Go Vintage! 

Riktigt gamla saker är också roliga, här tavlor från 60-talet, ammunition från 70 talet och kniv från 50-talet..

Så, då har jag till slut fått ihop min lilla BSF och dessutom skjutit in lite för att allt ska ha hunnit sätta sig utan dieseleffekter eller andra konstigheter. Första uppgiften efter detta är att försöka fastslå vilken diabol som fungerar bäst och därefter ställa in de öppna riktmedlen för bästa tänkbara projektilbana.

Att hitta bästa diabol är inte så avancerat, man tar de antal olika diaboler man har tillgängligt i aktuell kaliber och skjuter på 10 meter med fullt stöd mot en vanlig 14x14 måltavla. Exakt hur man träffar spelar ingen roll, bara man träffar tavlan med 10 diaboler i följd så att man kan mäta storleken på den träffbild som respektive diabolsort levererar.

Jag brukar börja med de sorter som är mest kända för att överlag leverera bra resultat och därefter arbetar jag mig succesivt nedåt till att mer udda sorter. Viktmässigt sett så lägger jag mig mellan 6-8 grains ungefär, vilket brukar bli bra för den här typen av effektsvaga vapen. Diaboler över 8 grains kan bli väldigt tungskjutna vid låg effekt och superlätta projektiler ner under 6 grains är oftast avsedda för PCP där man inte riskerar pistongstuds.

Efter några timmars rofyllt skjutande så kan jag konstatera att bössan är lätt att anspänna och därmed skön att skjuta med under långa pass samt att den är mycket tyst, både till gagn för mig själv och omgivningen.

Vilken nivå av resultat kan man då förvänta sig?

Då det handlar om ett fjädervapen med åtskilliga decennier bakom sig liksom ett uteslutande användande av enbart original öppna riktmedel, i detta fall V-sikte baktill och enkelt kornsikte, så får man beakta att det aldrig kommer att bli aktuellt med resultat som matchar ett modernt PCP.

Inte så kraftfull med dagens mått mätt men charmig och väldigt rolig att skjuta.

Jag läste för inte så länge sedan en artikel av den välkände skribenten Terry Doe om jakt med öppna riktmedel och han menade på att hans personliga gräns låg vid 12 yards, alltså ungefär 10 meter. Upp till det avståndet så räknade han med att kunna leverera 10 diaboler i följd inom en diameter av en inch, alltså något drygt 25 mm (som en svensk enkrona). Detta då med bra stöd, dock inte i bänk, och ett modernt fjädervapen med tillhörande moderna öppna riktmedel och därtill avtryckarsystem.

Någonstans där tror jag att man ska vara mycket nöjd om man hamnar, skjutet från bästa tänkbara stöd. Att skjuta med öppna riktmedel är ju som bekant avsevärt svårare än med ett optiskt riktmedel som kikarsikte och till detta ska även läggas fjädervapnets rekyl och en oftast lägre kvalité på avtryckarsystem.  

Dessa äldre charmiga veteranvapen med öppna riktmedel är alltså i första hand vapen avsedda för mycket korta distanser, än idag – precis som vid den tidsepok då de såldes som nya. Luftskytte på långa avstånd är ju en relativt ny företeelse, tack vara i första hand PCP och tillgången på projektiler vars egenprestanda vida överstiger de som fanns tillgängliga för bara några decennier sedan.

När jag själv började skjuta på 1980-talet så ansågs 30 meter som ett mycket drygt avstånd och allt bortom 50 meter var salongsgevärens territorium, i allmänhet så sköt vi således oftast på 5-15 meter. Idag däremot så känns detta närmast egendomligt, ett bra PCP på 2020-talet levererar förbluffande enkelt träffbilder på hål-i-hål borta vid 50 meter under vindstilla förhållanden och skjutning i bänk. Skytte på 100 meter är inte alls ovanligt med grövre kalibrar och med de nya slugsen så har en del fantaster kunnat genomföra meningsfullt skytte med fina resultat ända bort på 200 meter (!) – ren science fiction för bara 20 år sedan.

Rätt perspektiv är alltså viktigt att beakta när man roar sig med äldre fjädervapen, resultat som spontant kan kännas som usla i dagens perspektiv låg inte sällan inom ramen för precis vad som förväntades hos dessa oldtimers när de var fabriksnya.

  Klassiska Crosman Premiers är dyra och smutsig men i vissa vapen så kan de ibland ge jättebra resultat..

Då jag hade gått igenom ett stort antal tillgängliga diaboler med relativt nedslående resultat så kom jag till sist ända ner till Crosman Premiers. Dessa anrika diaboler är oftast väldigt polariserande, de tenderar oftast till att gå duktigt uselt men i det enstaka fallet så slår de om fullständigt och levererar då absolut lysande resultat i vissa speciella vapenindivider. Så blev märkligt nog också fallet i min BSF. Visst, det är skönt att hitta en bra diabol, men attans att det var just Crosman Premiers. De är ju som bekant dyra, smutsiga och ibland även rätt svåra att få tag på. I mitt fall så sköt jag Die 7 från 2007.

Med rätt diabol identifierad så var det dags för kronografen där dessa diaboler också levererade bra resultat vars genomsnitt stannade vid mycket måttliga 130 mps (!) vilket på 7.90 grains innebär 4.30 joule Vo. Detta är mycket modesta prestanda och ungefär i nivå med vad man kan förvänta sig från ett så litet luftvapen som just  modell 30.

Kan man då överhuvudtaget ha någon nytta av en så låg effekt? 

För att kunna fundera lite runt detta så besökte jag ChAirGun för att beräkna en projektilbana. Resultatet av den blev följande; - 1 cm vid 5 meter, stigande till +/-0 vid 8 meter, därefter toppar projektilbanan med +1 centimeters överslag på 14 meter varpå projektilen slutligen dalar till inskjutning avståndet +/-0 på 18 meter. Fortsätter jag att notera utfallen så landar den till sist vid – 1 centimeter på 20 meter.

Med den här kurvan så blev det en flack projektilbana som aldrig avviker mer än 1 cm upp eller ner på avståndet mellan 5-20 meter men precis som förväntat så dalar den ”långt ner i källaren” så fort man passerar dessa 20 meter.

Lämpligt skottavstånd är därför 8-18 meter där jag bara behöver ta hänsyn till en överslagsrisk på maximalt 1 centimeter precis mitt-emellan. Om vi sedan beaktar att den praktiska skottvidden på grund av riktmedel och avtryckarsystem hamnar någonstans vid 10-15 meter så blir prestandanivån plötsligt helt rätt – även om det är väldigt lite effekt som det handlar om här.

Hur mycket är då blott 4 joule, bara knappt 40% av den tillåtna maximala anslagsenergin?

Det bästa sättet att illustrera detta tycker jag är tvåltestet. I detta fall så besköts tvålen på uppmätta 10 meter avstånd, vilket ligger ungefär mitt i den maximala räckvidd som det här vapnet kan tänkas prestera under normal användning.

Med en Vo om 130 mps med CPL och en E0 på 4.30 joule så återstår 123 mps vid V10 samt 3.84 joule – en bibehållen anslagsenergi på 89 procent!

Tvåltest är något som jag verkligen gillar, vilket ni säkert känner till..

Trots detta så stannade projektilen 10 mm in i testmediet, en vanlig klassisk Barnängen Barntvål. Jag brukar favorisera just den här tvålen för detta, lite udda, ändamål eftersom den är lätt att tillgå för alla och relativt hård i jämförelse med vävnaden hos levande varelser. Med en penetration på 10 mm i den här tvålen så kan man alltså räkna med avsevärt mer i mjukare strukturer.

Vi vet ju alla från historien att det är åtskilliga gnagare, trastar, starar och diverse andra mindre villebråd som har fallit framför vapen med den här effektnivån, modeller som exempelvis Slavia 618, Diana 23 och liknande, på den tiden vapnen var nya och då man kanske inte hade samma jaktetiska perspektiv som vi har numera, åtminstone i Sverige.

Ett tidlöst och roligt tidsfördriv, då som nu..

Kapacitet för att skapa skador finns alltså och därför ska man beakta att trots ”bara” 4 joule, vilket i perspektiv av dagens högpresterande PCP är skenbarligen närmast patetiskt, så kan stort elände följa vid missbruk av dessa vapen.

Väl värt för många att tänka på då den här typen av vapen - nu som då - ibland används av yngre skyttar utan direkt tillsyn. Många av oss vet ju detta själva, av egen erfarenhet då många av oss, i alla fall vi medelålders, började vår hobby med just den här typen av beväpning.

 

kj

19 augusti 2020 08:55

har du inte provat eley wasp,dom har gått bra i alla mina äldre 4,5mm bössor.

 

Air

21 augusti 2020 19:00

Bra läsvärt många gånger är det enkla bäst.Rimliga avstånd tycker nog
att det är luftskyttets nöje.Har inte hoppat på tåget med skytte på riktigt långa avstånd med slugs stödben dykartuber o allt annat man
tydligen bör ha.

 

Silwer

8 september 2020 04:27

Främst är problemet tvärtom då klassiska brittiska kalibrar inte passar med tyska mm.

Tyskarna inledd ju tävlingskjutning efter ww2 och blev de som till slut satte standarden trots att britterna var först på i princip allt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  En ammunitionstest!   Klassiska Baracuda med tre olika vikter och betydligt bättre burk.     När jag köpte min gamla BSA Ultra på sommaren 2006 så betalade jag £249 vilket kompletterades med £89 för kikarsiktet och ytterligare 2 x £4...

  Brno nummer 5 Ett vackert vapen, bara stål och trä dessutom.   Även denna gång så kommer temat att vara rimfire/”salongsgevär”/småviltstudsare/kantantänt/22LR eller vad man nu egentligen vill kalla den här vapengruppen. Jag har...

  På dryga distanser...   Att skjuta över 40 meter med 177/8J är en utmaning utomhus. Idag blev det en sväng till huset och eftersom det var någorlunda vindstilla så tog jag min lilla Crosman 1701 Bullpup - i allt väsentligt drivlinan av e...

Skön söndag!   Idag blev det en sväng runt de nya domänerna. Även den här helgen så kunde jag inte motstå frestelsen att åter igen ta med min gamla BSA ut till huset för lite skytte över 40 meter. Man kan alltså säga att förra helgen g...

    Plastic fantastic!     Syntetstockar har blivit allt mer populära! Syntetstockar är numera nästan mer talrika än stockar av trä eller laminat och i takt med behoven av bättre lönsamhet, liksom rådande designtrender för skjutvapen, ...