Långt håll i bister vinter..

  Utanför yr snön!

Idag så passade jag på att ägna kvällen till lite skytte, denna gång över (nästan) 30 meter. Till sist så hade vintern anlänt även hos oss på västkusten och på morgonen kunde jag notera -12 grader vilket är den kallaste temperaturen här på två års tid! Framåt eftermiddagens så mildrades temperaturen, i alla fall på termometern, eftersom ett snöfallsområde drog in men i gengäld så kom också en bister vind på 7-8 m/s vilket gjorde det ohyggligt kallt att vara utomhus.

  En laseravståndsmätare ingår i min lilla skytteväska..

Med ett sådant väder så blev det helt enkelt till att skjuta inomhus. Efter jobbet så tog jag därför en sväng förbi min lilla lånade industrilokal och kunde där avnjuta en stunds skytte på 30 meter inomhus fri från kyla, vind och mörker. Jag satte upp tavelhållaren på ett oljefat och några kartonger nära 30 meter bort fick tjänstgöra som ett improviserat skjutstöd.

Man brukar ju säga att 7.50 joule räcker till max 30 meter och att det krävs 50% högre effekt (eg Vo) för att få samma resultat på 40 meter med ytterligare 50% (ca 16J) för att upprepa processen på fulla 50 meter och det ligger nog inte allt för långt ifrån sanningen..

  Utfallet denna gång..

Efter en halvtimmas pysslande så hade det hela resulterat i en tavla med 25 små hål och så mycket mera tillät inte tiden denna gång eftersom jag hade övriga sociala åtaganden att sköta i familjen. Även om det inte är lång tid eller jättelångt avstånd så känns det ändå skönt att göra den här typen av utflykt åtminstonde en gång i veckan för att kunna komma åt att skjuta lite i lugn och ro helt själv.

Resultatet blev 14, 19, 12, 18, 17 mm - alltså ett genomsnitt på 16.00 mm vilket är klart över "halva-lika-regeln" som jag helst vill se med ett modernt PCP (antal meter/2 som CTC). Då omständigheterna var goda i övrigt, möjligtvis förutom mitt improviserade skjutstöd, så får jag väl "skylla" på en viss ringrostighet, då jag inte har skjutet på ett sådant avstånd sedan julhelgen. 

Även om knappt 7.50 joule inte är en jättehög effekt i mångas ögon så räcker det i alla fall till vettigt skytte inomhus på ut till 30 meter i alla fall..

(I morgon - världens mest betydelsefulla brittiska luftgevär!)

Barreldroop!

  Att bota barreldroop på rätt sätt...

Barreldroop är ett fenomen som drabbar en del vapen och idag ska vi lite kort titta på detta. Det man vanligen avser när man talar om barreldroop är att pipan har en annan vinkel, vanligtvis mellan 4 till 14 grader nedåt, i relation till vapnets cylinder eller block. Teoretiskt sett så kan emellertid vinkeln vara både större och ett annat håll så i strikt mening som åsyftar barreldroop även andra avvikelser av pipans riktning i relation till huvuddelen av mekaniken.

Anledningen till fenomenet kan vara många, vanligtvis så bottnar dock de flesta i de avvikelser som finns vid dagens rationella serieproduktion. Hos äldre vapen där man också har dessa problem så kan även anledningarna vara slitage eller de sämre metallegeringar som man ibland använde tidigare. Många tror att barreldroop enbart förekommer på fjädervapen med brytpipa men det kan även finnas på vapen med fast monterad pipa och olika PCP, vilket trots allt är ovanligare.

Förr i tiden så fäste man sällan någon vikt vid att pipan hade en annan vinkel än den övriga mekaniken eftersom man då vanligtvis sköt med öppna riktmedel där både kornet och själva siktet satt monterade på samma enhet – pipan. I det läget så spelar barreldroop ingen roll. När sedan kikarsikte blev vanligare och man därmed placerade riktmedlet på en annan komponent än pipan, då blev problemet mer påtagligt och därmed allmänt bekant.

Generellt sett så finns det två sätt att lösa problemet; endera så justerar man om pipans vinkel (där detta är praktiskt möjligt) eller så gillar man läget och anpassar sig igenom att använda speciella kikarsiktesfästen som har en inbyggd kompensation för (oftast) nedåtvinklade pipor.

Det man INTE bör göra är att shimsa kikarsiktets ringar på ett vanligt kikarsiktesfäste. Gör man detta så är risken stor att man skadar kikarsiktet och/eller fästet. Att justera om en pipa är ett delikat arbete som oftast fungerar bäst om man har en speciell jigg för ändamålet eller om man har stor känsla för arbetet och ett vapen med förhållandevis tunn pipa. Jag har själv exempelvis justerat om en Diana 23, som blev helt perfekt efter genomfört arbete med endast en snickarbänk i trä som hjälpmedel.

Ännu en videoreview av Wildcat!

Kanske ett av FX Airguns mest intressanta vapen för den svenska marknaden..

Ett litet ess med dålig lönsamhet!

  Ungdomsvapen från 1940-talet byggdes definitivt på ett annat sätt än idag!

Då Airsportern dröjde på med sin lansering så kom den andra stora efterkrigsnyheten ut två år tidigare, till vintern 1945. Det var då ett litet vapen med brytpipa som man benämde Cadet. Detta var också ett välbyggt litet vapen, med betoning på litet så redan året därpå så kom en fysiskt större Cadet Major.

Just det här med formatet är faktiskt ganska intressant. Den vanliga Cadet var blott 95 cm långt, vilket ju är ganska kort. Den större modell Major däremot var hela 106 cm lång och det är mer en decimeter längre. Den längden uppfattade nog många som märklig med tanke på att båda dessa vapen normalt sett aldrig gav mer än 4-5 fpe som bäst. Speciellt Major var alltså ett rejält stort vapen med mycket låg effekt.

  Det är sällan som tillverkarna numera anger maximal skottvidd hos sina produkter...

Båda modellerna var synnerligen välbyggda, precis som den större, kraftfullare och betydligt dyrare Airsporter. Även hos Cadet-serien så gällde valnötsstockar och en genuin mekanik helt uppbyggd av smidda delar. Det var alltså riktigt välbyggda och påkostade vapen vilket kan te sig lite märkligt med tanke på prisbilden och den tänkta kundgruppen. I skenet av den låga effekten så hade BSA dessutom låst sig mot ungdomsmarknaden, trots att kronografer var tämligen okända så insåg de flesta vuxna att dessa båda vapen var väldigt effektsvaga och ingenting som man köpte för jaktbruk precis.

  Valnöt ger en annan känsla än hårdplast!

De två syskonmodellerna utgjorde BSAs sortiment av luftvapen riktat till yngre skyttar under den största delen av 1950-talet. Försäljningssiffrorna var förvisso goda men marginalerna inte likaså och den totala lönsamheten blev med andra ord inte imponerande. Illa nog för BSA var dessutom att Diana hade börjat äta marknadsandelar i ett alarmerande tempo och inte minst igenom Milbros distribution. I takt med att Tyskland sakta hämtade sig efter kriget så stod det snart klart att Diana under sina diverse varumärken och generalagenturer minsann skulle vara en kraft att räkna med även i framtiden.

Under mitten av 1950-talet så slogs därför näven i bordet hos BSAs ledningsgrupp och ett allmänt beslut fattades att en ny modell måste fram. Ett helt nytt luftgevär som ska fungera både för tonåringar och vuxna skyttar, ett vapen som ska kunna säljas riktigt billigt för att konkurrera med andra aktörer men som ändå måste ge en bättre lönsamhet än Cadet-serien.  

Nu var tärningen rullad…

En genuin skapelse!

  The BSA Airsporter Mk I

De byggs inte längre på samma sätt som förr, brukar det heta och i synnerhet så hos vår hobbys entusiaster. Många menar på att luftgevären ifrån förr var mycket bättre än idag. Då var det stål och trä, ett riktigt handarbete och inte bara plast, aluminium och vitmetall.

Känns tongångarna igen?

Men ska sanningen fram så kunde man göra skäligen enkla skapelser även förr i tiden och en modell som blev en riktig vattendelare var BSAs kanske mest klassiska modell, Airsporter får ursäkta, nämligen den formidabla budgetbössan Meteor. För att se bakgrunden till Meteors udda konstruktion så är det två andra modeller som också måste studeras i skenet av sin samtidshistoria, nämligen Meteorens direkta föregångare Cadet och den magnifikt tillverkade Airsportern.

The Airsporter - en ny branschstandard!

Som ni säkert känner till så hade BSA tillverkat en rad olika luftgevär under nästan ett halvt sekel när andra världskriget tog slut. Dessa vapen hade ett genuint gott rykte för solid kvalité men var visuellt sett tämligen gammalmodiga med en spretig design som inte hade förändrats märkbart under flera decennier.

Under 1930-talet så hade emellertid strömlinjeformen slagit igenom stort inom industriell formgivning när Art Deco blev designskolan på modet och spåren av detta kunde ses överallt. Studerar man exempelvis en personbil ifrån 1930 med en ifrån 1940 så ser man lätt en enorm skillnad just i strömlinjeform. Slanka, långa och strömlinjeformade linjer var ledordet inom den samtida formgivningen.

Efter kriget och med en hel del pengar i kassakistan därav så beslöt sig BSA för att uppdatera sitt luftvapensortiment och man arbetade då utifrån två linjer, en billigare brytbössa för yngre skyttar och en fullsize modell för vuxna som gärna skulle föra tankarna till ett rimfirevapen, där man hade hoppats kunna stjäla lite försäljning.

När Airsporter så presenterades 1947 så var det ett oerhört välbyggt vapen där pipan och mekaniken var smidd i ett enda sömlöst stycke! Den traditionella tvärställda laddtappen passades in för hand och hela vapen försågs med en finish och blånering som inte stod den dyrare Webley & Scotts toppmodell långt efter.

  En mycket effektiv och elegant utformad underspännarmekanik med utsökt precision i detaljerna

Under skalet så hade man en ny geometri på den i förstocken infällda och dolda spännarmen vars sluga utväxling gjorde vapnet mycket lätt och bekvämt att anspänna. Små lustiga detaljer är för övrigt att laddtappen öppnade sig automatiskt när vapnet anspändes och att pistongen drogs, snarare än pressades, till startläget av underspännarens länkage. Stocken som sådan var naturligtvis tillverkad i prima valnöt, något annat var helt otänkbart, samtidigt som den tillverkades av två delar som laminerades ihop för att ge den relativt godstunna förstocken en ypperlig slitstyrka och hållbarhet. På samma sätt så säkrades kolvhalsen med en grov bult som gick igenom densamma för att reducera risken för kolvhalsbrott.

Inuti drivkällan så utrustades modellen med The Power Piston, vilket var marknadsföringssvada för ett koniskt pistonghuvud med en extra läderpackning samt en motsvarande konvex form på själva kompressionskammaren vilken dessutom försågs med en centralt placerad transferport. Det är inte för inte som att många fjäderfantaster i England ser Air Arms Pro Sport som Airsporterns andlige efterträdare, vilket också var tanken från Air Arms sida. Det som blev slutresultatet av denna BSAs nya toppmodell var en strålande modern, potent och utomordentligt vackert vapen som väckte såväl åtrå från kunderna som respekt ifrån konkurrenterna och en stor stolthet från BSA själva.

  Mycket av skönheten sitter i detaljerna..

Det var alltså inte utan anledning som modellen levde vidare under mer än fem decennier och skapade ett odödligt modellvarumärke i branschen. Naturligtvis så var Airsportern inget billigt vapen, tvärtom – den ansågs i vissa led till och med oförskämt dyr för att ”bara” vara ett BSA – men handlarna hade här en solid konstruktion där man direkt kunde peka på flera konkreta företräden som direkt kunde motivera prisbilden. Det kostade, ja – men det smakade också, om detta var alla förbluffande överens. Slutresultatet lät inte vänta på sig, Airsportern började direkt att generera bra med pengar och även BSAs ekonomer kunde sträcka på sig.

En ovanlig storsäljare!

  Milbro Cougar som 100% oanvänt originalskick, komplett med alla tillbehör!

Ända sedan 1973 så hade BSA med framgång tillverkat och salufört sin megapistol Scorpion med god framgång. Inför 1977 så började det dessutom ryktas i branschen att BSA skulle ta ett steg ännu längre och börja tillverka en karbinvariant av densamma, ett vapen som sedermera skulle bli känt som Buccaneer.

Detta noterades av Millard Brothers i Motherwell, Lanarkshire, mer kända som Milbro, som naturligtvis ansåg att det vore synd om BSA helt ensamma skulle få bearbeta en såpass stor tänkbar marknad.

När man började arbeta med diverse prototyper så insåg man också att fjäderdrivna luftpistoler som tangerade den legala effektgränsen i England, alltså 6 fpe, blir till sin natur tämligen svårskjutna skapelser. Det var därför än mer logiskt att försöka dubblera sin skapelse som just ett karbingevär. Om man gjorde detta så hade man inte bara de kunder som önskade en maximalt kraftfull luftpistol säkrade utan även de kunder som ville ha ett litet smidigt luftgevär med måttlig effekt, typ yngre skyttar och liknande. Den nya skapelsen skulle alltså vara en pistolkarbin.

Den slutgiltiga skapelsen blev en relativt kraftfull (ca 5 fpe) pistol med förbluffande bra teknisk egenprecision vilken dock solkades något på grund av ett trögt och diffust avtryckarsystem. Som tiden förespråkade så valde man liksom BSA med Buccaneer att satsa på pistolgrepp och förstock av plast. 

Precis som hos många andra kraftfulla fjäderdrivna luftpistoler så hade man även här en förlängning av pipan som underlättade anspänningen. Som regel så såldes pistolen i ett kit, komplett med en axelkolv av grov ståltråd, ett Milbro-märkt lågpriskikarsikte med 3 gångers förstoring samt lite annat smått och gott. Då produkten hade vunnit direktionens gillande visade det sig att priset kunde sättas attraktivt och konkurrenskraftigt varpå det enda som återstod var en bra reklamkampanj och att ge skapelsen ett coolt namn - som blev Milbro Cougar!

  Den här affischen blev lite för mycket och redigerades sedermera..

En reklambyrå lejdes in för uppgiften att skapa en bra poster som skulle ansätta tonen i marknadsföringen och positionera den nya pistolen i entusiasternas medvetande. Medarbetarna på reklambyrån hade ingen direkt koll på varken luftpistoler eller skytte i allmänhet men såpass mycket förstod de att den tänkta kundgruppen rimligtvis borde till stor del bestå av unga killar och vad gillar då dessa förutom vapen - jo brudar...

Snabbt och lätt så började man med en affisch där en ung kvinna, en flickvän till en av de anställda på reklambyrån,  poserade med brett leende och med den nya pistolen i handen. Förutom jeans så hade hon också en tight topp där man till och med ganska tydligt kunde skönja hennes styva bröstvårtor. Det hela kryddades med uppfordrande floskler; -"If looks could kill, you woulden't need to load up!" respektive -"If you wanna join the cool cats you better get your claws on the new Cougar!" samt -"If you're going to be a marksman you got to have gear you trust".

Det här med reklam kan vara ganska svårt. Under 1970-talet så var reklamen på många sätt liberalare än idag och sexism betraktades sällan som något större problem ur marknadsföringsynpunkt men detta gällde framförallt i länder på kontinenten och i Skandinavien.

Så var inte fallet i samtida England...

Nu föll det sig emellertid så illa att av någon outgrundlig och oklar anledning så kom aldrig korrekturet själva direktionen till handa utan någon yngre kille på kontoret gjorde hastigt tummen upp istället (o bad om en egen kopia på bilden) varvid annonsen gick i tryck.

När ledningsgruppen några dagar senare såg annonsen för första gången så....ja, nöjda blev de INTE.

Det visade sig att flera av herrarna här var engagerade med olika enklare förtroendeuppdrag inom den Angelikanska kyrkan och de ansåg att skyttet - som ju var navet i deras affärsverksamhet - är något som de betraktade som karaktärsdanande och moraliskt fostrande samt rötterna till ett gräsrotsförsvar om forsterlandet åter igen skulle komma att hotas i framtiden.

Att skyttet skulle förknippas med lust och lättja samt porträtteras med något som man närmast betraktade som en glädjeflicka fick dem att nästan bokstavligen gå i taket.

Snabbt så fick man retuschera alla annonser och affischer (för hand) varpå den andra utgåvan av annonsen (på bilden ovan) har vita fläckar på de två ställen som var mest iögonfallande hos den unga kvinnan. Snopna blev säkert många av de unga grabbar som beställde en storformatsaffisch på annonsen ("Free Poster") bara för att få den retuscherade varianten i verkligheten..

  Kompakt och slagkraftig men plastdetaljerna hade en förmåga att spricka med tiden

När allt hade lugnat sig och Cougar hade kommit ut på marknaden våren 1978 så steg humöret hos Milbro eftersom den nya skapelsen visade sig vara en riktig dundersuccé och man fick på kort tid iväg 20.000 exemplar! Det handlade ju om en ganska vettig konstruktion till bra pris och den var dessutom för sin tid modern med lite paramilitärt stuk i framtidsmaterialet plast. Gamo hade en fin försäljning på sin modell 68, Norica sålde en motsvarande modell som man kallade "Commando" sedan 1973 och även om dessa egentligen var korta gevär med pistolgrepp och/eller vajerstock så tilltalade de ungefär samma kategorier köpare som Milbro Cougar, liksom då även BSA med sin Buccaneer.

  Bra och storsäljande konstruktioner går ofta på export - så även Milbro Cougar - här som Barnett Hellfire!

Att Cougar sålde fint var en nyhet som uppmärksammades både här och där. Plötsligt så kom det en förfrågan ifrån Barnett (de med armborsten, ni vet) i USA som hade börjat pyssla lite med luftvapen. De åtog sig på stående fot att köpa en rejäl batch mot ensamrätten på sin inhemska marknad och Milbro kunde bara tacka och ta emot. Deras önskemål var emellertid att vapnet skulle vara svart istället för brunt och dessutom ha en lite annan vajerkolv eftersom de ansåg att originalets var lite väl klen och svajig. En korrekt analys eftersom det visade sig att de flesta kunder klagade på just detta och ytterst få sköt sin Cougar som bara pistol. Vidare så gjorde man om lite i den sats som vapnet levererades med - kikarsiktet utgick och istället så inkluderade man en vapenrem.

   Även på amerikansk mark så gick försäljningen riktigt bra..

Den nya skapelsen fick namnet Barnett Hellfire, som Barnett ansåg lät representativt. Då tog det åter igen hus i helsike (om uttycket tillåts), Milbros ledningsgrupp ville definitivt inte att någon av deras produkter skulle heta "helveteseld" varvid en glödande (!) diskussion om detta vidtog. Man ville absolut inte förnippas mera med helvetet än vad man ville förknippas med lättjefullt sex och därmed basta!

Kruxet var bara att Barnett hade inte insett att namnvalet kunde vara så känsligt så man hade redan tryckt upp olika publikationer och släppt namnet halvofficiellt så det var med andra ord inte hur enkelt som helst att bara byta namn, även om en del frontfigurer hos Milbro ångade av ilska.

Efter mycket tjafs och förmodligen en hel del vånda så fick Barnett till slut använda namnet när själva affären som sådan hängde på gärdsgården vid sista raden. Barnett fick en hyfsad försäljning av sitt nytillskott och Milbro behövde nu få in varje peng som gick till företaget, hela Milbro hade nämligen börjat knaka i fogarna.

Ekonomiska problem hopade sig - England var i lågkonjunktur; strejkerna stod som spön i backen och försäljningen gick allt sämre. Till slut så landade det hela överstyr och 1983 gick det ursprungliga Milbro i konkurs, bara några få år innan sitt hundraårsjubileum. Modellen Cougar fick vara med ända till slutet även om den verkliga produktionen avslutades 1982 på grund av att en del underleverantörer inte ville leverera komponenter när företaget svajade och framtiden såg osäker ut.

Med facit i hand så var Cougar en bra och modern produkt som såldes av ett konservativt företag som fick kämpa hårt i motvinden under slutet av sin existens. I Sverige så är Cougar/Hellfire ovanliga men i England så förekommer de ganska så talrikt i priser mellan £30-200, beroende på skick. Många entusiaster började sina dagar med en dylik tingest och modellen har därför ett visst nostalgiskt samlarvärde för de berörda. 

En intressant modell, inte minst på grund av en rad anekdoter runt sin tillkomst och paradoxen i att ett så pass anrikt och ålderdomligt företag lyckades få ut något så populärt och innovativt vapen med god förtjänst. Ett vapen som kanske inte räddade Milbro men som definitivt köpte tid åt verksamheten inför det ofrånkomliga slutet. En modell som egentligen förtjänar att vara mer en än bortglömd udda tingest i luftvapenhistoriens dunkel.

Piptillverkning !

BSAs hemsida är nu uppdaterad med en video som visar hur de tillverkar sina pipor.

Länk: http://bsaguns.co.uk/

Billiga Måltavlor !

Idag så fick jag följande tips:

Hej!
Jag vill bara tipsa om att just nu säljer XXL Sport luftvapentavlor till REAPRIS för endast 15:/50 styck. Gäller även 5-pricks modellen, den finns dock ej med på deras hemsida. Har själv köpt och provat och kvaliteten är extremt bra och papperskvalieten är tjock och stabil. Mvh Peter

Det kanske är något som kan vara till gagn även för andra entusiaster?