inte speciellt stor plats

Till sist så har äntligen den nya stocken anlänt, en liten lustig benämning faktiskt med tanke på att den är tillverkad helt av metall och komposit, stock för ju annars tankarna till just trä.

Nåväl.

Själva försändelsen var i ett mycket kompakt format och man bygger ihop den med tre monteringsgrupper; förstock, avtryckarbalk med länkage samt själva kolvdelen.

Förstocken består av det nya pistolgreppet med inre förvaringsutrymme, själva förstocken och slutligen pipbandet.

Avtryckarbalken är helt enkelt en upp-och-ner vänd U-profil som sitter fäst i samma hål som håller original pistolgrepp, vilket inte används till bullpup-stocken. Detta till tydlig skillnad mot föregångaren i trä där original pistolgrepp sågades av till hälften och placerades inuti trästocken som infästning. Den nya lösningen är därför mycket bra eftersom den sparar original pistolgrepp så att vapnet kan byggas tillbaka till pistolutförande utan problem. Inuti U-profilen så går länkaget mellan det nya avtryckarsystemet och platsen för det gamla. Profilen innehåller även den vippan som får länkaget att fungera.

Slutligen så har vi kolvdelen som består av två vagt triangulära plattor som sida-vid-sida formar en kolv. Mellan dessa sidor sätter man baktill en ”släde”, vilket utgör fäste för den i höjdled justerbara bakkappan.

Alla tre delarna monteras därför ihop för sig själva och därefter monterar man U-profilen med avtryckarsystemet. Sedan så skjuter man på förstocken bakåt, justerar in korrekt avstånd på länkaget för hur man vill ha avtrycket inställt och till sist så ansluter man kolv-delen.

Jag beklagar den dåliga bildkvalitén, bättre bilder kommer framöver.

Det hela är mycket enkelt, trots en större mängd skruvar, distanser och andra smådelar. Metalldelarna känns för övrigt solida och ger ett gediget intryck, sannolikt laserskurna med tanke på den höga finishen. Ytbehandlingarna är jämna och inte skiftande eller flammiga, ens runt böjningar eller kanter. Den enda uppenbara nackdelen med konverteringen är att man blir av med manometer eftersom dess ingång blir blockerad av U-profilen till länkaget. Istället för manometern så får man med en blindskruv med utvändig gänga som blockerar manometerfotens ingång.

Till satsen hör även en weaver-rail för montering av riktmedel. Den sitter som en överliggare mellan pipbandets ovansida till den främre original kilbasen. Längden är ordentligt tilltagen och bör passa all normal optik, inklusive bildförstärkare eller kamerautrustning, även om det sistnämnda kan bli väldigt klumpigt på en så liten konstruktion.

Hur gick då monteringen i praktiken?

"Use the supplied scew", javisst - om den hade följt med i satsen bara så...

Överlag så gick det hela smidigt men med ett par sedvanligt oberäknade omständigheter. Till att börja med så saknades det en skruv och det är naturligtvis irriterande. Den saknade skruver står markerad som "supplied" men ingick inte alls i min sats. Visst, man kan använda original, som man kapar ner, men då kan man inte bygga tillbaka till original igen, om man så önskar. Nu hade jag lyckligtvis en reservskruv liggande från ett 2240-projekt så jag kapade den och då fungerade allt perfekt. Original skruv är alltså längre än vad som behövs här och då fungerar det inte.

Manometern försvinner och ersätts av en blank skruv..

På den här satsen så använder man inte manometern och detta har jag i sak inga problem med. Däremot så kunde ju satsen bifogat en svartoxiderad skruv istället för en blankförsinkad, som ju känns väldigt avvikande i sammanahanget. Likaså kommer skruven och dess teflontätning att synas då allt är färdigmonterat. Vanligtvis så döljs ju manometerporten av en stock på de flesta andra vapen men inte här. Av den anledningen så är det smart att använda svart tejp och inte vit, något som man kanske inte inser innan allt är sammansatt.

Rätt avstånd i den här skarven är synnerligen väsentligt!

En annan sak som man kanske kunde begripa själv, men som en vänlig rad hos instruktionerna skulle ha varit välkommet är att man testar upphaket innan man bygger ihop resten av vapnet. Stämmer inte inställningen så måste man nämligen riva rätt mycket igen för att kunna justera om. Jag noterade antalet varv i beskrivningen och ställde in mitt vapen därefter. När allt var färdigt så hakade inte upphaket upp och då fick man riva hälften igen för att göra om. Klokt är alltså att testa upphaket vid det stadie i instruktionerna som finns vid bilden ovan.

En annan radanmärkning vad gäller själva konstruktionen är att bakkappan med fördel skulle varit justerbar i längdsled och inte bara upp och ned. Vapnet är mycket kort, bara 50 cm, och en i längdsled justerbar bakkappa hade gjort konstuktionen betydligt mer ergonomisk hos större skyttar. För min del så är det precis på gränsen.

Likaså hade ett bifogat kinstöd, typ Bobcats, varit en bra detalj att inkludera i satsen.

Ett mycket kompakt och smidigt vapen..

Andra bekymmer då?

Förutom att behöva plocka fram Dremel för att kapa skruven som inte följde med så är man tvungen att skifta repeterhandtaget från vänster till höger sida, såvida man inte vill ha repterhandtaget i örat. En vänsterplacering på handtaget gör också att man inte kan använda ett kindstöd, vilket jag planerar.

På dessa modeller så sker skiftningen av repeterhandtaget igenom att man skruvar loss en L-formad styrbricka inuti det övre blocket samtidigt som att tappen som drar tillbaka hammaren lossas. När matarpinnen sedan vrids 180 grader så återmonteras tappen i ett andra hål på matarpinnen och den L-formade plattan sätts tillbaka. 

Så långt inget märkligt, bortsett ifrån att den L-formade styrbrickans två skruvar är mjuka och den ena på mitt vapen är runddragen, sannolikt något form av missöde vid monteringen. Jag hade iaktagit detta tidigare och köpt en ny skruv men aldrig bytt då jag har trivts med vänsterreptering. Nu var det dock dags att lösa problemet med skruven och tack vare min borrsats till Dremeln så kunde jag borra ett hål i skruven, greppa den med en konformad kryssmejsel och lirka lossa den. Det tog en liten stund men allt föll ut perfekt.

Närmast nu är att skjuta en del framöver, bekanta mig med vapnet i dess nya utförande samt komplettera med ett kindstöd. Därefter så återkommer jag med mina intryck av satsen överlag.

På väg till Sverige!

Den nya stocken är kreativt konstruerad i all sin enkelhet.

Ofta så finner man det geniala i det enkla och detta gäller i synnerhet hos olika konstruktioner.

Personligen så har jag alltid varit svag för produkter som Citroen 2CV, STEN, Raspberry Pi eller varför inte välkända BSA Meteor?

Det är alltså designer som är oerhört ändamålsenliga, men ändå enkla, det är föremål som uppfyller sina syften mycket väl till en låg kostnad med hög kvalité och som ofta uppnår allt detta igenom att de lanserar ett nytänkande till en redan etablerad verksamhet.

Jag räknar med en total längd på 48 cm.

Som många av er vet så har jag länge varit sugen på en bullpup-sats till 1701 av det slag som Rapid-70 producerar. Redan för några år sedan köpte jag den längre 1720-tuben, som är en förutsättning för en sådan konvertering, men därefter så hamnade projektet i träda. Orsaken till detta var främst högt pris (drygt 4000 kr) samt att jag var lite osäker på den trästock som utgjorde stommen i konverteringen.

Den fungerade säkert väl i sak, men trä?

Tyvärr så har trä en del nackdelar, traditionsvärdet till trots – trä är tungt, ömtåligt och dessutom så känns trä inte helt perfekt till just en bullpupkonfiguration, som ju är lite mer modern än traditionella stockutföranden.

Att en stock är förbredd för rembyglar är väldigt praktiskt.

Plötsligt så kom dock bud från den gode Javier nere i Spanien där han berättade om ett helt nytt koncept – en stock tillverkad av metall i byggsatsutförande, visst blir man lite nyfiken?

Principen är att stocken sätts samman av två parallella sidor som byggs ihop av Meccano-liknande plattor, sammanbundna med antingen 3D-printade element i plast (typ tubkanalen och pistolgreppet) eller tvärpinnar (för att bara hålla ihop sidorna).

  Rembyglarna är enkla att ta loss.

Hela anrättningen har sedan utrustats med öppningar för rembyglar, justerbar bakkappa och liknande. Räcker inte detta så har den dessutom gott om raka ytor där man själv kan montera en picatinny-skena eller liknande, för närmast obegränsade möjligheter. Förutom materialval och flexibiliteten så är stocken dessutom enkel och billig att frakta, då den bara utgör en samling mindre enskilda komponenter med vardera blygsamt format samt därtill så är högen med delar i försändelsen inte uppenbart en vapenkomponent.

Inuti pistolgreppet så finns ett fack för exempelvis några reservmagasin, om vapnet har magasin.

Inom EU så spelar det sistnämnda naturligtvis ingen större roll men om man skickar till Storbritannien eller USA så kan detta vara viktigt. Totalt så betingade hela konverteringssatsen 3060 kr inklusive frakten så jag beställde en på stående fot, vilken i skrivande stund är på väg hit hem.

Här har vi den justerbara bakkappan i sitt lägsta läge.

Det ska bli mycket spännande att se den i verkligheten så en längre rapport kommer naturligtvis framöver.

Att flyga under radarn och att skjuta hemmavid i karanän !

Detta kunde vara DU - gör en beställning med din pappa, just nu!

Ännu ett år har passerat och 2020 har varit ett stillsamt år för tävlingsverksamheten i Field Target, som ju på grund av Corona fullständigt har avstannat. Detta är inte minst tydligt på forumet för Field Traget, Luftvapeninfo. Desto större aktivitet har det emellertid blivit på Facoebook och tillhörande Line, där verksamheten har fullkomligt exploderat!

Många entusiaster har ju varit hemma i karantän över julhelgerna och då ägnat tiden åt enskilt skytte, ensamma eller kanske med familjemedlemmar, som på rubrikbilden högst upp från ett idylliskt 1960-tal då far och son är ute och skjuter tillsammans med BSAs dåvarande kvalitetsprodukter, Meteor och Airsporter.

Något som också kan noteras är polariseringen inom vapenpreferenserna, där två trender känns mycket tydliga inför 2021.

Dels så har vi slugskyttet med dess naturliga betoning på kraftfulla PCP med grova kalibrar för skytte på extremt långa avstånd och dels så har vi slowshooting, alltså skytte på mycket korta avstånd med onormalt effektsvaga vapen, inte sällan med betoning på precision.

Båda dessa skytteformer stämmer ju väl överens med karantänverksamheten, beroende på om man bor avskilt eller om man bara har mindre ytor till sitt förfogande hemmavid. Förlorarna är det organiserade skyttet på skjutbanor, vilka oftare än vanligt har varit stängda under 2020, samt överlag allt strukturerat skytte i grupper - som exempelvis tävlingsskyttet.

Nya och ovana situationer har ju det goda med sig att människor blir tvungna att pröva nya saker som man kanske inte har testat tidigare och detta i sin tur skapar mångfald. Tävlingsskytten i tvångströjan som älskar Field Target har kanske börjat experimentera med slugskytte när tävlingarna blir inställda och fastnar för detta istället och så breddas successivt vårt hobbyskytte till gagn för alla.  

Själv så har jag dock inte varit i karanän utan allt har rört sig normalt i min vardag, det mesta skyttet gör jag med 1701 på avstånd mellan 6-12 meter hemma eller mellan 15-30 meter utlokaliserat. Fortfarande väntar jag på min bullpup-stock, men den lär nog dröja lite vad jag förstår.

I veckan så fick jag emellertid räkningen från senaste luftfyllningen hos Räddningstjänsten - hissnande 200 kr!!

Tidigare så har jag ju betalat 75 kr tämligen konstant varje eller varatannat år jag har behövt fylla - från 2003 fram till näst senaste gången 2018. Höjningen blev alltså minst sagt väldigt saftig! Nåväl. Jag skjuter ju trots allt nästan 10.000 skott på en enda fyllning vilket gör att jag numera bara fyller vartannat år, men ändå. När min flaska ska bytas så kommer jag dock definitivt att överväga en ny flaska på 12 liter istället för min nuvarande Faber med blott 7 liter.

Vapen med måttlig effekt samt kikarsikten fungerar bra för slowshooting, då som nu.

Tittar vi på vad som händer online så är förändringarna stora där också. Stora sociala plattformar som Facebook och Youtube är numer närmast portaler för mindre nischade plattformar såsom Line och MeWe.

Anledningarna är att Facebook, Youtube och liknande har blivit allt stramare i sin tolkning av vilket material som de anser lämpligt för användarna att publicera och allt som innehåller skjutvapen, försäljning av skjutvapen eller olika jaktformer granskas noga, med risk för att bli borttaget.

Många aktörer anpassar sig då på motsvarande sätt, man utnyttjar de stora plattformarnas räckvidd för att nå ut och sedan hänvisar man vidare till mindre, mer anonyma och betydligt mer generösa plattformar där det verkliga materialet befinner sig. 

På detta organiska sätt växer det därför fram arenor som inte är lika lätta att hitta men som innehåller betydligt mer matnyttig information än vad man hittar på de stora ytorna. Dessa arenor i skuggorna har de senaste månaderna ökat enormt med trafik då fler surfar hemma i karantän samtidigt som de stora plattformarna har dragit åt strypsnaran. Mycket av det som man en gång i tiden hittade på forumen för 5-10 år sedan ligger nu ute i en annan form på dessa mindre platser, till nytta och gagn för alla.

Väl mött nu allesammans och ha nu ett riktigt bra 2021 - ligg lågt och håll er friska!

Ett trevligt kulfång för små pengar!

Harald Nyborg saluför detta Kina-tillverkade trattkulfång för blott 69 kr.

Igår anlände till sist mitt kulfång som jag beställde i måndags. Jag hade länge letat efter ett trattkulfång till bra pris och hittade ett flertal leverantörer som saluförde dem i prisklassen 149 till hissnande 399 kr. Efter en omsorgsfull research så hittade jag till slut den önskade modellen hos Harald Nyborg för blott 69 kr.

Här kan man tydligt se varför den här modellen kallas för trattkulfång.

Anledningen till att jag letade efter just ett trattkulfång är att den här designen har en del fördelar. Till dessa hör att den pålitligt kan stå på marken eller ett högre föremål utan att slås omkull när den träffas. Dessutom så är de enkla att hänga upp på en enda spik/skruv, vilket innebär att de kan sitta på en stolpe - något som oftast är svårare med traditionella platta kulfång eller kubiska dito. Slutligen så fångar de verkligen projektilerna så att de inte studsar ut ur kulfånget och bildar små metallpartiklar i närområdet. Vill man därefter ta hand om resterna från skyttet så finns det samlade i plåtstapeln bakom själva konen, därifrån de enkelt kan hällas ut. Praktiskt och miljövänligt.

Här ser man plåtstapeln med det nyckehålsformade hålet för upphängningen, i botten landar projektilresterna.

Tyvärr så har modellen även nackdelar och till dessa hör exempelvis ett högre pris än många andra versioner. Dessutom så är plåten oftast inte så tjock utan dessa kulfång är i regel skapade för låg till måttlig anslagsenergi. Vanligtvis så innebär detta maximalt 7.50 joule på minst 10 meters skottavstånd för att hålla i längden. Formfaktorn på dessa kulfång gör även att de kan vara dyra att frakta när man köper dem.

Så här kan kulfånget se ut när det är monterat på en stolpe.

Kulfång är oftast en form av förbrukningsvaror men man kan ändå få dem att hålla kortare eller längre tid, beroende på hur man sköter om dem. Det enklaste man kan göra är egentligen ganska självklart - skjut inte sönder dem! Belasta dem med en rimlig anslagsenergi så att de inte bucklas eller får hål, respektera tillverkarens rekommendationer på avstånd och maximal anslagsenergi. När ett kulfång sedan träffas så tappar det färgen, detta då skottsäker färg inte existerar. När färgen är borta så kommer ofelbart rosten. Ta alltså in kulfånget inomhus efter användning så minskar man risken för att det ska rosta sönder. 

När är lite lagom?

Den som skjuter med mer än 7.50 joule riskerar att fort förstöra den här typen av mål.

Jag läste någonstans att en genomsnittlig tomt i Sverige är 650 kvm. Det innebär grovt räknat någonting som lite drygt 25 x 25 meter eller kanske 35 x 19 meter, om den är väldigt rektangulär.

En villatomt är helt enkelt inte speciellt stor, i meter mätt.

Räknar man sedan med ett genomsnittligt hus på 185 kvm på tomten så är det i allmänhet inte så långa fria ytor kvar, kanske som bäst en 20 meter. Nu har ju många människor naturligtvis ännu bättre förutsättningar till fria ytor, man kanske bor på landet, har till tomten anliggande ytor som ingen bryr sig om och som därför kan nyttjas eller något liknande.

På samma sätt så bor en del människor med ännu mindre ytor, kanske i radhus eller rent av i lägenheter.

Bor man utan ytor så kan man självfallet åka iväg för att hitta sådana, kanske till en skjutbana, en sommarstuga, en industritomt på sin arbetsplats eller liknande men faktum kvarstår – väldigt många entusiaster har förbluffande lite öppna ytor att tillgå i ett allt mer urbaniserat samhälle. Till detta kommer också att det krävs tid och fordon för att ta sig till ytor som ligger på en annan plats än boendet samt att vädret i Sverige ofta är ovälkomnande med regn, blåst och mörker.

Trots att flertalet fantaster har korta ytor så är intresset inom hobbyn ofta fokuserat på effekter överstigande våra licensfria 10 joule, oftast avsevärt mycket högre. Själv så har jag däremot alltid vurmat för låga effekter, som regel under än över den magiska gränsen.

Anledningen till detta är enkel – man vinner fler fördelar än nackdelar på låg eller måttlig effekt i relation till hög eller mycket hög effekt.

Vapen med lägre effekt har naturligtvis mindre rekyl (fjädervapen) eller en avsevärt lägre luftförbrukning (PCP), klenare kalibrar har lägre kostnader, ljudnivån blir lägre i alla aspekter (avfyrnings-, flykt,- och anslagsläte) liksom att det blir lättare (och säkrare) att stoppa projektilen – klenare projektilfång kan användas och interaktiva mål överlever längre användning. Samtidigt, om man ju skjuter på ett avstånd av maximalt 30 meter (som de flesta sannolikt gör), så räcker den praktiska funktionen i form av projektilbana och sidvindskänslighet gott och väl till för alla normala användningsändamål.

Ren anslagsenergi behöver man ju egentligen bara för att få en klar målmarkering eller möjligtvis för jaktändamål, i de flesta andra sammanhang så är ju hög effekt snarare än nackdel än en fördel.

Så, om man nu förutsätter att man bara skjuter på ut till 25-30 meters avstånd – vilket effekt är egentligen mest optimal, allt sammanvägt?