Direktlänk till inlägg 9 april 2016
Crosman Super Pell
Performance Pellets kräver goda sellingpoints för att kunden ska öppna plånboken
Diaboler har som bekant ett stort ansvar för den praktiska precision som man kan utvinna ur ett luftvapen. En gång i tiden så var emellertid dåtidens luftvapen tämligen primitiva med dagens mått mätt. De hade tunga avtryckarsystem, grova och diffusa öppna riktmedel och relativt varierande kvalité på piporna. Med sådana förutsättningar så var det inte så noga med vilka diaboler man använde - även relativt dåliga diaboler upptäcktes så att säga inte av användaren i skenet (mörkret?) av vapnets övriga begränsningar. Av den anledningen så var oftast priset den faktor som avgjorde vilken diabol som köparen valde, förutsatt att det överhuvudtaget fanns flera varianter att välja mellan.
Många amerikanska tillverkare hade upptäckt att en del luftvapenköpare använde utländska lågprisdiaboler till både utländska, främst brittiska, vapen likväl som inhemska amerikanska dito. Detta var inte bra av två anledningar, dels förlorade man marknadsandelar på ammunitionsfronten och dels så levererade inte de amerikanska vapnen optimal precision med främmande skräpammunition.
Super Pells hade ett distinkt udda utseende med ribbad midja
Detta problem beslöt man sig att angripa igenom att tillverka en bättre diabol, en diabol som förvisso skulle kosta lite mera (o vara mer lönsam dessutom) men som i gengäld skulle vara påkostat tillverkad med råvaror av hög kvalité. Till att börja med så valde man så rent och ocirkulerat bly som möjligt där många andra tillverkare körde med lite vad som helst, inte sällan återanvänt bly från alla möjliga tidigare ändamål. Sedan körde man med fräscha pressar, man beslöt sig för att trumla diabolerna efteråt och slutligen så begöt man dem med en form av olja för att motverka oxidation.
Rent antomiskt sett så förlängde man diabolerna relativt de samtida brittiska diabolerna av typen "bulldog" och fick därför en tyngre diabol med lite annan formfaktor som sannolikt också ökade deras BC samtidigt som den högre vikten gav en bättre bibehållen anslagsenergi, inte minst med tanke på att många av dessa diaboler kom att användas i de amerikanska pumpvapnen, vilka likt dagens PCP, fungerade effektivast med tyngre diaboler.
Sin tids superdiabol, i alla fall vid lanseringen..
Trots det lite högre priset så blev Super Pell en mycket uppskattad diabol och kom att bli en storsäljare på den amerikanska marknaden under flera decennier, ända fram till 1990 då efterföljaren Premiers började representera en helt ny tid och dito teknologi där gamla Super Pell ända sedan 1970-talet hade tappat uppskattning i skenet av allt bättre importerade diaboler från länder som Tyskland och Japan.
De nya Premiers var ett ordentligt paradimskifte för Crosman, dels så skickade man av de gamla pressarna som nu länge hade levt på övertid och som sedan flera decennier hade producerat allt sämre diaboler och dels så började man använda en betydligt hårdare legering. Med den nya legeringen så fick man färre transpor/hanteringsskador och dessa nya diaboler kom också att fungera betydligt bättre i de allt mer populära repetervapnen. Ursprungligen så var tanken att ärovördiga Super Pell skulle kvarstå som ett budgetalternativ till de då ordentligt dyra Premiers men den idén övergav man ganska fort eftersom Super Pells helt enkelt hade blivit så dåliga att de inte längre förmådde att konkurrera ens med de importerade lågprisdiabolerna.
