Direktlänk till inlägg 17 juni 2016
En för en !
Weihrauch HW30S - en modell som passar perfekt inom denna tumregel.
Ibland så hör jag funderingar ifrån läsare och andra entusiaster över vad som är lagom med effekt hos en fjäderbössa. Det man har insett, och vilket som för många är helt uppenbart, är det faktum att ju mera effekt man tar ur en konventionell fjäderbössa – desto mer svårskjuten blir den. Frågan är således om det helt enkelt finns en magisk gräns någonstans, alltså någon form av tumregel eller liknande som kan berätta detta?
Vi har ju en del tumregler inom vår hobby, alltså enkla principer eller förhållanden som är lätta att komma ihåg och illustrera men som ändå är allmängiltigt sanna, oavsett olika omständigheter. En bekant tumregel är till exempel att ett luftgevär på 10J/.177 har en effektiv räckvidd på 30 meter men visst, man kan skjuta bra på längre avstånd i det enskilda fallet osv men jag tror ni alla hänger med på principen. Ett annat exempel är ”lika-regeln” om att en bra fjäderbössa ska kunna skjuta 5 skott inom samma antal millimeter center till center som antalet meter till målet, under goda förhållanden.
En sådan tumregel som brukar användas för just fjädervapen för att ringa in skjutbarhet i relation till effekt är principen om ”en för en”. Detta är en grundidé som har cirkulerat redan sedan 1960-talet och exakt var den uppstod är höljt i historiens dunkel. Jag vet att Robert Law använde den några av sina skrifter från Airgun Headquarters men denna princip fångades aldrig upp och spreds vidare av Robert Beeman och är av detta skäl inte lika känd numera. Beeman var ju, som bekant, en aktör som gärna talade sig varm för hög utgångshastighet och hade ju då av naturliga skäl inte så stor lust att sprida tumregler som talade emot detta.
Hursomhelst...
Den här tumregeln säger i alla fall att för att fjädervapen ska skjuta med optimal precision så ska dess vikt i lbs (pounds) inte understiga dess effekt i fpe (foot pound energy).
Alltså, om ett vapen väger 6 lbs så bör det inte ge mer än 6 fpe eftersom det då lämnar denna sweetspot. Ett exempel på en modell som prickar rakt på här är bland annat Weihrauch HW30S med just 6 lbs och 6 fpe, varvid den då är en synnerligen harmonisk modell att skjuta, även för ovana skyttar.
Ju mera man sedan avviker ifrån det idealiska ett till ett-förhållandet, desto sprattigare riskerar vapnet att bli och därmed proportionellt sett mera svårskjutet.
Rätt eller fel?
Tja, som med alla andra tumregler så finns det naturligtvis små korn av sanning men man måste ändå alltid ta dem med en nypa salt. När det gäller just den här tumregeln så spelar ju också en mängd andra faktorer in, till exempel avtryckarsystem, kvalité på pipan osv. Kort sagt, alla vapen skjuter inte automatiskt bra bara för att de uppfyller tumregeln om "ett till ett".
På samma sätt så har modern teknik de senaste fem decennierna också förändrat spelplanen en hel del, idag så finns det ju vapen runt typ 12 fpe som skjuter precis lika bra som ett vapen inom ”ett till ett” trots att de bara väger 7 lbs osv.