Direktlänk till inlägg 14 augusti 2016
Dödliga diaboler ?
Radial formgivning och dramatiska varumärkesnamn har i alla tider sålt diaboler för jaktändamål.
Med anledning av inlägget om råttjakt tidigare så har jag fått en del synpunkter på vilken ammunition som är mest lämpad för ändamålet och naturligtvis frågor om varför jag inte berörde vilka diaboler man bör använda för den här jaktformen.
Skälet till att jag utelämnade ammunitionsrekommendationer är att dessa helt enkelt inte tillför något, det spelar nämligen ingen roll vilka diaboler man använder till den här typen av skytte.
Saken är den att på såpass korta avstånd där råttjakt inomhus är aktuellt, säg 12-15 meter som längst, så kommer man ofelbart att drabbas av genomslag och detta helt oavsett vilken kul form som diabolen har. Det väsentligaste, det enda väsentliga, som man har att tänka på och förhålla sig till är att man använder den diabol som ger den absolut bästa repetativa praktiska precision i just det unika vapnet på det här specifika avståndet.
Svårare än så är det inte.
Stansar man två hål rakt igenom ett mål så har man tillfogat så mycket skada som det är möjligt.
Det finns bara två sätt att öka graden av skada på målet och ingen av dessa sätt har med diabolens utforming att göra, retfullt nog för diaboltillverkarna. Det ena sättet är att öka projektilens diameter igenom att använda en grövre kaliber och det andra sättet är att minska diabolens hastighet igenom att använda en lägre utgångshastighet och därmed få en större energitransfer till målet.
Men uppsvampande diaboler då?
Visst finns det diaboler som är konstruerade för att expandera och visst så expanderar de, men mycket sällan i de fall man skjuter dem mot levande villebråd. För att en projektil ska kunna expandera så måste den möta ett visst motstånd, vilket utvecklar själva expansionen. Detta fungerar helt utmärkt när man skjuter mot tvål, lera, gelatin eller diverse andra medium. Kruxet är att dessa medium som regel är betydligt hårdare i sin struktur än det tilltänkta villebrådet.
Ballistisk gelatin är roligt och kan visa hur bra diaboler expanderar - i just ballistisk gelatin!
Krutvapenprojektiler kan enkelt expandera eftersom bly är mjukt och anslagsenergin hos en älgstudsare är så enormt många gånger högre än hos ett luftgevär. Ett villebråd lämpligt för normala luftgevär däremot är mjukt och den ringa energin hos luftvapnet räcker helt enkelt inte till för att ge en expansion på ett tillfredställande sätt, möjligtvis undantaget om man träffar i ett ben eller liknande.
Fast jag har minsann sett uppsvampade diaboler hos skjuta djur...?
Jovisst, det ÄR ingen omöjlighet men det kräver specifika förutsättningar, som sällan uppstår. Till att börja med så måste man skilja mellan en äkta uppsvampning och en terminal ballistisk instabilitet, ett fenomen som är betydligt vanligare än äkta uppsvampning. Vid en terminal ballistisk instabilitet så "kantrar" diabolen när den slår in i offret och dess tumlande framfart i målet innebär att energiöverföringen stegras, sårkanalen fläks upp ordentligt och villebrådet faller som regel direkt på platsen. Det som har inträffat är helt enkelt att man har fått en lyckosam snedträff snarare än att projektilen på ett i förväg kalkylerat sätt har expanderat i diameter.
Men tvärsnittsytan är ju större på flatnosdiaboler och diaboler tänkta att expandera...?
Javisst, o dessa kommer att ge en bättre överföring av anslagsenergin. Den praktiska nyttan av detta är dock försumbar - ett genomslag är ett genomslag och stansar man två korrekt placerade hål rakt igenom ett villebråd så faller det, oavsett hur mycket energi man har lyckats transferera.
Var tid har helt enkelt sin typ av trendiga diaboler...
När jag började skjuta i skarven mellan 1970- och 1980-tal så var spetsdiaboler i ropet, de skulle penetrera bättre påstods det. Om de verkligen penetrerade bättre i levande vilt eller inte må fortfarande vara en smula oklart men däremot så sköt de allra flesta av dåtidens luftvapen betydligt sämre med den här typen av diaboler än de vanliga rundnosdiabolerna. Om de nu faktiskt skulle kunna penetrera bättre så var detta sannerligen ingen av de mest eftersträvansvärda egenskaperna hos diabolen.
Dagens trendiga jaktdiaboler har en mer sofistikerad formgivning.
Idag så är expanderade diaboler populära och inte sällan tillverkade av bimaterial, som regel någon form av plast och en blylegering. Tanken är att få en strömlinjeformad design med god penetration tack vare plastspetsen och därefter så ska den cirkulära kragen av mjukt bly ge en dramatisk expansion - så långt i teorins värld..
Ett mönster som jag kan se är att diaboler som utlovas att ge högre utgångshastighet (oftast eftersom de är extremt lätta) och diaboler som utlovas ge expansion mot levande vilt som regel är betydligt dyrare och avsevärt mer marknadsförda än de vanliga klassiska rundnosdiabolerna som faktiskt träffar där skytten avser.
Sådan kan vår värld vara..