The Omega !

Fortfarande så kan man hitta helt nya och oskjutna exemplar - detta ex återfanns 2014! 

Att lansera ett nytt luftvapen så att det blir en global storsäljare år efter år är betydligt svårare än vad många entusiaster tror. Man måste inte bara ha en bra produkt och en bra infrastruktur runtomkring som kan föra fram den på marknaden utan man måste även ha tajming samt undvika att hamna i skuggan av de konkurrerande tillverkarnas produkter.

I början av 1980-talet efter 1970-talets svajiga ekonomiska utveckling och ständiga strejker så började hjulen så sakta att snurra igen i Storbritannien. Man hade vunnit kriget om Falklandsöarna, vapenlagstiftningen var fortfarande ganska generös och allmänheten led inte av dagens irrationella vapennoja som numera är så karaktäristisk på de brittiska öarna. Konjunkturen började vända och den ekonomiska tillväxten ökade. Framtiden hade börjat se allt ljusare ut än på mycket länge.  

Under 1980 så skapades Field Target i Sussex, England, och sporten spred sig som en löpeld under den första halvan av 1980-talet. Dåtidens entusiaster började snabbt favorisera vapen som Feinwerkbau Sport, Weihrauch HW35, Anschutz 335 och Diana 45. De brittiska tillverkarna hade främst BSAs Mercury och den relativt nya Webley & Scott Vulcan, den sistnämnda lanserad 1979 - vilket gjorde den till en av marknadens modernaste konstruktioner.

Vulcan blev en nystart för luftvapensortimentet hos Webley & Scott och många luftvapenhistoriker menar på att modellen mer eller mindre räddade företaget ifrån konkurs efter 1970-talets tämligen taffliga och rent utsagt usla modeller, vilka efterträdde den anrika men ack så ålderdomliga Mk III när denna gick i graven 1974.

Under 1979 så lade man ner produktionen av krutvapen hos Webley & Scott så nu gällde enbart luftvapen, därför så måste man leverera för att överleva. I detta läge så visade sig dock Vulcan vara ett lyckokast som gav nödvändigt andrum för verksamheten.

Ett par år in på 1980-talet så började man emellertid notera en svacka i sin försäljning av denna, företagets absolut viktigaste produkt. Till råga på allt så inträffade detta i samband med att försäljningen av luftvapen och i synnerhet lite dyrare sådana ökade. Detta oroade naturligtvis ledningen och att reda ut orsaken till varför blev av uppenbara skäl ett prioriterat ärende. Det var med andra ord dags att titta sig omkring och ta in vad som händer på marknaden, ett agerande som för övrigt inte alltid inträffade direkt spontant i brittisk industrinäring.

Man kunde se att Field Target ökade i popularitet, man noterade att många konkurrenter började sälja bra på en nyvaken amerikansk marknad. Man kunde också se att kunderna var beredda att spendera lite mer pengar på sina vapen så förutsättningarna för att tjäna pengar fanns där - den smärtsamma slutsatsen blev emellertid att kunderna valde andra vapen än just Webely & Scotts modeller.

Något måste alltså göras...

Man förhörde sig om vad kunderna önskade, man interjuvade luftvapenskribenter och andra med någon form av tänkbar insikt i kundernas köpmönster och försökte på så sätt singla fram vilka egenskaper som kunderna eftersökte. Det stod ganska snart klart att många kunder ratade den relativt lilla men kraftfulla Vulcan och den absolut vassade konkurrenten var en då toppmodern och innovativ jättebössa från Västtyskland - Weihrauch HW80. Dessutom, ryktades det, så hade Weihrauch ännu en ny modell på gång inför 1983 och det skulle då röra sig om ett vapen som riktades in speciellt mot Field Target.

Detta var dåliga nyheter. Illa nog att huvudkonkurrenten redan hade en bra och storsäljande produkt ute, vilken dessutom retfullt nog torgfördes i annonser med rubriken "A mans Air Rifle", skulle nu samma aktör komma ut med ännu en befarad storsäljare så blev situationen än mer prekär. Snabbt så försökte man lägga huvudet mot rälsen och lyssna in vad kunderna eftersökte, även detta ett nytt grepp. 

Man ville ha ett större vapen, ett mer vuxet vapen. Man ville ha ett vapen som klarade "full legal limit" även med kaliber 177 och man ville främst av allt ha ett bättre avtryckarsystem, liksom riktigt bra praktisk precision. Detta var relativt gemensama önskemål i ett tvärsnitt av alla tänkbara köpare. Irriterande nog så kunde man på Webley & Scott inse att det kunderna på olika sätt beskrev var mer eller mindre just en Weihrauch HW80.

Man tittade på sin egen Vulcan. Visst, det var ett bra gevär, men fysiskt ganska litet. Tog man ut hög effekt så blev modellen dessutom sprattig och svårskjuten. Dessutom så var avtryckarsystmet från gamla Osprey i ärlighetens namn ingen höjdare. Det kunde kanske duga till jakt för någon som var van vid äldre BSA men om man ställde det mot Weihrauchs Rekord - tja....

Nu vände man på slanten och började förhöra sig om vad kunderna INTE gillade med just HW80. Jo, menade man på - den var kanske lite FÖR stor och inte minst tung, i synnerhet för bara 12 fpe. Vidare så var den tysk och inte brittisk, vilket betraktades som en riktigt stor nackdel i sammanhanget. Man anmärkte också negativt på en lägre nivå av passning och finish, inte minst blåneringen ansågs som närmast medioker. En del köpare saknade även känskan av ett rejält piplås, som ju var så karaktäristiskt för föregångaren, modell 35.

Med all denna information insamlad under 1982 så gick budet ut från ledningen till ingenjörerna - svara upp mot kundernas önskemål med en helt ny produkt och se till att den blir bra!

  En finess att älska eller hata - det aktiva piplåset!

Med en förhållandevis begränsad budget så lyckades man ändå skapa ett riktigt bra gevär. Modellen fick en fullsize dimension på 106 cm totallängd men en förhållandevis rimlig vikt vid 3500 gram, precis mellan en Vulcan och den argaste konkurrenten HW80. Man utrustade den med ett helt nytt avtryckarsystem, ett aktivt piplås och kryddade slutligen anrättningen med traditionell brittisk design med ypperlig blånering och prydlig detaljrikedom. 

Till våren 1985 lanserades den då som Webley & Scott Omega!

Varför man valde just Omega finns det ett antal olika berättelser runt, den historien som jag har hört mest men som på intet sätt är en garanti för att just den råkar vara sann, är att man använde devisen "från A till Ö", alltså i bemärkelsen början och slut - Alfa & Omega. Man vill här anspela på slutet och att Omega var en slutgiltig produkt, det vill säga den bästa man förmår att tillverka, the final solution.

Ett på många sätt konventionellt men ändå en genomtänkt och sund konstruktion.     

På sedvanligt brittiskt manér så blev naturligtvis de brittiska luftvapentestarna i Airgun World fullkomligt lyriska och de samtida testerna dryper av nationalistisk optimism över det nya vapen med talrika anspelningar på gammal fin brittisk vapenkultur. Vilken bössa! Vilken tillverkare! Vilken nation!

När bössan väl ramlade ut till handlarna så svalnade emellertid mottagandet betänkligt. Visst, det var ett fint gevär och en enastående produkt från Webley & Scott men....nu fanns ju inte bara HW80 att tampas mot utan nu hade även den mindre HW85 dykt upp och inte minst den magnifika HW77, vilken drog köpare från Field Target-cirkusen ungefär som flugor till en sockerbit. Till råga på allt så kom BSA ut med sin billiga och nästan lika kraftfulla Supersport och därtill så fanns det kvar en rad äldre kompetenta konkurrenter som Feinwerkbau Sport, Diana 45 och gamla HW35. Vilket getingbo!

Dessutom....

Nu var det 1985 och inte längre 1982, luftvapenmarknaden hade ritas om och plötsligt ville nästan alla ha en underspännare. Dessa tendenser snappade dock Webley & Scott upp redan 1983 när de första uppgifterna om HW77 läckte ut. När denna modell dessutom började sälja succéartat så insåg man att Omegan inte skulle kunna klara av att hålla undan HW77, den var ju riktad mot HW80 från början. Alltså fick man styra om en del av pengarna från projekt Omega under 1984 mot ännu ett helt nyskapande vapen, därav att Omegan blev lite strypt i utvecklingsbudgeten.

  Efter ett tag så kom naturligtvis också en karbinvariant med kortare pipa.

Webley & Scott fick alltså åter igen kavla upp ärmarna men denna gång ge sig ut på helt oprövad mark för att lansera en helt egen underspännare vilken planerades för en marknadslansering till 1987, knappt tre år bort. Detta var en svårare utmaning men utvecklingstiden blev lika kort som för den mer konventionella Omegan. Det kom också ut rykte om att även BSA hade en helt ny underspännare på G som också denna var riktad mot HW77. Samtidigt så ökade luftvapenmarknaden i värde, både den inhemska och inte minst den amerikanska. Webley & Scott gjorde dock ett bra arbete och resultatet av mödan - Webley & Scott Eclipse - blev en storsäljare, vilket i och för sig var fallet för alla underspännare i skiftet runt 1990 då en hel svärm vapen av den här typen dominerade marknaden.

Åter Omega..

Efter ett par säsonger så dök det upp en karbinvariant men de sista fem åren på 1980-talet kom ändå tydligt att domineras av underspännare så Omegan blev därför mest ett syskon i skuggan till Eclipse. Med Eclipse, Omega, Tracker och Vucan så hade emellertid företaget en stark lineup som levererade bra inkomster. Något som dock stod allt mera klart när vi närmade oss 1990-talet var att USA tog större och större plats på världsmarknaden för luftvapen och där var nyckeln till bra försäljning en hög effekt. 

Den amerikanska varianten på HW80, den som importören Beeman kallade R1 sålde bra men hade börjat utmanas av den lite mer exklusiva Eliminator, i USA känd som Crow Magnum från Theoben, vilken också salufördes igenom Beeman. Trots sitt pris så sålde denna dåtidens dunderbössa riktigt bra. Omegan däremot, den platsade inte riktigt i sammanhanget.

En Omega är midsize, större än en vanlig 12 fpe-bössa men ändå inte en riktig magnum. Kanske en förnuftig kompromiss men nu var köparnas fokus fixerat på underspännare och de få brytfjädervapen som sålde bra med en lite bättre marginal var alla riktigt effektstarka - klart över Omegans potential.

Slutsatsen var därför enkel och logisk, under 1990 så togs beslutet om att en större brytbössa skulle fram, inte minst för den viktiga USA-marknaden. Målsättningen var lansering till 1993 och denna gång så skulle det inte handla om något strax över 12 fpe utan en snarare en riktig rökare, en bössa byggd för att utmana Eliminator och ställa HW80 i skuggan en gång för alla. Kraftfulla brytbössor och midsize underspännare förutsågs vara framtidens recept för luftvapenmarknaden vid denna punkt.

Idag vet vi alla facit över vilken väg utveckligen valde. Webley & Scott fick ut sin nya jättebössa - The Patriot - enligt tidschemat och visst blev den en långkörare med fin försäljning men detta hjälpte inte, precis som att Nokia sov när Apple lanserade sin Iphone så var inte Webley & Scott med på tåget när den ena aktören efter den andra så sakta började exeperimentera med den nya tidens luftvapen - Precharged Pneumatics.

Plötsligt en dag så stod den där - Theoben Rapid Seven. Den oväntat starka försäljningen på detta nya koncept blev ett plötsligt hårt slag i magen för Webley & Scott samtidigt som ett litet udda företag som nyligen ombildades från Sussex Armoury fick ut den definitiva underspännaren - TX200, vilken sågade Webley & Scotts storsäljande Eclipse vid fotknölarna. Var Rapiden ett magsugare så utgjorde TX-serien snarare en veritabel halshuggning som snabbt tvingade även ärkerivalen HW att revidera sin klassiska 77 till en modernare inkarnation i form av modell 97.

  Ett liv efter döden?

Hur länge överlevde då Omegan? Här finns det vitt skilda uppgifter och mycket beror på hur man räknar runt saken. På USA-marknaden så började den fasas ut efter säsongen 1992 eftersom ersättaren Patriot stod i kulisserna. I England så tuffade försäljningen på ytterligare ett par år. Den mest tillförlitliga källan jag har sett på produktionen var att de slutade att tillverkas sent 1994 men ännu 1996 så kunde man köpa nya exemplar över disk i Sverige, troligtvis osålt lager som hade legat stilla i England. Importören i Sverige, Arnheim, hade dock köpt på sig ett antal vänstervapen som såldes nya så sent som 2004 igenom exempelvis Vildmarkcity. De absolut sista exemplaren flöt upp i samband med Webleys konkurs och dessa cirkulerade ut på den öppna marknaden 2014!

Bortsett ifrån den "riktiga" Omegan så fanns även en modell som ibland benämns som Omega 2000, vilket i grund och botten var en Webley & Scott Tomahawk och som sattes samman av äldre brittiska komponenter men som såldes av de nya ägarna i Turkiet. Ett fåtal sådana vapen kom ut på marknaden så länge som lagerkomponenterna räckte till. De började dyka upp 2011 och var bara ute några månader till allmän försäljning. Intressant nog så är de präglade med Omega rollmark trots att de bevislingen är just Tomahawks. Idag är de naturligtvis högt skattade samlarföremål då de utgör de absolut sista brittiska Webleys som kom ut och dessutom av en riktigt bra konstruktion, baserade på den kanske mest moderna Webleyn - Tomahawk.

I ett retroperspektiv så var Omegan ett bra vapen som dock sidestepades av utvecklingen och dåtidens aktuella trender. Lite för sent ut på marknaden så hamnade den i skuggan av först underspännarna och sedan marknadens krav på allt kraftfullare fjäderluftvapen, något som efterträdarna Patriot och Tomahawk svarade upp mot. Utvecklingen gick fort där några år och Omegan blev dyr att framställa utan finesser som enhetsavtryck (kom på Longbow & Tomahawk) samtidigt som konkurrensen av PCP började göra sig påmind. Omegan fick tio år på marknaden och idag, två decennier senare, är det förbluffande få entusiaster som överhuvudtaget känner till modellen.

Ett trist öde för ett annars mycket bra och trevligt vapen...

Stora och brutala!

  Vad sägs om 44.75 grains Predator - här i 100 st burk

Nu har Predator International lanserat sina välkända Polymags med kaliber 30, ett mycket intressant val för ägare av kanske främst FX Airguns olika modeller i kaliber 30. För den amerikanska marknaden så förkunnar man följande:

-"The patented Predator PolymagTM (polymer tip pellet) is a premium quality hunting pellet which combines a hollow head with a sharp polymer tip for unsurpassed performance on small game. Whether ridding your garden of unwanted pests or stalking your favorite hardwoods in search of squirrel, experience excellent accuracy and efficiency when hunting with Predator PolymagsTM. The Predator PolymagTM (polymer tip pellet) was designed specifically to be the most effective and efficient airgun hunting ammunition available."

I övrigt så har vi haft ett ovanligt underbart väder här på västkusten under hela den gångna veckan med en kulmen nu precis i dagarna då temperaturen tangerade 29.90 grader under gårdagen! I skrivande stund så har vi 21 grader varmt och helt vindstilla klockan 21.00 på kvällen. Det har med andra ord blivit en hel del skjutande och ganska lite skrivande. Vi får se om det svalare vädret som förväntas framåt helgen kommer att ändra på detta.

Externa regulatorer !

  En smidig och enkel lösning som alla kan lyckas med.

Många entusiaster har funderat lite på att regulera sitt vapen. Man lockas av regulatorns fördelar, man kan förlika sig med prisbilden men sedan faller det lite på att man kanske helt enkelt inte vågar. Att montera en regulator innebär i de flesta fall att man måste riva ner stora delar av vapnet, allt ska sedan ihop och utan att läcka. En del modeller kräver dessutom att man borrar ett ventilationshål i vapnets block (!) eller tub för att överhuvudtaget fungera.

HuMa från Holland har löst lite av detta problemet med sin nya externa regulator för CZs eminenta 200-serie.

HuMa förklarar att deras nya regulator har följande fördelar:

* The regulator housing is made of extremely tough 42Cr steel

* Tested for a working pressure of at least 3x the working pressure of the rifle, for everyone’s safety
* It uses a long stroke piston that gives great consistency
* Because the regbody comes between tube and valve you will get 45 mm extra airvolume
* The regulator body and the housing are one piece, so no chance of the regulator moving inside the cylinder
* The one piece body and regulator housing also reduces the possibility of leaks
* DIY fitting is a real option for the most people
* High quality bluing in the same matte color as the original pressure tube
* Higher accuracy of your rifle due to the elimination of the pelletspeed fluctuations
* A constant pellet speed over the full working pressure range
* It will give you a better shotcount and a full flat shotstring immediately

Rent praktiskt så monterar man regulatorn igenom att tömma tuben på luft, därefter skruvar man loss ventildelen ifrån tuben. Regulatorn skruvas sedan mellan ventildelen och tuben - klart. Två varianter finns, upp till 16 och upp till 30 joule.

Priset för denna är €105 + frakt

Walter LGU Varmint

  Den senaste versionen av Walthers populära LGU-serie

Nu har Walthers LGU anlänt med en syntetstock till det facila priset av 5350 kr. Dessvärre så rör det sig om en traditionell hård plaststock utan gummikänsla, vilket är trist på ett varumärke som gärna vill se sig som premium. I övrigt så är breddningen av sortimentet med hjälp av den här stocken naturligtvis intressant för den som specifikt söker just en mer oöm stock då huvudkonkurrenten TX-serien (ännu) saknar en sådan.

Personligen så tycker jag emellertid att kombinationen av en dålig och ömtålig ytbehandling av metallen iform av en traditionell blånering rimmar dåligt med stryktåligheten hos en plaststock. Ett vapen som i högre utsträckning utger sig för att tåla lite tuffare tag borde naturligtvis ha ett annat skydd för metallytorna, exempelvis fosfatering av typen parkerisering.

Här har Diana till viss del visat vägen och vi får hoppas att allt fler fabrikat följer efter.

Ett Excellent tillfälle?

  Man förefaller tillämpa ett enhetspris - 179 kr för valfritt renoveringssats eller ammunitionsask

Idag så besökte jag Björns Jakt & Fiske i Stenungsund och till min förvåning och glädje så hittade jag ett litet restlager med delar till Excellent. De saker som erbjöds var endera en påse med 250 kopparpläterade rundkulor eller en påse med renoveringssats för Excellentvapnen. 

Enligt säljaren så var detta förmodligen det sista som gick att få fram från Arnheims så här finns ett tillfälle för Excellentfantasten som behöver fylla på sitt förråd. Björns Jakt & Fiske har 0303 - 843 40.

Priskrig på diaboler?

Idag fick jag besked om att Sportec kör en "flyttrea" på sina diaboler från HN. Jag kontaktade dem och fick då fram fraktpriserna och dessa ligger på 50 kr för upp till 2 kg (ca 8-10 burkar) eller 125 kr för upp till 20 kg. Med andra ord förbluffande bra priser på frakten och detta innebär ju att man faktiskt kan räkna hem ett storköp ifrån Sportec även jämfört med Cabom, vilka ju kör fraktfritt på allt över 500 kr.

http://www.sportec.se/Annons?BID=REA3

När vi sedan talar om Cabom så kör de också rea just nu och har sänkt priserna på JSB med drygt 20% jämfört med sina tidigare prisnivå. Detta kan naturligtvis låta enormt bra men jämför man med den ledande aktören, Hurricane, så är priserna fortfarande för höga per burk - även om man i slutändan kan räkna hem en större volym på fraktfriheten.

För enkelhetens skull så ska jag kolla på ett par storsäljare och antagandet här är att man köper 10 burkar.

JSB RS 4.52

Hurricane 69 kr per burk, summa 690 kr + frakt 225 kr = 915 kr

Cabom 79 kr per burk, summa 790 kr + frakt 0 kr = 790 kr

HN Baracuda 22

Hurricane 55 kr per burk, summa 550 kr + frakt 175 kr = 725 kr

Sportec 40 kr per bruk, summa 400 kr + frakt 50 kr = 450 kr

Så gäller det lite större volymer diaboler och de ska skickas via posten så har Cabom alltid ett bra läge igenom sin ständiga fraktfrihet och tack vare säkningen på priserna per burk hos JSB så är det nu enklare än någonsin att räkna hem en lite större order online.

Sportec kör med sin rea så länge som lagret räcker så där gäller det alltså att vara med lite mera och passa på med sitt inköp när detta fönster är öppet. Nackdelen överlag är tyvärr att man bara har HN men för den som har ett vapen som föredrar just HN istället för JSB så spelar ju detta naturligtvis ingen roll.

Hurricane är emellertid fortfarande en aktör som man inte ska glömma bort, i synnerhet inte om man bara ska köpa 3 burkar eller om man vill mixa fabrikat och modeller ur nordens största sortiment. Är man dessutom på plats och kan handla över disk så är Hurricane ständigt den starkaste aktören, även om Sportec för ögonblicket har ett bra erbjudande på just HN.

Så - säsongen står inför dörren, passa nu på att handla upp!

Crosman 1077

  Crosman 1077 RepetAir finns både med syntet- och trästock, välj den senare!

En av de absolut mest älskade automatgevären med kaliber 22 LR är utan tvekan Rugers fenomenala modell 1022, en av de roligaste och mest ikoniska skjutvapnen från 1900-talet. En modell vars tillbehörssortiment endast torde överträffas av AR-plattformen och 1911-konstruktionen. Detta guldägg har utan tvekan varit en av Rugers viktigaste och lönsammaste modeller utan vilken Ruger aldrig hade varit det företag som det är idag.

Självfallet så är en sådan produkt en dröm även för vapentillverkare i andra segment, exempelvis luftvapen. Weihrauch har exempelvis ett antal modeller som tuffar på i nästan oförändrad form decennium efter decennium utan någon speciell marknadsföring och som ändå drar in fin försäljning och god lönsamhet eftersom deras verktygskostnader är betalade sedan åratal tillbaka.

Tittar vi på andra sidan Atlanten så har Crosman också ett antal modeller som rullar på enligt samma princip och sedan 1994 så tillverkar man faktiskt en kolsyredriven karbonkopia på Rugers berömda 22 LR vars blotta modellbeteckning faktiskt också kan tolkas som ett homage till originalet - Crosman 1077.

Visuellt sett snarlik Rugers förlaga så handlar det emellertid om en konstruktivt sett helt väsensskild grundkonstruktion, under skalet så är 1077 nämligen inget äkta semiautomatiskt vapen, såsom Ruger, utan faktiskt en förklädd double action revolver!

  Boxmagasinet liknar kanske mera Mini-14 men magasinbrunnen är mer lik den hos 1022

Japp, det lilla boxmagasinet som utifrån - när det är insatt i vapnet - ser ut precis som Rugers är faktiskt bara en bärare för ett cylindriskt revolvermagasin för 12 stycken diaboler, exakt som i en kolsyrerevolver. Funktionsprincipen är sådan att när magasinet är insatt så idexeras detta när skytten trycker in avtryckaren halvvägs och vid fullt avtryck så går skottet. Man behöver alltså inte anspänna vapnet separat utan både anspänning, indexering av avlossning sker i en och samma rörelse av avtryckaren. Nackdelen med detta är dessvärre att avtryckaren blir ganska tung att använda och fjärran ifrån den mycket måttliga kraft som krävs av vanliga luftgevär.

Just avtrycket är kanske den ena av de två stora nackdelarna hos modellen - den andra är kolsyredriften. Vi vet sedan tidigare att kolsyra har en del begränsningar, den är dyr att använda, bökig att bulkhantera och dessutom synnerligen temperaturkänslig. För just 1077 så är det emellertid en helt annan nackdel hos kolsyra som drivmedel än mer markant hos den här modellen, nämligen dess benägenhet att leverera en allt lägre utgånghastighet för varje skott vid snabbt skytte - man brukar säga att vapnet "fryser".

Självfallet så kan man undvika fryseffekten igenom att ta god tid på sig mellan varje skott, någon minut eller så, men då försvinner ju hela poängen med ett snabbskjutande vapen. Crosman själva uppger 620 fps som utgångshastighet med lätta diaboler vilket pekar på en anslagsenergi runt 7.50 joule, någonstans. Vid normalt snabbskytte med tillhörande frysförlust så brukar de flesta diaboler hamna runt 550 fps.

  Lådans profil är mycket trogen 1022 minus då utkastaröppningen, av naturliga skäl..

Rent fysiskt så är 1077 så nära förlagan som man kan komma med exakt samma totallängd av 94 cm - dock så skiljer sig vikten åt markant, Crosmans 1077 väger in på 1800 gram där en original 1022 blir märkbart tyngre med 2300 gram. Den skillnaden i vikt mellan modellerna ökar dessutom ytterligare när vapnen är fulladdade eftersom 10 patroner med kaliber 22 LR väger klart mera än 12 diaboler.

Till sin karaktär så är Crosman 1077 framtagen som en rolig plinker för skytte av korta avstånd med främst dynamiska mål i tankarna. På korta håll så kan dock den praktiska precisionen var helt godtagbar också för tavelskytte på dessa kortare avstånd och då för rekreativt syfte. För de allra flesta köpare så torde dock den praktiska precisionen räcka helt utmärkt och den bör betraktas som riktigt bra sett i relation till vapnets nypris om 1495 kr ny över disk hos Hurricane (syntetversionen).

Sammanfattningsvis så är det inte frågan om det perfekta endavapnet men ett kul kompliment, både för enskilda sessioner och för att dela med familjen eller varför inte i samband med en grillkväll på sommaren i goda vänners lag? Det är vapen som är billigt att köpa, tyst och mycket underhållande, vilket gör det till ett socialt vapen (om vapen nu kan vara sociala). Ett perfekt vapen för den lilla villa- eller radhustomten att kombinera med exempelvis några små vippmål eller andra improviserade dynamiska mål.

Fungunning!

Vikten av bra projektilfång!

  Ett skott i hjärtat - nästan..

Äntligen vackert vårväder och då var man naturligtvis tvungen att rasta bössan lite. Precis som många andra entusiaster så är jag till stora delar en urban skytt, jag skjuter alltså hemmavid eller på andra platser i omedelbar närhet av mänsklig bebyggelse. Den typen av skytte ställer två områden i fokus - att inte störa sina medmänniskor och att inte riskera att skada dem. Skjuter man på platser där det inte finns tillräckliga avstånd innan projektilen träffar något som inte får bli träffat så måste man försäkra sig om bra projektilfång!

Det kan låta självklart, naturligtvis, men faktum är att de som skjuter på mindre tomter, inomhus eller liknande använder ofta vapen med låg till måttlig anslagsenergi. Skjuter man med mindre anslagsenergi så finns nämligen alltid en klart större risk att man underskattar sina projektilfång och dess förmåga att fånga upp ett ströskott eller ett genomslag i det verkliga målet. Många skyttar tänker dock att X antal joule inte är så mycket, så nog borde väl en kartongskiva stoppa bra etc..  Detta är precis lika dumt som farligt.

  Där ser man - ett genomslag!

För att illustrera saken så kombinerade jag nytta med nöje och offrade en prima majsburk. Dessa små konservburkar för mindre mängder grönsaker är korrugerade och därmed förbluffande godsstyva, de kan dessutom enkelt och billigt anskaffas så att alla och envar kan testa dem i verkligheten. Sagt och gjort så ställde jag upp en dylik tomburk på 25 meters avstånd och besköt den med en liten lätt JSB RS som lämnade mynningen med 8 joule ME. Det gröna hjärtat fick agera målpunkt och träffen tog nästan helt perfekt, bara en hårsmån lågt.

  Resultatet av drygt 20% under licensfri gräns!

Då burken var fristående så flög den i en vid båge bakåt och jag utgick därmed ifrån att jag inte hade fått genomslag. Personligen så kände jag det tveksam om jag skulle kunna komma igenom EN sida av burken så två sidorbetraktade jag som uteslutet på ett så pass lång avstånd för denna måttliga anslagsenergi.

Ja, ni ser hur enkelt det är att underskatta.