Direktlänk till inlägg 3 augusti 2016
Forumet Airgun har gått i graven - ännu en gång...
Så, då möts vi åter igen av ett besked om att forumet Airgun har stängts ner. Till skillnad ifrån de tidigare gångerna så förefaller det emellertid vara permanent denna gång. Då de faktiskt finns en hel del, i övrigt bra bevandrade, entusiaster här i Sverige som faktiskt aldrig ens har hört talas om detta forum så tänkte jag ta mig friheten att författa en kort historik runt verksamheten.
Det var en gång en filur som hette Bosse Wendelbacke. Han hade upptäckt luftvapen och kommit i kontakt med en vanlig skytteklubb utåt Långedrag i Göteborg. Full av entusiasm så ringde han mig och frågade om inte jag ville vara med o starta en skytteklubb. Jag var positiv, åkte ner till klubben och förevisade luftvapnen för de övriga medlemmarna i hopp om att vår skytteform skulle upptas i deras reportoar.
Efter detta så uppdrog han åt mig att starta ett luftvapenforum. Jag hade ju redan då (2004) blivit känd som en forumsprofil och på den tiden så var jag bannad ifrån det då enda luftvapenforumet som vi hade, saligen avsomnade Skytteforum.se. Han tänkte väl att jag var sugen på att driva ett eget forum och tanken var då att skapa ett litet lokalt forum, bara för de som skulle gå med i vår tänkta skytteklubb.
Själv kunde jag dock inget tekniskt med forumsdrift så jag beslöt mig för att lägga in en stöt på den moderator på Skytteforum som verkade mest skeptisk till de övriga ansvariga på det forumet. Detta var Leif. Förutom att han var less på de övriga i ledningen på det forumet så var han också mycket duktig på datorer - ett riktigt klipp hur mitt perspektiv. Jag bröjade genast uppvakta honom och vi stämde träff på mitt jobb och därefter åkte vi upp till en närbelägen grusgrup där jag sköt på den tiden. Han fick testa lite av mina bössor, vi snackade och han gick med på att lämna Skytteforum för att vara med och grunda WCA - West Coast Airgunners.
Leif började snickra på ett forum, han skötte allt tekniskt där, samtidigt som jag började ragga medlemmar. Snart visade det sig att väldigt många deltagare på Skytteforum var missnöjda med "sitt" forum och ramlade då över till vårt lokala klubbforum vilket växte rent explosivt. Då tog vi beslutet att satsa fullt ut och skapa ett nationellt forum, att konkurrera, o på sikt konkurrera ut, Skytteforum. Bosse hade emellertid lessnat i den här svängen så jag och Leif körde vidare själva.
Först skulle vi byta namn. West Coast Airgunners lät inget vidare då klubben aldrig blev av samtidigt som forumet drog deltagare ifrån hela landet. Jag förslog namnet "Airpang" men Leif tyckte att "Airgun" lät bättre. Egentligen hade han velat ha luftvapen.se men detta vara redan upptaget av någon som sålde hundkoppel och luftvapen någonstans nere i Småland..
Airgun blev namnet och färgen på forumet blev grönt, detta eftersom grönt är min favoritfärg samtidigt som jag ansåg att vi var tvungna att skilja oss ifrån Skytteforum som hade blå bakgrund och dessutom så hade Kitchings amerikanska forum redan blivit känt som "Det Gula Forumet". Uppenbarligen så hade forumets färg god förmåga att definera forumet som sådant.
Grönt blev det.
En annan udda sak som jag också drev igenom var arenan för Ruger 1022, en udda grej på ett luftvapenforum. De ansvariga på Skytteforum hade nämligen allt mera börjat intressera sig för krutskytte och skapade då en krutarena. Den började emellertid fort domineras av just Ruger 1022, vilket skapade irritation bland de ansvariga som hade tänkt sig en bredare arena. Ruger 1022 hade precis blivit laglig (030501) på jaktlicens och därför fanns det ett stort behov av att diskutera modellen som sådan. När vi drog igång Airgun så såg jag därför till att vi skulle ha en dedikerad arena för just Ruger 1022 och den blev direkt enormt populär, inte bara i antal inlägg utan även för att den drog dit krutskyttar som sedan fick upp ögonen för luftvapenskyttet.
Ett par år efter starten (2004), runt 07-08 så boomade Airpang och kom till sin absoluta peak. Jag drev på att vi skulle skapa Airgun Crew, en för vanliga medlemmar dold arena där särskilt inbjudna deltagare på ett friare sätt kunde diskutera svåra ämnen som jakt, ljuddämparteknik, effektförändringar och liknande. Likaså började vi marknadsföra oss med T-shirts och liknande material.
När det hela spann som fortast så hade vi över 100-150 nya fräscha inlägg varje dygn och en strid ström av nya deltagare. Tempot var stundtals nästan hysteriskt med 15-20 nya ämnen skapade och när man skulle skriva ett inlägg så var det snarare regel än undantag att man fick vänta ett ögonblick eftersom någon annan hade hunnit posta emellan. På den tiden så fanns ju inte så många andra forum och FB hade ännu inte slagit igenom på bred front här i Sverige. Den som gillade luftvapen och ville diskutera detta på svenska hade därför sin naturliga hemvist på just Airgun.
Allt har dock en livscykel och när jag lämnade Airgun för mitt eget projekt Airpang så hade Airgun redan börjat falna. Nu hade LuftvapenInfo tillkommit och börjat samla upp de deltagare som inte trivdes på Airgun. Leif ville avveckla Airgun och sålde (?) forumet till en annan deltagare men köpte sedan tillbaka det när han ångrade sig. Det var en tid där av turbulens och oro men alla turerna där känner jag inte till eftersom de inträffade efter mitt frånfälle...
Nu, i ett efterhandsperspekiv, så är jag utomordentligt nöjd att jag valde att publicera allt mitt material på Airpang istället för på Airgun eller något annat forum, där materialet helt och hållet finns i någon annans händer. Om så är fallet så försvinner ju allting - något som naturligtvis är högst uppenbart nu när hela Airgun är borta.
Att driva forum/bloggar/grupper är inte enkelt och det är inte en uppgift för alla - det är en verksamhet som kräver en utomordentlig uthållighet och ett genuint brinnande intresse. Under de snart 20 år som jag har legat online så har jag tappat räkningen på det antal forum, klubbar eller handlare etc som har anlänt till hobbyn med buller och bång bara för att sedan ledsna och försvinna efter ett fåtal år.
Det är nämligen enkelt att skapa något nytt och att slå sig för bröstet om att man ska klara av det ena och det andra men den bistra sanningen är att det är ytterst få verksamheter som i verkligheten klarar tidens prövning. Några är med 2-3 år, en del klarar 5 år där ytterst få passerar 10 års tid online med bibehållen relevans för sin verksamhet.