Direktlänk till inlägg 29 mars 2016
Kan Co2 vara något?
En del moderna Co2-vapen är riktigt sofistikerade
"Jag som frusen skytt, har efter över 45 år som intresserad "vapennisse" kommit fram till att CO2 vapen passar mig utmärkt. Men det är dåligt i Sverige med företag och enskilda som tycks tycka detta. Exempelvis Archer Airguns har mycket gällande QB familjen, men vill inte handla med Sverige pga regler. Var finns CO2 entusiasterna i Sverige? Ett säkert, ekonomiskt och spännande område."
Idag så fick jag en intressant fråga till frågelådan om ett drivmedel som de flesta känner till men som relativt få entusiaster faktiskt använder och i de fall då det faktiskt används så sker det oftast sporadiskt och med ett andra- eller tredjehandsvapen i sin arsenal.
Problemet med Co2 är nog främst vårt förhållande till HPA och PCP.
I Sverige så är det enkelt och förhållandevis billigt att äga och driva en dykflaska för tryckluft, vilket inte är fallet i många andra länder (typ USA). Vi kan köpa en ny dykflaska ny för 3000 kr och efter fem år så måste vi besiktiga den för runt en 5-600 kr samtidigt som man klassar om den för teknisk luft varvid den blir besiktningsfri under det kommande tio åren.
Vi får alltså problemfri luft för 15 år till ett pris av 3500-4000 kr. Att fylla är dessutom ofta enkelt och smidigt, själv fyller jag på Räddningstjänsten för 75 kr och får luft av bästa tänkbara kvalité från en halvmiljonkronors kompressor godkänd av arbetarskyddsstyrelsen för brandmännens eget andningbehov. Då jag mest skjuter med 10 joule så räcker fyllningen vanligtvis ett helt år. En Räddningstjänst finns i varje kommun över hela landet.
Tittar vi däremot i USA så måste man inspektera flaskan hos en fackman varje år (besiktning vart femte år), i Australien så måste man besikta varje år och i England så gäller vartannat år för besiktningen. I dessa länder så är det alltså dyrare och bökigare att äga en dykflaska.
Nästa problem i dessa länder är att hitta någonstans att fylla.
I England är detta inget bekymmer, det är trots allt en relativt liten ö med en stor kuststräcka som sällan ligger långt borta. Det finns gott om dykarshops om inte annat och infrastrukteren med luftvapenaffärer som ordnar fyllning är dessutom utbyggd på en helt annan nivå än i Sverige. Stora kontinenter däremot där det är långt till sjöar eller hav har av naturliga skäl sällan en lokal dykshop i stan och detta är mycket påtagligt i amerikanska delstater som Arizona och liknande. Samma princip gäller även Australien med den skillnaden att en stor del av befolkningen företrädelsevis bor runt kusterna snarare än i själva inlandet.
Nästa bekymmer för Co2 är kostnaden för sin egen del. Kör man vanliga Co2-patroner så blir det lätt våldsamt dyrt, idag så får man räkna med minst 5 kronor per Co2-patron som kanske räcker till - i bästa fall - 50 skott. Kostnaden per skott landar alltså vid 10 öre per skott. Detta kanske lite låter mycket men räknar man med 5000 skott så är det en femhundring, samma mängd skott med ett PCP går på en tiondel i värsta fall. Nu kan man naturligtvis gå runt problemet igenom att bulkfylla ifrån exempelvis en brandsläckare för kolsyra men då måste en dylik tub anskaffas och fyllas externt vilket ger ungefär samma logistiska situation som för tryckluft.
Ännu ett problem är tempraturtåligheten hos Co2, eller rättare sagt bristen på denna..
En grav nackdel med Co2 är att trycket beror helt på temperaturen och vid +5 grader eller lägre så slutar i princip kolsyra att fungera som drivmedel i praktiken. Till skillnad ifrån exempelvis tryckluft så är trycket hos Co2 beroende på temperaturen och inte på gasens kompression. Lite enkelt så kan man säga att normalläget för kolsyra är 21 grader som referenstemperatur, högre eller lägre temperatur påverkar således trycket. Vid 21 grader så levererar kolsyran i en vanlig 12 grams Co2-patron 59 Bar.
Inuti patronen så finns det både flytande kolsyra och kolsyra i gasform. När man sedan släpper ut lite kolsyra, exempelvis vid en avfyrning, så sjunker trycket varvid en liten del flytande kolsyra omvandlas till gasformad kolsyra och då stiger trycket tillbaka till 59 Bar (om 21 grader fortfarande gäller). På detta sätt så är kolsyra "automatiskt" självregulerande, förutsatt att temperaturen är konstant.
Ett bekymmer med kolsyra och den trevliga processen med stabilt tryck tack vare den automatiska övergången mellan flytande och gasformad kolsyra är att den processen också skapar kyla. Om man därför skjuter ett vapen drivet av kolsyra fort så kommer vapnet att kylas och då minskar utgångshastigheten eftersom kylan sänker trycket inuti patronen.
Som vi kan inse av ovanstående så är själva hårdvaran inuti ett Co2-vapen annorlunda än hos ett PCP.
Crosman 2260 är ett uppskattat Co2-gevär som är populärt att bygga om till HPA.
Visst finns det en snarlik ventil osv men dessa är dimensionerade på ett annat sätt. Kolsyremolekylen är förhållandevis stor och därför så är öppningstiden hos ventilen relativt lång. Skulle man fylla ett Co2-vapen med tryckluft (till 60 Bar) rakt av så skulle man bara få något enstaka skott innan trycket försvinner. En Co2-ventil självregulerar alltså inte som ett PCP eftersom det är drivmedlet självt som ska genomföra den uppgiften, vilket luft inte klarar av.
Man kan förvisso bygga om Co2-vapen till en form av "lågtrycks PCP", kallat HPA (High Pressure Air) men då tillsätter man en separat trycktank som matar vapnet med ett förutbestämt tryck (oftast 60 Bar). Samtidigt så brukar man ändra förtrycket på hammarfjädern så att ventilen snabbas upp för att kunna hantera den molekylärt mindre tryckluften.
En annan egenhet är att då kolsyran är "långsammare" (eg vapnets ventil långsammare pga större molekylstorlek hos Co2) så kräver Co2-vapen längre pipor för att utveckla maximal effekt. En längre pipa gör alltså en större skillnad hos ett Co2-vapen jämfört med ett PCP.
Sammanfattningsvis så kan man säga att Co2 är dyrt och temperaturkänsligt men bekvämt och tekniskt effektivt drivmedel för vapen som har låg till måttlig effekt. Värt att tänka på är att de första skotten från en ny Co2-patron alltid kommer att vara lite snabbare än återstående 95% av de tillgängliga skotten som alla kommer att vara utomordentligt jämna och fina. När sedan kolsyran tar slut så kommer hastigheten att sjunka väldigt abrupt jämfört med hos ett PCP. Skjuter man sedan snabbt så förlorar man utgångshastighet, väntar man lite så ökar den igen till den jämna nivån.
Som drivkälla så tar Co2-patroner ganska liten plats, även om de är relativt stora varianter..
Ett kolsyrevapen kan vara en bra lösning för den som skjuter ganska lite eller sällan och som inte har något annat vapen som kräver tryckluft. Man bör vilja skjuta vid en hög och jämn omgivningstemperatur, helst inomhus, och man skjuter ett skott i taget med ett lugnt tempo. Effektmässigt sett så är lägre effekt bättre och max bör betraktas som 16 joule.
I gengäld så får man en bekväm drivkälla som ger rekylfri prestanda på PCP-nivå för mycket låga investeringskostnader sett till vapnets inköpspris. Co2 är enkelt att transportera och tar liten plats inuti själva vapnet. Kolsyrevapen svarar ofta väldigt bra på ljuddämpning och kan bli väldigt tysta för diskret skytte. Likaså är de ofta enkla att meka med och väldigt pålitliga, förutsatt att man smörjer varje ny patron med lite olja vid insättandet.
Den som däremot skjuter mycket och som redan har ett eller flera PCP med tillhörande fyllstation liksom skjuter en hel del utomhus och kanske därtill önskar lite mera effekt utöver 10-15 joule då finns det inte så mycket att hämta hos ett Co2-vapen. Där blir ännu ett PCP ett bättre alternativ och nu så kan man ju faktiskt köpa fabriksnya PCP från 2500 kr och uppåt.