Ta i trä !

  Här en standardstock med lite olika nyanser..

Crosmans eviga 22XX-serie är förmodligen det mest modulära luftvapen på marknaden - helt klart jämförbar med Rugers 1022 eller Colts 1911, ur krutvapenvärlden. Många har emellertid klagat över bristen på trästocksalternativ och detta har varit en brist som ett flertal aktörer nu har svarat upp mot.

En av dessa är Ian Blade som under namnet Crosman Stock Shack saluför sina stockar på exempelvis eBay med signaturen bl4derr1. Prisklassen rör sig mellan £100 och uppåt, beroende på utförande. Ett intressant alternativ nu när pundet står lågt.

  En lite mer avancerad formgivning innan inbetsningen.

Flergångs istället för engångs !

En intressant lösning för Co2-ägaren.  

En fundering som ofta kommer ifrån läsekretsen är förslag på lösningar som gör det möjligt att använda ett Co2-vapen men utan Co2, vanligtvis då konverterat till HPA. Att konvertera Co2-vapen till HPA (High Pressure Air) har tyvärr en hel del risker eftersom Co2-vapen är godkända för maximalt 60 Bar och HPA kan ju vida överstiga detta.

Med anledning av detta så tillråds den största försiktighet hos den som vill HPA-konvertera!

Om man trots allt konverterar så finns det naturligtvis en lång rad av fördelar att hämta. Förutom att skjutandet blir billigare och miljövänligare eftersom man inte behöver köpa engångs Co2-patroner så innebär det låga trycket hos vapen konstruerade till Co2 att dessa oftast fungerar utmärkt ihop med handpumpar, vilka i sig självt är en förhållandevis billig fyllkälla. Att man sedan dessutom kan få ut ytterligare lite mera effekt brukar också uppskattas.

Det enklaste sättet att konvertera är att köpa en färdig konverteringssats och en av de aktörer på marknaden som har fått ett gott rykte är A.N.T som vi kan läsa lite mera om på följande länk:

http://www.advancednoveltytech.com/

Bakkappor !

  Många äldre luftgevär saknade bakkappor helt och hållet...

Idag ska vi tala om kappor, men inte vilka kappor som helst - utan bakkappor. Bortsett ifrån parafrasen på Bengt Alsterlinds kända ämnesintroduktion så är bakkappor som objekt något som ganska sällan behandlas på forum och entusiastgrupper, detta trots att de flesta vapen faktiskt har dem - låt vara av skiftande kvalité och utformning.

Den allra enklaste, billigaste och primitivaste lösningen för tillverkaren är naturligtvis att inte ha någon alls. Kolven slutar helt enkelt bara i en slät yta, eller möjligtvis med ett i trät inskuret ribbmönster. Den här lösningen är vanlig på äldre tyska vapen som Diana, Weihrauch och liknande, företrädelsevis då hos de lite enklare och billigare modellerna av juniorgevär. Nackdelen är naturligtvis noll anpassningsbarhet och skydd för kolven, vilken på dessa vapen ofta tenderar till att framstå som ganska skamfilad med åren i takt med att vapnet används. Likaså är bristen på bakkappa något som i regel gör vapnen väldigt hala att förvara upprättstående, såvida ingenting håller pipan eller förstocke i ett fast grepp högre upp.

  En tunn skalk av stenhård plast är nästa lösning på problemet...

Tittar man sedan vidare uppåt så började tillverkarna successivt förse sina enklaste vapen med tunna och hårda bakkappor av bakelit, horn eller hårdplast. Fortfarande kvarstår problemet med att dessa bakkappor är snorhala när vapnen ställs upp och att man inte får någon anpassning efter skyttens anläggning men nu finns i alla fall ett visst skydd mot slitage och skador. Den här lösningen finns på billiga USA-gevär som Benjamin (392, se bilden) liksom gevär som Weihrauch HW30S ända in till modern nutid.

  När skalken blir av gummi så blir allt bättre..

En välkommen förbättring av den hårda bakkappan blev dess motsvarighet av gummi. Nu fick man friktion för fristående vapen, man fick ett bra slag- och stötskydd, liksom en lite sträv yta att lägga an vapnet med. Bortsett ifrån justerbarheten så är nog detta en av de allra bästa universallösningarna för en bakkappa till ett luftvapen för allroundbruk.

  Nu börjar det bli lite överarbetat minsann..

En del bakkappor försåg man även med triangulära hål, vilka ursprungligen ärvdes ifrån krutvapnen där de används till att mildra rekylen. För luftvapen så har dessa därför en ringa, om ens någon, praktisk funktion. Nackdelen är emellertid att de utgör formliga magneter för barr och bös som man kan dra med sig hem ifrån skogen. I övrigt så är för- och nackdelarna ungefär desamma som för den vanliga gummibakkappan, bortsett ifrån en viss förlängningseffekt som naturligtvis kan vara gagnfullt för långarmade skyttar och en nackdel för dito kortväxta.

  Justerbar och halvmåneformad bakkappa är modernt..

Den senaste tiden så har dessa hålborrade bakkappor försetts med justerbarhet och blivit allt mer C-formade. Justerbarheten är naturligtvis en fördel liksom att C-formen ger ett visst stöd mot armhålan hos skytten, inte minst vid stående skytte. Nackdelen är att ett gammalt problem återkommer - vapnet blir svårt att förvara fristående då C-formen med två små anläggningspunkter mot underlaget lätt gör vapnet vingligt. 

  En hook ser futuristisk och avancerad ut med är dyr och egentligen bara duglig när man skjuter med vapnet.

En ännu mer radikal lösning för de vapen där skytten kräver största möjliga stöd och justerbarhet är ju de hook-formade bakkapporna helt av metall, vilka är vanliga på extrema tävlingsvapen. Deras starka sidor är just stödet som de erbjuder vid skyttet liksom anpassningsbarheten till skyttens anatomi. Nackdelarna är högt pris liksom att vapnet blir hart närt omöjligt att förvara fristående, lutad mot exempelvis en vägg. 

Vad ska man då välja?

Personligen så är jag mest nöjd med enkla raka bakkappor av gummi. Om man däremot tävlingsskjuter eller har en väldigt avvikande fysiologi så kan en justerbar bakkappa också vara en fördel. Hooks har sin funktion till sitt specifika smala användningsområde och är något som vi vanliga skyttar sällan kommer i beröring med. Det är ett tillbehör optimerat för tävling och inget annat. De hårda bakkapporna och de vapen utan bakkappor kan hos ett bruksvapen med fördel ganska enkelt ersättas med en vanlig enkel rak bakkappa.

Självregulerande....?

  Kurvor är tacksamma eftersom de tenderar att tala för sig själva..

Ibland så har jag i förbifarten klankat ner på Air Arms ventilsystem på främst 400- och 500-serien. Jag har skjutit en del med dessa modeller och alltid varit högst måttligt imponerad över spridningen ifrån skott till skott. Tyvärr så har jag aldrig haft ett exemplar till mitt förfogande såpass länge att jag har haft möjlighet att mäta och presentera utfallen personligen. 

Av det skälet så är det kul att se när någon annan gör det.

Hög utgångshastighet ställer stora krav på drivkällan för att leverera en låg spridning från skott till skott..

Denna gång så är det den eminenta Youtube-kanalen AirArmsHuntingSA som levererar den här mätningen och videon är synnerligen intressant, förutom att den på sedvanligt sätt är utomordentligt välgjord. Kollar vi på mätningen så ser vi att inom 20 fps spridning så levererar vapnet i originalskick blott 18 stycken skott!

Det är allt!

När man sedan lägger till en separat regulator så stiger antalet skott dramatiskt och landar på fullt acceptabla 52 st.

Visst har Air Arms PCP många starka sidor, inte minst när det handlar om finish, passning och känslan av kvalité men så fort man börjar titta på vad deras modeller kan leverera rent tekniskt så bleknar de snabbt mot exempelvis de modeller som FX Airguns levererar. Ska sanningen fram så är en bössa av ovanstående typ MED regulatorn mera jämförbar med en självregulerande motsvarighet ifrån dess svenska konkurrent.

Kalla Vindar !

  Snart kanske det är slut på den brittiska allmogejakten med luftgevär..

De av er som frekventerar brittiska luftvapensidor har knappast kunnat undgå debatten om framtiden för luftvapen i England, vilken åter igen har blossat upp. Bakgrunden är en tragisk dödsskjutning för 17 år sedan då en ung grabb blev ihjälskjuten av misstag inuti en lägenhet och där offrets anhöriga tålmodigt och målmedvetet har bedrivit ett aktivt lobbyarbete för att begränsa förekomsten av tillståndsfria luftvapen i det brittiska samhället.

Länk: 

http://www.itv.com/news/wales/update/2016-09-14/delyn-mp-secures-westminster-debate-on-air-rifle-safety/

I England så är allt runt vapen oerhört politiskt känsligt och vapen/jakt är väldigt kontroversiella ämnen. Resultatet av detta är att okunniga politiker lätt stressas till överdrivna och ogenomtänkta beslut som får långt gående konsekvenser för den enskilde. Som det ser ut nu så kommer UK dessutom att lämna EU varvid de brittiska entusiasterna inte längre kan räkna med ett skydd av en övergripande EU-lagstiftning, vilken ju faktiskt till största delen utformas av länder med en mer avspänd och generösare inställning till skjutvapen än vad som är fallet på den brittiska öarna.

Vad får då ett eventuellt totalförbud eller licensiering av alla luftvapen för effekter hos oss i Sverige?

Det mest uppenbara torde ju bli att de (få kvarvarande) brittiska tillverkarna (som överlever) kommer att fokusera på exportmarknaderna när det inhemska kundunderlaget minskar, företrädelsevis då USA samt övriga marknader utan effektbegränsningar. På tävlingsscenen så minskar möjligheten för amatörer att träna och tävla i HFT och FT då tillgången på tävlingsredskap begränsas. Förmodligen så blir effekten ungefär samma som i Sverige när vi började reglera det tidigare så populära fallmålsskyttet till en formell Field Target, alltså ett stort antal tävlanden försvinner och man måste bygga upp en helt ny tävlingsstruktur innan sportformen blir stabil igen.

Vidare så kommer det totala utbudet av luftvapen på den brittiska marknaden att minska. En licensiering innebär ofelbart en form av elitism där bara de mest hängivna fantasterna väljer att fortsätta i hobbyn och dessa tenderar att välja mer påkostade och dyrare vapen varpå marknaden för enklare och billigare vapen eroderas hårt. Åter igen så kan vi här se tydliga likheter med våra svenska tävlingsformer där de som tävlar numera satsar hårt och investerar i riktigt påkostad och exklusiv utrustning. Mindre sidoeffekter kommer härtill att bli en försvunnen marknad för tidskrifter som Airgunner och Airgun World etc.

Som det ser ut nu så får vi nog alla hålla andan och hoppas på det bästa för våra brittiska vänner.

FX Airguns Streamline

  Nya Streamline - här med syntetstock (foto: Hurricane)

Nu har Tobbe på Hurricane börjat få in de första Streamline, den nya lite slankare modellen från FX Airguns och den första modellen som Fredriks son Johan har utvecklat. De första leveranserna förväntas kunna ske om 3 veckor och om ca 1-2 månader så kommer dessa att följas upp av motsvarande modeller med stockar av laminat och valnöt.

  Alla gillar inte FXs syntetstockar men dessa ÄR faktiskt riktigt trevliga (foto: Hurricane)

Blocket är helt nytt och inte ett dirivat från Royale-serien, trots att modellen är utrustad med motsvarande specifikationer, vilka exempelvis innefattar fartomställare, sidospännare, självindexerande magasin osv. Modellen är dessutom försedd med regulator, i detta fall en ny version som sitter i tuben och inte blocket.

  Många betraktar den som en modernare variant av den nu klassiska Cyclone (foto: Hurricane)

Exakt hur priserna ser ut har jag ännu inte hittat något bra information om. Min gissning är att den förmodligen kommer att hamna något under motsvarande Royale. Det kommer därför att bli spännande att se hur entusiasterna kommer att ta emot modellen. Finesser som farthållare samt de dyrare och mer skrymmande självindexerande magasinen är ju dock något som många fantaster brukar ställa sig lite frågande inför. En modernare och mer distinkt sidospännare är emellertid välkommen, jämfört med Cyclonens mer rappliga utförande.

Daystate made in - Ryssland ?!

Även Daystate outsourcar sina modeller, kanske för att öka vinsten och ändå hålla produktens pris nere.

Precis som att Air Arms saluför den tjeckiska CZ under sitt eget varumärke i 200-serien så har nu Daystate låtit ryska Ataman producera deras senaste Field Target-modell - Tsar! Nu vet jag att många, främst i England, har gått i taket över att man tillverkar Daystate på rysk mark och man frågar sig om detta fortfarande är en riktig Daystate.

Men att tillverkare låter vissa modeller tillverkas i andra länder är absolut inget ovanligt. Förutom 200-serien så vet vi ju att en mängd av BSAs modeller tillverkas i Spanien av Gamo och numera så produceras en av ättlingarna till genombrittiska Theoben ända borta i USA.

I sitt ursprungliga utförande så är Tsar också saluförd med namnet M2 Sport FT och personligen så har jag inget som helst tvivel över att denna modell kan vara nog så kompetent som en vanlig Daystate, tillverkad i England.

Kanske till och med ännu lite bättre...

Daystate Tsar

  Daystates teknik har nu formulerats i en renodlad bössa för Field Target

Idag så presenterades de första bilderna på Daystates nya Tsar, en modell som förväntas kunna ta upp fajten med Air Arms FTP-900. Modellen kommer att dyka upp med lite olika eloxeringar för att framhäva sin tävlingsprofil, liksom en synnerligen seriöst utformad hook baktill. 

Drivkällan påstås bli Daystates berömda Slingshot och den officiella premiären sker på Midland Game Fair den 17-18 september 2016.

Modellen kommer enbart som kaliber 177 med maximala 20 fpe till Field Target