Airpang

Alla inlägg under augusti 2016

Av Johnny Ottosson - 7 augusti 2016 18:00


FX Airguns Wildcat !


En av de nya modeller från FX Airguns som jag själv gillar mest.


Idag blir det dags för en liten video från Sydafrika med Matt Dubber, en av alla dessa entusiaster ute i världen som knåpar ihop lite egna videos med en kvalité som helt klart höjer sig över de vanliga amatörernas skara. Egentligen är Matt en ambasadör för Air Arms men som de allra flesta luftvapenfantaster så är han öppen för bra vapen, helt oavsett vilken tillverkare som skapar dem.


Självklart så har han även gjort en för Impact!

Av Johnny Ottosson - 6 augusti 2016 19:30



Luftvapen på 2010-talet och dess entusiaster...


  Vilken slags vapen är egentligen exempelvis en Diana 25 och hur fungerar den?


Idag så fick jag ett samtal ifrån en mycket trevlig luftvapenfantast ute i landet som hade en liten fundering. Detta är inte så ovanligt utan det inträffar då och då, vilket jag tycker är väldigt trivsamt. Dels får jag prata med en annan entusiast och dels så kanske man får möjlighet att hjälpa någon. Detta är sannerligen en av de största fördelarna med att driva Airpang.


Hursomhelst..


Killen i fråga hade en Royale, som han var mycket nöjd med. Han hade justerat om den lite med hjälp av sin kronograf och fått den som han önskade. Vidare så berättade han att han hade börjat med en Hatsan AT-44, som han inte var så nöjd med, utan han hade skiftat till en FX Airguns Typhoon och vidare från den till Royalen nu när han kände att luftvapen verkligen var en hobby som sysselsatte honom och som han kände sig bekväm med att satsa på.


Killen var nog någonstans i 20-30 års åldern, med en sambo och utan barn. Det fanns alltså både tid och pengar att spendera på hobbyn och han hade många intressanta och korrekta iakttagelser att dela med mig under samtalets gång. Kort sagt, en skärpt och uppenbart påläst entusiast med en hel del praktiskt luftvapenskytte bakom sig.


Nu var det emellertid en sak som han hade funderat över men inte vågat fråga någon och därav detta som vårt samtal mynnade ut till. Den stora funderingen som han hade börjat lura lite över sedan han köpte sin Typhoon och framåt ungefär. En undran som dessutom väcktes igen när han läste mitt inlägg för gårdagen;


-"Du, det där med fjädervapen som många snackar om - vad är egentligen det för något?"


Jag måste erkänna att jag blev lite överrumplad. Ibland när någon laddar för en fråga så brukar det vara något synnerligen komplext som jag inte har någon aning om, speciellt om det är en kunnig entusiast som hör av sig och har kört fast. Nu frågar den här kille mig vad ett fjäderluftgevär är för någonting?!


Hur menar han? Hur vilka fjädervapen är eller vadå? Missförstod jag något i frågan, undrade han vilket fjädervapen som var lämpligt att komplettera sitt PCP med eller vad sade han egentligen? 


Nu måste jag erkänna att ibland så är jag inte 100% skärpt när människor hör av sig till mig, ibland så är det veritabla pratmakare som levererar långa ramsor ren rappakalja men den här killen var ju absolut klarsynt, ändå missade jag vad han frågade mig. Lätt skamsen så fick jag fråga honom igen vad han undrade över.


Jo, förklarade han. Han hade aldrig haft med vapen eller luftvapen att göra förrens han köpte sin AT-44 och den köpte han eftersom folk hade sagt att PCP var bra och ifrån detta och vidare så hade han utvecklat sin kunskap. Han hade skjutit, testat, iakttagit, lyssnat och lärt av andra entusiaster på så sätt kommit framåt i hobbyn. Ett så kallat "fjäderluftgevär" hade han aldrig ägt eller ens prövat men nyfiken var han naturligtvis över detta fenomen.


Som han hade förstått saken så drevs hela vapnet av typ en gigantisk hammarfjäder och hammaren var då så stor att blott trycket ifrån densamma räckte ensamt till för att skjuta av diabolen utan att ens tillföra trycksatt luft ifrån en behållare?


Kunde det vara lite åt det hållet, undrade han och detta 100% seriöst...


Jag blev onekligen tagen lite off-guard och försökte på en gång lista ut om han skojade med mig samtidigt som jag förklarade så pedagogiskt jag kunde utan att förefalla uppenbarligen chockad eller nedlåtande på något vis. Ju mera vi diskuterade desto mer insåg jag att killen var fullkomligt allvarlig, han hade googlat lite och slutit sig till att fjädervapen borde fungera ungefär som han beskrev, vilket ju i sak är helt korrekt, bortsett möjligtvis ifrån att människor i gemen sällan beskriver fjädervapen just med PCP termer på det sätt som han själv nyss gjorde.


För min egen del så blev det hela en värdefull upplevelse, som dessa frågeställningar ofta är, om än på andra plan. Jag fick tillfälle att fundera lite på hur jag bör uttrycka mig och dessutom stämde hela situationen till eftertanke över att mycket som många anser vara absolut självklart inte alls är det för andra människor. Killen i fråga fick dessutom bekräftat att hans teorier om hur ett fjädervapen fungerade var i huvudsak helt riktiga.


Förmodligen så är jag väl en smula gammaldags, man tänker gärna att en entusiast automatiskt vandrar samma väg som jag själv och kommer in i hobbyn via enkla fjädervapen, sedan fastnar och därefter avancerar vidare till PCP, eller i värsta fall - krutvapen.


Detta behöver uppenbarligen inte alls vara ett korrekt antagande nu på 2000-talet...

Av Johnny Ottosson - 5 augusti 2016 22:00



Fjäderfavoriter !

 


  En Walther LGV betingar 5995 kr här i Sverige


Fjäder blir temat för dagen och anledningen är önskningen om en rekommendation på ett par bra fjädervapen. Frågeställaren tänker sig här ett kraftfullare vapen för licens och tävlingsbruk samt ett tillståndsfritt för lite precisionsskytte hemmavid på tomten.

 

Om vi börjar med de lite större kanonerna så är det två, tre vapen som står i en särställning när man väger in pris till prestanda. Dessa är Walther LGV om man föredrar brytpipa och TX200 om man föredrar underspännare. Om plånboken är större och avstånden längre då vill jag gärna också framhålla Diana 54/56 med sin semirekylfria konstruktion.

 

  Här är TX200 med valnötstock för 7395 kr

 

När det gäller valet av kaliber så är frågan om man vill tävla som 16J eller FP, vilket inte framgick av funderingen. Både LGV och TX fungerar utmärkt vid 16J och med den effekten så är kaliber 177 fortfarande ett starkt alternativ. Om man däremot ska tävla mot 45J och kanske rent av låta vapnet dubblera som jaktredskap så är kaliber 22 ett bättre val. Denna kaliber fungerar naturligtvis också med 16J men där tycker jag personligen att kaliber 177 har en edge.

 

  Den betydligt kraftfullare Diana 54 kostar 6795 kr.

 

Blir kaliber 22 aktuell så växer även Diana 54/56 som alternativ då dessa vapen är utomordentligt kraftfulla i relation till sin goda skjutbarhet och levererar både räckvidd och anslagsenergi på en nivå som varken LGV eller TX kommer i närheten utav. De stora sidospännarna är emellertid inte lika förfinade som de två andra modellerna när man jämför finish och avtryckarsystem utan de lever istället högt just på sin semirekylfrihet.

 

  Weihrauch HW30S är synnerligen prisvärd för 2195 kr

 

När det handlar om ett mindre vapen hemmavid så blir rekommendationen lika tråkig som korrekt och ni har hört den förrut, mängder med gånger. Självklart denna HW30S, marknadens kanske absolut mest prisvärda vapen totalt sett. Någon direkt konkurrent i fjäderfraktionen till Weihrauchs lilla guldägg existerar inte i en egentlig mening, allt sammanvägt så är HW30S ett ytterst kompetent vapen för mycket små pengar.

 

  Diana 72 finns bara som begagnad, räkna då med 2-3000 kr för ett fint ex.

 

Kollar man begagnat så finns det egentligen bara ett likvärdigt vapen och det är Dianas gamla pistolbaserade matchvapen med Gissystem, modell 72. Även här så är det rekylfriheten som gör dem aktuella då exempelvis avtryckarsystemet inte når upp till HWs berömda Rekord. Värdet av rekylfrihet vid effekter under 10 joule är emellertid inte lika högt som hos fjädervapen över 20 joule så därför nämner jag bara modell 72 inom parantes.

 

  Även 300 finns bara som begagnad numer och betingar även den vanligtvis 2-3000 kr..

 

En annan bra begagnad kandidat är dessutom Feinwerkbau 300 Junior, ett tekniskt sett bättre vapen än HW30S på precis alla områden, utom då längd och vikt.

 

Fler alternativ?

 

Vän av ordning kommer naturligtvis att påpeka modellerna LGU, Pro Sport liksom HWs 77/97 och även gamla 35 och visst – det är också bra vapen, med det tillkortakommandet att de saknar de inre glidbussningarna hos LGV och TX (undantaget LGU), något som gör att jag sätter dem på andra plats efter TX/LGV.

 

Den naturliga frågan blir då – varför TX före LGU?

 

  LGU är en allvarlig utmanare till TX och HW77/97 med ett pris på 5995 kr

 

Mest på grund av att TX har sålts och fungerat bra i snart 25 år där LGU är ett relativt sett oprövat kort, något bättre argument har jag inte. Walther LGU är i övrigt ett synnerligen kompetent och välbyggt vapen. Med detta urval så är jag övertygad om att frågeställaren kan hitta sin egen dynamiska duo till glädje och framgång framöver.

Av Johnny Ottosson - 4 augusti 2016 20:00



Long range delivery !


  Här har vi skott 11-20 på 40 meter utomhus med 7.50 joule - sällan man får till det så bra..


På en av FBs alla luftvapengrupper så blev jag ombedd att råda en kommande entusiast om sitt val av första vapen. Han stod tydligen och valde mellan en helt ny Hatsan 125 Sniper, vilken han själv hade funnit tilltalande, samt en bättre begagnad Feinwerkbau 300, som han hade blivit rådd att köpa av andra luftvapenfantaster.


Så, vad skulle jag rekommendera?


Efter att ha presenterat lite öppna och neutrala frågor till honom så framkom det att det tänkta användningsändamålet var att skjuta på "mindre mål" vid 50-60 meters avstånd. När jag frågade vad som menades med "mindre mål" i centimeter räknat så var han en smula svävande men nämnde sedan någonstans mellan en tändsticksask och en mindre läskedrycksburk.


Hm...?


Nåväl. Till att börja med så är 50-60 meter ett astronomiskt långt avstånd för ett luftvapen under 10 joule och om sanningen ska fram så är det ett riktigt drygt avstånd för ett fjädervapen helt oavsett effekt. Då jag inte hade något speciellt för mig efter jobbet och då det alltid är roligt att skjuta lite så beslöt jag mig att pröva lite skytte på längre avstånd eftersom min nyvunne bekantskap hade ratat trehundran på grundval av att den hade för lite effekt, jämfört med Hatsan, som ju uppger fulla 10 joule jämfört med FWBs 7-8 joule.


  "Bara" 40 meter..


Nu har jag ju ingen FWB 300 men jag har skjutit lite med några olika exemplar och jag har sannerligen den största respekt för dess tekniska kompetens - skickliga skyttar vann riktiga stortävlingar med dessa vapen för bara några decennier sedan. Nog borde de kunna leverera bra även på en sommarstugetomt på 2010-talet?


Som ersättning för en 300 så använder jag min lilla Crosman som visserligen är ett PCP men som ligger på knappa 8 joule, vilket ju är helt jämförbart med en standard Feinwerbau 300. Tyvärr så visade det sig att de 50 meter som jag trodde att jag hade bara var 40 meter enligt min laseravståndsmätare, vilken tyvärr inte mäter längre än 40 meter. I vanliga fall så räcker ju detta utmärkt då jag sällan skjuter så långt men denna gång så kom den till korta. På grund av att jag var utomhus så vägrade den dessutom mäta på längre avstånd än 38 meter, då fick jag enbart "err" i displayen.  


  I 99% av mitt skytte så räcker 40 meter som max mätområde.


Så, avstånd är alltså otroligt svårt att uppskatta. Frågeställaren menade ju på att han hade "typ 50-60 meter" på sin tomt, något som jag ställer mig ganska tveksam till. En villatomt som kan erbjuda dessa längder är riktigt rejält stor och därmed ganska ovanlig.


  Max zoom med mobilkameran från 40 meter mot målet.


Så, äntligen en helt vindstilla sen eftermiddag som erbjuder goda möjligheter för meningsfullt skytte på lite längre avstånd, trots att regnmolnen hänger tunga på himlen och trots att temperaturen är högst måttlig. Jag ordnade ett perfekt stöd och riggade upp bössan (pistolen) med bipod för 30 skott över dessa 40 meter, i serier om 10 skott på vardera tavlan.


  Mitt mål lite mera close-up, säkert område bakåt är viktigt på långa avstånd.


Så, först körde jag 10 skott på en svart/vit "orienteringstavla" för att se lite var träffarna tog. Trots att jag klickade upp mig 28 klick så träffade redan första träffen riktigt bra, detta är precis som perfekt väder, något som händer väldigt sällan. I alla fall för mig själv. Jag sköt 10 skott nonstop och fick sedan gå fram för att skifta tavla. Med blott 9 gångers förstoring så har man svårt att se exakt var man träffar, såvida man inte helt missar den svarta zonen.


  Den första tavla med träffarna 1-10, den milda vindpusten som kom märktes tydligt på tavlan...


En liten lätt vindpust kunde jag förnimma där jag sköt men då båda sidorna av min svacka som jag sköt över ligger i vindlä tack vare bergsknallar på båda sidorna så tog jag ingen större notis om denna utan sköt ändå. Dock så påverkade denna lilla pust träffbilden på ett högst märkbart sätt, två skott gick klart av åt höger. Det första skottet gick något högt så jag klickade ner mig två snäpp inför de övriga skotten. Den här tavlan kändes lovande.


Nästa tavla blev "in the heart of the fill", alltså i effektkurvans sweetspot där bössan går som allra mest jämnt och resultatet blev strålande - betydligt bättre än vad jag hade vågat tro innan. Den tavlan kan man se högst upp i dagens inlägg.


  Skott nummer 21-30, de sista skotten droppade märkbart..


När det blev dags för den sista tavlan så kunde jag se att de fem sista skotten tog riktigt lågt. Ifrån tidigare kronograftester så vet jag ju att det finns 25 skott att hämta inom 25 fps spridning och de skott som gick efter dessa 25 skott tog alltså rejält lågt.


Sammanfattningvis så är 40 meter långt för ett licensfritt luftgevär men det är helt klart ett avstånd som går att använda, helt oavsett om vapnet ger 8 eller 10 joule. Skjuter man sedan på kortare avstånd som ut till 20-25 meter så är skillnaden i effekt överhuvudtaget inte relevant. Nu kan man tycka att 60 meter "bara" är 20 meter längre än 40 meter men tro mig - det är en helt annan värld!


Jag tror att de tavlor som jag fick till idag utan vidare hade kunnat upprepas av en duktig skytt med en Feinwerkbau 300 i välvårdat originalskick, trots "bara" 7.50 joule. Vidare så tror jag att en Hatsan 125 Sniper som är 100% original från fabriken skulle vara en betydligt svårare väg för att nå den här typen av resultat, trots att den då vore 20% kraftfullare räknat i anslagsenergi.


Vad hade ni själva valt för ändamålet?

Av Johnny Ottosson - 3 augusti 2016 12:30



Forumet Airgun har gått i graven - ännu en gång...



Så, då möts vi åter igen av ett besked om att forumet Airgun har stängts ner. Till skillnad ifrån de tidigare gångerna så förefaller det emellertid vara permanent denna gång. Då de faktiskt finns en hel del, i övrigt bra bevandrade, entusiaster här i Sverige som faktiskt aldrig ens har hört talas om detta forum så tänkte jag ta mig friheten att författa en kort historik runt verksamheten.


Det var en gång en filur som hette Bosse Wendelbacke. Han hade upptäckt luftvapen och kommit i kontakt med en vanlig skytteklubb utåt Långedrag i Göteborg. Full av entusiasm så ringde han mig och frågade om inte jag ville vara med o starta en skytteklubb. Jag var positiv, åkte ner till klubben och förevisade luftvapnen för de övriga medlemmarna i hopp om att vår skytteform skulle upptas i deras reportoar.


Efter detta så uppdrog han åt mig att starta ett luftvapenforum. Jag hade ju redan då (2004) blivit känd som en forumsprofil och på den tiden så var jag bannad ifrån det då enda luftvapenforumet som vi hade, saligen avsomnade Skytteforum.se. Han tänkte väl att jag var sugen på att driva ett eget forum och tanken var då att skapa ett litet lokalt forum, bara för de som skulle gå med i vår tänkta skytteklubb.


Själv kunde jag dock inget tekniskt med forumsdrift så jag beslöt mig för att lägga in en stöt på den moderator på Skytteforum som verkade mest skeptisk till de övriga ansvariga på det forumet. Detta var Leif. Förutom att han var less på de övriga i ledningen på det forumet så var han också mycket duktig på datorer - ett riktigt klipp hur mitt perspektiv. Jag bröjade genast uppvakta honom och vi stämde träff på mitt jobb och därefter åkte vi upp till en närbelägen grusgrup där jag sköt på den tiden. Han fick testa lite av mina bössor, vi snackade och han gick med på att lämna Skytteforum för att vara med och grunda WCA - West Coast Airgunners.


Leif började snickra på ett forum, han skötte allt tekniskt där, samtidigt som jag började ragga medlemmar. Snart visade det sig att väldigt många deltagare på Skytteforum var missnöjda med "sitt" forum och ramlade då över till vårt lokala klubbforum vilket växte rent explosivt. Då tog vi beslutet att satsa fullt ut och skapa ett nationellt forum, att konkurrera, o på sikt konkurrera ut, Skytteforum. Bosse hade emellertid lessnat i den här svängen så jag och Leif körde vidare själva.


Först skulle vi byta namn. West Coast Airgunners lät inget vidare då klubben aldrig blev av samtidigt som forumet drog deltagare ifrån hela landet. Jag förslog namnet "Airpang" men Leif tyckte att "Airgun" lät bättre. Egentligen hade han velat ha luftvapen.se men detta vara redan upptaget av någon som sålde hundkoppel och luftvapen någonstans nere i Småland..


Airgun blev namnet och färgen på forumet blev grönt, detta eftersom grönt är min favoritfärg samtidigt som jag ansåg att vi var tvungna att skilja oss ifrån Skytteforum som hade blå bakgrund och dessutom så hade Kitchings amerikanska forum redan blivit känt som "Det Gula Forumet". Uppenbarligen så hade forumets färg god förmåga att definera forumet som sådant.


Grönt blev det.


En annan udda sak som jag också drev igenom var arenan för Ruger 1022, en udda grej på ett luftvapenforum. De ansvariga på Skytteforum hade nämligen allt mera börjat intressera sig för krutskytte och skapade då en krutarena. Den började emellertid fort domineras av just Ruger 1022, vilket skapade irritation bland de ansvariga som hade tänkt sig en bredare arena. Ruger 1022 hade precis blivit laglig (030501) på jaktlicens och därför fanns det ett stort behov av att diskutera modellen som sådan. När vi drog igång Airgun så såg jag därför till att vi skulle ha en dedikerad arena för just Ruger 1022 och den blev direkt enormt populär, inte bara i antal inlägg utan även för att den drog dit krutskyttar som sedan fick upp ögonen för luftvapenskyttet.


Ett par år efter starten (2004), runt 07-08 så boomade Airpang och kom till sin absoluta peak. Jag drev på att vi skulle skapa Airgun Crew, en för vanliga medlemmar dold arena där särskilt inbjudna deltagare på ett friare sätt kunde diskutera svåra ämnen som jakt, ljuddämparteknik, effektförändringar och liknande. Likaså började vi marknadsföra oss med T-shirts och liknande material.


När det hela spann som fortast så hade vi över 100-150 nya fräscha inlägg varje dygn och en strid ström av nya deltagare. Tempot var stundtals nästan hysteriskt med 15-20 nya ämnen skapade och när man skulle skriva ett inlägg så var det snarare regel än undantag att man fick vänta ett ögonblick eftersom någon annan hade hunnit posta emellan. På den tiden så fanns ju inte så många andra forum och FB hade ännu inte slagit igenom på bred front här i Sverige. Den som gillade luftvapen och ville diskutera detta på svenska hade därför sin naturliga hemvist på just Airgun.


Allt har dock en livscykel och när jag lämnade Airgun för mitt eget projekt Airpang så hade Airgun redan börjat falna. Nu hade LuftvapenInfo tillkommit och börjat samla upp de deltagare som inte trivdes på Airgun. Leif ville avveckla Airgun och sålde (?) forumet till en annan deltagare men köpte sedan tillbaka det när han ångrade sig. Det var en tid där av turbulens och oro men alla turerna där känner jag inte till eftersom de inträffade efter mitt frånfälle...


Nu, i ett efterhandsperspekiv, så är jag utomordentligt nöjd att jag valde att publicera allt mitt material på Airpang istället för på Airgun eller något annat forum, där materialet helt och hållet finns i någon annans händer. Om så är fallet så försvinner ju allting - något som naturligtvis är högst uppenbart nu när hela Airgun är borta.


Att driva forum/bloggar/grupper är inte enkelt och det är inte en uppgift för alla - det är en verksamhet som kräver en utomordentlig uthållighet och ett genuint brinnande intresse. Under de snart 20 år som jag har legat online så har jag tappat räkningen på det antal forum, klubbar eller handlare etc som har anlänt till hobbyn med buller och bång bara för att sedan ledsna och försvinna efter ett fåtal år.


Det är nämligen enkelt att skapa något nytt och att slå sig för bröstet om att man ska klara av det ena och det andra men den bistra sanningen är att det är ytterst få verksamheter som i verkligheten klarar tidens prövning. Några är med 2-3 år, en del klarar 5 år där ytterst få passerar 10 års tid online med bibehållen relevans för sin verksamhet.

Av Johnny Ottosson - 2 augusti 2016 19:30



En brittisk legend !


Sportsmatch berömda skenmontage var en milstolpe!  


Ett företag som de allra flesta luftskyttar - oavsett om de skjuter PCP eller andra mekaniker – har kommit i kontakt med är brittiska och numera till och med relativt anrika Sportsmatch. Överallt i hela världen så rekommenderar olika entusiaster varann att använda utrustning från Sportsmatch och tillsammans med BKL och B-Square så är man en av de riktigt stora aktörerna när det gäller fästen för kikarsikten till just luftvapen.


  Den framlidne John Ford med sin GC-2


Företaget Sportsmatch, som faktiskt heter Sportsmatch UK Ltd egentligen, grundades redan 1972 av John Ford men då under namnet J & J Ford Ltd. Affärsidén var att skapa fästen av aluminium för främst luftvapen som trots materialvalet skulle kunna klara att hålla fast ett kikarsikte stabilt på ett dåtida rekylerande fjäderluftgevär utan att skada endera vapen eller kikarsiktestuben.


Lösningen blev det så kallade skenmontaget, där man lät båda kikarsiktesringarna sitta på en och samma gemensamma bas, vilken då fick en väldigt lång anläggningsyta mot kilbasen. Dessutom så utrustade man sina fästen med rekylpinnar som gick nedåt igenom fästet för att förankra detsamma mot de hål i mekaniken hos vissa vapen, vilka på den tiden främst användes som diopterfästen.


Resultatet blev en revolution och ett stort steg framåt jämfört med vad som fanns på marknaden i övrigt vid denna tid, företrädelsevis stålfästen för krutvapen eller enkla och klena plåtfästen tänkta för gevär med kaliber 22LR. I takt med att verksamheten ökade och pengarna ramlade in så breddade man verksamheten igenom att tillverka ett helt eget vapen, den numera legendariska Sporsmatch GC-2, vilken gick i produktion 1987.


Ett närmast mytiskt vapen..  


Detta vapen, konstruerat i samarbete med Gerald Cardrew (därav GC i namnet) blev en exklusiv handbyggd produkt som allmänt betraktades som världens bästa sporting airgun och som snabbt anammades av de penningstarka tävlingsfantasterna i den då relativt nya sporten Field Target.


Geväret Sportsmatch genomgick en del detaljförändringar och nådde slutligen sin peak 1991 under en säsong då modellen vann nästan alla tävlingar som gick att vinna under fabrikatstuneringarna. Tack vare tekniska försprång så lyckades man hålla undan för konkurrenterna när PCP som vapengrupp så sakta började öka i efterfrågan och försäljning under mitten av 1990-talet men till sist så hamnade man inför ett vägskäl – modellen måste utvecklas, tillverkas mera rationellt och dessutom prishöjas för att vara ekonomiskt försvarbar.


Utfallet blev dessvärre att man avslutade produktionen 1994 efter ungefär 350 st ex tillverkade under tre Marks.


  Made in England!


Under samma period så bytte man också namn till Sportsmatch Mounts (1992) och började specialisera sig än mer på sin kärnverksamhet – kikarsiktesfästen. Idag är Sportsmatch en stor spelare på marknaden med representation i mer än 40 länder och med 70 olika modeller av kikarsiktesfästen på sitt program, oräknat dess underversioner. John himself gick i pension vid millennieskiftet och flyttade till Spanien där han dessvärre gick ur tiden 2015 men företaget drivs fortfarande av familjen med hans son Matthew i ledningen.

Av Johnny Ottosson - 1 augusti 2016 16:30



Billigare än någonsin..


   Air Arms S200 var bland de första riktiga lågprisvapnen, här en ovanlig Mk I med den udda förstocken.


Idag så hade jag en intressant diskussion med en annan entusiast om prisutvecklingen av vår hobby. Han hade nämligen hört att utrustningen har blivit allt billigare och var då nyfiken på min syn av det hela eftersom han själv övervägde att köpa en handpump, vilken han erinrade sig kostade ungefär lika mycket som för tio år sedan, då han senast köpte och ägde en sådan. Jag kunde emellertid bara hålla med honom om saken rent spontant. Faktum är att jag vill minnas att jag betalade strax under 2000 kr för min egen första handpump när jag köpte den 2001 och nu 15 år senare så förefaller de kosta ungefär lika mycket i absoluta pengar räknat.


Men..


Sedan så har ju lönebilden utvecklats och vi har ju överlag betydligt mer pengar i plånboken nu än för 15 år sedan och om man kollar på SCBs siffror så motsvarar 2000 kr år 2001 idag ett pris på 2493 kr och då är den ju i alla fall 5-600 kr billigare idag än på den tiden, trots att prislappen visar ungefär samma. Skillnaden stannar dock inte bara där, räknar vi mot arbetstid – alltså hur lång tid man måste arbeta för att köpa nyss nämnda pump så motsvarar 2000 kr istället hela 3066 kr!


I det perspektivet så har pumpen blivit rejält mycket billigare!


Kollar vi på vapen så köpte jag samtidigt en splitt ny FX2000DL för 5995 kr, vilket jag definitivt ansåg var ”mycket pengar” på den tiden. Idag hade det motsvarat 7473 kr bara räknat som pengar men 9192 kr jämfört med arbetstid. Nu kan man ju tycka att dessa 9200 kr är tämligen oförändrade eftersom ett motsvarande gevär idag (FX Airguns Royale 400, valnöt) kostar 9000 kr men då får man också räkna in att dagens Royale 400 rent tekniskt sett är ett bättre vapen än FX2000.


Här finns det dock en lite knorr.


   Dagens lågprisvapen är verkligen billiga..


Idag existerar det en marknad för mycket billiga PCP som inte fanns på den tiden. Ett lågpris-PCP som Snow Peak 900 kan idag köpas för 2500 kr, något som var helt omöjligt 2001. De första lågprisvapen som ramlade ut var S200 Mk I och BSA Spitfire vilka runt den här tiden betingade £249.


Kruxet var emellertid att det brittiska pundet var utstarkt just efter millennieskiftet med ett årssnitt (hos Forex) 2001 på 15.30 kr! Det kan man jämföra med dagens 11.71 efter Brexit eller lågrekordet 2011 på 10.10 kr. Dessa lågprisvapen kostade alltså i svenska pengar 249 x 15.30 = 3809 kr vilket omräknat till dagens pris blir 4748 kr vägt mot prisutvecklingen och 5840 kr jämfört med arbetstid. Det är inte vad vi kallar extremt lågpris med dagens utbud.


Ser man saken på detta sätt så är priserna verkligen i en mycket fin utveckling…


Sammanfattningsvis så skulle jag vilja påstå att vi upplever en mycket god tid i vår hobby just nu. Sortimenten är större än någonsin med ett mycket stort utbud av olika modeller samtidigt som att priserna är lägre än någonsin. Det är alltså inte så konstigt att många entusiaster har inte bara ett utan numera också flera olika PCP i sina garderober, något som var mycket ovanligt för 15 år sedan..

Presentation


Välkommen till bloggen om Luftgevär. Detta är portalen till luftvapenvärlden i Sverige. Här finns alla nyheter om luftvapen samt länkar så att man kan gå vidare till alla sidor i Sverige som intresserar luftvapenentusiaster.

Fråga mig

868 besvarade frågor

Omröstning

Är Airpang en meningsfull del av din luftvapenhobby som tillför dig nytta?
 Ja, oundgänglig
 Ja, bra och nyttig
 Tja, kul men inte mer
 Nej, slöläser bara ibland
 Nej, kommer aldrig mer att besöka

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

Besöksstatistik

AirPang Gästbok


Skapa flashcards