The Spitfire !

Ett spännande koncept som egentligen förtjänade ett bättre öde...  

Sleepers är en underhållande företeelse, en av mina favoriter på temat med fyra hjul är en anspråkslös Opel, en Omega typ 104. Idag så är modellen 25 år gammal och det handlar om en stor femsitsig fyradörras sedan på 1600 kg som utseendemässigt inte är helt olik en samtida SAAB 9000 CD. Omegona var inte helt ovanliga i början på 1990-talet så mycket få personer reagerade över just en typ 104. En mycket diskret uppenbarelse med andra ord.

Saken är dock den att modell 104, som mera blev känd under benämingen Lotus Omega, är en riktig best under den försynta kostymen. Med dubbla turboaggregat så klarade den 3600 cc stora sexan av att pumpa ur sig över 380 hkr med 560 Nm vridmoment. Tack vare en sexväxlad låda som lånades ifrån koncernsyskonet Chevrolet Corvette ZR-1 så kunde denna vardagsvagn hålla jämnt tempo med en dåtida Ferrari Testarossa, både i fråga om acceleration och toppfart. Ska sanningen fram så höll modellen epitetet världens snabbaste femsitsiga bil en antal år därefter med obereonde tester som påvisade 285-290 km/h i verklig fart.

Så - vad har detta med luftvapen att göra?

Jo, faktum är att luftvapenmarknaden har en gång för länge sedan också innehållit en riktigt sleeper. Alltså en modell som såg ut som en sak men som var en helt annan och som också hade en enastående prestanda jämfört med den modell som de flesta betraktare tog den för att vara.

En av de mest udda och roliga PCP som har kommit ut på marknaden lanserades alltså i slutet av förra seklet av BSA när de 1999 presenterade en av JBs riktigt annorlunda modeller, ett vapen som kom att gå under den klassiska benämningen The Spitfire.

Jag kom själv i kontakt med modellen första gången hos JGs Jakt & Fiske i Sävedalen på en jippodag när den dåvarande importören av BSA i Sverige, Normark Scandinavia, var medverkande. Man hade helt enkelt gjort en liten skjutbana och den då helt nya och relativt okända Spitfire var vapnet som användes. Christian visste att jag var luftvapenfantast så han var naturligtvis snabb att sticka bössan i handen på mig och uppmana till ett provskott.

Jag blev lite överrumplad av det hastiga erbjudandet och trodde spontant att han ville att jag skulle visa någon slags framstående skicklighet i att skjuta en erkänt sprattig fjäderbössa offhand, självklart så tog jag den rent instinktivt för en Supersport men jag minns att jag reagerade över att den kändes oväntat tung, jämfört med de Supersports som jag själv hade ägt och använt tidigare. 

Så, med en lätt anläggning så kunde jag naturligtvis med stor förvåning konstatera att bössan var helt död vid avfyrningen - som sig bör för PCP - men det grova kulfånget tio meter bort fick sig en smäll så att plåten bångnade. Självklart så hade jag fått en ostrypt 22 att pröva och kontrasten mot en dito Supersport var därför monumental.

  Ett tidlöst vackert vapen som HF och Carbine

Visst, jag hade läst någon notis i en brittisk luftvapenblaska om modellen, men att få bekanta sig med den i praktiken såpass snabbt efter lanseringen i England var jag inte riktigt beredd på. Det hela blev en mycket trevlig bekantskap och dagen förflöt med en hel del skjutande.

Precis som med många andra ovanliga och roliga saker så är Spitfire skapad av en entusiasts dröm snarare än av en företagstuktad ekonoms beräknade kalkyler.

Vad vi hade var helt enkelt ett PCP som byggdes runt den intressanta frågan - "Vad händer om man bygger in ett PCP i ett fjädervapen?" JB svarade på saken igenom att presentera ännu en BSA Supersport, men denna gång med en miniatyrmekanik ifrån ett PCP under skalet. Visuellt sett så var nya Spitfire förbluffande identisk med en samtida Supersport, men dock något tyngre. Det enda som avslöjade den var ett litet rött plastlock under förstocken liksom en udda utformad rekylklack framtill på kilbasen.

Vapnet var egentligen tänkt att fyllas ifrån en buddybottle och när luften fylldes på igenom ventilen under det röda locket undertill så reste sig en stång framtill på kilbasen, en detalj som många misstog för ett rekylstopp. Därefter så var det bara till att börja skjuta, vapnet laddades igenom att man bröt pipan precis som på ett brutvapen men bara i blott 15 graders vinkel. Detta räckte för att spänna hammarfjädern, via en underliggande spännarm, identisk med den som sitter på fjädervapen. När man sedan hade skjutit ett antal skott så sjönk markörpelaren framtill på kilbasen ända tills den låg jämns med kilbasen varpå vapnet var redo att fyllas om med luft igen.

Grundkonstruktionen var emellertid tänkt för England och Spitfire var tänkt att bara använda en ytterst liten del av en naturliga kruvan hos ett PCP. Detta i kombination med en mycket liten inbyggd lufttub gjorde att man fick ett fåtal skott på fyllningen varför ständiga överfyllningar till vapnet var nödvändiga. Det är av den anledningen som buddybottlen kom in i bilden. Det var alltså tänkt att ägaren skulle bära med sig en buddybottle i fickan och regelbundet toppa upp sitt vapen med ständiga och små fyllningar. En annorlunda approach till konceptet PCP. 

  Spitfire hade en udda och delvis ganska komplicerad konstruktion med en hel del barnsjukdomar därtill..

I England så funkade idén hyfsat men utomlands så blev modellen till en början svalt mottagen. Den lilla tuben och det smala intervallet av systemtryck gjorde att modellen inte fungerade bra med högre effekt, luften tog helt enkelt slut förfärande snabbt samtidigt som PCP-köpare generellt sett inte gillade tankarna på att bära med en buddybottle och ständigt fylla över.

Lösningen blev en systermodell som man benämnde HF (High-Fill), varvid ursprungsmodellen, som fick vara kvar i tillverkning för exempelvis effektbegränsade marknader, benämndes SF (Standard Fill). Maximalt systemtryck angavs till 2900 Psi för SF och 3300 Psi för HF.

Nya HF vitaliserade modellen ordentligt, även om man frångick den ursprungliga tanken bakom konceptet. Nu ersattes det röda plastlocket med en vridbar bricka av mässning under vilken man satte in en fyllningsnippel och därefter så var det bara att fylla på, precis som med vilket annat PCP som helst. Max systemtryck ökades som sagt till ordentliga 232 Bar och detta tripplade ungefär antalet tillgängliga skott på en fyllning vid 12 fpe. Den intressanta lösningen med en stång som rörde sig upp och ner beroende på systemtrycket slopades.

HF fyllde på konventionellt sätt.

Med detta så öppnade sig också modellen för en högre effekt och antalet skott på fyllningen blev vettigt även om man tog ut hög effekt. Max effekt på kaliber 22 landade vid ungefär 21 fpe, vilket är betydligt mer än vad fjäderkusinen Supersport mäktade med. På den här effekten så kunde man räkna med ca 10-15 bra skott. Sänkte man effekten till runt 16 fpe så ökade antalet skott upp runt 30 skott där UK-varianten klarade 60 skott på sina 12 fpe. Om inte detta räckte så fanns modellen även med kaliber 25 där runt 24-25 fpe var möjligt. Man kunde välja mellan kort karbinpipa på 14 tum (OAL=97 cm) eller långpipa på 18 tum (OAL=103 cm), vilkten låg på 3200-3300 gram naken, beroende på pipa och ev pipvikt/dämpare.

Tyvärr så hade Spitfire-serien också några ökända tillkortakommanden - de var kroniskt benägna till att läcka, de var dessutom förhållandevis svårskruvade och nivån på maximal effekt förmådde inte att imponera på köparna hos viktiga exportmarknader som exempelvis USA. Till råka på allt så såldes Spitfire billigt, ofta i ett så kallat Spitkit som bestod av vapnet, ett enkelt kikarsikte och lite andra tillbehör för den redan då facila summan av £249. Trots det så hade den svårt att klara av konkurransen mot den samtidigt lanserade S200-serien ifrån Air Arms, som kostade precis lika mycket.

Den underbara lilla 200-serien lever som bekant än idag och är fortfarande en riktig storsäljare i budgetklassen där Spitfire bara fick hänga med fram till 2002 och den avlöstes sedermera av BSA Hornet och dess utveckling den enormt populära Ultra-serien. Fyra år är inte lång tid och visst borde denna udda skapelse ha fått vara med ytterligare några år och inte bara bli en udda parentes i luftvapenhistorien...?

Udda nyheter från Shot Show 2016!

  Höger, vänster eller mitt emellan?

Idag ska vi se lite på de udda nyheterna som har presenterats under den pågående Shot Show i USA. Intressant nog så står Hatsan för två riktiga oddballs, dels deras fjäderbössa med kaliber 30 (!) och dels en ny breech där kunden själv väljer repeterhandtagets placering.

Till denna nya breech så ska två repeterhandtag ingå och kunden väljer sedan själv vilket han vill skruva fast och vilken typ av repetering som därmed föredras. Udda!

  En regulator ifrån Hatsan?

Mer användbart är en lös regulator till Hatsans olika PCP. Denna regulator är dessutom retrofit och kan därmed också monteras i befintliga PCP från Hatsan som är av äldre årsmodell. Pris och tillgänglighet är ännu okänt men sannolikt så handlar det om relativt blygsamma summor.

  En maskerad Diana 460!

Tillbaka till det udda. Military Trainers är ofta luftgevär maskerade till krutvapen-lookalikes för att träna upp vapenovana rekryter till dugliga soldater och skänka dem grunderna i exempelvis säker vapenhantering på ett relativt ofarligt sätt. I luftvapenhistorien så finns det åtskilliga exempel men det är mera ovanligt att se nya varianter på samma tema och definitivt med mer potenta drivkällor.

En av de mest tydliga undantagen är Dianas nya Mauser 98k-variant som presenterades i dagarna. Lustigt nog så kommer den till och med att saluföras under Mausers varumärke. Låt oss bara hoppas att ingen tar fel på tankarna och tror att modellen är baserad på en vanlig Airsoft med tanke på att den ordinära 460 effektmässigt sätt ligger på ungefär samma nivå som Diana 48/52 och då duger inga normala kulfång till Airsoft.

Mera Galahad !

En video precis lika vacker och meningsfull som dess produkt..

Nuförtiden så kan ju knappast ett nytt vapen presenteras utan att backas upp med en bra lanseringsvideo och detta har naturligtvis Air Arms tagit till sig med besked. Med bakgrund av detta så kom igår deras första video av den helt nya och omtalade Galahad.

Alla vi som är nyfikna på en ny modell brukar i lanseringsvideon få en bra överblick över vapnet och dess främsta features, ofta kombinerat med linjesvepande panoreringar som belyser formgivningen hos vapnet och understryker dess finish och design.

Videon brukar alltså iscensätta en stämning som skapar en aura av hur tillverkaren vill att vi ska betrakta produkten och naturligtvis också skapa ett köpsug varför vi i dessa sekvenser ofta blir matade av subtila försäljningsargument som indirekt beskriver modellens förträfflighet.

Den självklara frågan är ju nu vad som hände i fallet Galahad?

Min gissning är nog att pengarna helt enkelt tog slut när man skulle skapa modellens formgivning och lanseringsmaterial, någon annan rimlig förklaring kan jag inte hitta - annat än att möjligtvis en konkurrent var ansvarig för just dessa delar i fallet Galahad.

En sak har Air Arms i alla fall helt rätt i - modellen kommer inte att bli bortglömd och den är redan nu en milstolpe i luftvapenhistorien, kanske därför anknytningen till brittisk historia i videon?

Utan tvekan vår hobbys motsvarighet till de första Volvo 343 som ramlade ut på marknaden - teoretiskt sett rätt produkt men lite för sent och med en komplett och total avsaknad av estetik...

NXWerks nyheter !

  Med en axelstock till så hade det kunnat bli ett riktigt trevligt karbingevär.

NxWerks är en spännande aktör med en rad olika modeller i sitt sortiment, tillverkade i Tyskland och utrustade med hammarsmidda pipor in house. Hurricane har i dagarna börjat saluföra pistolmodellen Fierra med 5495 kr på prislappen. En klubbmatchpistol med 600 fps deklarerad hastighet och tvåstegs avtryckarsystem. 

  Pre-produktion NxWerks QR - fabrikatets första bullpup

Teds Review !

Äntligen Teds review till sist...

Nyheterna hittills !

  Nya Crosman Maximus !

Så, nu efter några timmar så har då chocken lagt sig efter den brutalt fula nya bullpup som Air Arms har presenterat under namnet Galahad. Utvecklingen går sannerligen i en rasande fart numera och för bara något år sedan så var det fullständigt osannolikt med tanken på att någon någonsin skulle kunna tillverka än ännu fulare bullpup än då nya Daystate Pulsar. Vad är det egentligen med de brittiska luftvapentillverkarna numera? En gång i tiden så var brittisk vapenformgivning synonymt med god stil och smak snarare än förryckta haschdimmor…

Air Arms har ju de senaste åren haft den goda smaken att stå utanför bullpup-träsket och istället satsat på den mer inhemskt präglade TDR410. Min misstanke är därför att modellen i första hand kommer att marknadsföras mot USA-marknaden. Till den nya modellens försvar så måste man emellertid påpeka att man har en del intressanta och självklara konstruktionslösningar som ännu idag saknas på en del konkurrerande bullpups, exempelvis repetering i mitten av vapnet snarare än vid skyttens öra. Det tidigaste mottagandet under dagen har i de flesta kanaler har dock präglats av en uttalad och väl spridd aversion mot modellens formgivning där begreppet ”pig ugly” inte sällan har förekommit…

  Umarex Throttle - ser ut som plastbössa 1A men under skalet så...

Umarex Throttle är däremot en diskret men mycket spännande nyhet och det första fjädervapen på mycket lång tid som är designad runt en drivkälla med en flytande upphängd mekanik, dessutom den första som därtill har en gasfjäder. Det ska bli väldigt intressant att se om den här modellen verkligen ÄR bra och i så fall hur den kommer att slå på marknaden.

Crosman har även lanserat Maximus, den senaste inkarnationen av budgetbössan Discovery. Kan vi här leda oss till misstanken att man har maximerat budgetkonceptet fullt ut tro? Säkert en grindvakt mot importerade kinesiska lågpris PCP som man befarar kommer att rasa in på även den amerikanska marknaden framöver. Priset på Maximus är i alla fall satt till $199 (ca 1800 SEK) och nytt från Discoveryn är främst en syntetstock istället för de tidigare trästockarna av amerikansk valnöt och hardwood liksom en kortare lufttub, en klar fördel för alla de som har haft problem med att montera en ljuddämpare på just Discon. Plaststocken har dessutom också rembyglar som standard – trevligt. Nu återstår det att se hur acceptansen blir för den nya modellen sin nya skrud.

  Åter i produktion 1077, Crosmans Ruger 1022 kopia för Co2 - nu med trästock! 

Air Arms Galahad !

   Air Arms Galahad - den första bullpup som fabriksbyggs av Air Arms!

Idag så har man slutligen släppt Galahad, en bullpup från Air Arms som sannolikt faktiskt har lyckats med konststycket att peta ner Daystate Pulsar ifrån tronen som marknadens absolut fulaste bullpup. Ibland undrar man om britterna är rent pårökta när de designar vapen numera.

Galahad är ju den noblaste, elegantaste och ädlaste av riddarna runt det runda bordet i Arthur-sagan så att använda hans namn på en sådan skapelse måste väl närmast jämnställas med en grav skymf - eller är det kanske en brittisk svart humor..?

Något skönhetspris lär modellen i alla fall inte vinna, den saken är säker...

Oldtimer still going strong!

BSA R10 Mk II

BSA har sedan en lång rad av år erbjudit sin toppmodell R10, vilket har sin grund i gamla BSA Hornet som kom ut redan 2003. Det rör sig alltså om en mycket gammal modell i grund och botten vilken emellertid stadigt har förbättrats och finputsats igenom åren. 

Tack vare aktörer som XXL, som har sidoimporterat modellen, så har R10 dykt upp här och där i Sverige och jag har själv skjutit en hel del med detta vapen, till full belåtenhet. Ett bra och riktigt klassiskt engelskt luftgevär som dock hade en del barnsjukdomar i början av sin produktion. Finns numera även med kaliber 25 och diverse olika utformingar på stockarna.