Royale vs Bobcat?

  FX Airguns Bobcat Mk2

En förbluffande vanlig fråga som dyker upp nu och då är jämförelsen mellan ett konventionellt flasktubsvapen och dagens moderna bullpups. På luftvapenforumet så kunde jag också notera att frågan dök upp här i dagarna där en entusiast funderade mellan en Royale 500 och en Bobcat 470.

Till att börja med så är Bobcat egentligen ingen riktig bullpup utan snarare en hybrid, ungefär som Brococks nya Compatto. Detta behöver emellertid absolut inte vara någon nackdel, tvärtom. Tanken med en hybridisering är ju att man ska kombinera de starka sidorna hos två olika koncept för att på så sätt nå så få nackdelar som möjligt.

Det man vinner på Bobcat jämfört med en Royale är främst 20 cm kortare totallängd.

De nackdelar som man drabbas av är sämre ergonomi, vilket naturligtvis är högst subjektivt. Sant är dock att fullånga vapen, dit man får räkna Royale 500, vanligtvis är konstruerade för bästa tänkbara skjutställning - utan hänsyn tagen till totallängden. Med bakgrund av detta så har längre vapen som regel alltid bättre ergonomi eftersom de är byggda utan att man har beaktat totallängden som en viktig faktor vid ritbordet.

Nästa nackdel är att man förlorar 30 cc med luft, eller grovt räknat 6 % av den totala luftmängden. Av samma anledning så förlorar man också ungefär motsvarande mängd skott, för kaliber 25 så bör det då handla om 7-9 st.

En marginell detalj i sammahanget är placeringen av den främre manometern som sitter längst fram på tuben, en mindre lyckad placering eftersom man kan få mynningen riktad mot pannan när man försöker avläsa densamma. Något som de flesta dock noterar med viss förvåning är skillnaden i vikt, Bobcat väger in på imponerande (avskräckande?) 3800 gram jämfört med 3200 gram för Royale 500 (båda med syntetstock) - detta är en avsevärd skillnad! Till detta så ska vi också räkna balansfaktorn, bullpups (o även semi-bullpups) tenderar till att vara topptunga och därmed också upplevas som ranka och nervösa. De längre konventionella vapnen med lägre tyngdpunkt har inte detta bekymmer.

Slutligen så har vi prisbilden där Bobcat Mk2 i skrivande stund betingar 10.500 kr där en Royale kostar 8300 kr till vilket vi får räkna 1100 kr för regulatorn (vilken är standard hos Bobcat Mk2), summa 9400 kr eller en skillnad på ungefär 1000 kr.

Nu ska jag övergå till att bli lite subjektiv!

Om man absolut inte bara måste ha ett kort och lätt vapen, vilket förutom design är den största fördelen med bullpup, med hög effekt så är ett konventionellt vapen alltid att föredra. I vårt exempel så vinner man 20 cm längd i relation till nackdelarna ovan, i fråga om vikt, skott på fyllningen, balans, pris osv. Är det värt detta? I objektiv mening så skulle jag inte påstå det.

  FX Airguns Royale 500

Till saken hör också att där man skjuter med dessa vapen i kaliber 25 (eller 30) och med full effekt så sker detta i regel på en riktig skjutbana, där man inte har någon större fördel av ett 2 dm kortare vapen, utom möjligtvis i transporten fram och tillbaka med dess dito kortare vapenkoffert. Skulle man använda dem till jakt så är det ofta också på större ytor och längre avstånd, där inte heller längden är ett bekymmer. Visst finns det undantag, som i gömslen eller inne i byggnader men det är sällan man skjuter med 70-100 joule inomhus oavsett.

Resonemanget ovan förutsätter ju kaliber 25 och hög effekt, hade saken gällt 10J så hade läget varit ett annat. På lägre effekt så kommer helt andra faktorer in och då brukar bullpups som regel mera komma än mera till sin rätt.

Kollar vi sedan på Bobcat som modell så finns det några som menar att den var framtagen som en tidspressad nödlösning för att FX Airguns skulle få fram en bullpup på en snabbt växande marknad för just detta segment när man var lite sent ute i starten. Utifrån detta så gjorde man då det bästa möjliga av det utgångsmaterial som man hade till sitt förfogande, nämligen Royale-blocket.

Sant eller inte, vet jag inte - men som bullpup räknad så har syskonet Wildcat betydligt färre nackdelar.

I detta perspektiv så är Bobcat en mellanmodell, den saknar Halo-faktorn och möjligheten till takedown som Impact, den är inte lika mycket riktig bullpup som Wildcat och den saknar den unika drivkällan hos Indyn. Lite elakt så skulle man därför kunna betrakta Bobcaten som en lätt överflödig modell i sortimentet.

Skjuter man sedan 10J och vill ha takedown eller smidigast möjliga format så finns ju alltid Verminatorn, inte lika trendig men bra mycket mera optimerad för just svenska förhållanden.

Förbigångna igen?

  Kvinna och luftgevärsskytt är ingen bra kombination om man ska bli uttagen till OS.

Ibland så fråga läsare varför jag har en ljum inställning till Svenska Skyttesportförbundet och det enkla svaret på det är att man tenderar till att betrakta luftvapenskytte som någon form av mindre viktigt skytte.

Ett tydligt exempel på detta kan man se nu i dagarna när SOKs uttagning för OS har ägt rum:

http://www.dn.se/sport/os/22-arings-os-plats-ges-till-hakan-dahlby/

Tyvärr så kvarstår många strukturer där kvinnor och mindre publika skyttegrenar prioriteras ned till fördel för sporter som säljer bättre och där män är mer talrika. Dessvärre så har jag ännu inte sett någon från Svenska Skyttesportförbundet som andresserar problematiken på ett konkret sätt snarare än att beklaga saken.

Mycket mera mest?

  Bara för mycket eller härligt grotesk?

På gamla Yellowforum så snubblade jag idag över ett kul bygge där en entusiast har byggt om sin FX Airguns BOSS på ett spektakulärt sätt med ett drop-down kit från Alan Z. Grundformen känner vi igen från Verminator Mk II men här har man ersatt den främre lilla tuben med en fullsize tubflaska på likaledes 500 cc som den bakre, dock här försedd med amerikansk självmordsfyllning. Totalt 1000 cc luft!

Vapnet är ju inställt på 975 fps med 44.75 gn JSB vilket betyder runt 95 fpe!

Lågpris med tradition!

 
  Kärt barn har många namn, på detta gevär så stod det Artemis

När jag besökte Hurricane så passade jag naturligtvis också på att bekanta mig med ett vapen som jag har varit synnerligen nyfiken på under en längre tid och som ni alla kanske redan vet så är detta Snowpeak 900, ett gevär som också saluförs under en lång rad andra benämningar.

Oavsett namn så är det dock samma vapen under skalet, ett kinatillverkat lågprisvapen vars skenbara största företräde är dess mycket trivsamma prislapp om blott 2495 kr! Idag räcker en sådan summa för att modellen med marginal ska kvalificera sig till marknadens allra billigaste PCP - alla kategorier.

Till att börja med så är detta ett mycket litet, lätt och smidigt vapen. Totallängden är emellertid relativt rejäl med 99 cm men vikten stannar vid blygsamma 2260 gram. Den är alltså en halv centimeter längre än en HW30S men 240 gram lättare. Vidare så upplevs den som slankare och känns därmed som mindre än en HW30S, subjektivt sett. Att lägga an med en 900 blir lite som när man sköt en Diana 23 i barndomen. Formatmässigt sett så är detta ett klassiskt luftgevär med en underbar hanterlighet.

  Ett mycket smidigt och hanterbart vapen.

Trots ett blygsamt format så är stockningen helt normal och jämförbar med vapen som just HW30S eller på krutvapenfronten hos Rugers 1022. Personligen så är jag 178 cm lång och väger in på 75 kg med en högst ordinär kroppsbyggnad men min upplevelse av modellen var ingalunda att den skulle vara förkrympt eller på annat sätt obekväm eller olämplig för en person av min storlek.

Finishen på just det exemplar som jag använde var tämligen blekt och fick tankarna att gå till 1970-talets skolbänkar. Den pressade nätskärningen såg riktigt billig ut men var ändå jämnt och symmetriskt utförd, den var dock betydligt mer markant och synlig i verkligheten än i broschyrernas fotografier. Själva kolven har ett kindstöd för höger sida och anläggningen upplevde jag som helt normal. Förstocken är rak med en smula kantig formgivning. Ergonomiskt sett så hittade jag inget att anmärka på även om jag rent visuellt sett hade föredragit en stock helt utan kindstöd och nätskärningar. I den lägsta prisklassen där specifika vänstervapen sällan erbjuds som alternativ och där nätskärningen av kostnadskäl ofta tyvärr blir en smula taffligt utförd så är frånvaron av dessa attribut snarare en välgärning.

  En enkel och klassisk repetermekanism

Repeteringen av vapnet är absolut konventionell, ett repeterhandtag på höger sida om lådan som manövreras uppåt-bakåt (anspänning, laddning) - framåt-nedåt. En tvärgående säkring finns inbyggd i varbygeln framför avtryckarsystemet, den placeringen som jag själv personligen föredrar. Säkringen är distinkt och kändes helt förtroendeingivande. Repeterrörelsen var kort och ingreppet kändes positivt, hela rörelsen var mjuk och utan känsla av byrålåda eller andra konstigheter. Självfallet så finns det också standard kilbas för kikarsikte ovanpå lådan.

När Tobbe passade på att sälja en splitt ny Royale till en annan kund så smög jag ut med bössan och en handfull diaboler för att skjuta lite. Förmodligen inte en helt ovanlig syn i grannskapet då en lokal bonde passerade utanför samtidigt och hälsade glatt utan att ta den minsta notis om att jag klev ut med ett gevär i högsta hugg.

Efter att ha avlossat några diaboler så kunde jag konstatera att ventilens läte var en smula skumt med ett ganska ljudligt "Plaff" vid varje avfyrning, trots drygt 100 Bar i tuben. Förmodligen så är vapnet brutalstrypt för den svenska marknaden med en väldigt trång transferport i relation till hammarfjäderns förspänning. En öppnare transferport hade säkert gjort underverk för skjutbarheten men självfallet också dragit upp effekten vida över de 10 joule gällde för detta vapenexemplar. Själva skottcykeln var annars högst normal, avtrycket rent och kort utan släp, glapp eller andra konstigheter. Självfallet så talar vi inte om något matchavtryck men en enhet väl så god som exempelvis en Crosman Discovery eller likande och rimligt jämförbart med exempelvis mitt eget BSA Ultra. Klart godkänt i relation till vapnets pris under alla omständigheter.

  Inte bara metall utan också lite plast men visst är det positivt med öppna riktmedel även på PCP?

Något som tyvärr är ovanligt hos PCP överlag är öppna riktmedel. Här finns sådana och det är naturligtvis helt rätt för ett instegsvapen där köparen kanske inte har tillgång eller budget klar för att köpa ett kikarsikte. Modellens öppna riktmedel är enkla och fria från moderna finesser som TruGlo och liknande men ändå förbluffande välfungerande med en utformning som passar mycket väl in i vapnets koncept och formgivning. Lite fristående skytte med dessa öppna riktmedel framför några av Tobbes talrika snurror vid sidan om ladan var riktigt roligt i all sin anspråkslöshet. 

Som ett komplement till det bakre siktet så finns naturligtvis också ett kornsikte som sitter högt monterad på en förbluffande grov pipvikt. Den överdimensionerade pipvikten ser lite väl grov ut rent estetiskt sett och då den saknar dämpning så känner jag mig lite osäker på dess egentliga berättigande - det är ju onekligen lite udda med en pipvikt som är grövre än vapnets lufttub!

  Smal tub och grov pipvikt, om man gillar looken må vara ett högst personligt ställningstagande..

I vårt svenska utförande så uppger importören Fondprodukter ca 80 skott från en fyllning på 200 Bar. Hur många som återstår när man tar upp vapnet på full effekt vet jag inte men en kvalificerad gissning är ca 25 stycken för kaliber 22 om vi räknar med 30-35 joules anslagsenergi (460 mm piplängd) och kanske 20 stycken vid 25 joule och kaliber 177, vilket tyder på en tubstorlek på någonstans runt 150 cc.

Detta är naturligtvis rena spekulationer då jag tyvärr inte har kommit i besittning av ett exemplar att testa på riktigt snarare än bara en snabb provskjutning. Det hade onekligen varit intressant att ägna några timmar framför kronografen med diverse olika transferportar för att optimera en riktigt bra effektkuva och verkligen se vad ett sådant här vapen kan prestera flat-out.

  Detaljarbetet skulle jag vilja gradera som riktigt, riktigt bra för prisklassen!

Möjligheten att optimera ett exemplar och genomföra omfattande precisionstester får alltså anstå till framtiden men visst gav den här lilla provskjutningen en ordentlig medsmak. Litet, smidigt och med en imponerande skjutkänsla så förmår modellen att imponera ordentligt på mig i skenet av sin prislapp. Inget är egentligen direkt uselt, det mesta är helt enkelt riktigt bra och det sämre landar vid mediokert men ändå acceptabelt med tanke på prisnivån. Detta vapen är faktiskt trots sin nya ankomst på den svenska marknaden ändå ett mycket traditionellt luftgevär i dess mest positiva mening - det är enkelt och roligt till små pengar utan att kännas billigt.

Är man ny till hobbyn eller vill uppgradera ifrån ett fjädervapen så kan detta vara en mycket god väg att vandra. Likaså för den som redan har ett eller flera PCP sedan tidigare men ändå vill ha en "to go gun" så blir detta ett ypperligt val. Att skjuta den här bössan känns lite som att välja en SR500 som motorcykeln för helgen, det är med andra ord enkelt och roligt utan att man behöver fundera så mycket.

Ren skjutglädje till ett budgetpris...